onsdag 27 januari 2016

Kyrkokritik

Hanne Kjöllers bok En svensk tiger, Fri Tanke 2016, har jag läst. Den gjorde mig rasande. Vi ska inte ha en svensk poliskår där det slätstrukna och det slickande premieras - och vi ska inte i kåren hållas med usla poliser. I Västervik riktade en polis, svart i ögonen, sitt tjänstevapen mot en kollega och blinkade med lampan, som sitter på vapnet, tre gånger mot pannan på den han siktade mot. I ett militärt förband hade en soldat, som gjort så, åkt ut innan han hunnit säga "Militieombudsman". I Västervik satt fyra poliser och såg vad som hände. Ingen kunde efteråt riktigt komma ihåg hur det var! Detta kallas "kåranda" och just denna anda förgör polismakten. Kan medborgarna inte lita på polisen, återstår att beväpna sig och ta tillbaka våldsmonopolet från staten. Det är så det går till. Läs Kjöllers bok och förfäras med mig!

Kanske illustrerar Kjöllers bok varför kyrkokritiken är så livsnödvändig - för Kyrkan men främst för människor. Det finns en själafiende som har en bundsförvant i människor, en bundsförvant som gärna vill ha det relischösa, yta och förställning (bländverk om ni vill), men som på allt sätt undviker utmaningen, själva anspråket.
Vägen blir vägarna, sanningen blir sanningarna och livet blir olika livsformer.
Ni förstår.
Kåranda eller Gehäusementalitet är något destruktivt för detta ger själafienden alla möjligheter. I en evangelisk kyrka förvaltar vi den insikten. Och det var Rom som fick problem med reformatorerna, det kanske man ska minnas, och misslyckades med att lyssna till kritiken. Numera idkas självkritik i Rom...

Det finns sådana som inte förstår den reformatoriska grundhållningen. De är inte evangeliska, inte präglade av 1500-talets kyrkoförbättring.

De tror att det kristliga livet är just kristligt, ett slags sällskapsliv, men inte kamp och strid och absolut inte martyrium. När medkristna i vår tid får ge sina liv, måste det bero på någon tråkig missuppfattning, som man helst skulle vilja komma till rätta med, men eftersom det nog inte går, får man vara tacksam att det i varje fall går att hålla sig rätt okunnig om andras elände. Att Djävulen går omkring som ett rytande lejon är poetisk formulering och alls inte en upplysning om ett sakförhållande.

Kyrkokritik - också analysen av falska herdar och villolärare - är nödvändig. Lögnväsendet är på riktigt - också i det kyrkliga.
Sekularisering är en kraft som kommer inifrån kyrkolivet och tar död på själva ärendet genom att vattna ur det. Vi kan bli funktionella ateister hela bunten, ha ett och annat ord att säga om Gud men leva som om Gud inte finns. Vi tror på vår tro - och det blir bra med det. När det blir så, måste Gud sända oss lärare och profeter som leder oss rätt. Annars går det åt helvete.

Det fanns en ung biskop som skrev en del om detta.
Han drev det här med väckelse och liturgi. Det kunde han göra för han hörde till de högkyrkliga med rötter i väckelsen. Men han var kritisk. En väckelse som ger sig på högmässan förgriper sig på den kristna gemenskapen.
"Vill väckelsen inte ens leva med i den liturgi, som finns i högmässan, då har den ställt sig utanför kyrkans gemenskap och kan inte längre räknas som en livsrörelse i kyrkan." Det är en stenhård kritik mot svensk frikyrklighet, fattar jag.
Men biskopen hade mer att anföra:
"Liturgi utan väckelse är kanske det farligaste av alla kyrkoprogram."
Biskopen vet nämligen att det finns sådant i en högmässa som ett obotfärdigt hjärta kan lyssna till med stor uppbyggelse.

Den enkla frågan är förstås om också en biskop eller präst kan ha ett obotfärdigt hjärta och Kyrkans gamla svar är "ja". Kyrkokritik är då inte bara en kritik av andra utan en analys av det egna och av kyrkosystem eftersom Kyrkans läge alltid är kritiskt och kritik är att varsna det kritiska, varna för det och försöka peka på vägar vidare. Och evangeliet kommer alltid att bli motsagt - om det nämligen är evangelium.

Folkkyrkans problem blir förstås att biskopar och präster lätt blir konsumentanpassade i sin förkunnelse. Det svåra tonas ner. "Bråka inte med medlemmarna, för då slutar de betala..."
Dopet blir inte en namngivningsfest (det har vi kanske ändå kommit förbi) men en fest kring ett barns födelse. Till den kommer många, för barndopet ersätter den vigsel som inte förgått och nu träffas två släkter med fokus på att ett barn är fött.
Folk gifter sig men det är uppenbart att en del präster kvickt på begäran kan leverera så lite om Gud och Jesus som möjligt.
Skulle det bli begravning är det inte ett varningens ord om den dubbla utgången som hörs utan det som fäderna kallades "likförgyllning".
I allt detta får vilken villolärare som helst uppskattning och bundsförvanter. Villoläraren, som lär fel eller visligen tiger av konsumenthänsyn, kan hösta in berömmet därför.

Är det en kristen kyrka som gör så?
Nja. Den då unge biskopen brukade säga att Svenska kyrkan var Kristi kyrka i Sverige. "Kyrkan i Sverige är en del av apostlarnas kyrka, en ännu levande del av den kyrka, som lyssnade till Petrus och Paulus, till Ignatius och Ireneus". Så gick det att skriva, men satsen formulerade han om och sa på senare år: Kristi kyrka finns i Svenska kyrkan. Då gäller det att veta vad som är vad utifrån det apokryfiska Jesus-ordet:
"Han kom till deras synagoga, talade och sade: Det är skillnad på skit och pannkaka. Och lärjungarna förundrade sig storligen för han talade med makt och myndighet och inte som innehavaren av Pancake-House i Kafarnaum." Evangelium enligt Kajafas 18:28-29

Så vilka lyssnar nu till Petrus och Paulus, Ignatius och Ireneus? Där är Kyrkan. Och då döljer sig Kyrkan i ett kyrkosystem med en mängd kyrkobyggnader, styresfunktioner och mycket annat. Den som tror att allt detta myckna är Kristi Kyrka, far vilse. Men i detta döljer sig likväl Kyrkan, den där väckelse och liturgi hör ihop.
Det krävs kyrkokritik för att upptäcka detta förhållande.

I ett samhälle som har svårt att hitta sig självt, ställs oerhörda krav på kyrkolivet. Krav som handlar om annorlundaskap. Sanning, rentav.


17 kommentarer:

  1. Viktigaste sammanhanget att nu driva samvetsbegreppet är kanske poliskåren självt. Poliser utan samvete är diktatur. Vi måste ha en lagstiftning där människors försök och plikt att vara ärliga och sanningsenliga står överst. Och inte bara som en vacker (minimalistisk?) ingress i våra rättegångar.

    SvaraRadera
  2. Visst skall vi ha kyrkokritik,

    -En sund, konstruktiv och balanserad kyrkokritik behövs förvisso och är obligatorisk i en demokratisk kyrka. Men en sådan kritik är ingalunda på förhand identisk med bara högkyrkliga attacker mot Svenska kyrkan och med utgångspunkt att folkkyrkan ej är tillräckligt teologiskt renlärig (enligt de högkyrkliga), styrs på fel sätt (med förtroendevalda) och vars organisation fattar beslut i demokratisk ordning (KM). Man får lätt det intrycket vid genomläsningen av dagens bloggtext.

    Inte minst när bloggaren - som ett slags motsatsförhållande till kyrkans andlighet - nämner kyrkobyggnader, styresfunktioner och annat. Sådana skall vi nämligen vara rädda om, samtidigt som ingenting - absolut inget! - bevisar att kyrkan blir bättre i avsaknad av dessa. Flera gånger tidigare, inte minst på detta kommentatorsfält, har jag påmint om nödvändigheten av en kyrklig "materiell" bas överallt i landet och personal här som kollektivt och enskilt symboliserar och är Svenska kyrkan.

    Människor som söker Gud vänder sig ofta till närmaste präst, diakon och kyrka. De skall inte behöva åka miltals för detta. Sedan måste jag också bestämt inskärpa den kulturella betydelse för hela vårt land, som kyrkorna - även prästgårdar - och delvis också andra kyrkliga hus har. De är delar i den fantastiska helhet, som Svenska kyrkan är och som jsg vädjar till alla på denna spalt att inse och vårda.

    Varför skall vi slänga ut barnet med badvattnet? Vilka skall sprida Ordet, Guds nåd och sanning om inte en riksspridd prästkår och en stabil kyrka? En kritik som ifrågasätter detta är alltså varken kyrkan eller Ordet betjänta av. Däremot är det allas vår skyldighet - vi som vill se en frisk, levande och andlig kyrka - att kontinuerligt se bristerna i kyrkan, avslöja exempelvis ekonomiska skandaler i den i form av slöseri, som gått ut över missionsuppgiften, eller passivitet och tröghet som gör kyrkan alltför loj.

    Sådant och mycket mer är konstruktiv kritik. Men jag reagerar starkt emot dem, som till äventyrs, höjer släggan mot hela vår fina folkkyrka och bildligt talat vill ersätta den med något annat.
    Och något annat förblir då oftast ingeting, när man ställer släggbärarna mot väggen.

    Deras kritik är alltså ej konstruktiv. Den är direkt destruktiv.

    Säg mig nämligen den kyrka i vårt land, som skulle kunna med framgång ersätta och vara ett alternativ till Svenska kyrkan. Den som vågar klämma fram ett alternativ är välkommen här (utgår jag ifrån att också bloggägaren säger, alltså välkommen)!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Två frågor:

      1. Du vill ha positiv kritik, men inte destruktiv. Vem avgör vad som är vad?

      2. "Människor som söker Gud vänder sig ofta till närmaste präst, diakon och kyrka." Hur vet du det? Är den kunskapen resultatet av gedigen undersökande journalistik?

      Radera
    2. det här är politruksvammel av oanade mått. vi lever verkligen i olika världar. /John

      Radera
    3. "En kritik som ifrågasätter detta är alltså varken kyrkan eller Ordet betjänta av."
      JO!

      LG

      Radera
    4. F D Alphadeltagaren27 januari 2016 kl. 21:52

      Fast vem vågar störa en präst eller diakon? De är ju antingen sjukskrivna eller mår dåligt på jobbet?

      Radera
    5. "Vilka skall sprida ordet, Guds nåd och sanning, om inte en riksspridd prästkår och en stabil kyrka" undrar du och det är en befogad fråga. Kruxet är när stabiliteten och det rikstäckande får framsätet, vilket väl är vad Bloggpappan är inne på (som jag läser i alla fall).

      Som kyrkoherd i en liten församling på landet ser jag ju hur omsorgen om byggnader, administration och statistik tenderar att växa hela tiden. Nu senast fick vi i utredningen om kyrkobyggnader och utjämning en uppgift till; att upprätta en lokalanvändningspolicy. Tänk om kyrkomötet någon gång kunde genomföra en reform som leder till att Svenska Kyrkans församlinger finge mer resurser till att just sprida Ordet, Guds nåd och sanning.

      Tyvärr ser jag ju att det finns allt fler som ägnar all mer tid åt annat än detta och dessutom kan göra god karriär på det.

      Och lösningen är inte fler gigantpastorat där makten över vad personalen ska göra flyttas upp till en liten elit långt från det dagliga mötet med församlingsbor! Det är inte bara kontraproduktivt, det är att svika vårt uppdrag!

      Bo Rydén

      Radera
  3. Dylika ord ger hugsvalelse för undertecknads hjärta. Hopp.
    Visfritt tal, långt ifrån vishetsfritt. Syftar på "ord & visor..."
    Tackar!
    Hanne Kjöller får det bli!

    /B

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nyss läst Hanne Kjöller "En svensk tiger", enligt rekommendation från denna blogg.
      Bland det mest skakande jag läst.
      Jo, jag har läst mycket och därmed både mer våldsamt och mer konkret ondskefullt.
      Men detta rör vår vardags rättsskipande myndighet(er) och därmed varenda en av oss.
      Det gör mer och närmare omskakande.

      Tyvärr och tyvärr igen!
      Så här ser det - tyvärr - ut i alla Svenska myndigheter. Särskilt Kolosserna; Arbetsförmedling, Försäkringskassa och socialtjänster i kommunerna.

      Illa nog.

      Dessvärre ser det likadant ut i Svenska kyrkan. Liksom hr Bloggare har jag inga problem med att dra paralleller och direkt överföra slutsatser från Kjöllers bok till verkligheten i Svk.

      Förödande.

      I den bästa av världar - vilket denna torde vara, eftersom ingen annan är känd för oss - kunde Svk ta möjligheten/chansen att visa bättre moral och etik.
      Förebilder saknas ju knappast i kyrkans värld. Inte heller uppdrag. Dessa är tämligen tydligt formulerade av en kille som heter Jesus. Incitament kan därmed kännas som naturligt.

      Icke då!
      Svk gör snarare tvärtom. Leder ligan vad gäller maktbegär, lögner, girighet och mobbing gentemot betalande medlemmar och anställda.

      Till yttermera visso, beklagar man sig över att medlemmar lämnar kyrkan.
      Minns något talesätt om yxskaft, vagt.

      Tack, bäste Bloggerichef, för boktipset!
      Nu har jag gett mig på ett annat från samma håll:
      "Credo" av Folke T. Olofsson...

      /B

      Radera
  4. Med 6,25 miljoner dyrt betalande medlemmar är det mycket märkligt att ingen kyrkokritik kommer från det hållet, "konsumenthåll". /John

    SvaraRadera
  5. Nu behövs akut 2.500 poliser. Hur många väktare, socionomer, lärare, läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, byggjobbare och planingenjörer behövs akut p g a migrationen? Man får nog tacksamt acceptera dem man kan komma över, oavsett bakgrund, ev gehäuse- eller våldsmentaliteter, kunskaper eller kvalitéer.

    Skall statsministerns fromma förhoppning om en nedbantad, stabiliserad invandring om 50.000 - 100.000/år infrias (Ett Gävle, Sundsvall eller Halmstad om året), bör förutom nuvarande behov omfattande nyrekrytering till vård, omsorg skola och nybyggnation ske varje år. I någon mån kan kanske rekryteringen ske inom migrantgrupperna, åtminstone beträffande byggjobbare, tolkar, undersköterskor och hemspråkslärare. Problem med arbetslöshet i gruppen infödda svenskar lär bli ett minne tack vare migrationen. Det svenskkyrkliga som kulturell kontext till det svenska likaså. Alltså lär vi knappast behöva bekymra oss om vad svenskkyrkliga präster säger och gör. De, liksom deras förkunnelse och förrättningar, tillhör snart den redan glömda historien.

    P

    SvaraRadera
  6. Ännu en kyrkopolitiker som inte får kritiseras? Johanna Andersson skriver: https://kristenopinion.wordpress.com/2016/01/22/flummigt-varre-i-nacka-forsamling/

    Och snart är vilddjurets namns tal verklighet.
    http://www.morgonbladet.nu/news.php?name=160125094345

    Men - allt står väl till, allt står väl till. Det har vi ju fått veta.

    SvaraRadera
  7. Svenska Kyrkan är en förening av svenska församlingar.
    Den styrs enl. KO främst av "politruker" d v s medlem-
    mar i politiska partier, vilka också fastställer kyrkoprogrammen. KRISTI KYRKA, som styrs helt av Bibelns budskap är ngt annat, som finns inom Sv.k:an,
    men tycks utgöra en allt mindre del av denna.
    Sv.k:an behöver verkligen kritik, men KRISTI KYRKA
    kan bara Kristus själv bedöma och rätta till genom
    Den Helige Anden. Visst förstår vi vad KRISTI KYRKA är?!?!?

    SvaraRadera
  8. Jag hörde faktiskt så sent som i fjol, vilket jag kanske nämnt, en Verbi Divini Minister på en hälsingsk, välbesökt begravning där jag tjänstgjorde (vid orgeln) säga följande: "Evighetsfrågan är människans viktigaste framtidsfråga. Med Gud - eller utan Gud. Att bli det Gud tänkt - eller att missa målet."

    Jag undrar om Bengt Olof Dike hört ens något liknande under året som gått och hur länge han tror att sådana präster (som alltså verkligen är det Gudomliga Ordets Tjänare) får finnas kvar inom Svenska kyrkan.

    Ur prästvigningspsalmen av Svedberg (nertonad 1986):

    "Din nåd dem giv, att de i allt
    dig mer än mänskor lyder
    och vad du talat och befallt
    med nit och sanning tyder.
    Det vare ljuvt, det vare tungt,
    dock skall ditt ord till minsta punkt
    för hög och låg förkunnas."

    Ur biskopsvigningspsalmen av Wallin (struken 1986):

    "Väktare på Sions murar,
    skåda vidden av ditt kall.
    Inför den som prövar njurar
    räkenskap du göra skall."

    SvaraRadera
  9. +Göran och övriga kritiker,

    -Den som läser kritiken ser snabbt om den är positiv eller destruktiv; det räcker med att läsa texterna på denna blogg, där många av dem permanent ifrågasätter Svenska kyrkan, dömer ut den och - igen - ideligen angriper dess biskopar. Positiv kritik?

    Vet sedan inte Du som präst att någon undersökande journalistik ej kan komma ifråga beträffande själavårdssamtal med präst? Din fråga förefaller märklig.
    Sedan kommer de vanliga harangerna mot "politruker" - alltså i god demokratisk ordning folkvalda kyrkotjänare - som av harangernas avsändare är oönskade i kyrkan. Kyrkans levande organisatoriska ryggrad betyder alltså inget, enligt kritikerna.

    Med andra ord detta: bort med tusentals engagerade personer! Försvinn, stick, lyder parollen mer direkt uttryckt!
    Jag svarar: -Tack för att ni ställer upp för vår kyrka, förvaltar ekonomin, drar tunga lass och alltid finns till hands! Ni är alla varmt välkomna i viktigt arbete för vår gamla, kära folkkyrka och för dess mission!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera