För klarhets vinnande

Sluta tjafsa. Det går att veta vad vi faktiskt är oense om och de finaste och mest avlönade är de mest avlövande. Nu går det att se och förstå.
Det är bara att kolla vad som sas i Almedalen.
https://www.youtube.com/watch?v=B0UUS3AKP0c&list=PLcH6ndQqLI8p9fcH_9pVvu54foBYrQ-1H&index=3

Bengt Kristensson Uggla är makalös. Han bluddrar på inte bara sina minuter utan gränslöst. Hans insats bryr jag mig inte om, men noterar den bristande respekten för medsamtalare, samtalsforum och åhörare. Därtill finns ett slags underliggande samförstånd debattörerna emellan. Helle Klein och Wanja Lundby-Wedin är partikamrater, det betyder något. En del annat  under den timme man ägnade sig åt ett fenomen som kallades "den krackelerade välfärden" kunde man kanske behöva uppmärksamma, men det är Anders Ekhem som för en kyrkokristen väldigt tydligt levererar de viktigaste insikterna om vad det är för tro han för å bane.

Det är väldigt mycket tal om språk. Teologins språk, kulturens språk och bönens språk, det språk där 1+1 inte blir 2 utan något mycket mer. Ingenjörerna kan slänga sig i väggen även om deras verksamhet kallas "ingenjörskonst". Det är det andra språket som härbärgerar det mänskliga.

Ekhem kan nog inte förstå mannen som sa att det vackraste ord han visste var "votering är begärd och skall verkställas". Den sociala ingenjörskonsten och den ingenjörskonst som gav oss mångmiljonprogrammet är respektabla verksamheter. Betong är skönhet - och kultur. Finns det ett annat teologins språk, som inte kan tala med ingenjörer, har teologin problem. Och vad med teologins språk? Tomas ab Aquino formulerar sig med teologisk ingenjörskonst. Norbecks Lärobok uti teologien är knastertorr likaså. Bönens språk - vad är det? Det kan man väl se i bönen Jesus lärde sina lärjungar, Herrens bön? Den kan både ett barn och en civilingenjör be. Bönen är klar och tydlig men det är mer oklart om denna bön härbärgerar ett "bönens språk". Fundera själva.

Nog kan man tala om "livsluft, mångfald och komplexitet", men är det inte enklare att sammanfatta med det enkla ordet "nyfnoskighet"?
När kyrkosystemet ska baxas in i det religiösa hörnet, blir det så. Det är farligt av flera skäl. Den här sortens reaktioner brukar av politiskt medvetna räknas in till fenomenen i kristider, förkrigstider om ni vill. Vad som blir följden av att den kristna tro som uppenbarelse städas bort, fattar vi också. Vart temat om den krackelerade välfärden tog vägen i Almedalen, kan man fundera över om man gitter följa hela programmet. Det kanske också illustrerar hur farlig nyfnoskigheten blir för oss? Den eliminerar de allvarliga politiska samtalen.

39 minuter in i framställningen från seminariet i Almedalen kommer Anders Ekhems målsättning. Han är ute efter det som bygger framtid, förstår jag: "Den djupaste konfession som inte är kopplad till en särskild konfession".
Med katekesens ord frågar vi: Vad är det?
Det vete Fan.
Vi andra kan enkelt veta att det inte är kristen tro så som den uppenbarats till oss genom Den Heliga Skrift utan något bortom konfessionerna. Religion helt enkelt.

Den som tänker så, tänker inte som Svenska kyrkan, det kan en konfirmand inse.
Svenska kyrkans preciseringar om tron i bekännelsetexter är handfasta bekännelser till Jesus som Kristus och lika klara preciseringar om vad han gjort för oss. Tron gör upp med religion och nöjer sig inte med illusionerna utan vill leva Verkligheten som den verkligen är.
Detta är trons grundhållning.
Svenska kyrkan är, i varje fall teoretiskt, stolt över sin konfession. Den är en bekännelse till kärnvärden, som upprättar människor. Denna konfession håller att leva och dö på. Ekhem nöjer sig inte. Han vill "den djupaste konfession som inte är kopplad till en särskild konfession".
Denne Ekhem ska i oktober ställa upp när påffuan Frasse kommer till Malmö för att högtidlighålla ett i högsta grad konfessionellt skeende, som därtill blivit Ekhems levebröd. Blir inte alltihop rätt löjligt nu? Pretentiöst, naturligtvis. Men löjligt.

Nyfnoskigheten är de finkristnas desperata försök att bli relevanta. De använder det lilla knepet att tala om "komplexitet". På så vis undviks besvärande preciseringar. "Mångfald" blir också en kategori i samma härad. Den avser att täcka den uppenbara enfalden.

Risken är att de kyrkokristna blir arga.
Bli inte det. Inse att Anders Ekhem gjort en insats för klarhets vinnande.
Det är väsentligheter vi är oense om. Dessa väsentligheter sammanfattas enklast som en grundläggande motsättning mellan kristen tro och religion, för bortom "en särskild konfession" ska "den djupaste konfessionen" återfinnas. Det är just religion.

Apostlarna var väl medvetna om vad det var att stå för kristen tro i de religiösa miljöerna. Profeterna i Gamla testamentet likaså. Motsättningen är klar och tydlig. Det gäller bara att fatta motsättningens art. Vi erbjuds nu ett tillfälle att se den djupaste motsättningen, som inte är kopplad till en särskild motsättning! Som vanligt är rävarna sammanbundna i svansarna. Så kan det vara med det som kallas debattörer också. I varje fall i Almedalen. Sammanbundna i svansarna.