Stefan Lorant

Jag gjorde ett så kallat antikvariatsfynd. Stefan Lorant, I was Hitler's prisoner, Penguin 1939. Boken hade dessförinnan kommit i fem upplagor med start i april 1935 innan den kom som pocket. Lorant (1901-1997), var journalist, häktades i München den 13 mars 1933 och sattes i skyddshäkte ("Schutzhaft"). Han frigavs den 25 september samma år.
Boken är en dagbok som han lyckades smuggla ut när frun Niura var på besök (del ett) och vid frigivningen brydde sig ingen om att visitera hans bagage (del två).
Lorant var ungersk medborgare men tog sig via Paris till England och blev sedan amerikansk medborgare.

I boken beskrivs inte bara vardagen och våndan i skyddshäkte, dir en mängd journalister fördes. Lorants vånda och oförmåga att förstå vad som händer och varför han ryckts upp från sin vardag, han som alltid varit opolitisk, men också brutalitet och vänlighet/omtanke i en sällsam blandning beskrivs. Stefan Lorant lider alla kval när han förstår att Niura också satts i skyddshäkte. Sonen har då inte fyllt tre år. Scenen när Lorant möter sonen efter sin tid i skyddshäkte är omskakande.

Berättelsen om duvorna, som fångarna gör ett rede åt, är lite rörande. De blir fångarnas nöje och när paret, som fått namnen Vera och Max, väntar tillökning har också fångarna äggen under under uppsikt och matar duvorna med brödsmulor. Tidigt på morgonen den 4 juli flyger duvparet upprört runt.  Lorant ser att äggen är borta. Anstaltschefen, en SS-man, hade tagit äggen och slängt dem i soporna. "He imagines he's a hero. He has destroyed the life of a pigeon." (s 198)

Pastor Schöbel är den protestantiske fängelseprästen. Gudstjänster hålls varje söndag. Han spelar på harmonium och fångarna sjunger. Kommunisterna också - men bara högt några ord i den gamla psalmen (vilken den nu kan ha varit). När man kommer till raden "Armed as for war" klämmer kommunisterna i. Pastorn kan inget göra. Jo, predika. Han slår fast att Jesus inte var jude, en fråga som ofta ställs. Svaret han ger är detta:
"No! Christ was no jew. He had nothing in common with that covetous, sordid, commercially cunning, vengeful people..."
När nu denna sak klarlagts talade pastorn om vad ordet "Heil" betyder. Han beskrev den nya tyska staten som ett bålverk mot gudlösheten. Kommunisterna måste utrotas. Då reste sig en man och lämnade kyrkolokalen, som om han varit en fri man. Pasorn tvekade ett ögonblick med fortsatte predika. "No one listened to him any longer. No one thought of anything but the prisoner who had left the chapel." (s 255)

Det är klart att den här sortens inblickar är viktiga. I april år 1935 kunde intresserade läsare i England förstå. Churchill hörde till den kategorin."The absolute State is in the making." (s 182)

I den absoluta staten måste pressen kontrolleras. Därför hamnar tidningsledningar och journalister i skyddshäkte i München och Lorant beskriver i en dagboksanteckning den 11 maj bokbålet på Opfernplatz i Berlin. Det är en så skrämmande upplevelse, skriver Lorant, at vti glömmer vår egen hopplösa och eländiga situation. Vi lider av bokbålet och läser med avsky vad som utropades när böcker vigdes åt bålet. Han kallar saken "this holocaust of books". (s 113-115)

Det är förstår helt klart att det är yttrande- och tryckfriheten nazisterna är ute efter och Lorant och hans kollegor i skyddshäkte vet detta, kanske utan att riktigt kunna förstå. Det handlar inte om vad journalisterna skrivit i sina opolitiska tidningar och tidskrifter så mycket som att hindra vad de skulle kunna tänkas komma att skriva. Tankekontrollen kräver likriktad press för regimen behöver likriktade tankar och måste bli all kritik kvitt.

Lorant ger glimtvis bilder av spänningen mellan Berlin och München och mellan Hitler och SA-chefen Röhm men detta är innan de långa knivarnas natt. Översättaren petar in ett par fotnoter om hur SA-ledarna sköts i juni 1934, liksom för den delen publicisten Dr Gerlich, som satt i skyddshäkte med Lorant.

Sunday Express kallade boken "The most moving book that has come out of Nazi Germany", ett omdöme som Penguin gör till reklamtext på bokens framsida. Jag fick för mig att boken går att ladda ner för en billig penning. Det är bara att googla. Jag har den fysiskt. Jag lånar inte ut den. Möjligtvis barnbarnen undantagna.

Vad fick jag, förutom den rörande dagboksskildringen av livet i skyddshäktet, med mig på min livsresa?
Två ting.

* Kampen för yttrande- och tryckfrihet är grundläggande. Yttrande- och tryckfrihet kunde i den tyska kontexten enkelt skrivas bort och det var självklart i den absoluta statens intresse.

* Den samtida teologin blir samtida och ingenting förändras av att den kallas kontextuell.
Pastor Schöbel var just kontextuell.
Tänka sig vilken effekt det hade när en man reste sig och gick!
Vad sa kommunisten, som med en SA-man som vakt stod i korridoren för att falla in i ledet när fångarna skulle tillbaka till sina celler?
"I'm a communist and I'm not going to stand being abused by the pastor. I don't attend Divine Service for the sake of this political propaganda. It dosn't interest me."
Han tog stoiskt några dagar i mörk arrest.
Det kallas, tror jag, civilkurage.

Boken läst får väl det som kallas "Morfars båtskola" fortsätta. I går övade vi "man över bord-manövrar". I dag blir det drill i konsten att angöra en brygga. Ska jag visa filmen?