Kompetensexkluderad

I går lärde jag mig ett nytt ord. Jag tror att Anna Elias är ordkonstruktören och ska ha hedern: Kompetensexkluderad.
Det är det den blir, som kan otillbörligt mycket eller den som inte ingår i rätt kompisgäng men besitter kompetens som likväl exkluderas.

Kompetenta människor ska hållas kort. Somliga biskopar har visat sig välmotiverat livrädda inför kompetenta präster. Skulle de släppas fria, skulle fenomenet att alla katter är grå om natten avlösas av klarhetens ljus och alla skulle se verkligheten som den är. Ni märker att jag sitter kvar i insikterna från förklaringsberget.

Nu kan säkert begreppet "kompetensexkluderad" användas i fler sammanhang och på precist sätt i många.
Man kan pröva att säga till sin chef: "jag känner mig kompetensexkluderad" för att se vad som händer, t ex.

Politiskt inser alla att när kompisgänget fördelar platserna sinsemellan är det inte i första hand kompetens utan lojalitet och Kameraderei som gäller. Efter korruptionshärvan på Riksrevisionen har skillnaderna mellan gammal förvaltningskultur och ny belysts. Ämbetsmannen stod i allmännyttans tjänst och juristen i Rättens, jag skrev stort R. När förvaltningsjuristen börjar uppträda som bolagsjurist, är det bolagets (eller partiets) intressen som gäller, och då vrängs paragrafer och vrids resonemang.
Så med präster också. Ve den präst som står viktiga intressen emot. Besvärande kompetenser för en kyrkoherde ändrades. Det är inte längre kyrkoherden som upplåter kyrkorummet, dvs värnar vad som sker i det. Nu fattas besluten demokratiskt och detta ses som en klar förbättring. Frågar man präster nuförtiden varför  kyrkoherdarna så nödvändigtvis skulle bli av med upplåtelserätten, vet de nog inte. Om den sortens förändringar gäller, oavsett ordridåer, att intresset aldrig ljuger. Eller alltid.

Kommer ni ihåg demonstrationsropet "Samma fascister här som är"?
Detta slagord hör väl inte till de analytiskt mest skarpa utan får räknas till genren licentia poetica och därmed licentia politica. Men förmågan att försöka se vad som är där och upptäcka fenomenet här, är viktig.

Är inte Riksrevisionen ett tydligt exempel på hur det går till i Sverige och därmed hur det går till i Svenska kyrkan när kompetens sätts åt sidan.
Grejen var ju att börja tala om kompetens som "tillräcklig kompetens". Då blev av med de kompetenta, som alltså var mer kompetenta än vad som tarvades. Biskopar tillsattes så men också domprostar och kyrkoherdar och när det var prästval var kompetens efter en inledande prövning alls inte det som efterfrågades. Kompetenta präster fick vara glada över sitt första förslagsrum och så valdes den på tredje. Så gick det till. Det var ett korrupt system och det var det svenska system som gällde - och gäller.

Jag kan fortfarande vara fascinerad över tillsättningen av en kyrkoherde. En som sökte, hade sökt tjänsten vid ett tidigare tillfälle när det var val och då av regeringen (!) satts på första förslag. När han sökte i det nya systemet, hade domkapitlets idoge tjänsteman förtecknat hans meriter. De var ansenligt fler än förra gången så det blev ett par sidor.
De två som det stod emellan hade tjänstemannen fått ihop en halvsida var på. Dessa kallades till intervju. En av dem fick tjänsten.
Det där med "saklighet och kompetens" var en regel i det förgångna. Nu var det "havlighet" som var urvalskriterium.

Så när folk börjar fatta hur det går till i statsförvaltningen och vill höra en frihetlig kyrklig röst som står fram för goda värderingar, vad ska biskoparna säga då? "Samma här som där" -? Eller ska de säga tvärt om?

Jag funderade på att häva kommentarsstoppet men fick till svar: "Vi kommentatorer vill njuta vår ledighet månaden ut" och då kan jag ingenting göra. Njut av er sommarledighet men läs också
http://ledarsidorna.se/2016/07/kyrkan-under-slojan/

All reklam är god reklam, heter det, men ibland kan man undra. Nu är det som Ledarsidorna berättar värt att följa upp och komplicera ytterligare, man kan inte begära allt av de "utomkyrkliga" analytikerna, allra minst om man är van vid Bloggardag, men avslöjandet måste vara en grundhållning. Vi vill veta hur det egentligen är och står till.

Den viktigaste frågan Ledarsidorna levererade var: I vilken riktning rör sig egentligen den Svenska kyrkan under Antje Jackeléns och Wanja Lundby-Wedins ledning?
Det är självfallet en bra fråga, en fråga som biter bättre när den ställs utanför alla kyrkliga fora.
Vilket är svaret?
Det svaret borde, om kompetensen alls finns, formuleras i skilda kyrkliga fora.
Efter ledigheten, förstås.