Jag var på fest i går. Det var sol på Öland under eftermiddagen och kl 16 kom regnet punktligt. Det skulle regna fyra timmar och gjorde så med en påspädning efter en stund. Många hade på olika sätt förberett den lyckade festen. Mat, dryck, sånger, släkt och vänner blir en bra mix. På hemvägen kom kvällssol över Kronobergs län.
En fest ska förberedas, vällustigt planeras, och det ska vara gott och roligt under festen och efter festen lever den i minnet. Alla kan upplägget. Det gäller också för det gemensamma minnet och det gemensamma högtidlighållandet av reformationsjubiléet, det som hålls med start 31 oktober 2017. Nu finns Från konflikt till gemenskap på svenska, översatt av Mikael Löwegren. Artos. Det är en uppfordrande skrift, en som röjer i fördomar och utmanar självkritiskt. "Vi kristna har verkligen inte alltid varit trogna evangeliet; alltför ofta har vi blivit konforma med den omgivande världens tankesätt och beteende. Gång på gång har vi stått i vägen för det glada budskapet om Guds barmhärtighet." (s 7) På samma sida heter det också att "Kyrkans sanna enhet kan bara vara en enhet i evangeliets sanning om Jesus Kristus." Slutsatsen blir en syndabekännelse. Vi har brutit ner kyrkans enhet. Vi utmanas dels att rena och hela våra minnen (bot alltså, DS), och dels att återställa den kristna enheten i enlighet med evangeliets sanning om Jesus Kristus.
Boken sammanfattar de ekumeniska dialogerna mellan romerska katoliker och lutheraner från 1960-talet och framåt. Den gamla insikten om personen Martin Luther hålls fram. Han är ett vittne om Jesus Kristus och ingen kan, vare sig den evangeliska eller den romersk-katolsk delen av kristenheten, utan vidare gå förbi denna människas person och budskap. Så sas 1983. Nu sägs: "Luthers reformprogram utgör en andlig och teologisk utmaning för såväl katoliker som lutheraner av idag." (s 8)
Högtidlighållandet i vår tid tar fasta på tillfället att fördjupa gemenskapen mellan katoliker och lutheraner, att inkorporera erfarenheter och perspektiv från syd och nord (minns att Mekane Yesus-kyrkan är den största lutherska kyrkan sett till antalet medlemmar, DS) och ta in behovet av ny evangelisation. Detta är det första reformationsminne som måste göra detta för vår tid kännetecknas tillväxt av många religiösa rörelser och av växande sekularisering på många platser. Hur Svenska kyrkan för egen del och i gemenskap ska arbeta med dessa utmaningar, kan man fundera över. Det där med att implementera dokument och omsätta dem i handling är en svår konst. Kyrkoledarna har ett ansvar att ta vara på dialogresulteten.
Har jag gett exempel på några utmaningar behöver jag inte återge dokumentets fem ekumeniska imperativ. Ni får läsa själva och uppfatta utmaningarna.
Ett problem anger jag gärna. Det är problemet med kyrkorätten, som blir en auktoritet i sig. Det konstateras att det finns en saklig enhet i olika frågor och så kommer det ett "emellertid". Här är det anledning att analysera vidare men för vårt vidkommande också kritiskt granska de otaliga teologiska framställningarna om hur det protestantiska och det katolska förhåller sig. Samt självfallet göra sig medveten om hur polemiken mot Rom präglat så mycket. Det är bara at gå till läggen och läsa Svensk kyrkotidning. Det är inte högkyrklighetens problemställningar som här ter sig antikverade, om man säger så.
Jag tror inte att det finns lokala studiegrupper för präster, som ägnar lite tid åt att läsa och samtala om böcker och rapporter som kommit. Det fanns en sådan grupp i Kalmar när jag var ung präst och innan jag var präst kunde kontraktskonventen fungera så eller i varje fall så att någon redogjorde för en bok som nyss utkommit. BEM-dokumentet om dop, nattvard och ämbete läste vi och bjöd in den katolske patern. Det är tid att i höst inleda många studiegruppers arbete. Kanske nu inte bara för präster. Ungefär 80 sidor kan man ta sig igenom i en rätt vanlig församling, om prästen gör sig mödan. När media frossar i påvebesöket i höst är det inte fel om det finns många som också fattat vad det hela handlar om och inte bara satsar på yta utan också på djup. Skaffa boken och fundera över hur den kan användas, vet jag.
Före festen startar studierna, under festen fortsätter de och efter festen avslutas de med frågan om vad som då bör hända. Självkritik är ett nyckelord och en grundhållning i boken, ser jag.
Att rapporten egentligen kom 2013 men först nu finns på svenska, kan man fundera över. Är det bara så att Guds kvarnar mal långsamt som är förklaringen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar