Jag tar inte riktigt ledigt än. Jag tyckte jag skrev det tydligt. Det är bara kommentatorerna som får välförtjänst semestervila. Det betyder att jag ska skriva oemotsägliga blogginlägg.... Och ni semestrar och slipper kommentera. Det är alltså kommentarstopp av pur välvilja.
Överste Salander ringde i går. Han hade fått hoppa över midsommarfirandet på Öland på grund av ett angeläget tjänsteärende. Han sa inte vad, men jag förstod att det hade med hans halvårslånga tjänstgöring i Bryssel att göra och drog slutsatsen att det handlade om det som kallas Yarovaya law-package.
Hur kunde jag dra den slutsatsen?
Han rekommenderade mig att läsa
https://meduza.io/en/feature/2016/06/24/russia-s-state-duma-just-approved-some-of-the-most-repressive-laws-in-post-soviet-history
Parlamentsledamoten Irina Yarovaya kan man lita på. Ordning och reda liksom.
- Visste du, sa Salander, att rättsfallen som handlar om understöd för terroriströrelser på nätet var ett 30-tal år 2007 och 2015 nästan 250. Något har hänt. Och det nya som hänt är helt nytt i Ryssland efter Sovjettiden. Beslutet i duman jämförs med Stalins tid år 1937. Så försöken att komma åt Bloggardag måste förstås i perspektiv.
Jag bleknade, men det såg inte Salander.
- Menar du att det är ryskt inflytande bakom ärende B16 i kyrkostyrelsen?
- Inte riktigt så. Men maktapparater besväras alltid av kritisk uppmärksamhet. Makten vill alltid att alla dess åtgärder ska tydas till det bästa. Hur skulle det annars vara? Välvilligheten triumferar och de bästa tänkbara beslut fattas. Makt och härlighet hör samman.
- Men inte makt och ärlighet? sporde jag retoriskt.
- Jag vet att du vet, sa Salander.
- Har svenska medier uppmärksammat detta beslut i duman?
- Jag har inte sett något, men jag var bortrest i midsommarhelgen, som du vet.
- I Ryssland alltså, la jag lite ofint till.
- Så dumma kommentarer kommenterar vi inte här, sa Salander och skrattade.
Vi skulle i alla fall heja på varandra när Salander kommit till Vedborm , sa vi. Han skulle köra efter fredagens tjänstgöring - Lidingövägen eller Lovön osagt. Han får fyra veckor på ön. Jag gör blixtbesök. I dag är det lovat hyfsat väder på Öland, åtminstone fram till kvällen.
Jag reser österut men inte så långt som till Almedalen. Svenska kyrkan deltar där. Det må vara hänt - men har vi någon pejl på vad Svenska kyrkans engagemang i Almedalen egentligen kostar? Och har vi någon uppfattning om vad det ger - hur nu detta ska definieras. Migrationsverket satsar en miljon skattepengar på att vara med i evenemangen. 3700 seminarier och myndigheterna låter sitt engagemang kosta 23 miljoner. Sju av tio myndigheter kommer att finnas på ön. Liksom partierna och lobbyisterna. Rosévin och glassmingel erbjuds tydligen. Men det är i denna mängd evenemang svårt att nå ut med sitt budskap, konstaterar förståsigpåarna.
Antje Jackelén twittrade sin glädje över att Svenska kyrkan räknades till makthavarna i Almedalen.
Då blev jag rädd.
Kyrkan och makten går aldrig väl ihop - i varje fall inte väl för Kyrkan.
Jag var inte glad när det högre ryska kleresiet liksom på tsarens tid fylkades kring Putin. Jesus förklarade sig aldrig ha gemensamma intressen med Pontius Pilatus. Och det hjälps inte att Putin efter någon tid fick till en riktig snits på sina korstecken. Varför fungerar inte kyrkohistorien som varningsklocka när Svenska kyrkan blir makthavare? Hur kan ärkebiskopen glädja sig - och över vad?
Jag ska inte låtsas orolig.
Jag är orolig.
Detta brukar aldrig gå väl. Varför skulle det göra det nu? Och hur kommer det sig? Kan det vara så att Svenska kyrkan rätt skamlöst nu uppträder som ideologisk statsapparat och får hurrarop för det? Varje kyrka har ett budskap. Sitt eget eller någon annans. Är det samtidens evangelium eller evangelium för samtiden som hörs? Den som frågar så, har läst Galaterbrevet. (Gal 1:10)
Kyrkostyrelsen företräds kanske i Almedalen. Jag vet inte. Ordföranden och förste vice ordföranden är där, har jag förstått. Men annars har jag inte förstått någonting. Går det över huvud taget att förstå? Westanders PR-byrå är på plats, så mycket begriper jag. Riktigt vad deltagandet kostar, vet jag inte heller. Planering, handläggartid, resor, traktamenten, boende, utrustning mm blir en ekonomiskt svåröverskådlig kostnad. Den försvinner in i totalekonomin. Styrelsen har aldrig diskuterat utfallet av Svenska kyrkans deltagande i Almedalen.
I ett Europa som alltmer blir ett "vi" och ett "dom", tycks mig Svenska kyrkans företrädare slå följe med "dom". Företrädarna kan koderna, vet vad som ska sägas - och säger det. Välförhållande med makten. Och då behöver jag inte skämta om rosévin eller det öl som i Visby sägs smaka så gott, antagligen för att allt är gratis.
Jag förstår allt mindre av det som pågår.
Blir det några kyrkohistoriker i framtiden, kommer de att skriva domen över vår tid. Det blir domen över ett kyrkosystem som med en dräktig kaninhonas ihärdighet (Lidforss!) sökte möjligheter att umgås med makten och dess hantlangare, men glömde sig i dansens virvlar. Härligheten var dock skojigare än ärligheten.
När Herren till de stora systemens företrädare säger "Jag känner er inte" är det svaret till dem som redovisar fina insatser. (Mt 7:22-23)
Är det bara jag som har vett att bli skrämd?
Det var en dum fråga. Kommentarsfältet är ju stängt. Meditera i tystnad.
Enligt ärende B16 är just denna bloggpost sannolikt ett blogginlägg som borde ha stoppats. Varför? Inlägget försöker uttyda vad som sker utan att tyda allt till det bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar