Redovisningsdags

Stefan Carlsson får nu se sina svagheter/böjelser/tillkortakommanden exponeras stort. Jag hade missat att Barometern/OT i tisdags hade en ledare i ämnet och i går la ut en extraledare på nätet.
I Kalmar går livet vidare.
De på Länsstyrelsen som vetat vad som varit fallet men inte velat eller vågat säga ifrån, kommer att fortsätta, tycks det. Östra Småland och Barometern/OT rapporterar i dag om en feodal struktur på Länsstyrelsen. Där finns en kultur av ja-sägare som gör att ingen vågar ifrågasätta eller nämna missförhållanden. Jag tror det är allvarligt. Bristen på civilkurage premieras.
Vad blir det för samhälle av sådant i långa loppet?

Dags att redovisa hur det är i förvaltningskulturen. Det gäller i det kyrkliga också. Mycket går ut på att hålla andra ovetande om problem i förhoppning att problemen blir lösta innan någon får veta något - och självfallet utan att det kostar det minsta för en själv.

Det är ett grundmönster i byråkratier att de sköter sig själva och helst inte vill se någon styrelse gripa in i vardagsfrågor och styra vad verksamheten ska gå ut på. Styrelser förses med nonsensfrågor och lägger mycket tid och stort engagemang på dem. Jag gör mig inga föreställningar om att något annat skulle gälla, men förvånas över att styrelseledamöter går på det hela. En av mina vänner karaktäriserar det hela som "huvudlös byråkrati". Det betyder till exempel att alla strategiska diskussioner om framtidsfrågor, allt gemensamt spanande och alla långsiktiga policybeslut blir icke-frågor.
I det kyrkliga är det ett, ett enda som gäller. Det måste fram skrivelser till kyrkomötet. Så sker också.

Nu tänkte jag försöka koppla händelserna på residenset i Kalmar med den telefonsexköpande landshövdingen till det kyrkliga på fler sätt.

Jag antar att Modéus II varit på middag några gånger med Stefan Carlsson och därför bekymras över hans situation. Det är gott och väl.
Nu har Modéus II också prideparaderat under parollen "All kärlek är bra kärlek". På vilket sätt menar biskopen att telefonsex är bra kärlek? HBTQ är bra kärlek och då måste väl i all rimlighets namn också ett stillsamt telefonsex vara det också? Jag behöver vägledningen i en i kärlekslivets mångfald förfaren och demonstrerande Modéus II. Får jag upprepa att parollen i den parad Modéus II gick i verkligen hävdade, var att all kärlek är bra kärlek.

Rimligtvis får jag inte svaret att telefonsexkärlek eller kärleken till telefonsex inte skulle vara kärlek. Det är ju samma spänning med detta som med andra former av sexualitet, annars skulle folk inte betala. Jag struntar för ögonblicket i omständigheten att staten la ut för nöjet tills det brände till och beloppet fick bekostas av Carlsson själv. I sak var det hela värt 20 000:- tyckte han, och då vill det till att Modéus II inte förringar kärleksupplevelsen. Den har ju till råga på allt bättrat på bruttonationalprodukten.
Jag behöver alltså ett svar.
På vilket sätt menar Modéus II att telefonsexkärleken (som all kärlek) är bra kärlek?

Landshövdingen ringde för statens pengar.
Jag har påpekat att staten genom t ex Länsstyrelser och departement stöttat Pride-rörörelsen, köpt flaggor och gett anslag. I sak borde det inte uppröra någon, att statliga medel också förser landshövdingarna med upplevelser av sexuell natur.
Men om någon blir upprörd över att landshövdingen initialt sparade in sina egna pengar, hur är det då med kärleken till pengar? Jag har hört präster fördöma denna kärlek.
Hur tänker Modéus II i den frågan när han funderar över Stefan Carlssons öde?
Är verkligen all kärlek bra kärlek när vi nu har färska erfarenheter?

Jag tar frågan ett steg vidare.
Det problem jag uppfattar som det värsta är att saken var känd, men fick fortgå därför att medarbetarna höll tyst.
Hur är det i det kyrkliga - i stift och på nationell nivå? Uppmuntras medarbetare att kritisera i trygg tillit att kritik är välkommen och uppskattad och alls inget karriärhinder eller grund för åtgärder mot de kritiska i form av sämre karriärmöjligheter, lägre lön och lägre pension?
Finns det skumrask i stiftet som Modéus II nu vill hålla fram inför offentligheten och därmed desarmera en eventuell kritik? Vilken kultur råder på Stiftskansliet?
Och hur är det i Kyrkans Hus - råder där den tystnadens kultur som Länsstyrelsen i Kalmar illustrerar?
Vad tror Modéus II och vad vet andra?

Nu är det kommentarstopp under juli månad, men jag är inte sämre än att jag kan ändra mig. Skulle någon vilja ge sakupplysningar,  redovisa, kommer jag att publicera dessa kommentarer - men inga andra.
Är det inte inkonsekvent?
Jo, det är det.
Men den ende jag känner som är konsekvent är Djävulen, som är konsekvent ond och illistig. Gud ägnar sig inte åt den sortens konsekvenser, som bekant sedan länge. Med Gud går det att prata och ibland prata bort! 1 Mos 8:21 t ex och 18:23-32.
Det finns ingen barmhärtighet som är konsekvent, för då är den inte barmhärtighet.
Det är alldeles konsekvent att barmhärtigheten är inkonsekvent, med andra ord.

Barmhärtighetens villkor gäller för den delen Stefan Carlsson också. Han är en trevlig karl och en som vill få saker gjorda. Han har varit länet till nytta.