I rötmånaden

Karin Pihl skar argument i Expressen.
Att någon utanför den kyrkliga sfären med dess sfärfäder och sfärmödrar granskar, var förväntat. Förr eller senare sker en sådan granskning. I juli eller till jul hamnar det kyrkliga i den massmediala uppmärksamheten, sommarstiltje eller insikt att jul handlar om nåt relischöst brukar ha den effekten. Karin Pihl skiljer sig dock från det gängse. Hon har har läst och tänkt, insett och skriver.
http://www.expressen.se/ledare/karin-pihl/kanslor-ar-inte-argument-praster/

Vad lär sig Svenska kyrkan av detta?
Anständig argumentation? Självkritisk granskning? Öppenhet?
Jag vet inte.
Men jag gillade inte vad jag läste i Kyrkans Tidning, att hbt-arbetet under en längre tid legat i träda. Inte för att jag tyckte kyrkomötesbeslutet om certifiering var klokt, för det var det inte och hade samarbetet med RFSL kommit till stånd hade det kostat enorma summor att få certifieringen. Men jag kan inte minnas att Kyrkostyrelsen, som har ansvaret, fått veta att arbetet legat nere. Styrelsen har bibringats uppfattningen att arbetet pågår.

Nu har styrelsen problem. Igen. Och kyrkosystemet.
Om stiften tar egna initiativ i denna fråga betyder det onödigt merarbete och rimligtvis en prestigeförlust för Kyrkans Hus. Hur arbetet spretar, framgår av den enkät i stiften som Kyrkans Tidning gjort.
Stockholms stift stödjer hbtq-rörelsen. Andra bevakar. Något stift nätverkar och i Uppsala ser handläggaren till att mötet mellan kyrkans tradition och hbtq-rörelsen äger rum. "Så formas kristen tro i vår tid." Verkligen? Inte i församlingarnas vanliga liv?
Elva handläggare tillfrågas. Nio av dem är kvinnor. Jag vet inte vad det säger, men något säger det.

I Västerås stift ska de sju diskrimineringsgrunderna aktualiseras.
Vad var det jag sa! Det våras för kv*nn*pr*stm*tst*nd*rn*.
Det finns ett lagfäst diskrimineringsförbud som också omfattar "religion eller annan trosuppfatning". Nog skulle kv*nn*pr*stm*st*nd*rn* kunna säga, att de har en annan trosuppfattning, en som ryms inom Svenska kyrkan (något läroavgörande har som bekant aldrig träffats) om de nu inte helt enkelt säger att de utgör en sexuell minoritet. Så hängde nämligen biskopen Ingmar Ström ut dem: "sexualneurotiker" kallade han dem. Och det kan man väl i vår upplysta tid också få vara?

Det har pågått en process i Svenska kyrkan om hbt-frågor sedan 1951, heter det.
Det är väl att ta i, vet vi som kan vår historia. Minns Keijne-affären! Och ska biskop Bo Giertz verkligen räknas in bland processmakarna?
Det var Bo Giertz som i biskopsmötet markerade att homosexualitet inte skulle vara straffbar utan behandlas som en sjukdom. Detta var ett framsteg!
Bo Giertz var läkarson och gick inte riktigt på vad som helst. Det viktiga var att ingen skulle straffas för sin läggning.
Läser man KT:s artikel nogsamt ser man sedan, att först 1995 skrev Läronämnden något. Fram till mitten av 1980-talet pågick ingen kyrklig "process" i frågan och när utredningen tillsattes sa ärkebiskop Bertil Werkström att den gärna fick ta god tid på sig. Werkström sa vid en presskonferens att homosexuella rekommenderades avhållsamhet. Det verkade dom inte gilla. Holsten Fagerberg själv var helt emot samkönad vigsel för det var något annat än det han stod för.

Sanningen om Svenska kyrkan och de homosexuella var väl tidigare den, att ingen var särskilt intresserad av att kolla vad folk höll på med i sovrum eller bastuklubbar och själva frågeställningen hörde till det man inte tyckte borde nämnas bland de kristliga.

Svenska kyrkan tar sig hbt-frågan an. Inte hbtq.
Kyrkans Tidning anar en skillnad, och jag tror den ska förklaras så:
"Q" sågs inte som en läggning utan som ett val. Läggningar får vi leva med. Val träffar vi.
Nu är det bara att förbida de nya bokstäverna i kombinationen, "a" och "i", t ex. Det vore förstås opassande att peka på hur sektmentalitet visas i bokstavskombinationer. Opassande och olämpligt. Men vore det helt fel?

Kyrkomötet får ta i frågan igen.
ÖKA vill utreda "frågan kring hur personer utanför heteronormen blir bemötta av kyrkans företrädare, som har en negativ inställning till vigsel av samkönade par".
Detta är väl en okynnesmotion om den inte ska uppfattas vara en påverkansåtgärd.
Har det varit problem?
Vad tror Anders Nihlgård m fl som motionerar om sina kollegors kompetenser? Den präst av det åsyftade slaget som känner en liten upprördhet borde känna efter om denna upprördhet inte rätteligen skulle vara stor. Pröva tanken på en sådan motion av en läkare som misstänkliggör andra läkares sätt att bemöta patienter. Det är otänkbart. Präster emellan går det bra. Bemötte Nihlgård själv människor så att han byggde församling, det vete spörs, som det heter. Men snacka går. Om andra. Och misstänkliggöra. Kristendom i den svenskkyrkliga praktiken är en besynnerlighet. Eller är det inte kristendom utan bara kyrkopolitik?

Så levererar FiSK, S, ViSK, MPSK samt några ÖKA den aviserade motionen att det blir ett villkor för vigning till präst att ha förklarat sig beredd att förrätta vigsel av par av samma kön. Komplikationen om två transpersoner vill gifta sig med varandra, tas inte upp.
Inte heller kravet att man för att få vigas till präst måste omfatta en ekologisk livssyn och en dag i veckan äta vegetariskt samt i största allmänhet vara en kärleksfull person. De kraven borde också förtecknas.
Men säg vad ni vill om Anna Ekström. Hon levererar. Jag fruktar att Gud bönhört min vän den lärde teologidocenten. Han ber: "Gode Gud, låt dem inte hejda sig, låt dem gå för långt!" Om motionen går igenom? Med så många undertecknare och ett genomfört partisystem i kyrkomötet är allt annat ägnat att förvåna.

Ett förstår jag inte.
Varför ska Kyrkostyrelsen, som motionen menar, återkomma med ett förslag som innebär detta? Kyrkomötet kan väl enkelt peta in förändringar efter sedvanlig utskottsbehandling och då gäller förändringen t ex från Första söndagen i Advent 2016 eller Nyårsdagen 2017.
Kyrkomötet är Svenska kyrkans högsta beslutande organ och motionen är inlämnad, så Läronämnden kan omedelbart komma med sina eventuella synpunkter.
Prästkandidaterna, som ska vigas vid efter årsskiftet, måste omprövas.