Snällt om biskopar

Det är söndag med högmässa i Hallaryd och så gudstjänst i Emanuelskapellet, Delary. Det är uppenbarligen en del att stå i också för en kyrkoherde!

Jag har läst på, och finner att av pastoratets kyrkor är det  Pjätteryds kyrka som har det mesta från medeltiden på plats eller på Statens Historiska Museum. I Hallaryd brände danskarna kyrkan 1567. Den nuvarande kyrkan byggdes 1862-1863. Emanuelskapellet är ett gammal metodistkapell, som Hembygdsföreningen sköter och pastoratet hyr sex månader om året.
Jag har sålunda läst på lite i Stig Lundhs nyutkomna bok Medeltidens kyrkor i Östbo, Västbo och Sunnerbo mot Skåne-Hallandsgränsen och deras kvarvarande inventarier. Atremi gav ut boken som är  nr 17 i Linköpings Stiftshistoriska Sällskaps skriftserie.

Annars har jag läst herdabrev.

Mikael Mogren skrev när han blivit vald under natten herdabrevet Omvänd till verklighet. Västerås stift 2015. Han hade ett ärende till stiftet och hans ärende är et kärleksbrev. Han hör hemma i stiftet, det har han känt genom hela kroppen. Och nu är han stiftets biskop. Mikael är en konstruktiv person som vill fånga upp inte bara problem utan insikter om vad som kan göras i det lokala för att hantera problemen.

Ska jag nu stoppa in den obligatoriska meningen i allt kyrkligt, den att jag inte håller med om allt? Jag vet hur det går till. Är man överens om något eller mycket måste deklarationen till att man inte är överens om allt. "Jag brukar inte vara överens med NN, men..." Salig Hellström gjorde en gång den markeringen mot mig och sa sig inte bruka vara överens med mig om så mycket. Öppet mål. Jag frågade stillsamt om inte de som båda läser den apostoliska trosbekännelsen är överens om väldigt mycket? Jan Arvid tappade koncepterna och satt alldeles tyst.

Varför skulle jag vara överens med Mikael eller Jan Arvid om allt? Med vem är jag överens om allt? Mikael Mogren är känsligare än de flesta och jag hör till de sakorienterade. Arv och miljö spelar in. Det är kanske Mikaels känslighet som gör att han natten efter valet kan skriva ett kärleksbrev till Västerås stift. De problem han ser och andra som han inte ser, får komma efterhand.

Vill man se hur han hanterar sin apologetiska lidelse, läser man hans bok 100 frågor om Gud och 200 svar, Verbum 2016. Det är frågor som folk i stiftet skickat biskopen och som han tar upp dels i ett kort svar, en mening, och ett längre men aldrig mer än en sida. Mikael vill "öka läskunnigheten i kristen tro". Gott så.

Johan Tyrbergs herdabrev heter Kallad till kärlek, Arcus 2015.
Johan välkomnar kritik för varje chef behöver omge sig med personer som kan vara kritiska "men ändå lojala". Han har inte riktigt pejl på distinktionerna. De lojala är aldrig kritiska, de håller med. Det är de solidariska en biskop kan förlita sig till. Boken innehåller fyra bilder på Johan samt en bild av ett smutsigt fönster (biskopsbostadens?) och därtill hav och segel samt blommor. Han berättar om sitt liv som präst i Blekinge, i SKUT och som kyrkoherde/ kontraktsprost.

Johan slår ett slag för bibelundervisningen, hans bakgrund i Credo slår igenom. Han vill väl och gör inga kyrkopolitiska markeringar, men jag anar att han läser Bibeln på ett annat sätt än många präster i Lunds stift. Ska vi vänta oss en intressant bibelstrid i Lunds stift de kommande åren? Fast det kanske är en förväntan, som enligt Strukturutskottets önskan, inte ska vara med en söndag på Bloggardag, dagen då vi ska vara snälla. Men den striden skulle kanske ändå vara att vara snäll i sak? Kärlek till sanningen, alltså.

Johan tycker att vi ska se de anställda som en nyckelgrupp i församlingen men församlingsbegreppet får inte begränsas till dem.
Sug på den meningen.
Hade det inte varit söndag, hade jag kanske ropat högt för något har hänt på rätt kort tid i Svenska kyrkan. Nyckelgrupp? Men hur kyrkliga är arbetslagen egentligen?

Det är dessa två biskopar som i fortsättningen ska avvisa prästkandidater som inte förklarar sig beredda att viga enkönat. Dessa biskopar ska administrera löftesbrottet. Det borde inte vara lätt för någon, men man kan väl gissa att de är lojala. Eller vad tror ni?

Solen skiner. Mot Hallaryd! En omväg genom Lunds stift leder till målet, när nu vägen Älmhult-Delary är avstängd. Det är smällar man får ta.