söndag 28 augusti 2016

Bombad ärkebiskop

På Facebook, var annars, uppmanades till en ny kampanj. #kärleksbombaantje. De som berörts positivt av något Antje sagt eller gjort ska skriva det till henne. Samma för den som respekterar henne och gillar det hon står för. De andra ska inte skriva på den Fb-sidan, anges också.

I Svenska kyrkan kan det uppenbarligen bara tänkas kategoriserat.
Vi som gör si och ni som gör så.
Nu är det söndag och snällt blogginlägg, men jag får väl ändå berätta om hur det var när det i Växjö stift år 1967 gjordes stor uppställning för biskopen David Lindquist.

Biskopen var, sas det, utsatt för kampanj och det var synd om honom.
Han var utsatt för en smygande förtalskampanj. Nu skulle det manifesteras. Prosten i Älghult, Lars-Gösta Stensson, tog initiativet. Hundra präster for till Östrabo. Knappt hälften av prästerskapet. Kontraktsprosten Jan Redin for inte dit. Han förklarade varför.

"Egentligen finns i Växjö stift ingen person mera genomträngd av biskopsvördnad än jag."
Det innebar att "något av förskräckelse utströmmar alltid mot mig från en biskops person."
Men Redin for inte till Växjö för han hade svårt att tänka, att en biskop kunde styrkas på det sätt som här förutsatts. Han såg bilderna på de bugande prästerna och undrade vad de sa.
"Beklagade de sorgen? Sa de: Var inte ledsen!
Av ren biskopsvördnad for jag inte till Växjö."

Till denna biskopsvördnad hörde nämligen tanken att biskopen kallats och vigts till sitt ämbete och allt detta ger biskopen möjlighet att klara också svårare ärenden.

"Talet om den smygande förtalskampanjen är osanning. Jagb har inte hört någon sådan. Jag har inte deltagit i den. Jag har tvärtom till egen skada talat alltför fritt ut, vad jag tänkt. Etersom jag inte ville vara statist och med min närvaro bekräfta sådant tal, som det Stensson förde, och eftersom jag i förväg anade dess innehåll, for jag inte till Växjö."

Det som sades vara syftet var inte hela bilden.
Det handlade också om att ta ställning mot domprosten GA Danell.
En kyrkoherde ropade högljutt efter besöket till den församlade prästhopen: "Låt oss nu gå till Danell och kräva hans avgång."
Redin hörs sucka:
"Sådan var stämningen. Och så krävde man mitt deltagande."

Det har gått 49 år sedan dess. Grundmönstret har förblivit i stort och smått. Det finns kontraktsprostar av två slag, noterade Redin. De som har biskopens förtroende och de som inte har det. Och uppspaltningen av prästerskapet är och har under långliga tider varit verklig. De som har makten vet detta bättre än andra. De måste veta, annars kan de inte mota bort de misshagliga, de som hotar deras, ja vad?
Existens?
Illusioner?
Ideologiska trygghet?
Skenbara säkerhet?

Jag citerade fader Jan från boken Kyrklig förargelse Uppsala 1978 ( s 128-130)
Boken återger en del av den kyrkliga förnyelsens polemik åren igenom. Vill någon öka sin klassikerkunskap, kan den boken beställas fram å sockenbiblioteket.

Tänka sig, snart 50 år sedan demonstrationen och snart 40 år sedan boken kom ut. I boken beskrivs motsättningar årtiondena igenom.
Detta är Svenska kyrkans normaltillstånd.
Men det blir värre och värre, därför att prästerna blir alltmer teologiskt okunniga och alltmer osäkra på det svenskkyrkliga. Nu kan vad skit som helst torgföras, reformert teologi t ex, ett teologiskt system som en evangelisk kristen i närmare 500 år avvisat.
Det blir värre och värre för honom vars namn inte får nämnas, eftersom tiden blir kortare och kortare för honom och han blir argare och argare. Vi talar sällan om det, tycks det. Och särskilt inte i dag när bloggen ska vara snäll, förstås.

Det finns fler paralleller som beskriver entusiastiska uppställningar för ledaren.
Å lantegendomen kunde jag hämta Verksamhetsberättelse på XVII kongressen. När den föredras kan kamraten inte tala utan att avbrytas av återkommande hyllningar. Det växlar från"applåder" till "stormande applåder" och så till "dånande applåder" (s 683) för att inte nämna att alla reser sig i slutet av talet och hälsar kamraten med "dånande hurrarop". Det kommer också "tillrop och långvariga applåder" när författningsförslaget läggs fram (s 787). Ja, ni har väl läst, men har kanske inte saken helt present. Jag hänvisade, som ni märkte, till Leninismens problem. Förlaget för litteratur på främmande språk. Moskva 1952.

Jag hör till dem som med Olov Hartman inser vad som måste komma när ett villospår körs till slutet.
(Olov Hartman, Fågelsträck, Rabén & Sjögren, Stockholm 1982 s 174)
Några är mer skyldiga till eländet än andra, men tänker man bort personer (vilket kanske ska göras, trots allt) återstår historiska omständigheter som konsekvent leder dit där vi är och ytterligare lite längre bort.

Det är en illusion att tro att medlemmar i längden är beredda att betala för ett kyrkomedlemskap de inte ser sig ha nytta av. Folk inser och fattar rationella beslut.
Det blir med Svenska kyrkan som med KRISS, som inte längre kunde samla studenterna. Ett litet gäng tog över och misslyckades.  Många medlemmar slutade vara med och alltför få nya kom till. KRISS fick sälja sin fastighet på Tomegapsgatan 8 i Lund till en tandläkare.
Det hela upprepas nu i kolossalformat.
Det går Svenska kyrkan lika illa som det gick KRISS, det blir mest illusioner kvar och andra tar hand om fastigheter och förmögenheter.
Samma lilla gäng från KRISS sitter nu på inflytelserika poster i kyrkosystemet.
Det fanns en tid när jag upprördes över att allt utan vidare skulle överlämnas till skojare, som ville göra det gemensamma till sitt eget - präster och politiker lika. Jag upprörs inte längre. Jag blir alltmer likgiltig. Ska det inte förkunnas evangelium utan bara beskäftig moralism, spelar det faktiskt ingen roll.

Själv avstår jag från att kärleksbomba Antje.
Jag har under våra år tillsammans skrivit brev till henne och skickat böcker. Jag hör till dem som tänker att kärleksbombningen får oavsedda konsekvenser. Den antyder en ledarkris i en kyrkokris, som folk alltså ser och hanterar med kärleksbombning.
När en ledare utsätts för detta, har krisen gått långt.
Jan Redin uttryckte nog detta år 1967.

Uppvaktningen i Växjö slöt med psalmen En Fader oss förenar. I oförsonlig oenighet sjunger en grupp präster kristna psalmer i stället för att ta itu med problemen. Jag fann sådant psalmsjungande okristligt år 1967 redan. Det hade varit bättre att prästerna i stiftet då bestämt sig för att ta itu med motsättningarna.
Vad om dem?
En ovän har gjort detta. Och han blir bara argare och argare ju längre tiden går mot sitt slut.




38 kommentarer:

  1. De är då för roliga. Fler jasägare är väl det sista ÄB behöver.

    SvaraRadera
  2. Slutet på sextiotalet. I trakterna av Växjö och Kalmar härskar fortfarande stridisar-de högkyrkliga kvinnoprästmotståndarna.Här-och banérförare är G A Danell-domprost medmmakt över Växjödomen.Han gör vad han kan för att hålla vägen mellan Östrabo och Växjödomen enkelriktad. Desarmeringen av Gustav Adolf börjar när Olof Sundby gör ett taktiskt snilledrag. G A och Olof sjunger Gluntarna gemensamt och offentligt. Sen har det bara gått utför för den för Svenska Kyrkan destruktiva rörelsen som haft kvinnoprästmotstånd på programmet. Det sista fästet som föll var Nybro-Madesjö.Tro nu inte att Svenska Kyrkans folk i Nybro och Madesjö i allmänhet var kvinnoprästmotståndare.Men valdeltagandet är ju lågt vid kyrkovalen. Kvinnoprästmotståndarna som politiska taktiker ska inte underskattas. De ansträngde sig till det yttersta och lyckades få in sitt minoritetsfolk i kyrkoråden osv.Den tiden är förbi.Men fortfarande lär en ropandes röst höras över Helgasjön.Han lär lägga ut nät om än i mer virtuella vatten. ..
    Ulf H Berggren Lund-Hälleberga; inte långt från Stenssons Älghult. ..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stämmer inte alls att Sundby skulle ha initierat något sådant som "desarmeringen" i slutet på 60-talet. Vet snarare att sjungandet av Gluntarne (Danell som glunten och Sundby som magistern) som skedde i Öjaby församlingshem 1971 vid invigningskvällen för den nya flygeln gjordes på inbjudan från prästen/församlingen på plats. Tror snarare att den musikaliske komministern i Västrabo - som spelade under kvällen - låg bakom idén eftersom han visste att både Sundby och Danell var gamla studentsångare.
      Det hela gjordes för att uppmärksamma syföreningarnas gåva, flygeln och kanske var det ett "taktiskt snilledrag" men i så fall av de två, komministern och prästen. Fast de kallas ju "stridisar" och passar därför inte in som aktörer till den påhittade "desarmeringen".
      Se även:
      http://www.gluntarna.se/Gluntarna_och_Wennerbergiana3.html
      Oloph Bexell: Präster i S:t Sigfrids stift 3, Malmö 2002 s. 16/

      Radera
    2. Om det tillåts tänkte jag komplettera mig själv: Har den s k högkyrkligheten varit helkass? Kommer kvonnoprästmotståndarna i sinom tid brinna i Gehenna?
      Ämbetsfrågan. Jag har läst hur motståndare till kvinnliga präster motiverar sin inställning. Jag delar inte deras inställning men säger inte att det jag står för är Sanningen.Det problematiska med kvinnoprästmotståndet är att det går på tvärs med ordningen i Svenska Kyrkan. Jag anser att alla präster alltid ska kunna fullt ut samarbeta med varandra.Sen finns det exempel på att kvinnoprästmotståndare betett sig illa mot kvinnopräster-helt oacceptabelt!
      Det liturgiska livet i Svenska Kyrkan har högkyrkligheten bidragit och bidrar positivt till!
      Jag ogillar det partipolitiska inflytandet i Svenska Kyrkan. Där har jag meningsfränder i högkyrkligheten.
      Den senaste utvecklingen med strukturutredningens implementering är jag kritisk till. Jag ser det som ett Svenska Kyrkans krisfenomen. Jag uppfattar att högkyrkligheten också är ktitisk här.
      Den kyrkliga byråkratin växer på bekotnad av församlingsverksamhet.
      Det gäller främst den svällande byråkratin i Kyrkans hus. På stiftsnivå märks det t ex här i Lund med svällande stiftskansli. Nog delar i varje fall vissa i högkyrkligheten min uppfattning? !
      Jag läste början på Antje Jackeléns predikan vid biskopsvigningen igår-sen fick jag annat för mig. ..Jag citerar mitt svar på hennes twitter med risk för att ni inte förstår vad jag
      menar:Giv kejsaren vad kejsaren tillhör. Idag chef , ledare. Giv Gud vad Gud tillhör. Idag ickechefer, ickeledare. Månne någon högkyrklig håller med mig?
      Alltså jag har väl annat att göra än detta evinnerliga fingerpetande...
      Ulf H Berggren, lågkyrklig som då och då lutar betänkligt åt det högkyrkliga Psst skvallra inte. ..

      Radera
    3. Tack Oloph Bexell.
      Nä, så lätt var det nog inte att desarmera stridisen Gustav Adolf.
      Jag bodde i Växjö under SJUTTIOtalets första hälft. Jag minns Gustav Adolf Danell som en skarpskuren profil OCH som en god predikant.
      Ulf

      Radera
    4. Mitt tack till Oloph Bexell var för kortfattat. Det intressant det du letat fram. TACK.
      Jag hade bara en diffus minnesbild från vad jag läst i Smålandsposten och Kronobergaren. ..
      Ulf

      Radera
  3. Gemenskapen, tillhörigheten, hr bloggare!

    -Man skall vara snäll på söndagarna, inskärper bloggaren för att sedan återigen kritisera sin huvudman, Svenska kyrkan.

    Tänk då på de vittnesmålet vid TV-gudstjänsten idag från Costa del Sol om - som någon betonade - tillhörigheten i och gemenskapen med Svenska kyrkan, ute såväl som hemma.

    Javisst, en underbara känsla, en kyrklig hamn - och famn - att tryggt finnas i. Den gör livet och vardagen lättare. Värna denna trygghet, prata inte illa om den, känn glädjen och tillhörigheten. Tack Gud för Din älskade kyrka i vårt fina land!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det alltså per automatik "osnällt" att kritisera Svenska Kyrkan??? Vill du utveckla det?!
      Den Svenska Kyrkan som mycket konkret gör sig av med oönskade anställda och medlemmar, den är det inte enkelt att ha "tillhörighet i och gemenskap med".
      Fanns det ingen högmässa i din närhet att bevista idag, förresten?

      Jag i Halland

      Radera
    2. Det är ingen idé att fråga herr Dike om någonting. Kommunikationsviljan = NOLL. I likhet med "ärkebiskopen" ser han ingen kris eftersom han själv i sin "folkvalda" funktion är en betydande del av den.
      /John

      Radera
    3. En "kärleksbombning" uppkommer spontant av äkta välvilja från dem som känner sig starkt berörda. Att uppmana till en när sådant verkar saknas tyder på valhänt och håglöst propagandamakande av kommunikatörerna-politrukerna.
      Ännu en lyckliggjord slank in i den oomkullrunkeliga karriär-säkrar-skaran idag: "Sören Dalevi "vigd" till ny biskop i Karlstad stift" rapporterar KT via FB. "Vigd"? Vigningens sakrament avskaffades tillsammans med de flesta andra med acklamation för sv"k" för 500 år sedan. Numera spelas i stället prålig lullull-teater så långt kjoltygen håller. Dalevis valspråk "Människa bland människor" är betydligt ärligare.
      /John

      Radera
    4. BOD:
      Jag har inte sett någon kritik av huvudmannen i Kyrkan, bara kritik av några anställda i en organisation. Men bitvis är jag inne på samma spår som dig: Debatten om Jesus och kritik av honom skulle nog vitalisera Svek...

      Eller menar du att Svek redan lämnat kristendomen och lämnat Jesus som huvudman till förmån för någonannan? Vem skulle det vara isf, BOD?;-)

      / Tänkaren

      Radera
  4. Utan kritik av "huvudmannen" ruttnar han inifrån.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag i Halland och Ursus,

      -Nej, det är förstås både bra och befogat att kritisera Svenska kyrkan, då så krävs.

      Men att ständigt låta den vara hackkyckling med groteska anklagelser och beskyllningar om att - som ovan - kyrkan medvetet sparkar ut anställda och medlemmar vittnar om en, för att komma från aktuellt håll, absurd ointellektuell hållning, på gränsen till hat.
      Aldrig ett positivt ord, alltid fördömanden och förkastelsedomar och ibland också uttryckt önskan om att kyrkan skall falla sönder.

      Obegripligt, onyanserat,oacceptabelt, oförskämt! Vad har kyrkan gjort för ont?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Vad är din definition av Kyrkan, BOD?
      PGGF

      Radera
    3. Din avslutande fråga är retorisk hoppas jag, för det är väl ganska uppenbart hur illa kyrkan behandlat så många av de sina sedan Ströms predikan 1978!

      Radera
    4. "Groteska anklagelser" - men om detta är sanningen då?
      Tänk om det händer saker som du inte känner till?!

      Jag i Halland

      Radera
  5. Förmodligen kommer du nu be mig komma med bevis på mina påståenden, men,se, det gör jag inte. Antingen får du tro mig på mitt ord eller se mig som en lögnare. Jag vet vad jag talar om men tycker mig inte ha rätt att lämna ut vare sig namn på personer som utsatts eller på församlingar som agerat minst sagt skumt. Jag vill endast framhålla att "det är inte guld allt som glimmar".
    Heller tycker jag inte att du har rätt att kalla det andra skriver för "obegripligt, onyanserat, oacceptabelt, oförskämt" för att det inte sammanfaller med din egen syn på Svenska Kyrkan

    Jag i Halland

    SvaraRadera
  6. Jag har då många bekanta som i världsliga frågor är bra mycket mindre konservativa än Dike - det är ju så att Dike i övrigt är våldsamt höger, men i kyrkliga frågor kram vänsterfolket -som nu uttrycker att de känner sig utsparkade ur kyrkan. De vill inte ha en kyrka som bojkottar Israel, driver kampanj mot alliansregeringar och tycker höjden av kristendom är totalt öppna gränser.
    De förstår inte varför de ska betala tusentals kronor till politik de verkligen inte stödjer.
    Får säga att jag förstår den, och hade jag inte varit så känslomässigt fast i Svenska kyrkan så hade jag haft lätt att följa dem. Det kanske jag gör, ty nu börjar det gå alldeles för långt.
    Canutus Hahn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu börjar även 60-åringar, som betalat ett helt liv att gå ur, inte bara de yngre.

      Svenska Kyrkan vill man inte stödja, säger man. Barnen har ofta gått ur. Den äldre generationen är borta. Det blev kanske inte kyrkbröllop eller dop av barnbarnen, och nu kapar man banden till en organisation man känner sig främmande inför.

      Bekymmersamt inför framtiden blir, att Svenska Kyrkan inte ens kommer att kunna samla de väletblerade och i samhället välintegrerade, ännu mindre landsbygdens av kyrkan övergivna folk eller framtidens bidragsberoende massor.

      Den vänsterelit kyrkan vill tilltala, har sedan länge gått ur. En vänlig blick och ett vänligt tilltal bestås kyrkans ledning av från denna elit, men inget annat./MB

      Radera
    2. Misströsta inte, ledaren har lovat koryféerna att "Wenck wird kommen"!
      Antony

      Radera
  7. Alphadeltagaren28 augusti 2016 20:38

    Det är i alla fall minst två sannolika (utträdes)stormar kvar att rida ut:
    1. Regeringen lägger förslag om att förbjuda tiggeri. Kyrkan protesterar. Den logiska slutsatsen medborgarna drar blir att staten vill sätta press på Rumänien/Ungern men får benen undanslagna av varumärket kyrkan som vill cementera tiggeriet som livsstil. Då tiggeriet splittrar familjer och understöder människohandel/annan kriminalitet tycker svensken i gemen att kyrkan är knäpp och motsägelsefull. Den gudstjänstfirande gemenskapen som till stor del består av människor som vuxit upp med att arbete och betalande av skatt är en hederssak känner sig klämd mellan sina känslor inför detta och församlingens krav på rätt åsikt och drar sig för att dyka upp på söndagens gudstjänst som ju är för de rättfärdiga. Medelsvensken (den okristne) går ur kyrkan i protest. Den sökande diton som ett tag var nyfiken på Jesus drunknar i alla kraven på åsikter som mannen från Nasaret ställer och ger upp efter något år. Har kyrkan "tur" så stannar vederbörande som betalande medlem och allt fortsätter som vanligt, annars går hen ur.
    2. Avslagen på asylansökningarna hos förra höstens flyktingvåg börjar slå igenom på allvar. Flyktingar går under jorden eller börjar processa. Staten drar in ersättningen för asylsökanden med avslag. Dessa vänder sig till kyrkan. Kyrkan talar om för folket i allmänhet och församlingen i synnerhet hur en medlem ska tycka och agera. Kravet på att gömma flyktingar, ordna protestaktioner osv tynger den lilla gudstjänstfirande gemenskapen som tycker det är jobbigt att i praktiken tvingas till lagbrott. Något de försökt undvika i 80 år. Gudstjänst vågar de knappt dyka upp på, för riktiga kristna är de inte enligt åsiktsgemenskapen SvK. Alla asylavslag är fel, enligt en riktig kristen, trots att det från början var RÄTTEN att PRÖVA asyl som skulle värnas. Inte att alla skulle ha ett ja. Den okristne medelsvensken tycker att kyrkan tappat sans och vett och går ur. Många av dessa fattar inte varför man i landet med högsta skattetrycket ska ha en extra myndighet som går emot de andra instanserna. Andra, som undertecknad, ser hur gamla mormor (som egentligen bara vill ta rollatorn in till Lammet, vinet och brödet) mår och tycker att det räcker nu. Mormor kan inte freda sig mot romerna som tigger i vapenhuset och blockerar handikapprampen. Hon går dock inte ur kyrkan hon ska (enligt egen utsago) ju snart begravas. Men att hon offras i varumärkesbyggandet retar barnbarnen tillräckligt för att vi ska tacka för oss.



    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket bra analys! Lägg till att den postkristna lagreligionen kräver att vi ska äta vegetariskt, köra (liten) miljöbil, stolla runt i pridetåg, likställa Jesus och Mohammed, förakta vita svenska män och rösta "grönt", så ser Svkys "framtid" ut som en vänsterextremistisk sekt där ca 3% av befolkningen har medlemskort!
      Antony

      Radera
    2. Alphadeltagaren29 augusti 2016 09:18

      Exakt. Jag hade faktiskt med dessa påbud först, men kravlistan gjorde inlägget för långt.

      Som stöd för att orka skulle man vilja ha en herde, men Jesus gör inte skillnad på människor, så egentligen finns det inga hjordar. Inga fållor heller, då Gud inte bygger murar.

      Jesus förefaller mer och mer vara en lynnig socialarbetare på vänsterkanten. Som hedning - som ett tag var väldigt intresserad - känner man sig mer än lovligt blåst.

      Radera
  8. Viktig blogg på Enhetens söndag.an.

    SvaraRadera
  9. ÄB får en ny omgång kritik i DN:
    http://www.dn.se/kultur-noje/maria-schottenius-antje-jackelen-sa-nej-till-kyrkohandboken-men-sen-da/

    SvaraRadera
  10. Så här skaldade min far redan på åttiotalet:

    En katedral av sten och grus
    Byggd av tidens slavar
    Som släpte sten från bygd och brott
    Men till vad?
    I gravars rad
    Vi anar slavens hårda lott

    En katedral i ord och sten
    Prydd av kors och plåga
    Men varför le
    När i valv vi se
    Släkt är trons låga

    En katedral med stenar nog
    Där Guds ord ej längre ljuder
    Där människotankar tagit makt
    Skall den väl till
    Att föra vill
    Dem som sig solar i all prakt

    KM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken katedral är byggd av slavar?
      Antony

      Radera
  11. #kärleksbombadagsandahl
    Han har i ganska många år fått utstå verbal okvädning från diverse håll, så en kärleksbombning borde vara det rätta receptet i detta läge.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, varför inte?!

      Jag i Halland

      Radera
    2. Nej nej nej!!! - ni måste väl i allsindar betänka hur Dag uppfattar kärleksbombningar!

      Radera
  12. Jag i Halland och Carolus Hahn,

    Att ta ställning till den förstnämndes beskrivning går inte utan att veta sakfrågan. Men kyrkan kastar förstås inte medvetet ut präster och tillhöriga - varför skulle den göra detta?
    Så Du måste berätta om sakfrågan!
    När den andre sedan påstår att jag är "våldsamt höger", är han så främmande för sanningen som man kan bli; var har han fått sin ideologiska skolning?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bengt Olof Dike, menar du på fullt allvar att inga präster avslutat sina anställningar på arbetsgivarens initativ?
      Eller att ingen nationellt förtroendevald någonsin uttalat orden "Doktorns kniv gör ont men gott!"?

      Enligt en nyligen publicerad intervju hävdar biskopen i Härnösand att Svenska kyrkan verkar i församlingar och stift. Om det förekommer att församlingar gör sig av med präster, så är det alltså Svenska Kyrkan som gör det.

      Vänligen observera att dennna kommentar inte riktar någon direkt kritik mot Svenska Kyrkan, utan bara försöker nyansera ditt inlägg i debatten.
      Så försök nu svara på din egen fråga; Varför gör sig församlingar i Svenska Kyrkan av med präster genom att avsluta deras anställningar?

      Radera
  13. Peter T,

    -Därför att prästerna kanske har brutit mot kyrkoordningen eller i övrigt visat sig olämpliga för uppdraget. Är alla präster alltid ofelbara, månne?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, det finns trots allt några domar i Arbetsdomstolen som har utfallit helt till de avskedade prästernas favör och där domkapitlen inte heller har haft någon kritik mot nämnda präster.
      Hur tolkar du det?

      Radera
    2. Men du påstår ju på dullt allvar att SvK inte gjort sig av med präster?
      Sedan kan hypotesen om brott mot KO enkelt avvisas i de fall arbetsgivare betalat lagens max - 36 månaders avgångsvederlag.

      Har SvK gjorts sig av med präster eller inte, oavsett anledning?

      Radera
  14. BOD,

    Nej alla präster är sannerligen inte ofelbara ,lämpliga eller ens kristna i någon reell bemärkelse.

    Dessa ,, de mest olämpliga avskedas dock inte , de avancerar i SVeK´s hierarki och blir biskopar mha "demokratin" som föga bryr sig om vad Kyrkans Herre vill.

    //HH

    SvaraRadera
  15. BOD,

    Sedan skulle jag gärna vilja påminna Dig om det gamla talesättet där man gärna glömmer bort förutsättningen och enbart citerar först delen

    -1, Med åren kommer vishet
    -2, Om (N.B om) förutsättningarna finnes.

    Sist var du oförmögen att förstå vad det sista innebar. Du har onekligen åldern inne men någon vishet märker man inte- ergo saknas just det sistnämnda.

    Tyvärr verkar det vara det vanliga hos politruker, just detta att förutsättningarna för vishet saknas. Kanske därför att de med förutsättningar att bli visa väljer en annan mera hedrande bana. En där inte rävspel ,falskhet och ryggkliande är det som premieras.

    //HH

    SvaraRadera
  16. HH,

    -Nu är vishet inte på förhand förknippat med, eller företräds av, den som påstår att andra saknar den.

    Det är skönt att veta.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera