Kyrklig debattkultur

Ulla Rickardsson är centerpartist i kyrkomöte och kyrkostyrelse. Hon skrev ett inlägg i Hallands Nyheter den 17 augusti. Från Halland kom statsvetaren professor Hassler och han visade landskapets skönhet för sin efterträdare (Ruin, var det väl). När de betraktade den betagande utsikten från höjden där de stod, sa efterträdaren: "Här har centern sitt kärnområde bland väljarna." Svaret kom: "Det är verkligen inte sånt jag vill tänka på när jag står här." Men ibland måste man tänka på centerpartister. Då är det inte fel att läsa Ulla Rickardsson.

http://www.hn.se/åsikter/ordet-är-fritt/korskampanj-kränkande-för-svenska-kyrkan-1.3703773

Först får vi alltså veta att "Tre kvinnliga präster har satt igång en kampanj som misstänkliggör Svenska kyrkans arbete."
Här är utgångsvärdet.
Detta fastslaget frågar dock Ulla: "Vad är syftet med kampanjen som tyvärr farit fram som en löpeld?" Men var inte syftet det angivna, att misstänkliggöra Svenska kyrkans arbete? Ulla vet och preciserar: "De vill så split och splittring." Hur vet Ulla det? Det får vi faktiskt ett beredvilligt svar på också. Hon har åtskilliga gånger lyssnat på dem i kyrkomötet, "där de gått fram i andra frågor på ett oförsonligt sätt."

Det är nog bra att kyrkomötesprotokollen återger vad som sägs.
Ullas verklighetsbeskrivning kan kontrolleras och en klok läsarkonsument förstår att det är Ulla själv som utifrån sin egen tankevärld uppfattar att de tre  damerna i kyrkomötet gått fram på ett oförsonligt sätt. En klok läsarkonsument kanske då drar sig till minnes att Helena Edlund aldrig varit ledamot av Kyrkomötet. Nån vajsing på resonemanget tycks det vara. Men Ulla läser och uppfattar att de hävdat att Svenska kyrkan inte längre vill vara ett kristet samfund och detta är "det djupt kränkande". Kränkning av vem? Ulla i vart fall och kränkta människor samarbetar inte, vill inte förstå.

Det lilla ordet "tyvärr" innehåller en djup sanning. Det finns de som menar att meningar som strider mot deras egen inte ska få spridas. Det blir så ändå ibland. Tyvärr! Tyvärr farit fram som en löpeld.

Ulla vet berätta att IS inte är någon religion utan en rörelse som "på det grövsta missbrukar Guds namn". Hon är dock inte bara dyster: "Svenska kyrkans medlemmar och ledning gör enorma insatser vid krig, vid svält och katastrofer och ledorden är 'Alla människors lika värde'."
Där satt den.
I söndagsskolan hette det i stället: "Allt vad I viljen att människorna" eller "Allt vad I haven gjort mot en av dessa mina minsta". Söndagsskolbarn kan teminstingens uppfatta ett skifte i argumentationen. Det kunde vara möjligt att, säg, nyansskiftet berättar om en avgörande viktig förändring i kyrkolivet.  Jesus försvann och kvar blev en vacker slogan.
Vid närmare eftertanke är inte ordet "enorma" lite knepigt i sammanhanget? Så stora  som "enorma" är de väl inte?

Naturligtvis är det av intresse att se hur en centerpartistisk makthavare, hon företräder ju partiet i det kyrkliga, argumenterar ad hominem. Partipolitiker gillar sådant. Men kom då inte och dra valsen om samtalstonen i den kyrkliga debatten. Den är precis den ton Ulla Rickardsson anger. Och det har hittills under årtionden inte varit något problem. Det blir det nu.

Varför?
Jo, därför att förhållanden i det kyrkliga uppmärksammas och tillräckligt många drar slutsatsen att i det sammanhanget vill de inte vara och de vill än mindre bidra pekuniärt till det. Det är detta som ställer till det.

Ulla Rickardsson uppträder mot tre kvinnliga präster med svepande och hätsk retorik. Hon vet ju hurdana de är. Hon är uppenbart värre än kv*nn*pr*stm*st*nd*rn*. De kanske skulle vilja argumentera som Ulla, men det gör de inte. Jag tror inte ens att de vill. Men i Ulla Rickardsson har motståndet mot kvinnliga präster, tre till antalet, fått ett ansikte. Det kanske förhåller sig i Svenska kyrkan på ett helt annat sätt än vad folk lurats att tro och tänka?

Ska vi be kommunikationsdirektören i Geneve att analysera Rickardssons text och diskutera vilket samtalsklimat denna kyrkliga makthavare främjar?
Eller ska vi be någon statsvetare analysera vilket organisatoriskt sönderfall som den här sortens debatter avslöjar?

Jag fick frågan om denna människa "har alla getterna hemma".
Jag funderade på om några rymt, men sedan slogs jag av tanken att Ulla Rickardsson nog alls inte har getter hemma. Det är svårt att veta både när det handlar om centerpartister, som vecklar ut sig i text, och getter, som gärna rymmer. Om centerpartister lyder annars det gamla rådet, att ska man äta soppa med dem gäller det att ta med sig sleven med långa skaftet.

Jah håller före att vi ska nära tanken att vi har en kyrklig debatt och en samtalston som på pricken illustrerar Svenska kyrkans nuvarande läge och att det nuvarande varat länge:
Intellektuellt ohederligt, maktstyrt, småsint, ohederligt, svekfullt och allmänt djävligt så fort tillfälle ges. 1 Petr 5:8
Jag har sett och hört.  En del om detta har jag läst i böcker. Det är ett svenskkyrkligt normaltillstånd som nu kläs av inför den alltmer betalningsovilliga allmänheten.

Det finns en annan möjlighet. Är det kyrkligt kaotiska tecken på något annat, ett tidstecken?
1 Petr 4:17?

Och så till näst sist:
Hellre att inte ha getterna hemma, men själv tryggt befinna sig i fårskocken under den gode herdens vård, kan jag tycka. Detta är väl en uppmuntrande  hållning också för en centerpartist.

Sist lugnar jag mig vid Kyrkans Tidnings ledare.
Ledarskribenten har tänkt djupt, för han har varit i sin källare och tänkt. Han kom fram till att "vi "hjälper, vägleder, upprättar, stödjer, driver, firar, samlar in och ber. Vad som återstår är att "kyrkans ledning" behöver bygga upp förtroendet.
I kyrkostyrelsen sitter sålunda Ulla Rickardsson.
Ska jag inte vara lugn då?
Den saken funderar jag på under denna fredag.