Kulturkamp?

DN-debatt är ingen debattsida utan sidan för översåtliga ukaser. I går skrevs religiöst och manades till besinning t ex på - ja, vad då?
http://www.dn.se/debatt/odesdigert-mota-terrorhot-med-upprop-till-kulturkamp/
Har någon manat till kulturkamp i Sverige?

Det behövs "intelligenta samtal om religion", hette det. Det skadar aldrig, kan en docent tycka. Men frågorna nu är väl mycket enklare än att tala intelligent om religion. Just nu gäller det att tala om hur de samtida terrorhoten ska hanteras."Inte om utan när", heter det i Europa, och för varje dag som IS pressas tillbaka i Syrien och Irak måste frontavsnitten flyttas till Europa. Frankrike, Belgien, Tyskland främst men varför inte Danmark eller Sverige?

Vi, som under viss tid läst analyserna av det utanförskap i Europa som söker sig en islamistisk identitet, kanske ska hålla fast vid ett av alternativen:
a) islamism har alls inget med islam, fredens religion, att göra och då är det inte heller samtal om religion som i första hand tarvas
eller
b) isamism är en samtida men konsekvent tillämpning av islam i en för muslimer utsatt situation och Muslimska Brödraskapet (där Mahmoud Khalfi, som ingår bland undertecknarna ingår) och då måste vi se avgörande skillnader i kulturerna, en muslimsk och en från kristendomen sekulariserad kultur.
För en kristen gäller då en del komplikationer, som inte aktualiseras i DN-texten. Den förfaller till det enkla att vi ska vara religiösa ihop.
Det är inte jag.
Jag är människa ihop med alla och så är jag kristen ihop med andra kristna tiderna igenom.

Det heter att tro, kunskap och kultur ska lyftas fram som alternativ. Det är vackert och passar i en text som hör hemma i en förkrigstid. Sådana texter undflyr de verkliga hoten till tänkta ideal. Några terrordåd till i Frankrike eller en Erdogans vägran att acceptera att EU inte välkomnar turkar, förändrar det så kallade läget.
Vi kan mycket snart vara där.
Det betyder att vi mycket snart - oavsett religion - har att välja mellan att värna Europa eller låta det falla sönder. Terrorismen blir då inte bara en fråga om småmordstaktik utan om statlig terrorism när Turkiet öppnar kranarna och flyktingar väller in. Detta är handfasta politiska frågor, som inte kräver kulturkamp så mycket som politisk och kanske militärpolitisk kompetens. Ingen av DN-debattörerna besitter en sådan.

DN-debattörerna vet att Koranen innehåller passager om svärdets supremati. Men hast Du mir gesehen - det gör kristendomen också om man läser Matt 10:34 "bokstavligt". Denna bibelvers uppmanar och legitimerar våld. Det är till att snedläsa genom att förfalla till simplicistisk fundamentalism. Hur kunde Anders Arborelius luras ut hit? Nästan lika dumt blir det när Bibeln ska förstås med "vetenskapliga tolkningsmetoder". Vad är det? Nog arbetade också medeltidens exegeter med vetenskapliga metoder.

Jesus får plats i DN-artikeln.
Kristna har ibland glömt eller förnekat att Jesus var jude, heter det. Ja, Deutsche Christen och en helt uppsättning tyska teologer på 1930-40-talen. Kan den hållningen beläggas i svensk teologi? Det viktiga är både löftena om Messias och insikten att just Jesus är den utlovade Messias, Kristus. Jesus är Herren, det är själva ärendet att berätta. Den saken skyms något i DN Debatt, får man konstatera. Insikten om vem Jesus är, gör det lätt att anknyta till judendomen, men faktiskt lite svårare med islam, en religionskonstruktion från 600-talets Arabien, ett hopaplock. Det kan vara bra för det, kanske. Men visar inte islams mission ett konsekvent underkuvande av Nordafrika och Balkan och vad gällde slagen vid Wien i två omgångar eller riddar Rolands kamp i Spanien? Förtiger inte DN-debattörerna viktiga komplikationer?

"Rimligen" kan det bara finnas en gud och då är det samma gud som dyrkas i tre religioner.
Saken konstateras med en o-precisering att det är "självklart att judar, kristna och muslimer talar om samma Gud." Må det. Fast inte på samma sätt. Fråga muslimen och juden om vad Guds son heter så får vi besked. Önskemålet om en "utbildning för religiösa ledare som håller hög akademisk och teologisk kvalitet" noteras. Är någon av undertecknarna docent- eller professorskompetent?

Jag når själva finalen på artikeln och inser att vi undertecknare slår ett slag för religion.
Det har den fördelen med sig att den sekulära staten måste inse att den lever på förutsättningar  som den inte kan garantera. Vem garanterar dem? De religiösa! De samverkar om ansvaret för tro, kunskap och kultur som en motkraft till det som splittrar och river sönder mänskligt och medmänskligt liv."

Nu vill det till att bli rädd.
Det är en storståtlig självbild undertecknarna presenterar. De ska tänka ut den agenda som resulterar i politisk vardag för just de religiösa ledarna kan garantera de förutsättningar den sekulära staten ska leva av.
Så här tänker de.
Jag tror, för att tolka allt till det bästa, att Anders Arborelius inte fattat vad han skrivit under.
Men ska Svenska kyrkan verkligen få användas till dessa dunkla politiska syften?
Att denna text inte förankrats i t ex Svenska kyrkans kyrkostyrelsen kanske ska noteras.
Jag vet inte vad det säger, men något säger det.