Klart att detta inte går!

I går eftermiddag fortsatte trädgårsarbetet. Jag räfsade upp äpplekart ,men tuggade också på ett omoget äpple från trädet. Som i paradiset alltså. Äpplet var surt eller syrligt av det slag som i barndomen sas att vi skulle få barnförlamning om vi åt. Det skulle vi om vi hoppade i lövhögar också. Provinsialläkarens söner gick inte på det utan bedrev medicinsk upplysningskampanj i befriande syfte bland kamraterna. Vuxenvärlden luras och har en avsikt med det. Avsikten att äpplena ska mogna och de äta upp dem och avsikten att köra bort de hopräfsade löven. Jag tror denna insikt ska sitta i. Vuxenvärlden luras och ska avmytologiseras. Men det blir en del att stå i då.

Dr F ringde. Han undrade om det inte är kyrkosynen som avgör att vi hamnar olika.
Den som tänker Kyrkan som Kristi kropp tänker, att när medkristna världen över plågas och dödas angår det oss, eftersom vi är delar av samma kropp och skulle känna smärtan. Det är bibliskt tänkt. Med en syn på Kyrkan som ett folk på vandring genom tiden, blir det allmänmänskliga viktigt och då är det allas lidande man vill tala om. Kyrkan som ett Guds folk är också en biblisk modell. Svagheten blir att det talas om alla människor och därför politiskt oprecist med risk att "alla" blir "ingen". Det är dock uppenbart att #mittkors ställde fram något som inte blev men som avslöjade ett problem. Dr F sa inte allt detta, men jag hakade glatt på i min lilla tankevärld. Kyrkosynen avgör vad vi ser, helt enkelt.

I trädgårdsarbetet vandrade mina tankar till gårdagens erfarenheter från nätet.
Riksdagsledamoten Fredrik Malm, L, lämnar Svenska kyrkan och en av hans partikamrater ångrar att han lämnade Svenska kyrkan år 1981 så att han inte kan göra det igen. Malm vill hela väl egentligen allt det som levererats kyrkopolitiskt, men ändå inte. Hans partikamrat såg att "Kyrkan är ett hopkok av vänsterinfluerade strömningar". Jag tänkte på Rodney Starks analys. Det som kyrkoledningen i bästa avsikter åstadkommer för att gestalta en relevant kyrka, får motsatt resultat. Det som skulle hålla kvar folk i kyrkan, får dem att gå. Ungefär så.

Nu får Antje bära ansvaret för allt detta.
Naturligtvis är det som sker inte hennes fel men det som inte borde gått tidigare heller, går uppenbart inte nu. I grund handlar det om ett förödande "vi och dom"-tänkande, just detta som alla poliktskyldigast tar avstånd från men som genomförts med stor konsekvens i Svenska kyrkan. Intressena bakom denna "vi och dom"-politik har varit olika men samverkat och kunnat göra så i några kontroversfrågor. Det har fått resultat. Och folket i Kyrkans Hus vet mycket väl vilka "vi" är och vilka "dom" är.  Jag hör till "dom". Det var i KRISS de mötte varandra, de havliga. När organisationen föll samman (som en modell för vad som komma ska i storformat...) fylkades de under slagordet "kontextuell teologi". Karriärvägarna har varit vackra. De har kunnat använda Svenska kyrkan för olika personliga projekt eftersom allt uppenbart varit fint och behjärtansvärt.

Vänta nu!
Jag ser i ett antal repliker samma tänkande slå igenom. Det är ett "vi" och ett "dom" - men nu är "dom" folket i Kyrkans Hus, biskopar och folk på stiftskanslierna. "Då dyker det upp ett "vi" som, jag citerar, "sk*ter" i "dom".
Så blir det en besvärjelse att i församlingarna pågår det vanliga arbetet och allt är som vanligt.
"Kaffe och bullar gör mig glad"-kristendomen går segrande fram.
Att det som är som vanligt betyder, att det är mer sannolikt att möta en 81-åring i kyrkan än en 21-åring, låtsas man inte om.

I Kyrkan heter reorganisering reformation.
Det finns en teologisk tanke bakom det som görs (fast inte i Strukturutredningen, där tanken skulle finnas i själva omorganisationen, sas det). Det blir dock ingen reformation i en kyrkostruktur där problemen inte få synas och där grundhållningen är tystnad och ingen debatt (mer än i det som kallas "debatteliten" och vad de tjafsar om påverkar inte oss i det vanliga... Ja, ni förstår denna perpetuum mobile.)

Ska Antje kunna reorganisera styrkorna?
Kan hon ta biskopsmötet och kyrkostyrelsen till hjälp, finns resurserna i Kyrkans Hus?
Kommer det nu initiativ som frigör arbetslust i kyrkosystemet.
Är det alls möjligt?
Frågar jag så, blir svaret att för Gud är allting möjligt och då ska vi kanske inte behöva oroa oss? Jag menar tänk inte på församlingarna i Uppenbarelseboken, de som inte längre finns. Tänk inte heller på det som var levande församlingar i Nordafrika.

På twitter såg jag förvirringen kring den debatt Aktuellt ville ha mellan Antje och Annika Borg.
Vem tackade nej till att debattera med vem och vem ljuger nu, var frågan.
Förödande.
Klart att detta inte går.
Ärkebiskopens medarbetare tycks ta på sig missen och då blir jag än mer frågande. På Facebook ser jag att Mikael Mogren skulle varit med men fick besked att det var inställt. Den önskade uppställningen i Aktuellt är förstås Antje och Annika. Ska den bli av? Kommer Fredrik Malms genomgång av Svenska kyrkans protester mot förföljelsen av kristna att tas upp då?
http://www.fredrikmalm.nu/2016/08/den-tysta-kyrkan.html

Ingenting tycks riktigt gå rätt väg när det handlar om Kyrkans Hus. Det inleddes i våras med SKUT-eländet  och Ekots lilla kampanj om resandet och så kom debatten om mitt kors nu i sommar. Det som väntar är remissutfallet på Kyrkohandboken. Kan entusiasmen för en ny kyrkohandbok vara utgångspunkten för en nystart, givet att utfallet visar på ett omfattande stöd för handboksarbetet? Vi får se. Om inte, återstår att upprepa: Klart att detta inte går!

Annika Borg intervjuades i Barometern/OT denna onsdag (hittar inte artikeln på nätet). Där heter det att hon fått "både Svenska kyrkan och intellektuella emot sig". Hur är det möjligt? Vad avses då med "Svenska kyrkan" och vad med "intellektuella"? Göran Rosenberg? "Finns det ett genusperspektiv på det här också, ni är tre kvinnliga präster som är initiativtagare?" Det är inte utan att man undrar, svarar Annika. Nu tror förstås läse kretsen att det är kv*nn*pr*stm*tst*nd*rn* som varit i farten. Det är det inte och mer än genus handlar detta om tre renegater. Det finns ett "vi" som uppfattar de tre som förrädare av allt det goda som "vi" står för. Det förklarar det kristliga hatet mot Annika, Johanna och Helena.

Biskoparna duckade när Dagen frågade om #mittkors. Mikael Mogren och Modéus II svarade. Det ska de ha beröm för.
Mikaels svar föranleder flera frågor och så kan det få vara. Han tror dock att debatten får loss energi i kyrkan - "det diskuteras som aldrig förr på kyrkbackar, i fikarum och i Expressen". Som aldrig förr? Ånä. Gå till läggen och se, men fatta då också att nu diskuteras med ett än mer markerat främlingskap till Svenska kyrkan och hennes tro men också med en hård kritik av kyrkoledningen.

Mikael vill inte "gradera offer utifrån tro". Då ser vi vilken kyrkosyn som får genomslag. För Dr F och mig skulle det alls inte handla om det Mikael tror.

Modéus II hävdar att vägen framåt alltid är dialog och att lyssna till den andre. Hade kommunikationschefen gjort det i stället för att gå i spinn, hade korskampanjen lockat 300. Nu är det tjugo gånger så många, dvs nästan hälften av antalet som utträder ....
Biskopar som duckar för frågor i den samtida förvirringen? Klart att detta inte går! De verkar ledsna. Hur ska de bli glada igen? Försök med kaffe och bullar!

Mikael kanske skulle bekymra mig.
Han tänker sig att den debatt som pågår får loss energi i kyrkan. Energi hos somliga att beställa utträdesblanketten, Ann Heberlein bland dem liksom Johanna Andersson och många flera.

Jag tror Mikael har fel. Det som nu händer dränerar oss på energi. Varför uppfattar han inte det?
Kan det vara så, att de som inte har några alternativa lösningar på Svenska kyrkans problem, måste vara glada för allt och kan bara uppfatta att energi kommer loss hur illa det än är? Vi andra, som talat alternativ i årtionden, kan vara som vanligt? Ska vi de surmulna försöka stötta Mikael och få loss energi genom att tala öppet om vad vi ser? Kan de pensionerade biskoparna och prästerna, de som faktiskt står alienerade i den kyrka de tjänat, äntligen börja tala öppet? Vore det inte skönt att få tala ut? Det vore något som skulle få loss enerig och - kyrkokritik. För om det samtida kyrkliga läget är ett klart:
Klart att detta inte går!