Solens Dag

Solens Dag, det är jag det.
Och så är det söndag. Solens dag, den dag då kristenfolket för-samlas för att fira gudstjänst. Kristna har den egenheten, att de samlas just så, för att ta emot det som finns att hämta i kyrkhuset: förlåtelse, liv och välsignelse. Det de får, bär de sedan med sig hem och till alla sina sammanhang veckans alla dagar.
Det är så fint att man blir tårögd.
Dessa de tårögdas fäder och mödrar i tron kunde entusiastiskt erövra lagsökningsområdet, socknen, och tolka socken som området för dem som sökte tillsammans - och hittade!
Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne.

På söndagar är Bloggardag snäll. Strukturutskottet vill ha det så.
Maxat snällt bör det alltså denna söndag, Diakonins söndag, påpekas att Barbara Tuchmanns beskrivning av tillvaron besannas i Svenska kyrkan.
När det går illa för ett land eller en organisation kan man i efterhand alltid se en minoritet (en individ eller en gemenskap) som haft rätt och som varnat i tid.
Det är roligt att veta.
Tuchmanns maning som historiker var, att vi alltid ska lyssna efter den rösten men göra det i tid. De som säger det vi inte vill höra, kan faktiskt ha rätt. Lämmeltåget hamnar i en annan situation. Vår kanske.

Så vad om det som nu händer i Svenska kyrkan? Skräck från alla sidor?
Nja, det vore ju inte en glad och solig nyhet, så låt oss i stället fokusera på att det funnits folk i Svenska kyrkan, som marginaliserats i syfte att elimineras, och att just deras påpekanden nu slår igenom med full kraft. Det blev verkligen så illa som de sa.

Det har handlat om Svenska kyrkans idenititet.
De kritiska har hela tiden haft kunskap om vad som är kulisser som skyller verkligheten. De känner ju sedan unga år dem som steg fram och blev stora i Svenska kyrkan. De har inte gått på bluffarna. Men de har kunnat fösas undan genom att framställas som något de i all mänsklig svaghet dock inte är.
På en punkt har de odlat sin förvåning, att de medkristna inte sagt ifrån och tagit avstånd från de propagandistiska lögnerna. De lättlurade har då inte haft en chans att genomskåda propagandan och ingen möjlighet att se konsekvenserna av lögnerna. Nu kan det sägas att sådant håller så länge det håller.

Det kan tyckas vara harmlöst att rigga biskops- och prästval med den sortens propaganda som lögner utgör, men det fungerade och resultatet är en omfattande kompetensförlust.
Det kan tyckas vara generöst att rekrytera brett och få in präster med annan bakgrund (som det heter), men när frikyrklighet och okyrklighet samsas, blir det något som i vart fall inte är klassisk svenskkyrklighet. Dessa de havliga identifierar inte katolicitetsmarkörerna (Björn Fyrlund utmärkta uttryck,men så är han också systematisk teolog) eller svenskkyrklighetsmarkörerna (mitt påhak till Björn).

Vad mera var, så kunde få i tid uppfatta vilken kyrkosyn som började torgföras, dvs uppfatta det underliggande paradigmet för religionsutövning i välfärdsstaten.

Lars G Linder, socialdemokratisk ledamot, hjälpte mig förstå vad jag tidigare läst i avhandlingen om Warthegau. Som vanligt är det på Facebook jag hämtar mina djupa insikter. Där finns en offentlig grupp som heter Kyrkomötet. Eva Hulthén ställde frågorna om de politiska kraven för prästvigning, som förs fram i en motion.

"För oss socialdemokrater är det viktigt att Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka. Alla människor är skapade till Guds avbild och i Svenska kyrkan ska alla känna sig välkomna."
Detta är en kyrkosyn på första artikelns plan, skapelseplanet.
Jesus då?
Han finns inte med.
Detta blir en kyrka utan klargörandet att Jesus är Herren, för så tänker ju inte alla och då är inte alla heller välkomna. En kyrka utan kristendom, alltså.

Men räcker det inte med att präster tror på och pratar om denne Jesus?
Jag läser Linder:
"Svenska kyrkans tro och lära som den är fomulerad och beslut ska samtidigt vara den som företrädare för kyrkan står upp för när de företräder kyrkan."
Exemplifieringen blir kvinnliga präster och samkönad vigsel. Det betyder att det är "dags att avveckla rätten att inte stå upp för kyrkans tro och lära".
Så är "kyrkans lära" klart framställd i sina essensialiteter.

Om det kyrkavgiftsbetalande folket nu skulle uppfatta ställda krav blir det hela lite komplicerat:
"Var och en får självklart ha vilken uppfattning den vill, och ska varmt och innerligt hälsas välkommen till Svenska kyrkan. Alla ska mötas med respekt och kärlek."
Detta avser de kyrkoavgiftsbetalande, det behöver man inte vara marxist för att fatta. Man behöver inte ens vara kristen för att se att Jesus alls inte nämns.

"Men däremot menar vi att kyrkan inte kan ha företrädare som inte står upp för allas lika rätt och värde och som inte står upp för hennes tro och lära som den är beslutad."
Man behöver inte vara docent i kyrkovetenskap för att inse att det handlar om beslut fattade i en nationalkyrka med den beslutsordning Svenska kyrkan har. Den som läst avhandlingen Folk och kyrka (Verbum, Stockholm 1986) kan förstå lite mer och påminna sig, att denna syn inte delades av t ex Gustaf Wingren.
Den som var med i kyrkomötet 1982 kanske minns reservationen, att beslut fattade i den nya ordningen för beslut i grunden ifrågasattes som kyrkligt legitima.
Motsättningen är en motsä'ttning i sak.

Linders kyrka är en nationalkyrka i ett välfärdssamhälle. Vi har sett en sådan kyrkokonstruktion tidigare. Jag ska skriva mer om den, men boken finns å lantegendomen... Jag kan dock för den internationella läsekretsen markera att "wir haben das früher gesehen".

Nog är det fascinerande att se hur en kyrka med några enkla filosofiskt dunkla tankegångar och några simplicistiska slagord som ledstjärna sekulariseras och ideologiseras.
Troheten mot bekännelsen till den tro som en gång för alla anförtrotts de heliga, ersätts med att var och en självklart få ha vilken uppfattning den vill.
Det blev resultatet i en kyrka som tydligen bara pro forma vill höra samman med apostlar, helgon och martyrer.
Partipolitiseringen av Svenska kyrkan har lett inte "bara" till substansförlust, som vi sagt tidigare, utan till identitetsbyte. Kyrkkorrigering genom en enkel operation. Kanske bättre så: När substansförlusten var genomförd, var det enkelt att kyrkkorrigera. Märk mina ord! Kyrkkorrigera.

Fördelen med Solens Dag är att den kastar ljus över det som legat i mörker och skugga.
Det går att veta nu. Går det också att förstå, fatta?