Härskarteknik

Det är inte ofta man ser en utstuderad härskarteknik från en kvinnlig biskop när hon kommenterar kvinnliga präster, tror jag. Fenomenet ska räknas till sällsyntheterna.
Förr i världen var det en hållning, t ex i Geneve, att i teologiska diskussioner inte ta debatten kvinnor emellan, när det fanns män i lokalen.
Mereth Lindgren upprördes en gång över den hållningen. Hon hade ställt väsentliga frågor som av just detta skäl den kvinnliga ekumenikdirektorn inte ville besvara. Docenten Lindgren häpnade. Hon var inte van vid den sortens jämställdhet, kunde jag förstå. Docenten Lindgren hade fortsatt häpnat om hon läst vad Eva Nordung Byström åstadkommit. Vi läser tidningen Dagen.
http://www.dagen.se/biskop-debatten-kring-mitt-kors-ar-en-storm-i-ett-vattenglas-1.768905?utm_source=dlvr.it&utm_medium=twitter

Vad får vi veta?
Eva har "personligen svårt för kampanjer på sociala medier". Hon är mer seriös än så, förstår jag. Hon vet att "det som utspelas på sociala medier berör ofta en ganska snäv krets av personer som är vana att torgföra sina åsikter". Nå, #mittkors är på väg mot 9000 och det är en ansenlig mängd människor som gjort sig möda att lägga ut sina kors och skriva om dem.
Siffror i den här storleken som har med kristendom att göra, brukar biskopar gilla.
Men Eva Nordung Byström påpekar att "merparten av Svenska kyrkans medlemmar" t ex i Härnösands stift inte skulle lagt märke till kampanjen om det inte "blivit en sådan uppblåst debatt i medierna".
Nä, då hade folk lagt märke till detta i samma utsträckning som man i Härnösands stift bryr sig om söndagens gudstjänstfirande, kan man förmoda.

Kanske hållningen är häpnadsväckande så här långt, men det är som i Västern under 1800-talet: You ain't seen nothing yet!

Eva konstaterar att Svenska kyrkan inte har någon ledning som kan ställas till svars.
"Kyrkomötet fattar beslut om styrdokument, biskopsmötet om tro och lära. I övrigt består kyrkan av självständiga församlingar och pastorat där man fattar lokala beslut." Slutsatsen som biskopen drar är denna:
"Så det finns ingen enda ledning som man kan kritisera eller debattera med, ingen som fattar beslut om att vi ska tycka si eller så."
Riktigt vad som menas med allt detta kan vara svårt att förstå, och det är inte säkert detta beror på att vi inte fattar visheten (2 Petr 3:16), men varför ska vi hålla oss med en kommunikationsavdelning om det inte finns något att säga, eftersom ingen där ovan egentligen har något att säga?

I sak är det fel att biskopsmötet fattar beslut om tro och lära.
Det är den makt kyrkomötet tilldelats, det kyrkomöte som partipolitikerna dominerar.
Kyrkomötet fattar fler beslut än sådana som gäller styrdokument och vad i hela världen fattar stiften beslut om? Det nämns inte i sammanhanget. Församlingarna är inte särskilt självständiga utan styrs av ett omfattande regelverk.

Ska vi då ställa intellektuellt skarpa uppföljningsfrågor till Eva Nordung Byström om benägenheten i Svenska kyrkan att inte särskilt tala om förföljelsen av kristna utan fokusera på förföljelsen av alla människor, det som är hållningen? Jag läser Gal 6:10 och funderar.

Man ska inte fundera, kanske.
Riksdagsledamoten Malm som lämnade Svenska kyrkan får svar av den internationella chefen Lysén. Svenska kyrkan och välkomnas till kyrkokansliet i Uppsala "för att diskutera vad mer vi kan göra för att hjälpa kristna och andra religiösa och etniska grupper i regionen".
http://blogg.svenskakyrkan.se/internationelltarbete/2016/08/22/svenska-kyrkan-stottar-dem-som-flyr-och-dem-som-finns-kvar/
Skulle Malm inte hänvisats till den lokala församlingen för detta samtal? Givet vad Eva Nordung Byström hävdar.
Men varför skulle denna tågresa till Uppsala vara bättre än att "fortsätta debatten genom bloggar och sociala medier", det var ju just dessa sociala medier som kommunikationsavdelningen höll fram och Antje twittrar ju?
Förstår någon nu?
Kan församlingsprästerna hänvisa dem som utträder till att besöka Kyrkans Hus i Uppsala eller gäller särskilda villkor för riksdagsledamöter?
Det är svårt att förstå det hela.

Av säkerhetsskäl kan man inte alltid skylta med allt man gör", säger Eva, men det är inte detta saken gällt utan frågan om en försummelse i relation till de medkristna. Det blir en sådan diskussion när man som Lysén ska hjälpa "kristna och andra religiösa och etniska grupper i regionen".
Några menar att det är problematiskt med en sådan beskrivning och vill specifikt att förföljelsen av medkristna ska fokuseras för att inte försvinna i allmänt tal. Gal 6:10 igen. En kristen hör alldeles särskilt samman med andra kristna, våra medkroppsdelar.
Skär vi i resonemangen tunnare skivor än man förmår skära i Kyrkans Hus?

Eva redovisar sina intryck: "i den pågående debatten får man intrycket att Svenska kyrkan inte gör någonting. Det är ett mycket nonchalant och sorgligt sätt att hantera fakta på."
Det skulle det vara, men på sittande ända kan jag inte komma på att anklagelsen gällt  något annat än en tystnad om förföljelsen av medkristna.
Här behöver jag få hjälp med exemplifieringen av det nonchalanta.

Kanske Eva inte kan hjälpa mig.
Svenska kyrkan har ju aktivt stöttat Prideparader mm. Frågan vad Eva säger om den kritiken ställs, men svaret blir: "Jag har svårt att svara på den eftersom jag inte har den upplevelsen."
Vi har en upplevelsebaserad biskop i Härnösand.
Så mycket förstår jag, att Eva varit på regnbågsmässor och gudstjänster för minoritetsfolk. För de förföljda kristna ber vi ständigt i våra gudstjänster. Kunde man då tänka sig att inskränka det kyrkliga deltagandet i Pride genom att i stället ständigt be för hbtq-personer i våra gudstjänster, kanske?

Om den "ganska infekterade debatten" ger Eva Nordung Byström besked:
"Jag upplever det här som en storm i ett vattenglas som fått oförtjänta proportioner. Det hela är "en perifer händelse" som ger "ett polariserat debattklimat".
Evas slutsats om detta är av ett slag som Hitchcock skulle satt värde på:
"Det är skrämmande att se att det kan få sådant genomslag. Det vi kan lära oss är att vi inte har plats för en debatt som går såhär fel, där man pucklar på varandra utan att träffas."
Men vem pucklar på vem? Hur förklarar Eva Nordung Byström egentligen det som hänt?
Hon ger ingen förklaring. Hon ägnar sig åt en härskarteknik som förminskar dem som tog initiativet till #mittkors, de som i debatten kallas "tvivelaktiga" och "oförsonliga".

Är det den stackars Gunnar Sjöberg hon egentligen är ute efter, när hon säger att "ger man uttryck för en åsikt ska man inte nedvärdera den som tycker annorlunda".

Men i vilken kyrka har Eva Nordung Byström befunnit sig, när hon menar att vi "länge efterfrågat debatt mellan olika teologiska riktningar".
Det är just denna debatt som sorgfälligt undvikits.
Ärkebiskopen viker undan. Kommunikationschefen likaså.
Annika Borg sitter där i sin ensamhet som ledarskribent mm.
Är det, som min moster och gudmor skulle sagt, kristligt att låta henne sitta så ensam och utan den mänskliga kontakt som en teologisk uppgörelse och ett klargörande samtal i Aktuellt skulle innebära? På detta sätt skulle ju många i den stora folkrörelsen Svenska kyrkan nås direkt utan att  debatten skulle riskera att bli en debatt mellan debatteliten utan en debatt med folkligt genomslag. Bättre än sociala medier är väl en direktaktion i Aktuellt?

Å andra sidan är ju den här debatten egentligen ingenting.
En storm i ett vattenglas, som ingen behöver bry sig om.
Fast vad betyder då det som Eva säger, att vi fått en debatt och "ser vad som händer när den tar skruv" - är det en skruv i vattenglaset eller en lös?
Och varför blir biskopen i Härnösand skrämd av en storm i ett vattenglas, det undrar jag verkligen.
Aposteln hade varit tacksam för en storm i ett vattenglas och kanske för en semester i Säffle också.  Apg 27
https://www.youtube.com/watch?v=1w0l9GNi0OU

Jag har för egen del aldrig debatterat teologi och kyrkoliv i Härnösand.
Ska jag erbjuda mina tjänster för en debatt med Eva Nordung Byström kanske. Hon prästrekryterades av Lennart Koskinen. Jag får säkert ett Koskinen-arvode då.
Har jag något att se fram emot?
Om biskop Fast kommer loss ska jag också till Visby och för ett motsvarande arvode i en dubbelföreläsning beskriva den s k ämbetsfrågan i Svenska kyrkan.

Tills vidare får vi ladda för IBYPABD, som infaller den 9 september. Fast datum från och med i år. Och en fredag!
IBYPABD?
International Buy Your Priest A Beer Day.
Lekman tar ansvar, skulle vi kunna säga.