Antje var lysande. Upplysande.

Det blev en förvirrad debatt i går när #mittkors skulle debatteras.
http://www.svtplay.se/video/9965736/opinion-live/opinion-live-sasong-2-25-aug-22-00?start=auto

Annika Borgs glädje när Antje höll med om kritiken av Gunnar Sjöberg var inte att ta miste på.
Och  då var det viktigaste sagt.
Men nog saknade man Sjöberg, som borde fått förklara hur det blev som det blev och hur det kunde bli så.
Marcus Birro markerade ett par gånger om att den mest förföljda gruppen i världen är de kristna. EU har klassat förföljesen av kristna som folkmord. Han var också glad, "väldigt, väldigt glad" för att #mittkors uttryckte solidaritet med de förföljda kristna.
Ärkebiskopen var "korsfreak" och talade om "det kors vi tecknades med i dopet", vilket för de flesta i Svenska kyrkan döpta fortfarande inte stämmer. Det var högkyrkliga präster som började  korsteckna och korset kom först 1986 in i handboken. I 1942 års handbok korstecknades det inte! Man ska dock inte begära att Antje ska veta allt detta.
Antje gjorde sitt bästa för att sopa ihop och skademinimera.

Riktigt hur den politiska frågan kom in, minns jag inte, men först var det väl frågan om polarisering, där Antje undrade vem som polariserar debatten. Det var väl inte så svårt att förstå. Gunnar Sjöberg - eller en polariserad politisk situation eftersom islamister mördade fader Jacques, kanske är ett rimligt svar.
Antje har fått hundratals tweets av typen "islam dra åt helvete". Det är uppenbarligen ett sätt att uttrycka kritik mot - Antje! Varför skulle folk annars skicka sådana budskap till henne? Frågan om Muhammed är en black om foten på henne sedan länge.
Antje undrade om de som tog intiativet funderade över hur detta kunde missbrukas. Min gissning är att möjligheten till missbruk inte fanns på kartan. Detta är ju inte en kampanj där man skriver på något. Man bär sitt kors och lägger ut en bild av det på en facebooksida.

Birro försökte få in samtalet på glappet mellan elit och folk, det perspektivet tappades bort. Antje fick markera att hon inte var politiker - "jag är teolog". Birro påstod att motståndet mot £mittkors var politiskt varpå Antje genmälde att stödet också till dels är politiskt. Antje hade rätt. Hon är ingen politiker.
Här kunde man grävt vidare. Men då skulle redaktionen ha in en som var emot #mittkors och det var Susanne Wigorts Yngvesson. Korset kan användas som ett varumärke i en kampanj,  som kan öppna dörrar för en politisk extremism, menade hon, Men korset var universellt. Hon placerade det i skapelsen, noterade jag.

Susanness resonemang kunde man spetsat till  med en fråga, för hur det än är, så står korset tecknat på fanan i de nordiska länderna utan att vara varumärke. Lika väl som halvmånen är korset dock ett konfessionellt tecken - och har varit längre än från 600-talet.

Den pastorala omsorgen tyckte jag Susanne gled förbi. Hur ska vi uttrycka vår solidaritet med de förföljda kristna? var frågan. Tydligen på något annat sätt. Så sägs det alltid. Jag går inte på det. Upplägget av #mittkors är enkelt. Tre "tvivelaktiga" (numera efter Antjes insats, Ehrenrettung, väl "fd tvivelaktiga") kom att tänka på att människor bär eller har kors. Uppmuntra dem att se hur vi hör ihop. Det var deras budskap. Så uttrycks solidaritet. Det borde alls inte vara mer märkvärdigt än så.
Å andra sidan har nog Susanne en poäng. De kristna i fornkyrkan var alltid pigga på att se korset överallt. Läs Olivier Cléments bok Källor, det var där jag lärde mig detta. Men det var mindre som ett tecken för alla, utan mer som en insikt att tillvaron är korsmärkt och vi har genom uppenbarelsen fått veta det.  Då skulle det rimligtvis börja bedrivas kristen mission bland muslimer i Sverige.

Mot slutet av kvartssamtalet försökte Antje få med alla kyrkliga insatser för de förföljda. WCC ska vara med och bygga efter kriget.
Vara med och bygga upp? Birros invändning var klockren. Finns det några kristna kvar då?

Vad ska Annika tänka i efterhand?
Det hatiska mot #mittkors måste vara kört nu. Kampanjerna får blåsas av. De tvivelaktiga blev av med stämpeln.

Vad kan Marcus tänka?
Kritiken står fast även om vi inte alls hann prata färdigt om detta. Debatten om "vi och dom" kommer att fortsätta och fortsatt höga utträdessiffror är att vänta.

Vad skulle Antje kunna tänka?
Det blev väl rätt bra det här. Nu har vi fått bort den polariserade debatten om #mittkors. Men vad är det som ligger under? Är det något jag inte förstår? Om kyrkokansliet? Om vad folk tycker och tänker? Har partipolitiseringen i och av Svenska kyrkan tagit sig än tydligare uttryck? Och vem ska jag fråga om allt detta?

Men vänta, Antje!
I dag publicerar Patrik Engellau två brev på Det Goda Samhället. Det är ett brev från en kyrkomedlem som ställer frågor till kyrkoherden och antyder att han betalar men inte vill betala för vad som helst.
https://detgodasamhallet.com/2016/08/26/ett-pagaende-samtal-med-svenska-kyrkan/#more-4984
Kyrkoherden vände sig till Uppsala
Patrik Engellau är uppenbart inte övertygad och ger små interiörer från det gemena prästerskapets i Stockholm tankevärld. Han förser sina läsare med ärkebiskopens brev också.
https://detgodasamhallet.com/2016/08/26/arkebiskopens-brev/#more-4989

Får jag i min egenskap av provinsialläkarson antyda, att det Antje gjort botat symtomen men inte själva sjukdomen. Eller kan det vara så illa som min bror säger: "Vad du än gör så kom inte till sjukhuset med två åkommor. Då botar dom den ena men lägger aldrig märke till den andra." Jag tror min bror menar, att det är då det är kört. Han borde veta. Han är också provinsialläkarson.

Stalltips: Det kommer mera för motsättningarna i Svenska kyrkan är till synes alltmer antagonistiska. Det var det Gunnar Sjöberg lyckades kommunicera.
Kyrkostyrelsen borde kallas in för att analysera läget. Vad hände, hur kunde det hända och vad är det symtom på? Det sammanträdet, som i tid kan få ta vad det motsvarar att åka till en studio i Göteborg och sitta där ett par timmar och sedan åka hem igen, skulle kunna göra skillnad. I tid. Eller innan tiden riktigt runnit ut. För det kommer mera. Inte ens i Oscars församling står Svenska kyrkan stark. Åtskilliga tusenlappar står på spel!