Kaninteologi

Det är söndag och därför ingen kommentar om att Antje Jackelén byter twitterstrategi.
Jag satsar på kaninteologin i stället.

Vi är med kaniner. Det började blygsamt, när en butiksföreståndare vid Djurkompaniet i Växjö tyckte att en lite fin kanin borde hem till oss. Vi gjorde en deal. Torkskåp och kanin. Vi blev med en kanin men (ännu?) inget torkskåp. Vi talar om 10 månader senare. Aslan heter kaninhannen. Först skulle han ha ett bibliskt namn. Onan, föreslog jag. Då kunde vi skaffa en hona som kunde heta Kaninhonan. Så blev det inte.

Nu dröjde det inte länge förrän det likväl vore bra med en kanin till. En hona. Då kunde det bli kaninungar som var bättre än de industriuppfödda. Butikschefen tänkte på kundkretsen. Det blev så.

Det blev som det blev. Kaniners kärleksliv är inte komplicerat med blommor, choklad, vin, fina middagar och annat sådant. Jag såg inte hur det gick till, men det var en snabbt avklarad historia. En kaninhona är dräktig 28-35 dagar, de flesta föder dag 31. Det gjorde Elsa, kaninhonan. En morgon låg fem kaninungar i boet och Elsa tycktes helt obekymrad.

Jag fascinerades.
Hur visste hon hur hon skulle göra och är det inte egendomligt att hon enkelt ordnade detta?
Hon plockade hår från pälsen och bäddade ner ungarna. De fick mat på natten och så har det gått dryga två veckor.

Jag, som kan förfalla till fromsinthet, blev lite tagen av undret i skapelsen, jag menar nu det där med att skåda undren i Guds lag. Det låg fem kaninungar i en hög och de växte snabbt, fick syn och päls. Den enda förändringen med kaninmamman Elsa var att hon blev keligare än tidigare. Och jag funderar på vad som ligger nedlagt i skapelsen av medvetande. Hon visste vad hon skulle göra. Programmerad, liksom.

Jag fick för mig att människor har ett heligt och dunkelt minne nedlagt i sig, programmerade för tro. Alla människor. Det gestaltas på olika sätt - som visioner om ett bättre samhälle inte minst eftersom människor fattar att vi inte är skapade till elände. När människor på allvar hör evangeliet, kan det skapa det nya, dvs insikten att här sägs något som vi anat. Och till korsdebatten borde höra inte att korset är ett universellt tecken så mycket som att Gud korsmärkt tillvaron från början. Kyrkans katolicitet, den nödvändiga för utan den ingen Kyrka, uttrycker detta universella, där djup ropar till djup men där också sanningsfrågor ställs.

I går fick jag på stort uppslagen insändarplats i Smålandsposten veta att Modéus II har bättre uppkoppling mot Gud. Det är inte bara en underlig ämbetssyn. Det är helt enkelt inte sant. Det var HBT-Liberalerna som for vilse i svar till KD-politikern i Alvesta. De gav dock inga vetenskapliga referenser för att styrka sin mening att KD-politikern hade fel. Konstigt. Ska teologi, ideologi och filosofi ersätta medicinsk forskning? Tro i stället för vetande. Här är den kyrkliga hållningen en helt annan. Kyrkan bygger universitet och tror på möjligheten till systematiserat vetande. Det ena hör ihop med det andra och också kaniner kan fungera som trons vittnen.

Nu hoppar fem kaninungar runt i buren. När de sover ligger de i en hög. Det fascinerar mig också. Den kristna gemenskapen finns till för att ge värme och trygghet. Den är en trons gemenskap som också är förutsättning och livsbetingelse för tron. Jag går in i det s k kaninrummet och mediterar över kaninansamlingen.

Hur blir det när kaninerna ska till andra familjer?
Det återstår att se. Detta är kallelsens villkor. Kristna och kaniner lika behövs de i världen för att ge glädje åt fler.

Hundar kan man ha i sängen, inte kaniner. De är inte rumsrena.
Vår kooikerhund Lovis ger dock lekinvinter när Aslan hoppar runt på köksgolvet. Det fattar inte Aslan. Han ser bara något större som kastar sig på golvet och ser glad ut. Nja, fattar han ens att det är ett glatt monster som lägger sig framför honom?
Förstår jag butikschefens ambitioner rätt om hon avser att prägla en kaninunge på Lovis?
Ska vi i fortsättningen ha tre kaniner?
Foxterriern vill inte leka med kaninen. Hon vill döda. Inte ens detta fattar Aslan riktigt.

Nu tror jag dock att jag denna vänliga söndag hamnade utanför teologin och rakt in i kyrkopolitiken. Bäst att sätta sig i bilen för att ta sig till Göteryd och Pjätteryd där det är högmässa kl 10 resp kl 14.