Orienteringsförsök

Jag vaknade och såg regndropparna på fönstret. Ljuset utifrån belyste dem. De såg ut som stjärnfall. Vi ska njuta av tillvarons skönhet. Till det sköna kanske inte Kyrkomötet ska räknas även om Kyrkomötet är platsen för kyrkligt informationsutbyte, dvs skvaller på vanlig svenska. I detta ska man orientera sig mer än njuta.

Jag återvände först till boken Täter und Komplizen i går.
Alldeles för sällan sa Kyrkan ifrån och alldeles för tyst talade Kyrkan om det talades mot nazismen. Tidsandan styrde kyrkolivet (s 14). Slutsatsen är väl Primo Levis: Det har hänt, alltså kan det hända igen.
Omtänkandet av kyrkolivet i nazistisk riktning kom från den tyska kyrkans centrum och bars fram av de yngre prästerna.
För att inte i onödan glädja de romerska katolikerna finns i boken också ett kapitel om bruna katolska präster.
De akademiskt bildade får också sitt.
Antalet krigsförbrytare i absoluta tal var högst när det handlade om akademiker i Tübingen. De ställde entusiastiskt upp också i insatsgrupper som mördade judar. Bildning är ingen garanti mot omänsklighet. Och jag förblir vid min skepsis när teologer ska stötta värdegrundsarbetet. Det kan visa sig bli för lite evighet av det och för mycket tid, dvs tidsanda.

Kyrkans avpolitisering och marginalisering är det problem flera debattörer varsnar nu.
Handlar detta om något annat än att få komma in i värmen och bli betraktade som viktiga intellektuella samtalspartners? Jag vet inte. Någon felsyn anar jag.
Det kan, jag är generös, vara en insikt också. Insikten att det inte finns något medvetet kristenfolk som kan leva världsligt när detta folk lever trons liv. De som kunde, sitter inlåsta på demensboendet. Kvar blir då glada politiker, som vill föra fram sin agenda som uttrycket för vad kristen tro egentligen är. Teologer anar en marknad som ideologimakare. Och då blir det lagiskt.

Nå, Frasse ska komma till Sverige.
På Sturup ska Stefan Löfven hälsa honom välkommen. Sedan ska det firas gudstjänst i Lund. Att Svenska kyrkan är värd för det hela är en tanke som alltmer hamnar i bakgrunden. Värdskapet ska tydligen nu skötas av Kyrkostyrelsens arbetsutskott och sedan ska påven till Malmö för ett evenemang på arenan. Den 1 nov på morgonen blir det utomhusmässa. Hur mycket kommer fokus att lägga på att vi ägnar oss åt reformationen 500 år då? Blir fokus egentligen påven och påvebesöket det som människor minns? Antagligen.

Tänk om Leo X lagt bråkdelen av resurser på att integrera reformationen när det ännu fanns tid genom att avskaffa en del små missbruk som infunnit sig som när nu 500-årsjubiléet ska begås! Ska protestanterna lyssna uppmärksamt efter beklaganden och sedan skandera: "Vad säger Frasse? Frasse beklagar", fritt efter ropet om Tage Erlander år 1968. Vad beklagas? Kyrkosystemets oförmåga på 1500-talet. Och kunde det hända då, kan det hända nu.

Vill ni bli orienterade om kyrkohandboken?
Arbetet fortgår efter plan med intensiva insatser. Remissvaren, som talar om positiv respons på förslaget, visar den verkliga församlingsopinionen. Det heter att förslaget steg för steg blir bättre. Om det är så, vet vi i januari.

Annars är jag desorienterad.
Det skulle varit sammanträde med kyrkostyrelsen i veckan. Det ställdes in. Inte av presidiet, som inte var informerat, men tydligen av kansliet eller ärkebiskopen. I våras/på försommaren kortades två sammanträden. Det är då ledamöter och ersättare vankar runt och väntar på transporterna hem.

Om jag bara räknar den tid som sparades då och nu så är det 10 timmars överläggningstid som inte används. Tisd när styrelsen finns på plats å orten.
Är Svenska kyrkans situation så problemfri att styrelsen inte behöver överlägga eller är Svenska kyrkans situation så problematisk att det bäst om styrelsen inte får möjlighet att tala om saken?
Jag försöker orientera mig.
När jag säger att jag inte är överens utan tycker att styrelsen borde sammanträda, får jag av olika styrelsemedlemmar beskedet att jag har "fullständigt rätt". Jaha. Ska jag inkalla intresseklubben för att den ska få notera? Har utredningen om det som det larmades om i våras kommit, så kunde väl den rapporten varit värt ett samtal - förutsatt att styrelsen fått läsa den. Eller ska advokatbyråns utredning så som den levererats hållas hemlig för styrelsen?

Jag har verkligen svårt att orientera mig, för jag fattar inte varför styrelsens ledamöter ska gå omkring sysslolösa under kyrkomötet. Finns det något annat svar än att kansliet vill ha det så? Ge mig det svaret då, så att jag kan orientera mig i tillvaron.

Själv avnjuter jag utskottsarbete. Gudstjänstutskottet griper sig verket an med friskt humör.
Honi soit qui mal y pense.