Spindelteologi

Kaninteologin blev en framgång. Undras hur det blir med lite spindelteologi.

Terrarium heter det, akvariet för spindlar. En dag hade spindeln där blivit två och det är inte roligt att se för den som förknippar terrarier med terrorism. Det finns sådana som gör den kopplingen. Han, som är ansvarig för avdelningen,på Djurkompaniet i Växjö, som finns på I 11-området (lägg namnet  Djurkompaniet på minne), skrattade. Det var bara spindeln som ömsat skal. Det som låg bredvid spindeln, som rörde sig, var just skalet, som inte rörde sig. Spindeln var fortfarande bara en.

Här möter en viktig ingång till spindelteologin.
Allt är inte som det först tycks vara.
Livet finns inte i skalet, trots att skalet ser så fint ut. Spindeln har krupit ut och sitter på annan plats i glaslådan. Men skalet är vackert för det. Lika vackert som det var tidigare. Men, och det är den lilla komplikationen, utan liv.

Kan det finnas något som kallas evangelium men som inte är det?
Uppenbarligen. Gal 1:6-9.
Alltså på samma sätt som det kan finnas "gudar" utan att de är det på riktigt. Och, för att vara tydlig,  människor kan vara som gudar utan att alls fatta sin storhet.

Det gäller i spindelteologin att titta under skalet, kanske lyfta och känna efter om det befinns vara för lätt, eftersom det inte finns något innanför. Mycket av det som med stora åthävor tillbjuds oss, är verkligen bara skal. Illusioner, som tv-producenten sa: "Kom ihåg, Dag, att vi på tv ägnar oss åt att skapa illusioner." Jag glömmer det inte.

Kan det finnas kyrkostrukturer som blivit skal?
I så fall ska allt se ut som vanligt men inte vara som vanligt.
Metoden att kolla är den jag tidigare anfört:
Undersöka om det vi lyfter är tungt nog så att det verkar troligt att det finns ett innehåll.
Om det känns för lätt, kolla var den autentiska kyrkostrukturen då gömmer sig. Den finns, men kanske inte där den var tidigare. Saken måste undersökas. Var möter du den tro som trots allt trotts - alltid, överallt och av alla? Gömmer sig det autentiska kyrkoliv du döptes in i någonstans där du inte letat utan nöjt dig med skalet, som låg där den levande spindeln brukade ligga?

Kan det finnas sammanhang som aldrig får ifrågasättas eftersom om det sker, ser vi hur tomt det är under skalet? Det vill vi kanske inte.
Det vore möjligt att säga Macchiariniaffären, KI och avsatta universitetskanslern. Det finns en viss politisk brutalitet i hanterandet av Harriet m fl.
"Så går det till i politiken och företagsvärlden", som Anders Wejryd sa.

Men det kan räcka att aktualisera det kyrkopolitiska, en väldigt stor beslutsapparat men vad föder den? Och vad händer om den ifrågasätts?
Kan den stora byråkratin i Kyrkans Hus sättas ifråga och kallas "en herrelös byråkrati som löper amok" -? Jag citerar nu en insiktsfull person och inte mig själv. Kommer det en tid när gråterskorna kliver fram och säger att de borde sett och sagt hur det var långt tidigare? Spindelteologi är en spännande teologi, medge det. Den är en jakt efter livet och en uppgörelse med sken och bländverk.

Men spindelteologi kanske också kan handla om hur spindelnätet drar oss in, fångar oss för att förgöra oss? Den som ogillar spindlar kanske har en insikt att ta vara på?
Jag kan nöja mig med pedofilskandalen någonstans i Växjö stift (Kronobergs län, östra delen) som exempel.
Synden är en vederstygglig verklighet. Den gör oss främmande för allt, för andra, för oss själva, för varandra, och förvandlar det fina till dess motsats. Förvränger och förvänder.

När Modéus II intervjuades i går om den chef på någon nivå i Svenska kyrkan som anhållits för grovt pedofilbrott, fick allmogen höra att biskopen var "bestört och upprörd" (Facebook och Smålandsposten), han var "bestört och sorgsen" (Smålänningen), "alldeles skakad" (SVT Nyheter) samt "bestört och ledsen och chockad" (P4 Kronoberg).

Varför sa han något över huvud taget?
Denna onsdag beskriver Smålandsposten att "hemlighetsmakeriet" kring fallet är "omfattande". Det lämnas inte ens besked om hur mannen ställer sig till anklagelserna.  I belastningsregistret har den anhållne en fortkörning på 70-väg år 2015. Annars inget.

Om Modéus II menade att han måste uttala sig, varför sa han inte helt lugnt och stilla att han inte visste mer än vad som framkommit i media, men att han återkommande bett sin syndabekännelse och visste att det är synden som ställer till det så att det blir så här djävligt, som det påstås att det blivit? Han orkade inte ens bli upprörd, kunde han sagt. Bara trött. Han kunde sagt: Maranata.

Sexualiteten är en god gåva, men när den vänds bort från det som är Guds avsikt med den, glädje och kanske barn, så blir det just så här. Han kunde kanske också sagt, att det blir så här när folk inte är tillräckligt flitiga i den äkta sängen. Slöfock är det engelska ordet slowfucker, hade biskopen kunnat säga. Eller inte.
Han hade i vart fall kunnat förmana stiftet och sagt: Ge inte djävulen något tillfälle.
I stället var han bestört och allt det andra ni fick återgett från media som offentliga uttryck för det episkopala känslolivet.

Nu ska jag be att få ge den lustiga repliken. "Svårt fall. Doktorn grät."
Då skrattar vi humoristiskt anlagda, för det är befängt. Ett svårt fall utmanar den medicinska eller kirurgiska yrkeskompetensen, inte doktorns gråt. Skulle doktorn gråta när hon ser blodiga inälvor? Eller ortopeden när han ser en avbruten benpipa?

Om jag i stället skriver: "Svårt fall. Biskopen grät", skrattar ingen.
Jag funderar över detta. Kan förhållandet förklaras med spindelteologi, teologer så invävda i sin samtid att de bara kan tala med den med samtidens enkla slagord och en hållning som säger, att jag vet inte mer än ni? Bestört bara. Då är det spindel men spindel som skal utan innehåll, liv.
Skulle inte biskopen vara så inövad på kampen mot synden, att han inte alls blir chockad, mest nickar när han ser den gamle fienden och är beredd till kamp?

För egen del säger jag mycket enkelt: Det är ett skit, det där med synden.
Så bra att Gud blev människa för att ge synden en match.
Men hur är det med biskopar?
När de får höra att Jesus dog på korset för all världens synd, som han bar med sig upp på korsets trä,  blir de då bestörta och ledsna och chockade?
Det borde de bli.
Detta med händelserna på det vi kallar Långfredagen är väl minst sagt snäppet värre än en "kyrklig" chef som är pedofil? Vad som innefattas i begreppet "kyrklig" vet jag f ö inte. Anställd i kyrkosystemet eller formad i och av Svenska kyrkans andliga liv?

Spindelteologi, pröva begreppet.
Alltid får man något att fundera över.