Bara för nyfikna

Kyrkomötet ska ajourneras i dag, men det sammanträdet inleds med fyllnadsval till Kyrkostyrelsen. Jesper Eneroth ska in och borgarrådet Olle Burell ut. S attraherar ungdomen. Inget ont om Olle, men Jesper har hamnat i kyrkomötet tack vare SSU-kampanjen i Växjö stift. Nu jobar han i Göteborgs kommunala politiska liv.

22 år gammal sänker han snittåldern i Kyrkostyrelsen. Och enerotharna är av stubbotan rot. Tomas gruppledare i riksdagen och Jesper gruppledare i kyrkomötet. Antingen ser vi ett exempel på socialdemokratisk familjepolitik, ett exempel på rekryteringssvårigheter eller ett exempel på hur begåvning fylkas i samma ätt. Jag ska fundera. Från Kosta kommer alltså både Tomas och hans barndomskamrat LO:s ordförande Karl-Petter. Kanske ser vi helt enkelt hur småländsk idoghet illustreras. Hur eller hur kan vi smålänningar vara glada. (S)målänningarna än mer!

Jesper undertecknade Anna Ekströms motion om vigsel av samkönade som betingelse för att Gud kallar någon att bli präst. I utskottet slöt den omröstningen 8-7 för avslag. En enda rösts övervikt och reservation, förstås.
Då ska man minnas att Läronämnden inte ville ha den motionen bifallen.
Vi behöver kanske inte prisa konstruktionen för läroavgöranden i Svenska kyrkan för det står klart att nästan halva utskottet är berett att köra över Läronämnden. Majoriteten för avslag är inte överväldigande, det skulle efter påtryckningar kunna bli majoritet men då krav på kvalificerad majoritet och avgörande först 2018 .Det betyder att om motionen faller i november, har vi kläm på den politiskt viktiga valfrågan i kyrkovalet 2017. Tacka partipolitiseringen för detta.

Då ska alltså biskoparna röstas ner i en lärofråga.
Det politiska krav som borde drivas är förstås civiläktenskap. Om den frågan var det länge sedan jag läste, men Jansons avhandling har jag tenterat. Det är snart 48 år sedan. Det är lite orimligt att det sekulära Sverige inte sedan länge infört civiläktenskap. Utskottet sägs ha strukit en passus om att en svekdebatt om löftesbrott kunde befaras. Det beror på att löften endast avser innevarande mandatperiod och löftet gavs 2009. Det politiska livet slår restlöst igenom också i det kyrkliga och finessen just nu är att somliga mindre kvalificerade politiker öppet berättar hur det går till. Vallöften är inga löften och de löften som avges, sk beslutslöften, gäller temporärt. De känsliga kan uppfatta att det förfäade i politiken är förfärande.

Anna Ekström, som är en folkpartikelliberal, har blivit ombudsperson, hör jag. Det är mig en glädje att notera. Mina fördomar om den sortens ombudspersonligheter är manifest sedan mer än 48 år tillbaka.

Det finns ett problem med deltagande i Kyrkomötet. Jag får höra nyheter som Kyrkostyrelsen inte ska besväras med. Det kan handla om SKUT (utredningen har jag ännu inte fått) eller interiörer från kansliet och behandlingen av kompetenta medarbetare. Mobbing! Får vi ett kyrkosystem med 537 centralt anställda som till sist alls inte levererar vad det ska? Diskussionerna efter personlig samvaro å lokaler i staden blir intressanta fast allt blir problematiskt. Jag hörde att det varit svårt att få besked a) om hur många anställda det finns på kyrkokansliet och b) varför antalet  anställda ökat så markant de senaste åren. Jag försöker förstå vad det är som sägs i allt detta ordande med dunkla ord. Är det helt enkelt så, att den kyrkliga byråkratin fungerar just som byråkratier brukar fungera?

En del ledamöter förvånar. De säger sådant kritiskt som de aldrig förut sagt. Det kan bero på att de avser att lämna det kyrkopolitiska efter kyrkovalet. Det finns en inomkyrklig kritik och en hel del av den kritiken gäller förstås partipolitiseringen. Ska de romerska katolikerna då glädja sig? Så går det inte till i Vatikanen. Nej, de romerska katolikerna ska inte glädja sig. Livet i Vatikanen är inte felfritt. Den romerska byråkratin är ett kapitel för sig. Bengan kan ibland höras sucka.

Ni vill ha lite skvaller om Frasses besök?
Kyrkokansliet vände sig till UD för att om möjligt få negativa synpunkter på att Frasse skulle fira mässa i Malmö. När framställan kom, lämnades fallet till en handläggare, som var - romersk katolik. UD svar blev ett besked att UD inte hade några synpunkter.

Kyrkokansliet eller LVF:s folk eller alla i skön förening ville inte att Frasse skulle fira mässa på samma plats där det stora mötet hölls, Malmö Arena. Alltså blir det en utomhusmässa i det sköna skånska novembervädret. Kl 08.30 tror jag. Ska vi skratta åt dem som inte ville detta mässfirande? Jag vet inte. Bedömningen är ju riktig.

Något annat tar över det ärende som alla samlas för. Få kommer att minnas reformationsärendet. Poängen blir att påven var i Lund/Malmö. I perspektiv blir det hela lite konstigt när det är reformationen som högtidlighålls i ett gemensamt arrangemang mellan LVF och Vatikanen, förlagt till Sverige. I mediekulturen blir det så.

Vi som vet, kan förstås tänka över historiens ironier. Blir det reformatoriska ärendet romerskt nu, står Leo X och hans byråkrati lite skandaliserad, väl? Augustinermunken Luther kan inte enkelt avfärdas som heretiker. Reformationen var väl inte riktigt så eländig som de romerska konvertiterna hoppas på - för vad skulle då påven i Lund/Malmö att göra? Det kanske är lika så bra att påven firar mässa utomhus i november för att de som behöver, kan förtränga vilket ärende han egentligen kom till: ett gemensamt högtidlighållande av reformationen.

De romerska katoliker som ironiserar över reformationen, hånar Luther och är spydiga mot Antje kan få det lite svettigt. Frasse kommer att uppträda på ett annat sätt och säga en del annat. Han säger nog något om Luther som trons vittne, uttalar sig kritiskt mot kyrkliga byråkratier och deklarerar sin hållning att Kyrkans frihet att stå maktintressen emot är avgörande viktig. Vad ska han annars säga när reformationen kommer på tal? Vi kanske ska lyssna noga.