Söndagsglädje

Jag har väl berättat om prästen som vid julfesten den 28 december predikade så kraftfullt i den inledande andakten, att alla med fasa såg de blodiga barnliken i Betlehem framför sig.
Dysterhet!
Då slog han ihop händerna och sa: "Men nu ska vi inte tänka på det. Nu ska det vara julfest med saft och kaffe, kakor, tårta,  jullekar och godispåsar."

Något av detsamma kommer över mig nu.
Vi ska denna söndag inte tala om den kristna trons transformation till borgerlig religion, Bürgerliche Religion. Vad J.B. Metz har att anföra i sin analys av fenomenet får anstå. Men rätt har han nog.
Vi ska inte heller påminna om Thommy Häggs (1944-1990) ord om den framväxande och jämnåriga medelklass, som när den lekt rommen av sig, kommer att vända sig till Svenska kyrkan för att få religion. "Då begär de att vi ska torka dem med ljumma servetter!" Han sa det för kanske 30 år sedan! Vi ska inte heller tala om detta idag.

I dag är det söndag och ingenting ska få grumla söndagsglädjen.
Den tog sin början redan i går när jag läste tidningen Östra Småland och hittade en kyrklig annons. Jag medger, att jag gärna läser kyrkliga annonser, men oftast inte drabbas av glädje. Så vad nu?

Det är Jonas Lockman i Kalmar som annonserar tre tillfällen att fördjupa sig kring Martin Luthers reformation.
* Varför behövdes reformationen?
* Vilka är reformationens huvudtankar?
* Hur blev det i Sverige?
Det blir tre tisdagseftermiddagar, 27 september, 4 och 11 oktober kl 14-15.30. Kaffe, samtal, frågor.
En präst som tar sitt ansvar att undervisa på allvar och hittar en enkel form.
Lite senare, i november, blir det fyra tillfällen med en läsecirkel, som läser Dr Martin Luthers Lilla Katekes.

Här är en präst som ägnar sig åt det meningsfulla att vara lärare och samtalspart i sin församling. Vad han har att berätta kan han rätt enkelt skaka fram ur rockärmen och vill det sig kan han berätta också om vad som förlorades vid reformationen. Han kan peka på det typiskt svenska och kanske göra en politisk utläggning om hur den första absoluta statsmakten utövades i Sverige, dvs effektiv statlig kontroll via fogdeväsendet ner till lokalnivån med marknadsplatser, där kungens män kunde avlyssna och rapportera om stämningsläget i folket. Han kan också peka på hur augustinermunken gör det som en sådan ska kunna, skriver en liten sammanfattning av den kristna tron. Kanske kan han också peka på hur katekesundervisningen var skolans undervisning fram till 1919 men fanns kvar i konfirmandundervisningen (i moderniserad form) mycket länge.

Så här byggs självkänsla i församlingen.

Men en eftermiddagstid?
Om stadsdelen åldrats från 1950-talet, och det har den, får prästen laga efter läge. Här är en form som passar seniorer.

Vi behöver andra studieformer för dem som är mitt i livet och barnen vuxna. Vi kanske också måste se med ömhet på alla barnföräldrar och säga att de inte ska stressas av kyrklig aktivism utan vara nöjda med en högmässa för alla åldrar och några församlingsfester liksom ett boktips då och då. Tid är ju det minsta sådana familjer har. Fast varför är vi så klena när det gäller att ordna familje/församlingsläger? Tar det för mycket kraft eller kan den s k personalen inte hantverket att planera och genomföra stora läger längre?

Nu pågår budgetarbete i församlingar och pastorat. Hur vore det att innan beslut försöka definiera vad som i budgeten är en investering i Guds rike och ställa frågan om prioriteringarna visar vad allt det vi gör går ut. Kan Jesus känna igen sitt ärende? Kan apostlarna känna igen vad de förkunnade i det som blev? Skulle Luther vara nöjd och glad om han kom till församlingen och om han kom till Svenska kyrkan, en evangelisk-luthersk kyrka? Eller skulle han med den kraftfullhet som är hans kräva att hans namn skulle bort från detta sammanhang?

Nu göder jag inte de romerska katolikerna. De är entusiastiska i sitt utskåpande av de reformatoriska kyrkorna. Det kommer att bli dem lite svårare när Frasse kommer till Lund och Malmö och säger vänligheter om reformationen....
Och frågan står kvar. Vem var mest katolik? Luther eller Leo X? Vem hade reda på vad katolsk tro är? Ni vet svaret. Det är pinsamt men sant.

Men nu är det söndag. Nu ska vi inte tänka på sådant. Nu ska vi ta oss till högmässan och höra vad Gud i sitt Ord har att säga, ta emot Herren i eukaristin och låta Anden banka in några insikter. Söndagsglädje!