Ett konfidentiellt medddelande och några avslöjanden

Jag fick ett konfidentiellt  meddelande från Göta Hovrätt i går. Jag läste det på hotell Rogge i Strängnäs tidig förmiddag och gick sdean till kyrkostyrelsens sammanträde. Det gällde hovrättens dom Ö 2256-16 och Ö 2266-16 och det var beslut i i mål B-3666-16  som överklagats av två journalister, en på Aftonbladet och en på Lokaltidningen. Tingsrätten hade beslutat att inte lämna ut uppgifter om den misstänktes namn och andra personuppgifter. Det handlar alltså om den s k kyrkchefen. Motiveringen? Det ska vara så när det gäller allvarligare sexualbrott. (Heuman m fl, Sekretess hos allmän domstol, 4 uppl, s 46).

Naturligtvis är beslutet klokt. Namnet kommer när det blir åtal - om det blir så. Det vi får veta av domen är att saken uppfattas gälla allvarligare sexualbrott. Vi fattar också att saken är medialt intressant. Aftonbladet kan måla ut mer från Svenska kyrkan. Det blir en ny omgång att förfasa sig över och fasa ur sig ur Svenska kyrkan.
Lyxhotell, middagar med sprit, vidlyftigt resande och så detta. Nu behövs inte metoden att Svenska kyrkan utifrån offentlighetsprincipen ska ta fram en mängd handlingar och tillställa tidningsredaktionen. Nu gör åklagarkammaren jobbet och serverar. Det är bara att vänta.

Vi åker dit allihop, vi som hör till kategorin som vill få älska vem vi vill i meningen att vi älskar Svenska kyrkan.

Det är, skulle Dr F. säga, en fråga om kyrkosyn. Antje skulle säga att det är en fråga om teologi, tror jag. När vi sjunger "Herre, förbarma dig över oss" - vilka är det som inte ska inbegripas i detta "oss"?  Det är en rätt viktig fråga.
I vart fall måste rimligtvis alla som vi är döpta ihop med höra till "oss".. Det kunde vara tänkbart att det är hela mänskligheten som inbegrips. Så vilka ska inte höra med? Särskilt grova syndare?

Åker några dit lite extra?
Om det visar sig att den anonyme kyrkchefen hör till dem som menar att pride är en självklarhet, som ligger så nära det grundläggande i vår tro: kärlek, mångfald och frihet - vilket ansvar har de som undervisat att detta skulle vara den kristna trons grundläggande? Vilket ansvar har en biskop om det skulle visa sig att saken gäller pride-aktivism? Ska tigarna gå fria, de som hållit tyst med sina meningar trots att de haft en aning om att det är något lurt med det storstilade pridandet och i stillhet hållit med Bruno Edgarsson? Ska vi som sagt något gå fria? Vad synnerligast har vi gjort därmed? Har vi sagt särskilt mycket om kampen mot makterna i himlarymderna? Och hur är det med förbönen för den misstänkte kyrkchefen? Är han en av oss när frågan om kyrkosyn och teologi ställs och ska bli praktik? Jag frågar nu alla som sände en tacksamhetens tanke att det inte gällde en präst....

För att lämna det Göta hovrätt håller konfidentiellt till transparensen i Svenska kyrkan:
Kyrkostyrelsen beslutade om de sista pengarna till flyktingarbete. 1:- per kyrkomedlem, 6.2 miljoner, skulle fördelas till stiften. Så skedde. Därefter informerades om vad som rör sig i tiden. Stalltips: arbetet med kyrkohandboken fortsätter. Styrelsen fick remissammanställningen från församlingar men jag uppfattade inte att de skrivna remissvaren fanns i spalterna. Det är där de tydliga negativa synpunkterna återfinns. Frågan ska upp om 10 dagar igen så bilden kan komma att kompliceras, men min förnimmelse är att arbetet med kyrkohandboken inte låter sig hejdas. Det finns tillräckligt många snälla som vill göra det bästa av situationen. Det heter så i det kyrkliga hur illa det än är.  Styrelsen fick också klart för sig att vi haft lätt förhöjda utträdessiffror under året.

Gårdagens förmiddag ägnades åt doparbetet i Eskilstuna. Det var inte konfidentiellt. Jag njöt och noterade. Ni har väl också hört kyrkoherdar som säger "spännande", "roligt", "jättespännande" och "känns fantastiskt" ihop med begreppen "handlingsplan" och "kyrkoråd". Jag förstår dem inte, men fascineras av dem likväl.  Kyrkoherdarna talar om "mina präster" och "mina kloka medarbetare" och deklarerar ödmjukt valet att bli kyrkoherde i en stor församling "för där kan jag påverka besluten". Det är med sådana deklarationer det blir lite svårt för en komminister, en tagg i hjärtat liksom. Vi komministrar blir mest offer för beslut vi inte kan påverka.

En kommunikationschef i Eskilstuna med arbetsgrupp och referensgrupp finns också. Jag njöt. Handlingsplanen var i 34 steg och ledde omsider till 13 processer.
CLV var 70 700:- i snitt per medlem, ett livstidsvärde som gjorde att 43 kyrkointräden var värda drygt 3 miljoner.
CLV? Customer Lifetime Value. Skulle det inte också kunna utläsas Church Lifetime Value när beloppen räknas så nogsamt och hamnar i kyrkokassan? Jag frågade inte. Jag bara njöt.

Bäst var CRM.
Customer Relationship Management.
Eskilstuna har fått assistans av en kommunikationsbyrå i Stockholm, Denna kunde ge prästerna besked: "Så här kan ni göra, så här kan ni säga!" I det nära mötet bokas nu 40% av dopen via webben.

Euforisk gick jag i ungdom.
Det fanns ansatser av detta slag när jag var ung. Då kunde de folkkyrkliga prästerna skicka ut dopinbjudningar. Det gör man i Eskilstuna när barnet är 4 veckor med åminnelse då det är 8. Vi unga gjorde vårt bästa för att få bort att dop bokades på pastorsexpeditionen. Vi ville gå hem och möta människor och kämpade med dopsamtal. Vi ville boka doptid först efter att vi mötts personligt.
Det var ibland meningsfullt och andra gånger tedde sig det hela helt meningslöst.
Men jag vet inte. En mamma sa: "Vi går ju inte särskilt ofta i kyrkan, men min 6-åriga dotter vet vad prästen heter. Jag undrar hur vanligt det är i andra stadsdelar." Jag visste inte heller, men så kunde det alltså bli utan att vi städslat en kommunikationsbyrå som hjälpt oss med CRM. Jag har testats när det gäller att sitta med nappflaska och barn eller när det gäller att umgås med hundar av alla sorter och storlekar. Det är sådant en präst måste klara.

Det finns två alternativ.
Det första och viktigaste är att det som kallas men inte är folkkyrklighet (inte folklig men inte heller särskilt kyrklig) får fart på processerna för att nå sina kunder och få sina intäkter. Fler kunde ta efter Eskilstunas exempel förstod jag.
Det andra och mindre glamorösa är alternativet där en präst finns vid ett altare och bygger församling nerifrån genom att vara nära det heliga och nära människor.

Det första alternativet styrs av räddhåga och det andra av oräddhet, har jag fått för mig. Räddhåga för att siffrorna ska gå ner mot oräddheten att Jesus vill något med Kyrkan och med folket.
Lite av den anda som präglade Eskil, alltså.
Honom hade de ihjäl i Strängnäs.