Kyrkchefen och de kyrkliga slagorden

Åtalet mot "kyrkchefen" dröjer flera månader, men misstankarna har inte försvagats. De gäller grovt barnpornografibrott och sexuellt utnyttjande av barn. Nu jobbar arbetsköparen på att avsluta anställningen, men har inte riktigt pejl på hur det tekniskt ska gå till. Den förklaringen torde betyda, att det nu förhandlas om kyrkchefen fortfarande ska ha sin lön under tiden han satt anhållen och fram tills han säger upp sig eller sägs upp. Smålandsposten vet att berätta. Det är Lennart Ernstsson som visar journalistisk kompetens. Han har läst förundersökningen. Men den finns ju inte? Nej, inte den i Växjö. Men den som gäller brotten i Dalarna finns! Den vägen kan en rejäl murvel gräva fram historien. Heder!

Hur avslöjades det hela?
Kyrkchefen tar den 3 mars 2015 via Skype kontakt med en idag 22-årig man som då var bosatt i trakten av Mora. Sedan för han över bilder till 22-åringen och förklarar på förfrågan att han har många filmer. Han delar med sig av 48 filer. 28 av dem bedöms som hänsynslösa sexövergrepp på barn. 22-åringen har nu åtalats och den förundersökningen är klar medan åklagarkammaren i fallet med kyrkchefen fortfarande har ett stort material att gå igenom. Hade 22-åringen inte åkt dit, hade kyrkchefen fortsatt haft det stora barnpornografimaterialet i sin dator. Ingen hade uttryckt bestörtning. Men varför vara bestört nu? Är inte all kärlek bra kärlek?

Vi får fråga Modéus II, han gick leende i paraden under detta slagord.
Vem menar sig ha rätten eller kunna ta sig rätten att definiera kyrkchefens preferenser som något annat än kärlek?
Så ser han saken själv. Får han inte det?
Antagligen inte efter svensk lag. Döms han, beror det på att hans kärlek bortdefinieras. Då är det inte sant att all kärlek är bra kärlek. Det visar sig, att påståendet i stället var ett slagord avsett att dölja verkligheten.
Det var just detta det gjorde. Men med klerikal uppställning.

Nu blir det tid för frågor.
Kan inte kyrkchefen särskilt ha uppmuntrats om han såg Prideflaggan vaja över biskopssätet Östrabo och kunde han inte antas mötas av sympati om han deklarerat att "heteronormen suger".
Har inte stiftet fått problem om det kommer att visa sig att kyrkchefen var aktiv att få bort en av heteronormens anhängare, nämligen stiftsfullmäktiges ordförande? Eller ska vi inte hellre i vår nihilistiska och postmodernistiska kultur, där alla får definiera sin egen sanning, helt enkelt ta bort alla lagparagrafer som tycks utgå från att alla kärlek inte är bra kärlek?
Någonstans är det ett fel som är trasigt.

Frågan har ställts varifrån materialet, som visar hänsynslösa sexövergrepp på barn, införskaffats. Det kommer utredningen i Växjö att göra klart, kan man förstå.
Frågan hur det kommer sig att någon älskar detta hänsynslösa återstår att ställa för alla utom de postmoderna nihilisterna, förstås.
På sitt sätt är det intressant att det handlar om någon i det kyrkliga. Det kan Aftonbladet göra något av. Än mer intressant för oss som är kyrkliga att det beskriver människohjärtat som perverterar kärlek därhän. All kärlek är verkligen, sannerligen, inte bra kärlek. Den låtsas bara.
Borde inte Modéus II kvickt skynda sig att tydligt ta avstånd från det han genom sin stadsvandring i Växjö offentligen proklamerat?

Den arme kyrkchefen ber de fromma för, kanske för mannen i Dalarna också. Det är inte hyckleri. Det är kyrkosyn. Så visar det sig att Kyrkan är något annat än en åsiktsgemenskap. Vi skiljer radikalt mellan synden och syndaren.Vi inser också ett en dom för grovt barnpornografibrott kommer att sitta  fastkletad på personen i många, många år. Det är ett elände alltihop. Det kan alltså inte för en kyrkokristen vara sant att man kan/ska älska vem man vill - för då ska kyrkchefen gå fri från alla anklagelser och hela förundersökningen läggas ner.

Varför genomskådas inte slagord? Det borde vara ett övergripande bekymmer inte bara i den kyrkliga samtiden.
Ett kyrkligt slagord handlar om att inte göra skillnad på människor.

Eva Brunne hävdade detta i polemik mot Sverigedemokraterna och Frimodig kyrka.
De frimodiga blev missmodiga.
Den här aktionen var inte sannfärdig. SD:s och FK:s hållningar är varandra olika.
SD är ett politiskt parti som vill ha partipolitiskt inflytande i Svenska kyrkan.
FK är en kyrkopolitisk grupp som vill ha bort det partipolitiska.

Det är en sak. Men tänk efter!
Vad är det en biskop ska göra? Jo, just göra skillnad på människor. Några ska vigas till präster och det är biskopens ansvar att klura ut vilka Gud vill ha till detta. Vi röstar på biskopskandidater just för att de ska göra skillnad på människor.
Slagordet döljer något annat också, detta att det är grundläggande i mänsklig samlevnad att göra skillnad på människor. Individuell omsorg gäller för värdfolket på fest lika väl som i idrottsutövande och förståelse av mångfaldiga kallelser.

Varifrån kommer den kyrkliga faiblessen för osannfärdiga slagord?
Jag undrar uppriktigt nyfiken.
Kan dom helt enkelt inte bättre?
Motmedlet är enkelt och ett enda. Fråga vad som är sant, i vanlig enkel mening sant utan att vara  förenkling.