Läsnjutning

En S-märkt fullmäktigeledamot, man, och en S-märkt ersättare (kvinna) förklarade i Baromteren/OT i går varför Pride behövs i Kalmar. Svenskläraren hade inte gått igenom texten. Den var underhållande för det. Slutsatsen var bäst: "Vi tänker tåga i Prideparaden tills jämlikhet är en självklarhet för alla och överallt. Det är urbota löjligt och korkat att kalla det ett jippo, eftersom det i första hand är ett statement."

Vi, som tänker att livet är underbart, blir alltid glada när argumenten för att livet verkligen är sådant ställs fram. Det där med att de arma människorna måste paradera på väg mot ett absolut tillstånd, jämlikhet för alla överallt, skapar ett bibliskt känt problem. Konfirmanderna brukade uppskatta att fundera över om de 40 sammansvurna dog av törst och hunger. Apg 23:13. Minns nu: inte ett jippo utan ett statement!

Jag läser församlingsblad också.
Jag läser med frågan vad i allt som erbjuds som lockar mig. Oftast är svaren "föga" eller "intet". Detaljerna blir intressanta.
En församling annonserar morgonmässa en gång i månaden. "Alla som vill i pastoratet" välkomnas Vilka äro dessa? "frivilliga, förtroendevalda, nyfikna, frukostsugna". Vad får man göra? "Här får man träffa oss i personalen och vi kan samtala om olika frågor som rör oss alla. Alla är välkomna!"
Men hur var det med mässan?
Jo, "vi inleder 08.00 med morgonmässa i kyrkan. Hjärtligt välkomna!"

Inleder vad då?
I, säg, högkyrkliga församlingar är det mässa på morgonen och eftersom folk ska skynda till jobbet så finns det chans att äta en snabb frukost innan arbetsdag/skoldag. Men det är ingen tvekan om vad som är själva grejen och det trumpetas inte att alla är välkomna eller hjärtligt välkomna för det vet de. Prästen säger så: "Kom nu är allt tillrett". Det räcker.

Det är högsäsong för kyrkliga informationsblad.
I bladet Trovärdigt från något som kallar sig "Svenska kyrkan Växjö" läser jag om "vårt stora utbud av gudstjänster".
Utbud?

Något har hänt. Jag kollade det som kallas "utbud" i Ormesberga kyrka (som ingår i "Svenska kyrkan Växjö) under perioden 29 augusti - 23 oktober. Där var ingenting. Verksamhetsrådet och församlingsrådet hade tydligen fattat det beslutet. Rätt eller fel, finns det folk kvar i bygden som tar sig till kyrkan? Men jag ser i det bilagda häftet PåGång att församlingsborna manas att besöka "vår hemsida eller kontakta någon av oss anställda så ser vi fram emot att försöka hjälpa just dig att hitta rätt!" Det låter något.

Jag ser väldigt mycket av välvilja i de kyrkliga bladen, men när en misstanke att det endast sägs lite om Jesus. Nå, på sidan 13 i Trovärdigt dyker han upp. Jesus gav ett löfte i dopet, men det är inte enkelt att föja Jesus, får jag också veta, "tvärtom". Dopet behandlas som löfte och tecken. Det är klart att sura och illvilliga högkyrkliga präster undrar om inte dopet är den nya födelsens bad. Sakramental realism saknas och jag tycker att det är besvärande, all välvilja till trots.

I stort märker jag att den kyrkliga informationsskriften inte lockar mig med något. Det är ett problem - men är det verkligen jag som är problemet?

Domprosten Petersson påstår: "Vi vet inte vad som kommer, vi vet bara vad vi har nu."
Är det riktigt sant?
Jag trodde vi visste, att Herren Jesus kommer. Snart, säger han. Sekundsnabbt, förtydligar jag. Och snabbar han sig inte, kommer döden före. Det kan man väl veta. Men kan man skriva det i ett kyrkligt informationsblad utan att utlösa nedstämdhet? Jag vet inte. Tänk om det i höst blir ett hybridkrig och en ny flyktingkatastrof och allmänt omtumlande och den samhällsförändring som kommer ur detta. Om någon om 20-30 år hittar de välvilliga församlingspublikationerna och undrar hur det var före katastrofen, så finner de att i de kyrkliga bladen och i det kyrkliga livet, fanns det inte en susning om vad som komma skulle. I efterhand kommer detta att kommenteras. Ungefär som man i Ryssland år 1917 fattade att det som skulle gjorts, inte gjordes år 1905. Det var då den ryska ortodoxa kyrkan la allt krut på debatten om gudstjänstreformer.

Var detta läsande i de kyrkliga publikationerna verkligen läsnjutning?
Självfallet.
Eländighetsforskning är som all annan forskning en forskning som präglas av heuristisk yra.
Jag känner mig inte så lite yr.

Till det jag inte njuter av är de sakliga och tydliga uppföljningarna på Antjes artikel i SvD.
Det här drar i väg och jag undrar egentligen hur detta ska sluta. Det är inte så enkelt där högst uppe i det kyrkliga, det fattar jag. Har anden kommit ut ur flaskan?

Vad man än tycker, här är två artiklar att lägga märke till. I SvD och i Expressen gör Patrik Pettersson och Sofia Lilly Jönsson tydliga genomgångar.
Nu vill jag veta vad som faktiskt står i de förfärliga twitterinläggen. Om det är snedcitat i det vi kan kolla och den utpekade skribenten med sakskäl bestrida och läser kritiken om hur alla som skriver något tyckas klassas som "nättroll", hur är det då med det andra, inläggen på twitter, som refereras till. De är faktiskt offentliga. Vill någon ta fram dem åt oss?

http://www.svd.se/prast-darfor-kritiserade-jag-arkebiskopen/om/debatt

http://www.expressen.se/kultur/allt-handlar-inte-om-dig-antje-jackelen/

På fredag är det ju IBYPABD. International Buy Your Priest A Beer Day.
Redaktören Sofia Lilly Jönsson kan inte bjudas med anledning av dagen i alla fall. Det får hon inte ta personligt. Bjuder någon henne, går det på vanlig omsorgskvot.
Patrik Pettersson får nog se upp, för många vill bjuda honom på öl på fredag.
Han är ju präst och det är präster som av tacksamma församlingsbor (och andra!) ska bjudas å denna högtidsdag. Från i år har den fast datum (det blev ju så invecklat förra året!).
Ni får nog boka tid och plats med honom i Stockholm.
Kyrkans Hus sörjer för Antje i Uppsala, antar jag. Och Heinz.
Själv är jag bortrest och ser Max Raabe och Palastorchester i Malmö, men en öl bjuds jag nog på.
Minst.