Giftpilarna

I tryckta SvD Hette det att "Giftpilar på nätet tystar dialog". Antje Jackelén byter strategi och använder i fortsättningen twitter för att informera, inte kommunicera. Det fanns en tid då hon fick mersmak av twitter. Nu får hon avsmak. Men Svenska kyrkan skulle ju vara en aktiv spelare på sociala medier?  Och Antje fick väl utmärkelser för sin kommunikation? Nu är det något som inte passar, dvs blivit opassande.

"När flera hundra på en dag tar heder och ära av en och sparkar sanningen med fötterna, då känns det som en invasion i kroppen. Du måste uppbåda en enorm energi för att hålla emot och för att upprätthålla din integritet."
Man kan förstå detta om Antje utsatts för "en twitterstorm med flera hundra förolämpande, osanna, oseriösa och hatiska kommentarer per dygn."

Fenomenet är dock ingenting nytt.
GA Danell och Bertil Gärtner fick motsvarande och rätt många prästfamiljer med den skillnaden, att det då var insändare, politiska kampanjer och löpsedlar, som nådde alla. Det var inte kommentarer i skumrask av nättroll utan uppställningar. ALLLA tog del av det som sanningslöst kunde sägas. Och Bertil svarade med ett "hallå" i telefonen för att kunna sortera bort de mest vanvettiga uppringarna. Detta var hans och Margit Gärtner vardag

Jag säger bara prästval om bilden i sin helhet ska målas. Man ska kanske läsa Matt 5:11 för att förstå sammanhanget. Fenomenet är verkligen inte nytt, bara arenan. Och prästbarnen fick sin beskärda del av eländet - och mer än så. Jag dristar mig tänka att många prästbarn hållit tyst om hur det var i skolan understundom därför att de inte ville lägga sten på börda. 30 år senare berättar de. Många fick verkligen utstå mer än hat på twitter. De skulle varit tacksamma om hatet funnits där och inte i vardagens vedermödor och på löpsedlar.

De anonyma breven hörde till. En dag kom ett sådant. Jag skulle prata med prosten Pehr samma dag om något annat och kom i på hans tjänsterum. Där låg ett likadant brev, jag kände igen handstilen på kuvertet. "Får du också sådana?", sa jag. ""Ja,", sa prosten, " och såna brev gör vi så här med", rev itu det och kastade det i papperskorgen.

Nu är det dock så väl ordnat i Svenska kyrkan att till skillnad från anonyma brev, som kastats, finns en offentlighetsprincip som innebär att alla tweets kan begäras fram och analyseras av pigga journalister.
Jag frågade rättschefen tidigare och ja, tweets till ärkebiskopen är offentlig handling.
Hur har hatet och hoten formulerats? Tryck ut materialet. Vad tvingas Antje läsa?

Vi kan inte heller bortse från frågan hur hennes stab tydligen misslyckas med att backa upp henne och hålla henne från det, som blir en fysisk plåga och giftpilar som gör henne sjuk. (Ordna för chefen först, har somliga av oss tidigare vapenföra fått lära oss!)
Är det sant att hon med barn och barnbarn mordhotats? I så fall måste några inlägg på twitter omedelbart till polisen och hur är vår egen säkerhet kring biskoparna egentligen? För Antje ter sig twitter "som rena avrättningsplatsen". Då är det illa. Borde inte Kyrkans Hus fungera som skydd för ärkebiskopen? Hon ska väl inte behöva vara förbryllad över "sina" nättrakasserare utan i stället förstå deras tankevärld och därmed kunna distansera sig?

Vilken kategori som delger sina synpunkter till Antje tycks framgå när skrivarna karaktäriseras som kristenhetens och svenskhetens försvarare men samtidigt som några som har svårt med jämställdhet och medmänsklighet.
Det kan bli riktigt intressanta artiklar i Kyrkans Tidning eller i svensk press. Undersök.
Låt forskarna i Kyrkans Hus analysera stämningarna.
Nog finns det mycken information att hämta här för att förstå samtid och samhälle. Detta är nödvändigt. Som alla andra troll spricker också nättrollen i ljuset.

När jag läste Antje saknade jag Morsan.
Hon har snart varit 19 år död, men nu hade jag behövt henne för att fråga om Antjes text. Hon spelar det som kallas "kvinnokortet". Jag tycker mig inte att minnas att Morsan, provinsialläkare, gjorde det. Hon spelade det professionella kortet. Hon såg orättvisorna, men gnällde inte. Hon backade upp unga läkare - oavsett kön. Jag antar att hon uppmuntrade unga kvinnliga läkare att kompetensutveckla sig. Men det gällde ambitiösa manliga också. Tror jag.

Vad hade Morsan sagt om en ärkebiskop som uppfattar att hon 1. agerar från ett underläge och 2. nålas fast i påståendet att hon inte skulle tåla kritik när hon påtalar att hon utsatts för orättvis behandling och att detta 3. är en kvinnofråga och 4. en fråga om kvinnors hälsa.
Hade Morsan sagt att det gäller att skaffa sig ett sakligt underlag, t ex jämföra kritiken mot KG Hammar. Var den vänligare?
Och vad hade Morsan svarat om jag med viss upprördhet sagt, att nu ska det talas om orättvis kritik i en kyrka där medkristna i decennier utmålats som något de i all mänsklig svaghet dock icke är - och detta med allmänt gillande?

Antje klagar över att flera hundra tar heder och ära av henne.
Det är väl inte så roligt. Vi kanske skulle komplettera med ett lämpligt bibelord att läsa vid biskopsvigningar. 1 Kor 4:12b-13. Detta är understundom villkoren. Just nu betalas en tilltagen lön till ärkebiskopen eftersom det är så. Apostlarna hade det inte så väl förspänt. En shitstorm på twitter kanske kunde vara något att längta efter som alternativ till avrättning?

Det finns ett enda sätt att komma vidare. Fram med materialet i ljuset. Dra lärdom av det som skrivs och lägg det därmed på avstånd.
Ungefär som vaktmästaren Margreth sa, när jag från bokhandeln Arken (som hade bilden i skyltfönstret) köpte Marianne Väpnargårds bild av Gärtner (med penis i mitran), Martling, Strandberg och mig själv (tecknad fariseiskt smal...) när vi bar ut en naken kvinnlig präst. Caroline Krook hörde till Väpnargårds uppbackare. Jag köpte, ramade in och satte bilden på väggen. "Det var ditt enda sätt att hantera bilden." Vad de medkristna sa? Anna Karin Hammar försvarade bilden, tills sr Inger nog tryckte tillbaka. Mucka inte med nunnor, det säger jag bara. Det andra var tystnad.

Ibland tycker jag en del förhållanden i Svenska kyrkan är ynkliga. Ska jag ringa syster Kerstin och höra henne fälla sin replik "Det är inte mycket di fina di tål" -?  Det är en gammal replik från Lunds stift, förstår jag. Man behöver inte tåla allt heller. Fram med alla tweets i ljuset. Spräck nättrollen!

Ska man bilda sig, och det ska man, kan boken Värstingkristna i drevet läsas. (Artos 2010). Jag skrev kapitlet Skräckslagna sexualneurotiker, (s 87-116). Till sockenbiblioteket med språng!