Malmö, lördag

Många präster vaknar väl med något tungt huvud denna lördag. Idoga församlingsbor har orsakat huvudvärk, men på ett trevligt, för att inte säga, sympatisk, sätt.  Och nu vet alla att det är 9 september som gäller med fast datum fortsättningsvis.

Själv var jag med om en fantastisk kväll med Max Raabe och hans Palastorkester. Den gröna kaktusen var med, som väl var. Publiken var förtjust. Hur skulle den kunna vara annat? Musik och glädje var själva grundhållningen. Hade vi bett att folk skulle dela upp sig, biblitoekarier på ett håll och lärare på ett annat, så hade de flesta varit sorterade. Det var som ett musikaliskt Bok&Bibliotek. Fast i Malmö.

Nu är dock inte alla bibliotekarier eller lärare och alla  i kategorin "övriga" är inte riktigt glada. Jag fick från en uppskattad broder i det heliga prästämbetet några bekymrade rader. Jag fick också hans tillåtelse att återge vad han skrivit:

"Ledaren i KT nr 36 handlar enligt rubriken om homofobi. Jag letar i texten efter något som har att göra med homofobi. Jag tänker att det kanske inte var författaren som satte rubriken, ty texten handlar inte om homofobi utan om att hindra personer med fel tro från att bli präster.

Brita Häll berättar känslosamt om en underbar vigsel mellan två män, som väckte hennes stolthet och glädje. Hon ser det som ett nästan mirakulöst framsteg att samkönade par nu kan vigas i kyrkan. Sedan refererar hon med gillande Anna Ekströms motion till Kyrkomötet om att beredskap att viga samkönade par ska bli ett krav för prästvigning.

Motivering: Att alla präster bejakar samkönade äktenskap är viktigt för kyrkans trovärdighet. (Jag som trodde att kyrkans trovärdighet berodde på hennes fasthållande vid Guds kärleksgärning och befallningar genom Kristus, sådana de uppenbaras i den Heliga Skrift och förmedlas till oss i Kyrkans tradition.)

För att bli trovärdig måste vår kyrka vara öppen, inkluderande och välkomnande i stället för exkluderande och sluten, får vi sedan veta. Implicit har Kristi kyrka alltså varit exkluderande och sluten från apostlatiden och fram till Kyrkomötets beslut om samkönade vigslar 2009. (Man kan då tänka att det är häpnadsväckande att en sluten och exkluderande organisation kunnat samla så många tusen helgon och martyrer. Än märkligare att den förmått prägla hela västerlandets kultur och civilisation i 2000 år.)

Nå, vad är det Häll far efter, utom att propagera följsamhet mot det sekulära samhällets värderingar som vägen till den frälsande trovärdigheten? Jo, hon problematiserar lite grann också. Hon noterar att det kan bli aktuellt att skriva in fler villkor för prästvigning i kyrkoordningen. Sådant som rör kandidaternas inställning till exempelvis SD, tiggeri, islam och polyamorösa förbindelser.

Där får man väl ge henne rätt. När anslutning till alla nutidens korrekta åsikter ska vara med, för att garantera att prästerna inte råkar följa Skrift och Tradition, behövs förmodligen en extra trosbekännelse som kanske kan ersätta de gamla. Godkända prästkandidater kunde då inför domkapitlet bekänna sig till en lista på rätta åsikter, som årligen justeras och kompletteras av kyrkomötet. Samt lova att utföra alla de riter som hör samman med dessa.

Deprimerade hälsningar"
(namnet)

Jag har nog egentligen alltid misstrott talet om att Svenska kyrkan inte är en åsiktsgemenskap utan en trosgemenskap. KG Hammar körde med det. Allt kokar ner till att trosgemenskapen blir ett i tanke och åsikt. Jag menar, kan man kalla några kritiska vändor i augusti för "debattstormen" och markera att detta synliggörande av motsättningar går utöver det man kan hantera, då förstår jag. I denna gemenskap kan olika åsikter de facto aldrig hanteras. Det står inte på förrän majoriteten måste finna olika vägar för att reglera avvikarna. Det är alldeles logiskt. Det är det som är problemet. "Debattstormen" var, om jag tänker efter, bara några kulisser som ramlade.

Gleichschaltung heter det på tyska. Det är ett vackrare ord än "likformighet". Begreppet kommer från elektricitetsläran. Vi kan inte blanda likström och växelström hur som helst. Det går kanske att förstå och det går att överföra till det kyrkliga. 
När det gäller hur präster fortsättningsvis ska formas får väl redaktören på Kyrkans Tidning fortsatt hjälpa till. 
Det klagas på att det skrivs ord på tyska på denna blogg. 
Då tar vi rådet på engelska: Go to Häll!