torsdag 1 september 2016

Trött och less eller stolt och glad

Ska jag bejaka mina känslor och vara trött och less på vad som utspelar sig i Svenska kyrkan, välinformerad som jag är?

På alla nivåer ser jag allvarliga och rätt ofta helt onödiga problem. De är strukturella men sannerligen också personbundna. "Är prästerna så idoga i den heliga tjänsten, som de själva tror?" var frågan jag hörde i går. Vad svarar jag på det? Lever präster sin illusion om allt arbete, men det är en illusion för de ägnar sig åt tröttsamt nonsens och skulle deras 40 timmar jämföras med sjuksköterskor eller lärares, så bleve det pinsamt. Sägs det.
Kyrkohandboken, vart tar det arbetet vägen? Jag ser i Kyrkans Tidning kritik på nytt och tidigare var det DN, där Maria Schottenius gör fortsatt vakttjänst. Det ska komma mer, hör jag.
Och så väntar vi på granskningen av SKUT och nästa redovisning av utträdda samt kampanjen mot #mitt kors till det.

Jag återkommer strax till detta, men först frågan om jag inte i stället skulle vara stolt och glad.

Riksrevisorerna faller som de äpplen rönnbärsmalen gett sig på i trädgården.
Polismyndigheten har omorganiserat sig till otjänlighet.
Skolborgarrådet Olle Burell upprörs över burkinin men kläddes av (!) eftersom det är de fromma sossarna, vars sekreterare han var, som berett vägen för konfessionella skolor och förskolor, fredagsbön på arbetsplatser, muslimska helgdagar och statlig imam-utbildning.
Nu är Ulf Bjereld ordförande och kan ägna sin möda åt att skriva i andra organ än Proletären och sitta i Göteborgs domkapitel i stället för en marxistisk-leninistisk kampgrupp.
Jag har lite svårt när kommunister köper kostym och stiger in i det socialdemokratiska partiet för att sjunga Internationalen med annan frasering.
Flyktingfrågan ter sig ohanterlig.
Men jag borde kanske vara stolt och glad när en kyrka har problem i ett samhälle som har problem? Det betyder att i varje fall det partipolitiserade kyrkliga livet är väl inkulturerat.

Partipolitiseringen av Svenska kyrkan är medveten maktstrategi, förstås. Jag läser fil dr Daniel Alvungers avhandling Nytt vin i gamla läglar (2006) och finner noteringen att det socialdemokratiska partiet tänkte att  "SAP borde arbeta för att göra statskyrkan till ett demokratiskt verktyg och integrera den i det socialdemokratiska idé- och värdesystemet." (s 57) Då är det väl i egentlig mening inte överraskande om Svenska kyrkan blir skådeplats för politiska uppgörelser. Därmed kan det kristna folkets ställningstaganden utifrån kyrkosyn eller ren anständighet placeras på en höger-vänsterskala. Det blir befängt för oss kyrkokristna, som inte tror att evangeliet med nödvändighet leder alla kristna in i en och samma partifålla. Det blir lika befängt som att höra politiska motståndare avfärdas därför att de har "en annan människosyn" och sedan bevittna hur just den politik motståndarna talat för, genomförs. En annan människosyn men samma politik?

Per Wirtén ska väl räknas till de liberala. Liberal i sin syn på sanningen är han i vart fall.
"Uppropet #mitt kors kommer från sliriga kretsar, rymmer hyckleri och omges av obehaglig politik." Kritiken att #mittkors syftar till att skärpa religionsmotsättningarna, med spetsen mot islam, är därför befogad."
Han drar slutsatsen att "deras sammanhang är ett sådant man bör vända ryggen åt."
Han uppfattar också, märkligt nog efter reträtterna, att Svenska kyrkans biskopar "borde övervinna sin välmotiverade motvilja mot de (sic! DS) som tagit initiativet till #mittkors och kidnappa idén."
http://www.dagensarena.se/opinion/visa-solidaritet-med-mellanosterns-kristna-bar-ett-kors/

Annika Borg svarade Wirtén på ett vänligt sätt. Men hon fick fram Wirténs hållning: politisera och polarisera.
http://www.dagensarena.se/opinion/polarisera-inte-engagemanget-for-utsatta-kristna/

Själv undrar jag över den där hållningen att med en handviftning definiera misshagliga och vända ryggen till. Hur hamnade vi med vårt öppna och demokratiska samhälle där?
Folkskollärare Rubin lärde ut en helt annan hållning. I demokratier debatteras med sakkunskap och vilja till förståelse. Man styr på sak och inte på person. Man vill förstå och undviker det enkla misstänkliggörandet och argument ad hominem.

I grund och botten var ju frågan så enkel. Hur ska vi kunna visa solidaritet med våra medkristna? Att kampanjen också kom att aktualisera en del problem Svenska kyrkan har med sättet att organisera sina ekumeniska och internationella relationer, behöver man inte vara doktor i missionsvetenskap och ekumenik för att förstå. Det begåvade samtalet pågår också vänner emellan. Fast inte just på Bloggardag.

Arma kyrka och arma nation. Här har vi hamnat. Förenklad politisering och slagordsmässig polarisering.
Hur ska jag nu reagera? Vara trött och ledsen eller stolt och glad?

Och hur ska egentligen en kristen rösta politiskt?
* På en man som är döpt, har svårt att fatta beslut och har sin kvinnliga assistent som älskarinna?
* På en man som är döpt, varje dag sätter i sig en flaska konjak och fattar politiska beslut i det tillståndet?
* På en man som är döpt, aldrig röker, aldrig dricker alkoholhaltiga drycker och är vegetarian, avstår från att sko sig ekonomiskt på sitt uppdrag och oförtröttligt arbetar för partiet och nationen?
* På en man som är döpt, super och svär, ser till att undanröja gamla kamrater och vänner genom avrättning eller fängelsestraff och är känd för sin skräckinjagande hänsynslöshet?
På vem röstar en kristen?
Hjälp mig!

33 kommentarer:

  1. Den sista uppsättningen frågor om vem som skall få den kristnes röst kanske kan undvikas genom att rösta på en kvinna i stället (och hoppas att hon inte är ett monstrum av Hillery Clintonsk typ)!

    I övrigt undrar jag hur en präst som brinner i anden påverkas av det dagliga umgänget med församlingsmedlemmar som knappt ens har lite glöd kvar i askan, utan bara av traditionella skäl vill ha enkla grejor som dop, giftermål och jordfästningar fixade? Hen (prästen alltså) måste ju skruva ner sin låga en bit för att kunna kommunicera med askglödsfolket, antar jag. Och då kanske det blir svårt att skruva upp den igen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tidigare i höst hörde jag unga kvinnor i USA intervjuas om hur de skulle rösta i höstens presidentval. De flesta svarade att de skulle rösta på Hillary Clinton och det inte för att de gillar hennes politik utan för att hon är just kvinna. Ett något problematiskt sätt att resonera på tycker jag. De amerikanska väljarna har enligt min mening i höst den inte helt avundsvärda uppgiften att rösta på antingen pest eller kolera. Enligt min mening kanske det rätta vore att inte rösta alls för att på så vis visar vad man tycker.

      Radera
    2. Leonardo,
      det är den eländiga identitetspolitiken som ställer till det. Tyvärr breder den ut sig hej vilt även i Sverige. För egen del har jag betydligt mer gemensamt med många män än med kvinnor och är hjärtligt trött på tron att en kvinna skulle företräda mig på ett bättre sätt bara för att vi båda är kvinnor. Det är direkt löjligt. Dessutom brukar man inom samma kretsar även hävda att könet är en social konstruktion och då kan man väl lika hävda att Trump är kvinna. :-)

      Radera
    3. Björn: Jag brukar se det som att det är min plikt att prata desto mer om Jesus och vad han vill säga genom Kyrkans sakrament och handlingar, även om åhörarskaran är måttligt kyrkligt engagerade.De har valt en kristen gudstjänst och då är det inte mer än rimligt att man ger dem vad de bett om!
      F Pierre

      Radera
    4. Alphadeltagaren1 september 2016 19:21

      De är måttligt kyrkligt intresserade därför att de INTE fått Jesus presenterad.

      Håll lågan uppe, F Pierre!

      Radera
    5. Hur vet F Pierre att det är sanna sakrament och handlingar som han utför?
      Antony

      Radera
  2. Det var ju märkligt hur de fura stereotypiska exemplen i slutet styr på person och inte på sak.
    Som kristen så hamnar nog min röst på någon som i sin politiska gärning och åsikter ser ut att hedra den gyllene regeln.

    SvaraRadera
  3. "Hur röstar en kristen?" Efter uppräkningen av (o)möjliga män bör det logiska svaret bli: "på en kvinna". ;)

    SvaraRadera
  4. 2. Churchill
    3. Hitler
    4. Stalin

    Men vem är 1:an som har / hade svårt att fatta beslut?; för att ha kvinnlig assistent som älskarinna gäller väl nästan alla i detta skrå.

    Lille Johns målare

    SvaraRadera
    Svar
    1. När jag läst 1:an tänkte jag omedelbart på en viss statsminister men att han skulle ha en älskarinna det kan jag då inte tro.

      Radera
    2. Lille Johns målare! Gällde inte frågan att styra på sak och inte på person?

      Jag tror mig veta vem 1:an är, man säger inget, för att inte dra uppmärksamheten bort från saken.

      Radera
  5. Är det månne Per-Albin Hansson som är nr 1? RK

    SvaraRadera
  6. Vad en kristen ska rösta på?
    Han ska absolut inte rösta på en man (eller kvinna) som kanske inte ens överlever valdagen.
    Han ska som alla rösta på en idé om hur det goda samhället genomförs.

    LG

    SvaraRadera
  7. Oavsett kristen eller ej så röstar man varken på person eller kön. Man röstar på den rimligaste politiken. För en kristen är det en socialistisk politik eftersom den borgerliga styrs och genomsyras av djävulens bländverk kapitalismen och konsumismen.

    Den kristna tron handlar om att dela med sig - inte om att konsumera sig till döds. /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu är du där ändå, John, och talar om hur en kristen ska rösta. För mig som kristen är det självklart att inte rösta socialistiskt men jag är inte tillräckligt högmodig för att döma ut dem som missuppfattat borgerlig politik och väljer att rösta vänster.

      Radera
  8. Man röstar definitivt på en man som inte försöker lansera sin politik som kristen. Eller ännu värre, i samklang med Jesus!

    TD

    SvaraRadera
  9. Röstfrågan gjorde mig till förstone lite bekymrad, innan jag lyckades identifiera profilerna 2-4 som Churchill, Hitler & Stalin. Han med älskarinnan har inte lyckats lura ut vem det är (han är väl knappast unik...), men det lugnar sinnet att profilerna 2-4 inte huserar i Sveriges riksdag och/eller figurerar i kommande val.Det finns nog med problem när det gäller valet ändå!
    F Pierre

    SvaraRadera
  10. Jag gissar på Mussolini/Roland

    SvaraRadera
  11. "Det begåvade samtalet pågår också vänner emellan. Fast inte just på Bloggardag."

    Hehehe!

    Efter några osäkra sneglingar på mig, fnissar nu oxå Bill och Bull.

    Elaka Katten Måns

    SvaraRadera
  12. De "stora" frågorna i dagens ankdamm: 1. Är SD ett rasistiskt parti?
    2. Är Svky ett kristet samfund?

    På fråga ett blir svaret: SD är, enligt alla vedertagna definitioner, inte ett rasistiskt parti, men väl ett nationalistiskt och invandringskritiskt, ibland främlingsfientligt, parti.
    På fråga två blir svaret: Svky är, enligt alla vedertagna definitioner, inte ett kristet samfund, men en viss "ortodox" kristendom går fortfarande att finna i ett fåtal församlingar.
    Antony

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyvärr tycks Antony ha rätt även i sin punkt 2. ovan. /PM

      Radera
  13. SD sätter etiketter på sina medmänniskor. Därför tycker jag att de är rasister.
    Mark Twain

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om de "sätter etiketter" som är diskriminerande utifrån ras/etnicitet så är de rasister. Var har du exempel på att SD gör det?

      Radera
    2. Om de "sätter etiketter" som är diskriminerande utifrån ras/etnicitet så är de rasister. Var har du exempel på att SD gör det?

      Radera
  14. Jag föredrar att rösta på en kvinna som inte är döpt.

    KM

    SvaraRadera
  15. SVENSKA KYRKAN /POLITIK -PARTIPOLITIK
    -Bort med det partipolitiska i Svenska Kyrkan
    -Svenska Kyrkan ska inte lägga sig i det partipolitiska
    -Svenska Kyrkan ska vara aktiv i det politiska livet!
    Hur kan vi tolka evangeliet i dagens politiska kontext? Här kan och ska Svenska Kyrkan bidra. Här ska ärkebiskop, biskopsmöte, kyrkomötet osv ända till församlingsråd vara aktiva.
    Jag ska illustrera med konflikten mellan Israel och Palestina. En allmän bojkott av israeliska varor vore fel.(som privatperson uppmanar jag till det). En bojkott av varor från av Israel ockuperade områden vore det helt riktigt om t ex Kyrkostyrelsen rekommenderade.
    För att sammanfatta :jag är även som kristen en politisk person ;det partipolitiska engagemanget hör emellertid inte hemma i kyrkliga sammanhang.
    Ulf H Berggren, vänsterradikal

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lever jag som jag lär? Nå,tänk vad en rejäl partipolitisk debatt kan liva upp ett kyrkkaffe t ex....
      Och jag funderar städse på att bilda partiet De Vänsterradikal I Svenska Kyrkan -VISK...
      Ulf

      Radera
  16. UHB
    "En bojkott av varor från av Israel ockuperade områden vore det helt riktigt om t ex Kyrkostyrelsen rekommenderade."
    Hoppas Kyrkostyelsen är smartare än så.
    Om palaraber blir utan jobb sk..er du i alltså. Typiskt! Feeling good?

    SvaraRadera
  17. Jag förstår varför du gömmer dig bakom anonymitet.
    Staten Israels som ockupationsmakt ska inte bara fördömas ; med bojkott görs något kännbart konkret.

    SvaraRadera
  18. Svar till anonym från den 2 sept kl.11.17.

    Det var självironi det där med etiketten rasist...

    För övrigt vill jag tydliggöra att jag inte gillar intoleranta människor. Jag tycker att intoleranta människor inte borde tillåtas att yttra sig.
    Mark Twain

    SvaraRadera
  19. Per Wirténs uttalande känns märkligt bekant; "Mannen #JesusKristus kommer från en märklig bakgrund, förespråkar laglöshet och omåttlighet och omges av suspekta männisor. Kritiken mot att #JesusKristus syftar till att skärpa motsättningarna i samhället, med spetsen mot den judiska tron, är därför befogad."
    /Per H

    SvaraRadera
  20. MarK Twain,

    Ja, här visar Du ju prov på tolerans!

    Det har aldrig slagit Dig att de flesta med tolerans i praktiken enbart visar att de just inte bryr sig.

    Det var många toleranta under Hitlertiden. Tågen med judar på väg till gaskammarna- varför bry sig-visa tolerans!

    Militanta muslimer som förföljer kristna i Sverige-varför bry sig? Visa tolerans!

    //HH

    SvaraRadera