söndag 11 september 2016

Marx för kristna

Det finns mycket som kallas vänster som jag har svårt att definiera politiskt.
Denna vänster är stämningar mer än ställningstaganden utifrån marxismens-lenininsmens principer. Vad Marx och Engels skrev, har denna vänster aldrig bekymrat sig om att ta reda på. Vad Lenin menar med imperialismen som kapitalismens högsta stadium, har de inte funderat särskilt mycket över. Marxismens politiska ekonomi? Ernest Mandel är dem obekant. Clara Zetkin, Rosa Luxemburg och Emma Goldmann likaså. Be inte denna vänster redogöra för politiska motsättningar mellan revisionister och socialister för att klargöra hur Eduard Bernstein tänkte.

"Tonen är stundtals hårdare inom kyrkan än i politiken", sa min vän Wanja Lundby-Wedin i Kyrkans Tidning.  Talar vi om 300-talets kristologiska strider eller om 1500-talets reformation så låt gå för att striderna var hårda. Debatten i Svenska kyrkan detta år eller en mängd föregående, är ett intet i jämförelse med politiska strider och uppgörelser. Det gäller i Sverige också. Kata Dalström är ett tydligt exempel. Men de politiska striderna i svensk socialdemokrati eller uppgörelserna mellan mensjviker och bolsjeviker - ska de verkligen bedömas som mildare än debatten i Svenska kyrkan. Tror inte det.

Det kanske finns anledning att slå ett slag för att de kristna skulle hämta en insikt från Karl Marx då?
Marx gör klart att det inte är människors medvetande som bestämmer deras vara utan tvärtom deras samhälleliga vara som bestämmer deras medvetande.
Det betyder att vi måste förstå vad vi gör för att förstå.
Kaninerna skiljer sig från mig inte därigenom att de är overksamma, kaninungarna hoppar mer än jag och snabbare, med min mänskliga verksamhet är medveten och den förändrar. Man ser det också hos små barn som leker eller pysslar. De arbetar medvetet för att klippa och klistra eller bygga. De förändrar en kork till en spindel eller legobitar till en sinnrik konstruktion.

Marx för kristna borde betyda insikten att det vi gör är det avgörande.
Folkets görande kallas liturgi. När vi stiger in i Kyrkans gudstjänst avspeglas Guds rike i det vi gör. Här formas vår medvetenhet som kristna. Här. Inte i församlingshemmet. Bibelläsningar, böner, liturgins ord som är bibelhändelser i koncentrat och eukaristin har förmågan att förändra när vi gör det som utmärker kristna. Firar den kristna gudstjänsten.
Gör vi något annat, förändrar detta andra också vårt medvetande.
Fast på ett annat sätt, förstås.
Och görs gudstjänsten om, tas några markörer bort ("Herre", t ex) blir det något annat. Antagligen något som blir en vagare teism. Inte bara helheten utan också och kanske särskilt de små, små detaljerna avgör.

Marx för kristna utmanar med den gamla kristna insikten: lex orandi, lex credendi.
Det jag gör när jag ber  i Jesu namn (ihop med Herren Jesus), uttrycker och formar det jag tror. Det är därför vi ska vara varsamma med orden, inte bara i politiken. Varsam betyder inte att orden ska vara vackra och meningarna välformulerade så mycket som att de ska vara sanna, återge det vi vet genom Guds avslöjande, Uppenbarelsen. Det är här vi hålls samman.

Alternativet till trons praktik, gudstjänsten som formar oss, är att odefinierat tala om kyrkan som en trosgemenskap men inte en åsiktsgemenskap. Det är en ansats som leder till slutsatsen att vi måste respektera mångfalden av åsikter bland kyrkomedlemmarna. I praktiken betyder det förstås att i Svenska kyrkan kan man tro lite hur som helst. Vad återstår då att värna?
Jag tycker Wanja Lundby-Wedin uttryckte den saken väl när hon intervjuades i Kyrkans Tidning veckan som gick: Respekten för kyrkomötets beslut och kyrkoordningen måste värnas. Här ser vi det sammanbindande bandet.
Resonemanget vidgas något därefter:
 "Grundläggande värderingar om solidaritet och människans lika värde vägleder oss de gånger vi inte alltid har ett kyrkomötesbeslut att luta oss emot."

Här hajade jag till i självrannsakan.
Nu var det inte talet om "människans lika värde", som jag inte tror på och som är en felöversättning. "Det inneboende värdet i alla människor", som saken formuleras i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, är något annat.  "The dignity and worth of the human person", på engelska. Och mer utmanande! Den meningen blir till en rannsakande fråga.

Frågan som fick mig att haja till blev mer självrannsakande.
Har jag någonsin lutat mig emot ett kyrkomötesbeslut?
Jag kan inte komma på något tillfälle, snarare tvärtom, efter kyrkomötesbeslutet 1957. Det samhälleliga och det kyrkliga varat avgör medvetandet, viskar Marx då till mig. Praktiken avgör tron. Det var det söndagskolfröken och konfirmationsprästen också sa, fast med andra ord.
Kyrkgängare och gudstjänstfirare lutar sig. Men inte mot kyrkomötesbeslut fattade av något som kallas men inte i egentlig mening är ett kyrkomöte utan en partipolitiskt sammansatt kongress, religiös eller kristen osagt.
Den deklarationen har jag för övrigt lämnat kyrkomötet år 1982.


24 kommentarer:

  1. Om Marx för kristna innebär att det är det vi gör som är det avgörande är det bäst att låta Marx vara ifred.

    SvaraRadera
  2. Just det, varsamma med orden, betonade bloggaren och avslutade med att KM är en partipolitiskt grundad kongress!

    -Så rätt det var i hans ord, som kom från tanken, så fel det blev när orden kom ur känslan och med anspelningen på ett 61 år gammalt kyrkomötesbeslut.

    Då försvann varsamheten på mindre än en sekund, och bitterhetens reaktion tog över. Bitterheten över beslutet, som banade väg för kvinnan i prästämbetet.
    Men snälla nån då, det beslutet ligger fast, men vi skall tydligen inte luta oss mot det, enligt bloggaren. Han är inte ensam med att denna gång alls inte vara varsam med orden: den förvanskade benämn ingen på kyrkans högsta beslutande organ. Framför mig träder de nämligen fram som på radband, signaturerna som nästan dagligen upprepar detta tema i olika varianter - nedsättande, förklenande om KM, felaktigt och falskt.

    Låt sos därför, mina bittra herrar - och (möjligen) Elisabeth - nu äntligen använda korrekta benämningar på, och beskrivningar av, kyrkomötet.

    Det är alltså Svenska kyrkans högsta beslutande instans, sammansatt av i fria val för landets kyrkotillhöriga utsedda ledamöter. Således en i ordets riktiga bemärkelse demokratiskt vald beslutsförsamling, som har att avgöra Sveriges kristna folkkyrkas angelägenheter och med ansvar för att Guds ande når och tas emot av så många medborgare som möjligt.

    KM inleds och avslutas med en högtidlig gudstjänst/mässa - inte med högläsning av Marx och Lenins skrifter eller med unison sång av Internationalen.

    I KM står Gud och Jesus i centrum - inte kommunistiska diktatorer!


    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inleds kyrkomötet inte numera med inkluderande, muslimskt bönerop och en banderoll med texten Allahu Akbar i vit, vacker, arabisk text på islamgrön botten bakom talarstolen? Som en spegel av överhetens samhällsvision i övrigt?

      Bara undrar helt oskyldigt alltså./MB

      Radera
    2. BOD har fel som vanligt. Det som benämnes kyrkomöte är per definition inget kyrkomöte eftersom biskoparna inte har rösträtt. Det räcker så för nu. Skrivet av en solist som aldrig doat till någon. Allan Willny

      Radera
    3. Bengt Olof. Om jag minns rätt så delade Vanja Lundby Wedin med sig på FB: "morgonens möte med Kyrkomötets S-grupp avslutade med Internationalen" .... " Mässan avslutades med psalmsång"

      "I höjden räddarn vi ej hälsa, ej gudar, furstar stå oss bi,
      Nej själva vilja vi oss frälsa,
      och samfälld skall vår räddning bli" vers 2
      Vilken trosbekännelse är viktigast i sammanhanget?
      Prästänka.

      Radera
    4. Folkpartisten Anna Ekström, som förra året av formella skäl inte kunde komma fram med den motion som i år väckt en del uppmärksamhet, lovade i slutet av förra kyrkomötet att återkomma i samma ärende nästa kyrkomöte "insha'Allah". Så föll orden ordagrant från talarstolen. Det är alltså ett av många sätt att avsluta ett kyrkomöte på.

      Radera
    5. Va!! Fick araberna två år i rad? Borde man i så fall inte i rättvisans namn börja och avsluta på hebreiska vartannat år?

      Radera
  3. Det finns ett löfte jag litar på :där minst två eller tre rräffas i hans namn är han mitt ibland oss.
    -Kyrkomötet :ingen garanterad träff.
    -Biskopsmöte:dito
    -Facebook :uteslutet
    -Twitter :uteslutet
    -Gudstjänst:ej uteslutet
    -Dagbloggen :??????
    -De där gångerna på väg till Emmaus eller Hälleberga;Ja!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Allvarligt nog finner jag att din bedömning överensstämmer med den nöd som många av oss känner för det andliga läget i Svk och i vårt land. När det gäller Facebook finns dock nu en andlig mötesplats - MittKors - där vi känner Jesu närhet. Det är de gripande vittnesbörden om vad Jesu utgivande på korset betyder i vars och ens liv. Ett av dessa starka vittnesbörd skrevs in på denna mötesplats den 9 september av prästen Anders-Petter Sjödin. Tusentals är starkt berörda av vittnesbörden och går varje dag in på FB-sidan MittKors för att ta del av dessa och uppleva Jesu närhet.
      https://www.facebook.com/groups/1746487298941396/

      Margareta

      Radera
  4. II
    Vad är religiöst och vad är kristet?
    Jag ser marxismen som något relischöst och icke kristet.
    Till marxismen och för den delen till lutheranismen förhåller jag mig revisionistiskt...
    Ulf

    SvaraRadera
  5. Thorsten Schütte11 september 2016 16:19

    Insiktsfullt här:
    http://www.sandaren.se/debatt/nar-hoger-och-vansterfalangerna-strider

    SvaraRadera
  6. Söndagsvomören, vaginalitessören och marknadsdiktaturkramaren herr Dike ger intryck av att vara lika okunnig om politik som om Kyrkan. /John

    SvaraRadera
  7. BOD. "fria demokratiska val" är ingen garanti på
    domens dag. Erkänner Du en Gud som står högre än
    Din tjatiga demokrati???

    SvaraRadera
  8. WL-W har rätt i att tonen är tuffare i SvK den dagrn SvK behandlar ÄB som S behandlade Juholt.

    Till skillnad från bloggaren så lutar jag mig ofta mot kyrkomötesbeslut.
    Ju äldre desto bättre är devisen som får mig att luta mig mot Nicea 325, Konstantinopel 381, Efesos 431, Chalcedon 451 och i möjligtvis någon mån även på Uppsala 1593.
    En god värderingsövning är att ta dagens beslutsförslag och meditera över hur ovanstående kyrkomöten argumenterat i frågan.

    SvaraRadera
  9. Allan Wilny m fl:

    -Hur ofta skall det påpekas, att biskoparna ej har rösträtt, därför att de tillhör läronämnden och i denna roll har avgörande inflytande i teologiska frågor. Vidare är de ordförande i respektive stiftsstyrelse, samtidigt som de inte är folkvalda till någon av dessa poster.
    Menar Willny att biskopar skall ha dubbelt inflytande i KM?

    En annan röst tycker jag tjatar om demokrati och skriver att Gud står högre än demokratin. Som om det finns en motsättning mellan frihet, fred, demokrati och nåd å ena sidan och Guds inställning å den andra!
    Ytterligare en röst ger ett omdöme om mig samt kallar mig med diverse tillmälen.

    Sådant tillhör dock inte sakdebatten.

    BENGT OLOF DIKE



    SvaraRadera
    Svar
    1. Ursäkta, men vad är Guds inställning?

      Radera
    2. Alphadeltagaren,

      -Att Han ingalunda är demokratifientlig; har Du något belägg för att Gud skulle vara detta?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    3. Alphadeltagaren,
      Gud håller förstås med majoriteten. Har du inte förstått det ännu? :-)

      Radera
    4. Är inte det ombytligt och opålitligt?

      Radera
  10. Mja,

    Det finns nog inte mycket i Marx leverne eller i hans skrifter som leder till kristendom. Låt honom vila i frid och Gud bedöma hans gärningar och verk. Jag ser inget efterföljansvärt däri men så är jag också bara människa.

    En annan sak är att det är ett evigt tjat hos BOD och som en oemotsäglig sanning att det är självklart att biskopar inte skall ha rösträtt i KM. Detta baserat på att de sitter i

    1, Läronämnden
    2, Inte är folkvalda-till stiftsstyrelse?

    Vad gäller punkt 1 så borde det inte vara ngt hinder. De förmodas ha kompetens att avgöra läromässiga frågor. En annan sak är att de i stor utsträckning agerar mot bättre vetande för att tillfredsställa de politiker som har tillsatt dem och numera tom, om än motvilligt, medger att vissa beslut går direkt emot bibeln-, andra helt utan stöd i bibeln. Allt sådant placerar de i historiens skräpkammare. (Därför kan jag tycka att det är lika gott att de inte har rösträtt i KM eftersom de inte ens sköter sin uppgift i läronämnden i enlighet med ännu gällande bibel och bekännelseskrifter. Skulle helst se att hela biskopskollegiet försvann och SVeK började om på ny kula utan politiskt valda sådana, biskopar, framförallt när detta sker genom politiker utan intresse av vad som är Kristi Kyrkas mening och mål utan bara ser SveK som en nyttig organisation för egen karriär och för genomförande av populistiska reformer.)

    Att det sedan inte är så självklart att de inte skall ha rösträtt ? Tja, det verkar inte som politikerna är helt eniga i detta då dessa biskopar har närvaroplikt! Dessutom rätt att uttala sig-verkar lite av en gisslansituation? Dvs om något beslutas "Helt åt skogen?" antas man kunna anklaga dem, göra dem medansvariga, genom att påpeka att de inte talade för varan tillräckligt-de var ju närvarande.

    Att som BOD se ett "ökat" präststyre på bekostnad av okunniga , ointresserade politikers inflytande som något avskyvärt? Manifesterat i påpekandet att FK ju "bara" med ett undantag består av VDM:er. Ja detvisar bara hans förakt för vad en Kristi Kyrka är och hans misstro mot hur Kristus väljer att låta sig representeras. Det sker inte genom Mammons och politrukers följsamhet till tidsandan men det inser han nog aldrig?

    Att VDM:ers uppdrag ju är att vara Kristi Kyrkas tjänare och att man ju kan förvänta sig att genom dessa Guds vilja framförs.

    Punkt 2? Är det inte vad just politiker gör. De väljer sina biskopar och påstår sig vara folkvalda så vad är då biskoparna?

    //HH

    SvaraRadera
  11. HH och Elisabeth,

    -Nu har vi läst den förstnämndes åsiktsdeklaration och kan vara lättade över att HH ej tillhör Svenska kyrkans beslutsfattare.

    Vad gäller Elisabeth väljer hon ironins väg. Men, igen, bästa Elisabeth, varför skulle Gud vara emot fred, frihet, demokrati och respekt för människovärdet? Antyder Du månne att den Högste är kritisk till demokratin?
    O.s.a.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har i alla fall aldrig hittat något bibelställe där Gud skickar frågor på remiss.

      Radera
  12. BOD! Haver du icke läst i nån bok: "Mig är given all makt..." Inget majoritetsbeslut behövs för grunden i
    Kristi Kyrka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym,

      -Det har heller aldrig fattats ett sådant beslut.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera