Allt blir bättre med bacon

Det kan bekymra mig att jag inte är tillräckligt finkristen. Jag misstror så mycket av det de fina kristna kommer dragande med. Det är inte det värsta. Min misstro kryddas av häpenhet. Jag tänker: Hur dumma är dom egentligen?
Det betyder att jag trivs mycket bättre med människor som inte ränner i kyrkan vareviga söndag, det heter så, bortsett från människorna i mina församlingar, som just ränt i kyrkan vareviga söndag (och ibland betydligt oftare).

Nu har jag i rätt betydande omfattning varit och vistats i de kyrkliga miljöer där finkristna dväljes. De talar stort, berömmer, promotar och dekorerar varandra. Men jag ser ju allt som är maskerad. Några av dem kommer från riktigt störda miljöer. Dem ska man nog tycka synd om. Några drivs av sina ambitioner. Vad ska man tycka om dem? Några är rakt av inkompetenta, men detta ska vi inte låtsas om. De har nämligen kommit sig upp. Och så sitter de där uppe och är finkristna och fattar de katastrofala besluten.

De finkristna tycker illa om oss andra. Det har de, oss emellan, goda skäl att göra. Vi utgör ett hot. Så tänker vi inte om oss själva, men vänd på kartan och se på er som dom ser er. De ser erfarna församlingspräster eller ett begåvat lekfolk och båda kategorierna har förmåga att genomskåda det uppblåsta. Säg bara ett ord, så störtas härskarna! Det vet dom. Deras enda hopp är att dessa som inte är så finkristna likväl inte ska tala och än mindre samla sig för att tala.

Med goda skäl kan de finkristna där uppe hoppas på tystnad. De har läst om det Thomas O´Dea kallar "prästfunktionen", den att aldrig ställa till med något. Det är en hållning som alltid tyder allt till det bästa och när det går åt helvete och det efterhand blir allt varmare är det just präster som knäpper upp kaftanen och lossar kragen. Eljest intet. Jo, de kommenterar att det blivit lite varmare på sistone. Profeterna däremot säger, att det går åt helvete. Det tror inte de finkristna. Deras fina kyrkosystem kan 1) inte hamna där, det är bortom det tänkbara och 2) det finns inget helvete. Vilket skulle bevisas med hjälp av det övertygande tonfallet. Ni förstår.

Nu kunde man tänka sig att någon för 10, 15, 20 eller 30 år sedan sagt hur Sverige och Svenska kyrkan år 2018 skulle te sig. Då hade ingen trott en sådan svartmålning. Tänk om moster Astrid fått höra att det oftast inte skulle vara gudstjänster i Ormesberga eller Ör? Hon hade bara vägrat tro en sådan sakupplysning. Väl att hon dog för en generation sedan. Det är vi som lever i det som för henne var otänkbart. Har ni tänkt på det?

På samma sätt med den kyrkohandbok som nu ska komma av trycket, fast upphovsrättsfrågor inte tycks helt lösta och kyrkojuristerna förflyttar sig i det sönderskjutna landskapet. Vad hade ärkebiskop Yngve Brilioth eller kontraktsprosten Pehr Edwall tänkt om de läst kyrkohandboken? Vad en kyrkohandbok är och hur den håller avgörs också genom den sortens reflekterande frågor. Den ska hålla över tid bakåt också! Denna kyrkliga poäng går somliga förbi, de okyrkliga nämligen.

Om en kyrkoherde lägger ut en trosbekännelse är det väl ingen hemlig handling utan ett inlägg som allt trons folk kan få del av? Jag läste på Facebook. Så här tros det (obs! slug passivform!).Jag citerar korrekt:

En könslig trosbekännelse
I Gud är det som vi lever och rör oss.
I Hen är vi till med Kristus gudamänskan mitt ibland oss. I ordet, sakramenten och i var en och av våra minsta är han.
När Anden verkar blir vi varse.
Hon ger närvaro som räddar var och en.

Det sista först. Det är alltså närvaron som räddar, inte korset. Detta måste sägas vara andligt så det smäller om det.
Realpresensen gäller inte bara sakramentalt utan rakt av. Ubiqvitetsläran har alltid varit populär hos gnostikerna. Och nu blir Gud "hen".
Jag kollade bibelordet som det anspelas på. Det kan ni också göra. Men de små falsarierna är alltd informationsbärande. Apg 17:28. Nog är det Gud Fadern aposteln talar om. Han, alltså. Något annat har inte avslöjats för oss, som envisas med att kalla Gud abba, far.
Då blir det intressant att vår kategori i Kyrkans trosbekännelser inte egentligen är könsliga – men det är den alternativa trosbekännelsen, själva fejket. Detta är en bekännelse utan biblisk grund även om den använder bibelord här och var. Alla heretiker använder sig av bibelord, som ni vet.
Guds son blir gudamänskan. Talar Skriften om Jesus som gudsmänniska? Det är väl talet om oss, tror jag mig förstå. Jesus är däremot människosonen och detta uttryck används, när alla fattar att han är lite mer. Uppb 1:13 och vidare. Oftast avslöjas heresierna just i kristologin, frågan vem Jesus är.

När Anden verkar blir vi varse? Vad då? Anden verkar väl dagligen och stundligen och jag blir oftast alls inte varse? Tanken att Anden är hon beror på en konstruktion som kyrkoherden åstadkommit genom sin könsliga trosbekännelse. Ska jag tro det eller hålla fast vid tanken på Gud som mysterium och ande? Eller ska jag här bli varse en heresi tack vare Anden?

Jag säger inget om vad kyrkoherden, som knåpat ihop en könslig trosbekännelse, tror – så länge detta inte ska uppfattas vara kompatibelt med Kyrkans tro. Men när den kvinnliga pensionerade prästen i Karlskrona avkragades av Lunds domkapitel, varför ska inte detsamma vederfaras denne kyrkoherde? Hjälp mig svara på den frågan.

Är det inte läge att markera med vilka vi uppenbarligen inte hör ihop, vilket framgår just som det brukar: av trosbekännelsen? Biskop Anders Nygren hade alldeles rätt: Svenska kyrkan växlade in på främmande spår, gnostikernas och svärmandarnas. Detta går utan vidare att se för den som har en normal utbildning i dogmhistoria. Så vad bör då göras?

Till allt detta besökte jag Akademibokhandeln i Växjö denna morgon. Jag såg en präst köpa boken Allt blir bättre med bacon. Tror han detta? Förkunnar han fortsättningsvis detta? Eller köpte han boken som en markering mot muslimer och böneutrop i Växjö, frågan som fortsatt debatteras på insändarplats. Men som besked i fastetid kanske det räcker långt att sluta predikan med orden: "Allt blir bättre med bacon." Eller människor emellan. Säg det till varandra. Uppmuntrande – i sorg eller glädje lika: Allt blir bättre med bacon. Det är gott att veta.