Jag har litat på en lögn

Det är problemet att lura sig själv saken gäller. Detta problem har trons människor vetat om i alla tider och om de inte vetat det av sig själva, har profeterna kommit dem till hjälp. Den som tyr sig till stoft och aska lurar sig själv, men det går inte att se på egen hand. Därför, blir beskedet: Han kan inte rädda sitt liv...

Ni märker att jag förfallit till fromhet och läser Jes 44:20. Det är adventstidens allvar. Detta är profetord som också noterar att Gud ger skatter, dolda i mörkret. Jag som firat jul så eftertryckligt fattar, att detta handlar om julnattens under inte minst (Jes 45:3). Fattar och fattar – det var kanske att ta i. Men fattar tag i, kanske?

Med profeten behöver vi tydligare jaga skumrask och lögnkulturer. Det kan betyda att programmatiskt misstro kommunikatörerna för, hur vänliga de än tycks, så ska de tillhandahålla oss sina perspektiv och vi ska få veta precis vad de vill att vi ska få veta. På dessa stimuli, av oss själva betalda dessutom, ska vi agera. Klart att jag förfaller till dysterhet ett valår när partierna blir kommunikationsplattformar uppifrån. Detta kan inte hålla. Demokratiska grundvärden avskaffas och styrelseformen blir distributiv, inte demokratisk. Riktningen går uppifrån och ner. Inte tvärtom som den ska.

Det är på ett sätt glädjande att Svenska kyrkan blir en avbild av allt detta. De kristna ska inte tro att de lever i en fredad zon. Men tragiken är om de kristna inte förstår sitt ansvar att stå allt detta emot och reflektera över vems budskap de ska förväntas göra till sina egna.

Jag försöker följa med vad som händer i landet. Omskakande var min reflektion när jag läst två artiklar och kollat källhänvisningar. Ett land som inte kan försvara sina medborgare utan låter enskilda ogärningsmän i princip gå lösa eller ger banditerna fritt utrymme i en småstad har en stat i förfall. Det handlade om en socialsekreterare, som den misslynte uppsöker för att slå sönder hennes hem.
https://samnytt.se/ensamkommande-fick-inga-pengar-fran-socialen-slog-sonder-socialsekreterarens-hem/
Källan är egentligen inte en publikation många vill avfärda utan tingsrättens och hovrättens domar. De hänvisas till i artikeln.

Det handlade också om ett banditgäng i Ronneby, som skriver sina egna regler och ägnar sig åt något som ter sig som utpressning.
https://www.di.se/ledare/staden-som-lagen-har-overgivit/

I valet mellan socialsekreterarens trygghet och ogärningsmannens fortsatta försörjning av oss och i valet mellan ordning och banditism väljer nationen självklart det förra och ser till att bli hoten kvitt. Är det utländska medborgare tackar vi inte ens för att de kommit utan säger som mest "farväl!". Samma sak med gänget som stjäl lyxbilar här i nejden och skeppar dem till Polen. Nationen har ett ansvar att skydda gränsen mot utförsel av stöldgods, tänker jag.

Nu finns snälla kristna. De slår vakt om dem som det är synd om – och det är inte socialsekreteraren med familj i första hand eller invånarna i en liten stad i Blekinge. Men är den hållningen verkligen kristen eller är den bara kristlig? Jag vet att dr Luther påpekat att det hör till kärlekens villkor att den blir bedragen, men hjälper den insikten? Och vart har vänstern tagit vägen? Skulle inte en rimlig vänster stå orätten emot?

Nå, medborgarrätt betyder rätten till den statliga våldsapparatens beskydd. Så vad om staten inte beskyddar?

Det kyrkliga då? Har vi rätt att ställa distinkta krav på vad som levereras från Antjeborg? Och har vi rätt att få se in i mysterierna? Hur ska det säkerställas att kyrkokansliet är kompetens och kyrkostyrelsen likaså? Thomas Grahls frågor skaver. Anna Karin Hammar påstås ha drivit frågan om  husbygget i Jerusalem på förra sammanträdet, det har jag bara hört i andra hand men ändå. 30 miljoner ska satsas för att bygga hus på Olivberget. Det har misslyckats hittills. Pengarna finns på ett konto. Men var idén så klok? Ska den drivas? Varför?

När Thomas Grahl får ett udermåligt svar går mina undringar till hur det var när Anna Lundblad, POSK, år 2010 var "fullständigt nöjd med den kompletta redogörelsen" av hur generalsekreteraren sparkats av Anders Wejryd. Den vägen rekryterades Helén Ottosson Lovén. Det fanns nog inga alternativ. Vi andra fattade att anklagelsen resulterade i att Lars Friedner, den sparkade, fick pengar. 9.4 miljoner sades det. Han hade nämligen handlat egenmäktigt, vad det betyder, och sparkat personalchefen, som väl också fick pengar vill jag minnas. Men om detta har aldrig lämnats en öppen redovisning. Friedner själv menade, att han tagit beslut för att skydda ärkebiskop och styrelse, som inte skulle behöva ta kritik för sådana frågor, som han anställts för att hantera. Nu har under åren som gått fler fått lämna, som ni kanske minns. Börjar inte den här sortens åtgärder ihop med SKUT.-eländet kosta oss väldigt mycket pengar. Och vad menar Larssons ihop med kommendören Frisk med sin kritik att Svenska kyrkan inte längre bedriver mission?
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/var-har-missionens-kyrkliga-profil-tagit-vagen
Men heter det inte "vart"?

Frisk har ett förflutet som chef för ytattack och ubåtsjakt. Kan inte han sänka frågan, kan ingen. Och nu gäller väl inte 200 meters avstånd för att utlösa vapen mot en i djupet dold fiende.

Jag är inte dyster. Om det går den svenska nationen illa är det i sin ordning att det också går nationalkyrkan illa. Det är det möjliga sambandet mellan misstagen jag främst är intresserad av.
Kommendören Frisk är annars i flottan mest känd för sin bibeltrohet.
TiS-371-386-Signaltabeller-Bibeln-G-Frisk.pdf

I går kom posten. Det gläder mig alltid. Och vet ni vad! Från Evangeliska Brödraförsamlingen i Göteborg fick jag Dagens Lösen 2018. Det gladde mig. Pingstvännerna går inte att lita på, tji el-cykel fast dom utlovat en. Men Brödraförsamlingen uppfattade en bjudande plikt. Är det sant att göteborgare är av jovialisk typ och berättar gärna vitsar? Roligt var det med Brödraförsamlingen hur som helst. För alla som anar att de litat på en lögn erbjuder jag alternativet: Lita på Brödraförsamlingen!

I dag kom Torsdagsdepressionen. De 13 som reste till Indien och Burma är tillbaka. Det skriver inte bladet om, men jag vet detta elektroniskt. Någon undrar vad kalaset kostade, andra vad det gick ut på. Ingen har ännu påpekat faktum, att i delegationen ingick en dogmatisk kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*, som dessutom predikade och höll på.