måndag 12 februari 2018

Revolutionär potential

Denna G&T-Monday, som jag på grund av trafikregulationer nog inte kan börja fira förrän kl 17, kan med fördel ägnas åt reflektioner kring den revolutionära potential som låg i gårdagens bloggpost. Förhåller det sig på det viset, att biskop Anders Nygren hade rätt och den fortsatta analysen av Svenska kyrkans beslut visar att Marcion tagit över så är det faktiskt just "kusligt" denna måndag. Då har en omvälvning i det tysta ägt rum. Men i detta kusliga finns också en anvisning om vad som bör göras, givet att vi är apostoliska. Vi måste då hålla gränsen mot marcioniterna i vår tid, de som innästlat sig i Svenska kyrkan. Vi måste också skilja mellan marcioniterna med alla deras anspråk och på den egentliga Svenska kyrkan.

Ni kanske inte har Adolf von Harnacks bok om Marcion alldeles present. Marcion. Das Evangelium vom fremden Gott. Eine Monographie zur Geschichte der Grundlegung der Katolischen Kirche, J.C. Hinrichs'sche Buchhandlung, Leipzig 1921. Var det inte Prudentius som i Marcion såg Kain själv, vill jag minnas. Och ni märker hur jag lutar mig mot den frommis som skrev en psalm som finns i vår psalmbok (sv ps 623). För oss autentiskt kyrkliga står aldrig Marcion och hans anhang högt i kurs och detsamma måste gälla samtidens marcioniter.

Den revolutionära slutsatsen? Vi lämnar inte restlöst över till marcioniterna.  Vi begär understöd mot dem från de romerska katolikerna. De måste ha vett båd att känna igen heretikerna och vett att dra gränsen mot heresierna för annars är de det ogräs som tar sig in överallt. Detta är också ett ord till dem som vill gå sin väg. Gjorde de apostoliskt och därmed katolskt tänkande så? Eller stod de kvar på drabbningsposten? Vad skulle Justinus, Hieronymus, Tertullianus eller Origines säga om detta? För att inte undra vad Kyrkans Herre kommer att säga...

Jag har inte närmare satt mig in i Rhodons arbete/apell mot Marcions heresi, det är en text Eusebius återger och jag har den på grekiska tack vare Harnack. Jag tänkte att jag behöver inte borra så djupt för att inse att i Svenska kyrkan är det den gamle fienden som är framme och vanställer. Formen är den frommast tänkbara. Så har det alltid varit. Marcion värvar gärna människor för Jesus och/eller Gud. Och det mer omskakande är kanske insikten vi så lite tar detta på allvar, att heresien följer Kyrkan så som skuggan följer vandraren. Läste vi dogmhistoria i tanke på att detta bara var – historia? I så fall kan marcioniterna oupptäckta härja fritt.

Vad om vi avslöjar dem? Då gäller det att ta fram katolicitetsmarkörer och svenskkyrklighetsmarkörer och använda dem som grep för att handfast, med den romerske katoliken Stolpes ord, "bära ut dem på ett dasslock". Han sa så och Ingemar Simonsson kände sig påhoppad! Jag har en känsla av att Ingemar faktiskt förstod vad Stolpe just då och där menade.

Det egna firandet av G&T-Monday kan, efter preludier fredag, lördag och söndag, fortsätta först kl 17. Då kommer överstarna Salander och Olofsson, som ska till Stockholm. Tjänstebilen framförs av en löjtnant. Han ska få ett stort glas tonic och lite extra chips. Detta ska bli riktigt roligt. Vi träffas för sällan, mestadels som ni vet sommartid i Vedborm på Öland. Överstarna har utlovat lite inspirerande skvaller som de uppsnappat. Hoppas de inte ålägger mig tystnadsplikt.

Riktigt återhållsam vill jag dock inte vara. Detta är vad Svenska kyrkan på twitter har att meddela mig denna måndag. Är detta enkel synergism eller pelagianism? Eller är det fö en kyrkokristen bara korkat, dvs ytterligare en stupiditet från Antjeborg? Vad vet väl jag?
God morgon! Det kanske inte känns såhär just nu. Men Gud, tillsammans tar vi oss igenom måndagen.


53 kommentarer:

  1. Det sistnämnda citatet visar tydliga drag av pelagianism.
    Är jag fri att kommendera Gud att vi ska ta oss genom dagen tillsammans?
    Sedan vet jag faktiskt inte vad som är mest kusligt just idag, den synliggjorda marcionismen eller smaken av G&T?
    Helt klart är dock att Tertullianus skulle fördöma det ena och kanske även det andra. Man kan med honom fråga sig om nåden räcker till för den som förnekat Kristus genom att sprida Marcions läror?

    SvaraRadera
  2. Dag! Om du, vilket jag biträder, begär understöd mot heretikerna från de romerska katolikerna, skall du väl inte ta varje tillfälle i akt att ironisera över dem! Men det kanske är ett uttryck för hatkärlek? Inom släkt och vänkrets kan man ju vara tuff, med bibehållen glädje över vad man har gemensamt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hatkärlek också mot Svenska kyrkan?

      -Åberopande +Görans rader, kan man fråga varför det inte också på dessa spalter kan visas hatkärlek till Svenska kyrkan; det är ju nästan bara hat. Märkligt att det aldrig någon gång kommer till uttryck "vad man har gemensamt", för att tala med +Göran än en gång.

      Är hatkärlek selektiv och hatet förprogrammerat?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. BOD
      En person eller sak kan vara indifferent för en, och då bryr man sig inte!
      Men det är just för man älskar den ursprungliga Svenska kyrkan och hatar allt det som förstört den. Och därför kritiserar man det. Ordet kritisera kommer väl som bekant från ordet kris, som bl a betyder att skilja åt. Man vill, att det som förstör skall skiljas ut.
      Stig W

      Radera
    3. När då, Stig?

      -Nej, den kritik som Du försvarar Dig och de andra med kommer inte av kärlek, därför att den präglas konstant av domedagsdån mot kyrkan. På samma sätt underkänns kyrkans kristna budskap och prägel; det är ju ingen kristen kyrka längre, heter det från dem som bara ser negativt och ibland faktiskt smått hatiskt på den.

      Vet du, det gör mig, och naturligtvis många fler, så illa att ta del av dessa groteska vrångbilder, som inte alls har med kärlek att göra.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    4. När det gäller Svenska kyrkan handlar det inte om hatkärlek, utan om försmådd kärlek. Sådan som ibland övergår i hat, eftersom man har blivit övergiven av den som var ens livs djupaste kärlek.

      Radera
  3. Suck! Kan de inte sätta någon annan än en blasfemiker att skriva Twitter. Dagens Bibelord kanske?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det rättvist att kalla kyrkans företrädare för blasfemiker, Elisabeth?

      Nyanserad och väl avvägd kritik är nyttig, välgörande och konstruktiv. Men ständiga utfall, nedgörande omdömen och beskyllningar mot - av alla! - Svenska kyrkan för inget gott med sig.

      Den som kan beskådas på BloggarDag, är närmast programmatisk, högljudd och alltid utmynnande i att kyrkan inte är mycket värd.

      Tyvärr, Elisabeth, är Din ovanstående gliring en variant på detta ständiga tema. Som om Svenska kyrkan medvetet skulle låta en blasfemiker tala och skriva för sig. Som om kyrkan aldrig förmedlar ett bibelord. Du vet ju att det är fel. Och, vet Du väl än bättre, att sakfel inte skall förekomma i en dom.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. "Är det rättvist att kalla kyrkans företrädare för blasfemiker, Elisabeth?"

      I många fall är det dessvärre så, även om jag önskar att det vore annorlunda.

      "Som om Svenska kyrkan medvetet skulle låta en blasfemiker tala och skriva för sig."

      Medvetet eller inte, så är det uppenbarligen så.

      Radera
  4. Alphadeltagaren12 februari 2018 09:38

    Det verkar inte vara så kul att jobba där.

    SvaraRadera
  5. Svenska Kyrkans twitter är MTD: Positiv tanke är god moral, som samtidigt blir feel good-terapeutisk, och Gud finns där lite som samtalspartner/låtsasvän.

    Sen kan man roas över kommunikatörernas måndagsproblem i sitt Kyrkans Hus-jobb ... /smun

    SvaraRadera
  6. Spit it out sade en engelsk präst till mig. Och då tänker jag inte på den, dag som Bloggaren börjar fira kl. 17.00. Det handlade istället om att vi tillsammans åhörde ett kristligt föredrag, som jag inte riktigt kunde smälta. Detta som en variant till Stolpes dasslock. Det är verkligen ganska mycket som man får "spit it out" i Svek.
    Stig W.

    SvaraRadera
  7. "Dra gränser"?

    Det är i vår tid inte tillåtet. Utom mot opålitliga brunråttor, de kontroversiella, svartmålande, främlingsfientliga och systemkritiska.

    Att dra gränser mot kärleksreligionen markionism/gnosticism, åskådningen som transformerar kristendomen till något som till nöds kan accepteras i vår tid, måste falla inom det otillåtna, och således utsättas för alla rättänkandes gränsdragning?

    PP

    SvaraRadera
  8. Hmm, Om nu kyrkan är ockuperad av heretiker, borde inte Gud själv klara av att ha ihjäl dom ? Eller åtminstone se till att dom inte fick majoritet i kyrkovalet?

    SvaraRadera
    Svar
    1. I det avseendet tycks Gud vara demokrat och inte autokrat. Sådant renhållningsjobb får vi klara själva med Bibel, bön, kyrkans tradition, gudstjänst, sakrament och församlingsgemenskap som städredskap.
      /Sophia

      Radera
    2. Alphadeltagaren12 februari 2018 12:28

      Anden kanske har begärt utträde och vi är en sådan där stad som man går förbi? Utan att slå ihjäl folk.

      Radera
    3. Eller så håller han helt enkelt inte med de självutnämnda remhållningsarbetarena.

      Radera
    4. Alphadeltagaren12 februari 2018 18:06

      Men om Anden är kvar och har kommit för att ge liv, varför är det då så dött?

      Radera
    5. Klart det ser dött ut när man tittar på världen genom en blogg. Skulle du vara med i verkligheten skulle även du se livet i vår församling.

      Radera
    6. Alphadeltagaren13 februari 2018 07:46

      Med 6,2 miljoner sponsorer, kyrkor i varenda lilla samhälle från norr till söder, massor med tillgångar och en väldigt stor personalstyrka, gigantiska möjligheter till kommunikation och samtidigt; ett folk som inte har en aning om vad tro är?
      Har man då förvaltat sitt pund? Har man låtit Anden verka?

      På andra håll i världen växer kyrkor utan en spänn. För att de har något som vi har slarvat bort.

      Det kanske var Anden som twittrade igår? Det hade varit förståeligt.


      Radera
  9. Kan inte tycka att twitter-citatet var någon större irrlära. Omvändelsen är en sak, men i helgelsen finns det ju plats för en hel del "samverkan". Är inte "Guds medarbetare" ett bibliskt uttryck kanske? (1 Kor. 3:9).

    Vi ska väl inte hugga på precis allt, bara för att vi är bedrövade över att vi har präster som tror att Jesus har ruttnat eller tror att syndafallet var nödvändigt och ett fall framåt (domkyrkolektor Sabina Koij i Dagboken med kyrkoalmanacka för reformationsåret 2017, Första söndagen i fastan - stackars Luther som skulle citeras på samma sida och genom "guilt by association" därmed göras medansvarig för sentida "lutheraners" hittepå).

    SvaraRadera
  10. Å allas oss katters runt Nathan Söderbloms plan vägnar meddelas, att om vare sig gin eller tonic tycker vi inte. Aspelut inte! Vi vägrar i likhet med våran Antje att fira dagen även om den kanske införts bland kyrkoårets helgdagar. Å det bestämdaste!

    Å sen kan Antje f. ö. gott hålla sig hemmavid lite mer å passa Whiskasskålen!

    https://scontent-arn2-1.xx.fbcdn.net/v/t1.0-9/27655239_1959176757444730_34226568756003583_n.jpg?oh=f1c017d7a52fce60decdcc3fbca60614&oe=5B1DC6D9

    Bill, kommunikatör hos EKM

    SvaraRadera
  11. Markion ( ilikhet med Svedenborg son till en biskop. är ofta på tapeten, senast med professorn i patrisktik, fader John Behr, som menar, att Markion inte "exkommunicerades", utan helt enkelt fick sin teologi underkänd av kyrkan i Rom och då självmant sade upp gemenskapen. Herrar biskopar/presbyterer i Rom (då skakade på huvudet och sade: NEJ! Då öppnade Markion egen butik som levde vidare anmärkningsvärt länge. Det var alltså inte kyrkan som slängde ut honom, utan han som gjorde en egen bättre kyrka. Jadå, kyrkan kunde utesluta folk ur sin gemenskap -det har hon alltid kunnat om hon måste- men det var inte riktigt det som skedde här.
    Fr John Behr, professor i på St Vladimir är väl värd att lyssna på (se YouTube) och den bok som tar upp detta är inte dyr (som häftad!), en läsupplevelse som rekommenderas varmt!
    https://www.bokus.com/bok/9780199214631/irenaeus-of-lyons/
    https://en.wikipedia.org/wiki/John_Behr

    SvaraRadera
  12. I Ryssland är det"Vodka day" och en lite aptiretare från Mosvow Times länkas här! Dessutom är det ost/pankaksvecka nu, liksom hos ortodoxa kristna världen över.
    https://themoscowtimes.com/articles/russian-vodka-day-60322

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, jag visste inte att vodkan har samma födelsedag som jag och min bror! Och inte drack jag någon vodka då heller. Får försöka bättra mig till nästa år.../Paul

      Radera
  13. Anonym 19:15

    Ack ja, det är många så du är inte ensam som försöker tala om vad Gud borde göra. Dock garanterar jag att just ingen skulle vilja leva i en sådan tillvaro. Det är lätt att tycka, varför, varför tillåter Gud..? Mindre trevligt att fundera över vad det i såfall skulle innebära för egen del.

    I detta jordeliv bör vi nog hellre besinna att vi har fått vägledning, vi har fått ansvar och vi har en fri vilja- valet är vårt.

    En annan sak är att vi kan vara övertygade om att Gud redan åtskilliga gånger har ingripit och minimerat skador vi av oförnuft ,kanske missriktad idealism har åsamkat däremot om vi på ren trots och naivt önsketänkande gör tvärtemot vad vi genom kristen tro och lära vet är direkt mot hans vilja- ja då får vi också ta konsekvenserna.

    Jag törs inte, kan inte heller påstå bara på goda grunder förmoda att när den kristne talar om Guds straff så är det inte så mycket, det händer förvisso och kommer med visshet att ske om inte förr så vid tidens slut, att Gud straffar genom aktivt ingripande.
    Dock, det mesta handlar om att Gud inte ingriper när vi på rent trots går emot hans vilja.

    Nu kan "vi", dvs den stora majoriteten, inte ens låta Kristi Kyrka vara ifred utan vill omskapa den till något annat som passa den skenbart rationella, tolerante och så empatiske PK-varelse "alla" tycks vilja vara.

    De menar sig vara "godare" än "Gud" , mera tolerant och empatisk. Väl , nu ser vi vart det leder men som vanligt - den så rationelle och empatiska människan kommer aldrig på tanken att fundera över vems skulden är utan skyller på den de redan förkastat.

    Där är det som i politiken i övrigt. En politruk skyller aldrig på det egna partiet utan alltid på andra och gårna sina föregångare.Eget ansvar erkänner de aldrig. ( Annat än mökjligen till intet förpliktande som att "vi kunde ju inte veta.." ,inte anta... inte...Trots att om man granskar historien ser man allt för ofta att man visst kunnat veta. Att varningsropen framträtt högt och ljudligt. TYvärr ville man dock inte lyssna ty de överensstämde inte med egna planer ,eget önsketänkande och var säkerligen inte heller PK:a.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ok, så vi ska vara övertygade att Gud har ingripit och ”minimerat skador”? Då kan vi ju konstatera att han både kan och vill ingripa.
      Men, om det nu är så som ni självutnämnda profeter säger, att hans kyrka är ockuperad och håller på att gå under, då väljer han att låta det vara och överlåta den korrigerande revolutionen till ett gäng som hänger på en blogg ?

      Radera
  14. Anonym 13:00

    Till skillnad mot tydligen majoriteten av alla empatiska, toleranta och sp självgoda i sin PK:ism inser "vi(?)" andra att vi delar skulden till situationen och därmed också får dela konsekvenserna,

    Vi borde långt tidigare sagt ifrån och inte jamsat med eller bara tigit. I övrigt upprepar jag. Kristen tro och lära med sitt evangelium är ett erbjudande , inte ett tvång.

    Kyrkans Herre visar mycket tålamod men förr eller senare flyttas ljusstaken . Vi som fortfarande vill vara kristna har då kanske(?) inget annat alternativ än att lämna denna. Detta för att inte bli delaktig i hennes synder.

    //HH

    SvaraRadera
  15. Min kommentar kom inte med? Det stod så kloka saker där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då försöker vi igen: Varför ska katolikerna hjälpa er? Enligt deras lära är det ni som är markionister, även om jag inte vet helt vad det står för. Jesu regler om äktenskapet kunde snabbt avskaffas, allt i den goda viljans tjänst, att handla "kärleksfullt" framför att hålla på svårhållna regler. Kan jag få veta på viket sätt era avsteg från den rätta läran är finare än de avsteg som görs i SvK dag? Varför ska ni ha hjälp men samtidigt pissa på dem som gjort avsteg, men andra avsteg än ni?

      Radera
  16. Ett litet sidospår, vars ämne ändå är ofta återkommande på denna blogg, varför jag väljer att skriva följande:

    Torsdag 8 mars 2018 (på internationella kvinnodagen) kommer en teologie doktor i nytestamentlig exegetik att föreläsa om "Teologi för en jämställd kyrka före feministteologin - kristna kvinnor gör teologi inom Fredrika Bremer-förbundet 1957-1958" på Teologiska Högskolan i Bromma i Stockholm (http://www.ths.se/content/internationella-kvinnodagen-%C3%B6ppna-f%C3%B6rel%C3%A4sningar-1).

    Tack vare förhandsinformation har det kommit till min kännedom att, och nu kommer poängen, ämbetsfrågan kommer att föreläsas kring av denna kvinna som också är präst i Svenska kyrkan. Enligt henne själv kommer just ämbetsfrågan (i någon tappning) att vara i fokus i denna offentliga föreläsning.

    Undrar just om hon vet mer än blogginnehavaren? Har hon månne läst följande?http://www.kyrkligsamling.se/traktat.pdf

    SvaraRadera
    Svar
    1. 18:40. Problemet är att varken blogginnnehavaren eller denna präst "vet" något, utan båda tror sig veta vad Gud vill. Blogginnehavaren kan visserligen hänvisa till Paulus ord. Damen i fråga kanske kan hänvisa till det som jag brukar göra, att vi inte alls följer Paulus ord i övrigt och att vi då inte nödvändigtvis måste göra det i detta fall heller. Dessutom sa Paulus att kvinnor inte tillåts undervisa, varpå han i en annan text uppenbarligen inte har något som helst problem med att Prisca (var det väl?) undervisar Apollos. Måste vi då se ord om att kvinnan tige som cementerade för all framtid, när Paulus bröt mot sina egna förhållningsorder redan under sin egen tid?

      Jag anser inte det. Jag säger inte att det finns påbud om kvinnliga präster i Bibeln. Jag säger att argumenten mot inte är tillräckligt starka.

      För övrigt ligger denna högskola du skriver om ett par hundra meter från mitt hus. Men föredraget är på dagtid ser jag, så jag kan inte gå. Lika bra det.

      Radera
  17. Svenskkyrkliga som vill ha detta understöd kanske kan börja att erkänna Påvens (och biskop Anders kardinal Arborelius OCD) auktoritet, i vart fall framför stiftets biskop och ÄB Jackelen, för att inte tala om det "heliga" kyrkomötet.

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jonas, här har du mycket förtjänstfullt satt fingret på, och precist beskrivit, vad denna blogg och dess anhängare egentligen talar om: auktoritet och makt. Bloggaren med svans är ganska duktiga i att förklä det i andra dräkter, men i slutändan handlar det just om makt.
      Kanske därför som bloggaren så ofta hänvisar till vad en massa döda farbröder säger nästan som om dom vore gudar. Hmm, finns det inte ett Guds bud om just det ?? Hjälp mig, nån !

      Radera
    2. Jonas M, här börjar man få problem med den nuvarande påven. Han lever inte som han lär – i det offentliga visar han upp stor barmhärtighet, men i Vatikansammanhang visar han upp rå obarmhärtighet mot medarbetare som inte håller med honom. Med Amoris Laetitia tycks han vilja ändra synen på äktenskapets sakrament, i strid mot vad biskopssynoden rekommenderade. I Kina förhandlar han med regimen om att godkänna den del av romersk-katolska kyrkan som varit erkänd av regimen, och tycks därmed överge den underjordiska kyrka, som trots förföljelser har varit påvetrogen.

      På olika bloggar framförs att det inte är något annat att göra än att uthärda resten av hans pontifikat, och sätta sitt hopp till hans efterträdare.

      Radera
  18. Anna,

    varför ljuga, vränga sanningen för att uppnå-ja vadå? Ditt eviga försök att motivera avsttåndstagande från "regel" A genom att påstå att "Vi" andra struntar i "regel" B?

    Även om det vore sant är det ett ynkigt argument och nu är det alltså inte ens sant. Som kristna försöker säkert "vi" att följa Jesu ord om Skaparens intentioner med äktenskapet men notera vad Jesus också sa om den tidens skilsmässobrev. De var en nödlösning pga hjärtats hårdhet.

    Hjärtana är inte mindre hårda idag och situationen över vilken ingen kristen råder är att ingen part i äktenskapet kan neka den andre skilsmässa. Talar man sedan om "Skuld" , jag vill inte göra det här men kan inte låta bli att påminna om att två av tre skilsmässor initieras av dagens empatiska, toleranta och PK-anpassade kvinna.

    Statens makt över SVeK har sedan omöjliggjort annat som t ex att efterfråga skilsmässoorsaker eller att vägra omgifte. Kyrkan är ockuperad och dess "Sions väktare" inte ens ett dåligt skämt utan motståndare till all apologi men särskild havliga gentemot politrukerna och vad som för tillfället är PK och nöjer sig inte endast med att stretcha den apostoliska läran utan tvingar tom dess underordnade prelater att "acceptera" vad Gud genom profeterna direkt förklarat Honom vara förhatligt.

    Det är bl.a därför jag påpekat gång på gång att som organisation är SVeK ingen Kristi Kyrka om än det finns öar kvar där man vägrar följa dekreten ovanifrån av politruker och dess havliga biskopar.

    Dekret som i sin tur pådyvlats av alla "Ni" andra så empatiska, toleranta och PK-anpassade som både vill äta kakan och ha den kvar.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. HH:

      "Även om det vore sant är det ett ynkigt argument och nu är det alltså inte ens sant."

      Jo, det är precis vad det är det. Och kom inte med skilsmässan igen när vi talar om omgifte. Det är fullkomligt sant att SvK någon gång i förra århundradet helt ändrade praxis från vad "kyrkan trott om äktenskapet i alla tider" - fråga bloggens katoliker - samt började gå emot Jesu ord om äktenskapet. Jag läste att i tidigare översättning står det till och med att man begår äktenskapsbrott om man gifter sig med "den övergivna"? Nå, det vet jag inget om. Diskussionen äktenskapet får du för övrigt gärna ta just med de som representerar "det som Kyrkan i alla tider trott" på den här bloggen. De kommer inte att hålla med dig.

      Radera
  19. Anna,

    Vilka tvingade fram vad? Dessutom principen är väl i grunden att är du skild kan du gifta om dig. Femtonhundratalets strider och ännu mycket i vissa katolska länder handlade om att godkänna skilsmässan.

    Där är det ofta så att eftersom kyrkan inte godkänt skilsmässan kan de inte gifta om sig i kyrkan. Omgifte som sådan kan inte ens de förhindra.

    Personligen skulle jag önska att det vore så även hos oss men där har ju som skrivet, ni så empatiska, toleranta och på alla sätt förträffliga i er PK-anpassning att ni omöjliggjort detta för den enskilde prästen och för SVeK som organisation har de helt anammat detta profana.

    Vad klagar ni då över. Ni har ju fått det som Ni velat. Är det återigen denna önskan att slippa "A" för att ni påstår att vi struntar i "B".

    Först tvinga fram mot SVK´s vilja förändringar i äktenskapslagarna där man bl.a tagit bort skilsmässoorsak. Tillsatt havliga biskopar som avsätter och avkragar den prelat som vägrar viga vad det vara må.

    Visst, jag skulle önska mera principfasthet även om det betyder att kvar enom SVeK endast återfinns , sekulära makthavare, synkretister till prelater, ja dvs de som inte är sekulära , gnostiker eller likt dig vill ha en egenutformad "religion" ni sedan vill hävda är kristendom.

    //HH

    SvaraRadera
  20. HH: Jag har skrivit ganska många gånger nu, att jag inte diskuterar med dig så länge du håller på med att beskylla mig för allt som du inte gillar, fantiserar om vad jag "anser mig vara" utan att ha en aning omvvad jag egentligen tycker och vill.

    Vad är det med detta som är så svårt för dig att förstå?

    Jag ids inte läsa vad du skriver, ögnar bara igenom och ser att informationen fortfarande inte gått fram, suckar och läser i stället andra kommentarer.

    SvaraRadera
  21. ANna,

    många ord för ingenting. Och vad i övrigt stämmer inte in . Är det inte din ambitioner att ha en "kristendom" som passar dig och dina åsikter.

    Inte en kristendom som är vad det apostoliska lär och frälsningen gäller.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. HH: Då förklarar jag. Jag har inga "ambitioner att ha en kristendom" och detta är ett stort problem för mig. Det jag skrivit förut. Det är därför jag ständigt grubblar, ofta en stor del av min vakna tid när jag inte jobbar. Och även om andra orsaker kan ha legat bakom att jag inte röstat i kyrkovalet förut så gör jag det inte i dag för att jag helt enkelt inte vet vad som är rätt för kyrkan. Jag känner mig dessutom väldigt ofta omotiverad att gå i kyrkan om jag inte har någon slags uppgift att utföra i gudstjänsten och det gör mig inte glad (även om det förvisso är skönt att sova på söndagar).Jag ser alltså att det problematiskt med SvK i dag och att det delvis hänger ihop med att det som sägs inte är det som står, att politiska partier styr och att som Dag uttrycker det, firman inte alltid verkar veta vad den producerar. Men alltså, inte heller jag vet vad den SKA producera.

      När du ställer mig till svars för precis allt som du själv ogillar med kyrkan i dag är du därför orättvis och ger mig en makt som jag varken har eller vill ha. Du slår blint och framställer det som att SvK i dag är min egendesignade skapelse som jag är fullkomligt nöjd med och jag är här för att missionera om hur bra den är. Jag har inte gjort det. Men du är arg och jag ska vara slagpåse för allt du är arg på.

      Det jag kan beskyllas för är däremot att kritisera och ifrågasätta utan att ha så många egna idéer om vad som skulle vara bättre. Och det stämmer förvisso att jag kan identifiera mig med"MTD-religionen" på så sätt att jag tvivlar på mycket och inte kan begära att andra ska tro på det som jag själv har svårt att tro eller acceptera som gott. Jag bråkar därför inte med dem, bara inser att det nog inte kommer att hålla i längden.

      Så går jag då till de svenskkyrkliga som säger sig vara säkra på vad de tror och vad som är rätt och fel och hur Gud vill ha det. OCH att Och jag blir p g a tvärsäkerheten provocerad och ser hundra anledningar att ifrågasätta. Jag ser att många här anklagar andra för att inte följa Guds ord samtidigt som jag absolut inte kan uppfatta det annorlunda än att de gör likadant fast det då är andra gudsord det handlar om. Samtidigt undersöker jag om "ert" sätt att tro faktiskt kanske är "sann kristendom". I så fall måste jag lämna den vilket känns ohyggligt smärtsamt. Men det KAN vara så att ni faktiskt har rätt men jag hoppas fortfarande att ni inte har det och ser därför i hur hög grad ni lyckas försvara era ställningstaganden. Jag ser hittills att era argument (nu buntar jag ihop er) inte håller SAMTIDIGT SvK i dag inte heller är riktigt trovärdig, och därmed är den svag. Och jag är INTE glad över att det är så fast du hela tiden tillmäter mig att jag sitter och är nöjd över sakernas tillstånd. Men jag blir INTE heller glad över att se hur ni uppfattar Guds vilja.

      Anser jag mig själv vara "så empatisk och tolerant" som du påstår? Svaret är kanske att jag anser mig vara exakt lika empatisk och tolerant som du anser dig vara en god företrädare för Guds sanna vilja som Gud kommer att belöna i himlen för att du var så duktig och rättroende.

      Under senaste inlägget ställde jag frågan om varför varken ni eller pingspastorerna går ut med att alkoholister inte ska ärva Guds rike. Vad tror du själv om detta? Kommer alkoholisten till helvetet efter döden, som Paulus påstår?

      Jag själv kan tänka mig att det hela handlar om att även ni är så där "empatiska" ibland så att ni tänker att Paulus kanske inte helt hade insikt i att de flesta alkoholister redan befinner sig i helvetet och därför inte behöver ytterligare straff efter döden.

      Är det fel att vara "empatisk" på detta sätt? Gå då till Malmskillnadsgatan i Stockholm, och tala om för "skökorna" där som både är alkoholister och drogmissbrukare att det blir ännu värre efter döden! Säger Paulus.




      Radera
    2. Jag tycker det är intressant att bloggaren får ett enormt eldunderstöd så fort någon kommentator påpekar inkonsekvensen i bloggarens åsikter om vad som är rätt och svenskkyrkligt, vanligtvis då synen på skilsmässa och omgifte.
      Det som roar mig är att läsa om den kyrkopolitiska debatten angående omgifte, men att liksom en musikal förflytta tid, plats o kontext till bloggarens agitation om kvinnliga präster.
      Läs gärna. Säg inte att ni inte känner igen argumenten.
      http://www.svensktidskrift.se/kyrklig-vigsel-eller-kyrklig-ordning/


      +Natte

      Radera
  22. Men biskop Göran, nu förvånar du mig. Det är påveämbetet som sådant du ska tillerkänna auktoritet inte personen Fransciskus. Vad som vissa tror om att han är för sträng mot folk i Vatikanen spelar ingen roll i sammanhanget (klart folk blir trampade på tårna då han vill effektivisera administrationen. Vad vissa skriver i bloggar ska inte heller ses som någon direkt obestridlig sanning. Däremot står det helt klart att han inte ändrat synen på äktenskapet sakrament (här kan ju inte lutheraner kritisera alls då man ju inte tror på att äktenskapet som sakrament och dessutom tillåter skilsmässor).

    Däremot vill påvem sträcka ut en hand mot irregulära katolska sammanslutningar som S.S.P.X. och de i Kina. Om det lyckas är en annan sak.

    Jonas M

    SvaraRadera
  23. HH anglikanerna och lutheranerna avvek ju redan på 1500-talet genom att tillåta skiljsmässor. Enligt Katolska kyrkan finns ingen skiljsmässa, endast annulation av äktenskapet. För Henrik VIII saknades förutsättningar för det varför han sedan bröt med Kyrkan för stt rättfärdiga sin egen synd.

    Jonas M

    SvaraRadera
  24. Jonas M

    Ja, det är ju det jag syftar på när jag påpekar att skilsmässa som spdan inte erkänns av Kyrkan men det hindrar inte att t.ex en italienare då skiljer sig profant och även gifter om sig profant.

    Att det sedan får konsekvenser för "statusen" inom RKK är en annan sak eller har jag helt missförstått.

    Vår absoluta röra är av senare datum iom att vi tog bort skilsmässoorsak och därmed varken kan vägra omgifte eller efterfråga orsak.

    //HH

    SvaraRadera
  25. HH civilrättslig lagstiftning är inte intresant i sammanhanget. Man får skilja på sakramentalt ingångna äktenskap och andra av lagstiftaren särskilt reglerade relationer. Problemet i Sverige är inte lagstiftningen utan att Svenska kyrkan tillåter omgiften, och har väl gjort så i alla tider?!

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alphadeltagaren14 februari 2018 07:42

      Min konfirmationspräst ville inte viga om någon. Vi gillade honom skarpt, även om vi inte begrep själva grejen. Kan inte minnas att det var något problem för oss (1985). Man får (fick) tro och tycka annorlunda. Då i alla fall.

      Radera
  26. Jonas M,

    stort sett är jag enig med Dig. Däremot vill jag påpeka att omgifte i sig inte är förbjudet enligt skriften. Där ges t ex exempel på när kvinnan är fri att gifta om sig. Min egen förstëlse där är att RKK varit väl rigida och övertolkat.

    Däremot är jag helt enig i att det gått helt vill inom såväl tidigare SvK och nuvarande SVeK.

    Ett problem som framförallt hängde / hänger ihop med att SvK var en statskyrka och att dess prelater gärna såg sig som statstjänstemän. Ett system som redan från början var mycket tveksamt och blev slutligen barockt när staten förklarade sig vara sekulariserad och renodlade ateister tog sig före att utse tom ÄB.

    Tyvärr hade även dåtida SvK svaga och eftergivna prelater som hela tiden fof sökte anpassa sig till den profana världens krav. Alla ,med få undantag var sedan medlemmar i SvK och såg det som sin "rättighet" att vigas i kyrkan samtidigt som de förlitade sig på de profana lagarna när det gällde skilsmässa, Prästerskapet, de icke havliga försökte länge att förhindra omgifte i kyrkans regi om skilsmässan baserades på av Kyrkan icke acceptabla grunder. (Själva skilsmässan kunde de inget göra åt-lika lite som RKK kan i t ex Italien, det är mer eller mindre då den enskildes sak. I praktiken ett upplöst äktenskap där de vigda inte har något samröre men där kanske den ene parten tar äktenskapslöftena så pass på allvar att han / hon anser sig oförmögen att gifta om sig.

    Hos oss blev det en klappjakt på de präster som vägrade viga frånskilda och något stöd från "Sions väktare" fick de inte. Dessa havliga biskopar hade ju godkänt systemet.

    Än värre blev det när sedan den profana lagen avskaffade det man kallade grund för skilsmässa. Man var strängt taget tillbaka till tiden med skilsmässobrev om än i något annan form.

    Att skilja mellan annulering av äktenskap och skilsmässa är enligt mig mest en lek med ord men i sammanhanget vill jag medge att det hedrade påven att han var så principfast att han trots vad det kostade vägra godkänna Henrik VIII´s krav på skilsmässa. Det efter att inte så långt tidigare utnämnt honom till "trons försvarare". En titel som tydligen ännu kan läsas på engelska pundsedlar.

    Problemet är att har man sagt A till något man är tveksam till eller tom vet är felaktigt men kanske intalar sig "inte är så viktigt" hamnar man ofelbart i situatione att tvingas säga ja och amen till B,C,D..Till slut vet man inte ens hur det kunde "bli så". Exempelsevis när rena ateister, utövande sådana men med stinna penningpungar gifter sig med ÄB själv som vigselförrättare. Ett hån mot hela meningen med kyrklig vigsel.

    Ja, vi inom SVeK har digert syndaregister och det är liten / ingen tröst i att veta att RKK har det också.

    Till deras försvar vill jag dock hävda att om än man lätt kan påvisa avsteg från den apostoliska läran och dogmer utan grund i skriften för att inte tala om bristfälliga, ibland rent kriminella element inom tom den högsta hierarkin där de brutit mot strängt taget alla bud så har de dock inte försökt avskaffa synd genom att förneka synden.

    SVeK behöver sin inre mission och en reformering såsom en gång RKK behövde. Tyvärr tog de inte åt sig av den berättigade kritiken med det tragiska resultatet av en splittrad kyrka.

    Visst , senare inleddes en motreformation och där sas mycket bra men inte tillräckligt och än längre fram infördes ju helt orimliga dogmer återigen utan stöd i skriften dock med det "positiva?" att det inte var en profan makt som tvingade dem som hos oss i skandinavien och då kanske främst i SVerige.

    //HH

    SvaraRadera
  27. HH kom ihåg att tron utgår inte endast från den Heliga Skrift utan också från den muntliga traditionen (Sola Scriptura är alltså en påhittad princip utan stöd).

    Jonas M

    SvaraRadera
  28. HH: Du svarade inte. Ska kristna förklara att alkoholister inte ärver Guds rike eller inte? Eller ska vi göra en egendesignad kristendom och tänka att det inte är säkert att Paulus hade helt rätt där?

    SvaraRadera
  29. Anna,

    Nej dessa ord skall sannerligen varken ändras eller negligeras. Paulus uttalar sig med full auktoritet från Jesus. Det kan ju vara värt att påminna sig att han räknar upp mer än alkoholism.

    Börjar man med egendefinierade tolkningar är man ute på ett mycket halt gungfly och skapar något som måhända kan ge falsk tröst men ingen frälsning.

    En annan sak är vad vi skall mena med alkoholism. Jesus begärde sannerligen ingen absolutism som vissa frikyrkor gör.Ett annat faktum är att vissa helt enkelt blir slavar under alkoholen och då lämnar allt även den kristna tron om än många tröstar sig med det falska som SVeK håller på med och förklarar att allt löser sig till slut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. HH: Det stämmer att vi då även här faktiskt tror olika. Men som sagt företräder jag mig själv och inte SvK. Jag tycker alltså inte att man ska predika att alkoholister inte kommer himlen. Jag tror inte som du gör att Paulus visste det. Jag tror bara att han visste att alkoholism var något ont som orsakar andra lidande. Samt att man iofs också kan se det som en synd att skada den kropp man har fått. Samtidigt anses alkoholism av allt fler som en sjukdom (vilket inte för den sakens skull ursäktar handlingar som följer i dess spår). Och sjuka straffar Gud vad jag vet inte med ännu mer lidande.

      Radera
  30. Anna,

    Företräda sig själv? Ja det låter något men då handlar det inte om kristendom. Hela SVeK börjar nu bli en samling av empatiska ,toleranta och PK-anpassade så kloka individer som tycker att sina egna åsikter är viktigare än de präst-och vigningslöften de en gång avgett.

    Att det är ett stort "ansvar" de tar på sig när de skapar sin egenkonstruerade "kristendom" behöver man väl inte påpeka?

    Sedan rent krasst. Det är mycket som i takt med vad som för tillfället är PK anses vara sjukdom, åtminstone berättiga till sjukkassa medan andra kanske inte precis är en fråga för sjukkassan.

    Allt beror tydligen på vilken psykologisk inriktning som för tillfället är tongivande.

    //HH

    SvaraRadera