En studie i svart

Torsdagsdepressionens opinionschef vet att sänka sina läsare. Han tog sig an Bengt Samuelssons bok,  "Fyll dem, stäng dem eller spräng dem" (Verbum 1973) Frågan är väl om han läst den. Bengt mötte han i sin barndom, men antagligen läste han inte boken då. Läste han den nu innan han opinionerade?

Vad ville Bengt?
Han skrev en artikel med frågan vad vi ska med de tomma kyrkorna till. Han drev inte särskilt hårt, att de borde fyllas med människor, men det var nog underförstått. Om det inte kommer 15-20 personer till söndagens gudstjänst, bör kyrkan stängas, löd hans budskap. Och står kyrkorna tomma, så sänder de ett budskap. Bättre då att ett par pålitliga dynamitarder anlitas.

Bengt Samuelsson och Anders Beijbom städslade sedan skribenter och Beijbom intervjuade och boken Fyll dem, stäng dem eller spräng dem sa kyrkoherden och året var alltså 1973. Det är sannerligen inte revolutionärerna eller nytänkarna som träder fram i boken. De tankar som formuleras är rätt torftiga också med tanke på att de skulle vara tankar. Enkla slagord eller enfaldig förstpåelse av det s k läget är vad som nu möter läsaren. De fanatiskt högkyrkliga unga prästerna imponerades lika lite då som de äldre fanatiskt högkyrkliga prästerna gör det nu.

På en punkt borrar Samuelsson med samma frenesi som en sadistisk tandläkare. Det handlar om alla pengar som intressenter plockar till sig när ett kyrkorum ska renoveras eller konserveras. Han menar, att denna pengarullning är vanvettig. Om detta uppfattar jag inte att opinionschefen skrev.

Vad föreslår opinionschefen? I England vet man att en "opinion" kan visa sig vara bara en "onion", När man skalar och skalar och skalar för att hitta kärnan, så finns den inte. Han tycks i alla fall ha läst Olov Hartmans bok från det viktiga året 1958: Öppna kyrkan (Studentrörelsens Bokförlag).

Jag letade efter boken. Det var inte så lätt. 76 sidor men ingen text på bokryggen. Jag lyckades trots detta. Boken består av artiklar skrivna på våren år 1957, då Svenska kyrkan inte hade en endaste kv*nnl*g pr*st och inte ens tycktes vilja ha det. Hartman försöker formulera en kyrkosyn, där det kyrkliga radikalt har med världen att göra. Han gör det med en liten bok i en serie böcker som – kanske typiskt – Studentrörelsens Bokförlag gav ut under temat "Kyrkliga reformfrågor". Hartman pläderar för kyrkliga tankesmedjor. Han, med bas på Sigtunastiftelsen, reste med Ingvar Hector, Hjelmserydsstiftelsen, och Margit Sahln, Katharinastiftelsen för att i europeisk kontext (Bad Boll) tala om kallelserna för de evangeliska akademierna. Som sådana sågs de kyrkliga stiftelserna. Och detta kunde man göra tillsammans för den stora splittringens tid hade inte kommit ännu. Här finns ett sammanhang opinionschefen kunde fördjupat om han inte varit så upptagen av kyrkobyggnader.

Vad menade Hartman? Han ville visa hur världsligt ett sakramentalt kyrkoliv är och i detta sammanhang tala om en slags profetisk kallelse. Det är i detta perspektiv han relativiserar kyrkobyggnaderna. Annars inte som den påminner sig som vet något om Rolf Berghs vandringskyrka, den första just i Sigtuna. Att Hartman här framträder med ett högkyrkligt program ska vi kanske inte närmare utreda. Någon skulle då kunna få för sig att läsa på och upptäcka vad Svenska kyrkan medvetet eller tanklöst valt att avstå från.

Så vad kom vi under Torsdagsdepressionens inflytande fram till? Jag såg skillnaden. Samuelsson ville fylla kyrkorna med mer än 15-20 gudstjänstfirare och Hartman vill tänka sakramentalt världsligt eller världsligt sakramentalt. Opinionschefen vill fylla kyrkorna med verksamhetsutbudet och tror att man den vägen minskar avståndet mellan verksamhetskyrka och den gudstjänstfirande kyrkan. Nå, kolla då livet i småkyrkorna där allt samlats under ett enda valv. Men skillnaden är uppenbar. Fylla kyrkan med verksamhet och kontorslokaler/arbetsrum eller fylla kyrkan med gudstjänstfirare. Börja med att flytta, så var förslaget från opinionschefen, de anställda in i kyrkobyggnaderna. Mitt hus ska vara ett bönens hus men ni har gjort det till  ett personalrum!

Opinionschefen hävdade att det ändå gäller att se nyktert på problemet med övertaliga kyrkor. Varför det? På måndag är det G&T-Monday. Försök se onyktert på problemet för en gångs skull. Vikingarna fattade beslut vid två tillfällen. Nyktra respektive onyktra. Var det samma beslut som fattades vid dessa båda tillfällen var det rätt beslut.

Förresten hade Hartman fel. Kyrkomurarna är inte bara ett skydd mot regn. Då skulle svenska folkets kärlek till kyrkorum inte kunna förklaras. De är något mer.