fredag 9 februari 2018

En studie i svart

Torsdagsdepressionens opinionschef vet att sänka sina läsare. Han tog sig an Bengt Samuelssons bok,  "Fyll dem, stäng dem eller spräng dem" (Verbum 1973) Frågan är väl om han läst den. Bengt mötte han i sin barndom, men antagligen läste han inte boken då. Läste han den nu innan han opinionerade?

Vad ville Bengt?
Han skrev en artikel med frågan vad vi ska med de tomma kyrkorna till. Han drev inte särskilt hårt, att de borde fyllas med människor, men det var nog underförstått. Om det inte kommer 15-20 personer till söndagens gudstjänst, bör kyrkan stängas, löd hans budskap. Och står kyrkorna tomma, så sänder de ett budskap. Bättre då att ett par pålitliga dynamitarder anlitas.

Bengt Samuelsson och Anders Beijbom städslade sedan skribenter och Beijbom intervjuade och boken Fyll dem, stäng dem eller spräng dem sa kyrkoherden och året var alltså 1973. Det är sannerligen inte revolutionärerna eller nytänkarna som träder fram i boken. De tankar som formuleras är rätt torftiga också med tanke på att de skulle vara tankar. Enkla slagord eller enfaldig förstpåelse av det s k läget är vad som nu möter läsaren. De fanatiskt högkyrkliga unga prästerna imponerades lika lite då som de äldre fanatiskt högkyrkliga prästerna gör det nu.

På en punkt borrar Samuelsson med samma frenesi som en sadistisk tandläkare. Det handlar om alla pengar som intressenter plockar till sig när ett kyrkorum ska renoveras eller konserveras. Han menar, att denna pengarullning är vanvettig. Om detta uppfattar jag inte att opinionschefen skrev.

Vad föreslår opinionschefen? I England vet man att en "opinion" kan visa sig vara bara en "onion", När man skalar och skalar och skalar för att hitta kärnan, så finns den inte. Han tycks i alla fall ha läst Olov Hartmans bok från det viktiga året 1958: Öppna kyrkan (Studentrörelsens Bokförlag).

Jag letade efter boken. Det var inte så lätt. 76 sidor men ingen text på bokryggen. Jag lyckades trots detta. Boken består av artiklar skrivna på våren år 1957, då Svenska kyrkan inte hade en endaste kv*nnl*g pr*st och inte ens tycktes vilja ha det. Hartman försöker formulera en kyrkosyn, där det kyrkliga radikalt har med världen att göra. Han gör det med en liten bok i en serie böcker som – kanske typiskt – Studentrörelsens Bokförlag gav ut under temat "Kyrkliga reformfrågor". Hartman pläderar för kyrkliga tankesmedjor. Han, med bas på Sigtunastiftelsen, reste med Ingvar Hector, Hjelmserydsstiftelsen, och Margit Sahln, Katharinastiftelsen för att i europeisk kontext (Bad Boll) tala om kallelserna för de evangeliska akademierna. Som sådana sågs de kyrkliga stiftelserna. Och detta kunde man göra tillsammans för den stora splittringens tid hade inte kommit ännu. Här finns ett sammanhang opinionschefen kunde fördjupat om han inte varit så upptagen av kyrkobyggnader.

Vad menade Hartman? Han ville visa hur världsligt ett sakramentalt kyrkoliv är och i detta sammanhang tala om en slags profetisk kallelse. Det är i detta perspektiv han relativiserar kyrkobyggnaderna. Annars inte som den påminner sig som vet något om Rolf Berghs vandringskyrka, den första just i Sigtuna. Att Hartman här framträder med ett högkyrkligt program ska vi kanske inte närmare utreda. Någon skulle då kunna få för sig att läsa på och upptäcka vad Svenska kyrkan medvetet eller tanklöst valt att avstå från.

Så vad kom vi under Torsdagsdepressionens inflytande fram till? Jag såg skillnaden. Samuelsson ville fylla kyrkorna med mer än 15-20 gudstjänstfirare och Hartman vill tänka sakramentalt världsligt eller världsligt sakramentalt. Opinionschefen vill fylla kyrkorna med verksamhetsutbudet och tror att man den vägen minskar avståndet mellan verksamhetskyrka och den gudstjänstfirande kyrkan. Nå, kolla då livet i småkyrkorna där allt samlats under ett enda valv. Men skillnaden är uppenbar. Fylla kyrkan med verksamhet och kontorslokaler/arbetsrum eller fylla kyrkan med gudstjänstfirare. Börja med att flytta, så var förslaget från opinionschefen, de anställda in i kyrkobyggnaderna. Mitt hus ska vara ett bönens hus men ni har gjort det till  ett personalrum!

Opinionschefen hävdade att det ändå gäller att se nyktert på problemet med övertaliga kyrkor. Varför det? På måndag är det G&T-Monday. Försök se onyktert på problemet för en gångs skull. Vikingarna fattade beslut vid två tillfällen. Nyktra respektive onyktra. Var det samma beslut som fattades vid dessa båda tillfällen var det rätt beslut.

Förresten hade Hartman fel. Kyrkomurarna är inte bara ett skydd mot regn. Då skulle svenska folkets kärlek till kyrkorum inte kunna förklaras. De är något mer.

15 kommentarer:

  1. Ja det mesta är svart vadler SVeK och dess politrukstyrda sk Kyrka.

    Jag tänker lite grand på en kommentator-ivrig sådan men alltid agerande motvalls käring och hennes ord om att "Jesus " minsann inte sa något om ditt eller datt.

    Visst, vad han sa , det vet vi bara genom apostlarna och i viss mån de tidiga kyrkofäderna. Vi äger inte en skriven rad av Jesus själv trots att vi vet att han var såväl läs-som skrivkunnig.

    Vi vet det. Inte bara för att det står att han skrev något i sanden utan därför att vi vet vilka krav som ställdes på den som skulle utlägga texten i en synagoga. (Det var förbjudet -även om de flesta rabbiner kunde texten utantill att dår förlita sig på minnet.

    I övrigt kan det påpekas att hela resonemanget bygger på det falska- att det enda gällande är det som Jesus enligt dessa män utryckligen sade. Vad apostlarna sade och skrev skulle då vara mindre betydelsefullt.

    Det är ett totalt negligerande av hela kristendomens grund ty Jesus befullmäktigade dem. Dem och endast dem. Kyrkfäder kan vi med viss rätt ifrågasätta, framförallt de senare ty de hade inte denna unika fullmakt. Vi behöver bara gå till våra egna biskopar - de kanske vill se sig som forna tiders kyrkofädrar eller det moderna kyrkomödrar (?) men de har inte mycket att backa upp det med och framförallt - de har inte den fullmakt apostlarna hade och knappast ens den fullmakt som apostlarna förde vidare.

    Deras beslut och tolkningar är därför med rätta föremål för granskning och många, allt för många, faller när de granskas mot skrift och även sedan reformationen bekännelsen.

    Dagens teknik bland "jumma" kristna . sådana som gärna vill kalla sig kristna men på egna premisser går ut på att angripa apostlarna och antyda att de missförstått "Jesu budskap".

    Den vägen leder bara till otro och till nästa steg. Att hävda att Jesus antingen felciterats eller att han som människa talade om saker han inte begrep.

    Alltså till något annat än kristendom.

    I övrigt som andra bör erinra sig. En organisation som kallar sig "kyrka" men begagnar svek och lögn för att främja sina intressen kan aldrig vara en Kristi Kyrka. Det oavsett om de pliktskyldig rabblar trosbekännelsen eller inte. Inte heller kan en Kristi Kyrka låta sig styras av en sekulär stat eller att i högsta beslutande organ välja in uttalade ateister eller utövare av annan religion.

    Ytterst tveksamt är sedan om man överhuvudtaget kan ta på allvar en politruk som hävdar sig älska SVeK men sällan deltar i dess gudstjänster.

    Det är lättare att tro och sannolikt inte felaktigt att förmoda att kärleken ligger i känslan av makt och uppbärande av arvoden .

    //HH

    SvaraRadera
  2. Om alla kyrkor som en vanlig söndag besöks av färre än 15 - 20 personer skulle sprängas, ja då bleve det inte mer än kanske 500 kvar. Kanske. Fast hemskt synd på de gotländska kyrkorna!

    Hans-Uno

    SvaraRadera
  3. Minimiantalet borde vara 2-3 personer, alldenstund det är ett Jesu ord att där 2 eller 3 samlas i hans namn där är mitt ibland dem! Jag har celebrerat Mässan endast med ministrant närvarande i en medelstor kyrka och inte vill jag att den skall sprängas för det. Nu tror jag att Bengt S använde sig av ett bildspråk.
    Trots att jag är präst i SvKy så kan jag dela HH:s syn på SvKy:n som organisation. Den är inte Kristi apostoliska kyrka. Roland K

    SvaraRadera
    Svar
    1. Celebrerades mässan i missionsprovisen?

      Och var möjligen då antalet deltagare representativt för provinsens mässor?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Alphadeltagaren9 februari 2018 18:44

      BOD
      You wish. Bara för att det vore lätt att räkna, då va?

      Radera
    3. Jag tror att Bengt Olof Dike underskattar såväl Missionsprovinsen som dess präster och mässor med ovanstående, lätt arroganta, kommentar.

      Radera
    4. Men det handlar väl om två diametralt motsatta kyrkosyner? Å ena sidan BOD:s, där det handlar om att så många som möjligt av flertalet (totalt sekulariserade) "svenskar" inte skall provoceras att utträda ur SvK (genom krav på kristen tro eller deltagande i gudstjänster), så att skatteintäkterna ("medlemsavgifterna") inte skall sina. Å andra sidan den ursprungliga (men nu väl totalt överspelade?) "folkkyrkliga" visionen om Sveriges folk som ett Guds folk?/Paul

      Radera
    5. Till BOD Jag har aldrig ännu celebrerat mässan i Mpr eftersom jag varit präst i Svenskkyrkliga församlingar i snart 50 år. Men det har inträffat en gång att det kommit en person i en veckomässa och jag har principen att aldrig inställa en mässa även om jag är ensam i kyrkan. Roland K

      Radera
  4. Roland K det är en fel- eller övertolkning att det måste vara någon annan fysiskt närvarande än prästen för att fira eukaristin. Jesu löftesord om hans reella närvaro i det konsekrerade brödet och vinet har inga undantag på ett sådant sätt. För övrigt får man inte glömma bort de Heligas samfund, i mässan ber vi tillsammans med Guds moder Maria och de andra helgonen.

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jonas! Se mitt svar till BOD. Jag har vid några tillfällen celebrerat mässan själv och jag är inte ensam då utan omgiven av en himmelsk härskara. Dessutom kommer en mässa alltid församlingen till välsignelse närhelst den firas.
      Roland K

      Radera
  5. Just det - murarna är något mer!

    -Här får vi ett välkommet och resolut erkännande av bloggaren om svenska folkets kärlek till kyrkorum, precis som jag i olika sammanhang och med andra ord har betonat.

    Folkets kärlek till folkkyrkan och dess murar i katedralerna är inkarnationen av trygghet, stabilitet, ett Guds bildlika och bokstavliga ramverk kring vårt land och folk. Här syns vår historia, vår och Västerlandets på kristen grund byggda kultur! Här är helheten i människornas tillvaro formad (för kvinnor likaväl som för män, är det bäst att tillägga på denna spalt), här ser vi Hans verk, Hans kyrka, Hans öppna, välkomnande kyrkportar!
    Inför allt detta bör vi ödmjukt stanna upp, tacka med hela vårt hjärta för Svenska kyrkan och vad denna kyrka gjort för oss, betytt för oss, kommer att betyda för oss!

    Detta är folkets kärlek till kyrkan! Innerst inne delar nog bloggaren den också. I varje fall vågar han inte säga emot mitt konstaterande. Gör han ändå det, blir ju den logiska motfrågan vad han då älskar i den kyrka, som han såsom prästvigd och av väljare vald förtroendeman har tjänat i flera decennier? Eller har han, ve och fasa, tjänat kyrkan utan att älska den?

    Gör svaret enkelt för Dig, Dag. skriv bara så här:

    -Normalt håller jag aldrig med Dike. Men i denna sammanfattning av vad kyrkan är och betyder, delar jag helt hans beskrivning!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu vardet text före 1958 jag anknöt till! Märkte du inte det? Och det är ju, som du brukar påpeka väldigt länge sedan.

      Radera
  6. BOD,

    Är det verkligen möjligt att vara så dum som du antyder med dina kommentarer. Vad påpekade Roland K för dig tidigare?

    Vilka försöker du imponera på med dina infantila frågor och kommentarer? Är det som en tidigare kommentator förmodade att du får betalt av de andra
    politrukerna för dina infantila kommentarer?

    Vad hoppas de uppnå? Ökade arvoden? Mera makt i det på apologeter tömda SVeK, åtminstone apologeter i någon som helst bestämmande position?''Ja dvs deras bestämmande sträcker sig till att hjälpa er i frågor som handlar om att avskeda, avkraga alla sådana som envisas med att ta apologi på allvar liksom bekännelsen och sina prästlöften.

    Allt annat vill ni politruker ensamma råda över?

    //HH

    SvaraRadera
  7. BOD,

    jag till skillnad från antagligen Du har deltagit i flera gudstjänster inom nuvarande SVeK.´ där jag tillsammans med fru och barn mer än fördubblade antalet "gudstjändtbesökare. Jag är väl att märka ingen muslim med flers fruar och tvåsiffrigt antal barn.

    Jag har också deltagit i mässor inom missionsprovinsen, en av dess koinonor där aman var ledsen och frågade sig vad som hänt när kyrkan endast varit halvfull. Dvs kanske deltagande enbart ett trettiotal. Då talar jag om "vanliga" gudstjänster på en söndag, Inte stora högtider som t ex advent,påsk och pingst.

    Du känner väl inte till sådant där du hämtar ditt "vetande" från TV-gudstjänster med specialplockade deltagare och annars de stora högtiderna?

    Föreslår att du bevistar gudstjänster , vanliga(?) söndagar och sedan ser vad som fattas. KAnske frågar dig varför vissa präster lyckas fylla kyrkbänkarna med människor som kommit långväga ifrån . Detta trots att de bott inom synhåll för en "kyrka" inom SVeK.

    Visst, jag förstår.Ty du besöker / bevistar ingen kyrka med en prelat som vägrar anpassa sig efter det PK:a-

    //HH

    SvaraRadera
  8. På måndag är det väl också enligt gammalt Blåmåndagen eller Fläskmåndagen som sen följs av Fettisdagen och sen Askonsdagen.Jag tror jag läst om detta i en bok om Påskkretsen. Möjligtvis i boken "Påsken i tro och tradition".?Har glömt namnet på författaren Kanske kan man sen skölja ned fläsket med Gin och Tonic? Vad säger Dag?/Sven-Åke Nilsson

    SvaraRadera