Denna gåtfulla värld

Det är så mycket jag inte förstår. Ska alltså en stadsdel i Växjö bli Dar-es-Salaam? Alltid eller bara tre minuter varje fredag? Ingen vill hjälpa oss att förstå vad böneutropet uttrycker. Jag har fått för mig att det beskriver islams tro (som inte är kristen tro) som den gemensamma tron på den platsen, manar till omvändelse och tro samt liv i enlighet med islam. De kristna är då de otrogna. Jag tar inte detaljerna, för det fanns svenska skattebetalare som for illa av min bajonettexercis i går. Men ni kanske kan förstå om ni tänker efter. Det jag inte förstår är att en biskop – just som biskop – välkomnar detta. Jag tycker det verkar dumt. Riktigt dumt. Och kanske det dummaste att han alls tror sig behöva ha en mening om denna kommunala ordningsfråga. Var det inte i unionsstriden någon av de norska kändisarna ropade till Bjørnstierne Bjørnson: "Nå gjeller det å hålle sammen" och fick till svar: "Nå gjeller det å hålle keft!"

I Smålandskomposten inhämtas idag att muslimerna inte dragit tillbaka sin ansökan om böneutrop, som kommunalrådet Tenje (M) önskat. Imamen backar inte. Chefen för miljö- och hälsoskyddskontoret lyfter då frågan till nämnden. En enskild handläggare ska inte behöva figurera med namn, saken är ett arbetsmiljöproblem. Och då får nämnden ta ställning till decibeltalen. Ska det vara problematiskt? Tonen i mejl till kontoret inklusive att de anställdas intelligens ifrågasatts leder till denna slutsats att det enkla alltså är komplicerat. Vi kallar detta integration?

Jag har en liten mapp på skrivbordet om de senaste faserna i kyrkohandbökandet. Ja vad ska det kallas? Mappen kallar jag "Februarikrisen". Och spekulationerna fortgår. Hur ska saken hanteras nu? Boken påstås vara tryckt och om det anges copyright måste i vart fall den formuleringen klistras över eller arket tryckas om. Och det kommer inte att räcka. Fattar Kyrkostyrelsen hur djupt vatten styrelsen, som sammanträder för första gången denna vecka, simmar på? Advokaten Gårder vet. Han sitter nog vid sammanträdesbordet iförd flytväst, ty han är en försiktig man. Eller litar han på att det finns tillräckligt med korkskallar i närheten så att han kan rädda sig själv? Så går mina tanker. Bloggardag är understundom tillkämpat pigg, käck och munter. Är det någon som inte tänker vara så där tillkämpat utan undrar varför felaktiga besked lämnades förra året? Dessvärre tycks det som om Frimodig kyrka inte deltar vid sammanträdet. Det kanske med tanke på ansvarsfrågan är lika bra. Vår Leif Nordlander ser till att få rejält tillbaka på landstingsskatten och just detta är vi glada över. Bra att pengarna kommer till nytta.

Annars lever jag ett lugnt och stillsamt liv och plockar lite böcker. Det finns sådana som undrar om jag ska om läsa om dem. Saken är den, att de är delar i ett bibliotek och böckerna hakar i varandra. Det är ett sällsport nöje att se hur. Alla har inte sinne för detta nöje. De är sålunda inte boksynta. Sedan har jag ett arkiv också. Jag måste få hyfsad ordning på det. I arkivet återfinns hemligheter. Vill någon veta hur det egentligen var och vad folk egentligen tyckte? Eller kommer anförvanterna att sätta sitt hot i verket, att hyra en container och på enklaste sätt lösa det de ser som ett problem så att många sanningar och sammanhang utplånas? Jag borde i varje fall gräva fram mina egna ofriserade anteckningar från ett antal kyrkomöten. Där finns de sanningar som gör att det protokollförda framstår som fejk, den yta man ville visa upp men inte dess egentliga innehåll. I dessa anteckningar förvandlas de officiella hjältarna till simpla skurkar eller till mycket enkla själar.

Jag flyttade några exegetiska avhandlingar på den nytestamentliga avdelningen och slogs av tanken att det borde författas en genomgång av vad de svenska exegeterna forskat fram från Fridrichsen och Odeberg till Linton, Nils Johansson, Riesenfeld, Reicke, Löwestam, Gärtner, Stendahl, Beijer, Corell, Hanson, Gerhardsson förstås och så har jag glömt några. Poängen är att denna svenska forskning kanske drar upp linjer vi kan se och ger tillsammans ett bidrag att fundera över. Det har i hög grad handlat om Kyrkan och Odebergs forskningar om Henok rymmer nog några hemligheter om Jesus, anar jag. Jag kan för lite om detta. Kunde ingen exeget gripa sig verket an? Vem tar hand om avhandlingar och uppsatser efter mig? Och vem förvaltar alla årgångar av SPT och STK och de rätt många årgångar SKT jag har. Inte för att jag tänker klä av mig förrän jag ska gå och lägga mig, men i alla fall.

Vid bokomflyttningen, som alls inte är färdad, lyfte jag också bloggpostboken Det lustiga året. Tänk att det är tio år sedan den skrevs från februari till oktober och kom ut i – november! Förlaget kan om förlagschefen vill. Den får nog beställas fram på bibliotek men den som behöver en dos adrenalin mot åldrande, har här ett fynd att göra. Det officiella ljugandet då var faktiskt underhållande. Är det annorlunda nu?

Detta fick mig att tänka på den dåförtiden förtroendevalde Bertilsson i Berghem. Han steg fram i Borås Tidning och anklagade kv*nn*pr*stm*tst*nd*arn* för att ha slagit sönder hans brevlåda eftersom han varit för att kyrkoherde dottern, nu pr*stv*gd, borde komma och pr*d*k*a i den tidigare hemortens kyrka. Tanken är lite omtumlande. Skulle min dotter som är lärare alltså tillbaka till sin gamla skola för att ha en lektion där?

Välan, Bertilsson stod vid poststället och såg olycklig ut på foto i tidningen. Han hade satt dit en provisorisk låda efter attentatet, en tom Absolut Vodka-låda. Jag skrev då ett inlägg till Borås Tidning och undrade om det kunde vara så, att Bertilsson efter att ha satt i sig vodkan, själv lyckats destruera sin postlåda. Sådant kan lätt hända då, var min tanke. Jag tror aldrig denna fråga publicerades i tidningen.

Nå, det dröjde men i sinom tid (dvs i Hans tid, i Guds tid) kom fallet att lösas. Det befanns vara en mopedburen yngling i 15-årsålder som sabbat Bertilssons låda. Jag skrev då en ny fråga till Borås Tidning om det var säkerställt att ynglingen verkligen tagit ställning i ämbetsfrågan. Jag tror inte den frågan heller publicerades. Något svar har jag hur som haver icke sett. Men när det gäller kv*nn*pr*stm*tst*n*rn* kan allt tänkas.

Förr i världen var det kv*nn*pr*stm*tst*nd*t som fick folk att lämna Svenska kyrkan. Nu är det i stället, rapporteras det, pengafrågan och bristande tro. Då undrar folk av ordning om det inte varit så hela tiden och de vanliga lögnarna har slungat ut de vanliga, politiskt lämpliga, lögnerna och att det som sades då rakt av inte var sant.

Som vanligt vet jag inte. Ett vet jag. Detta är en gåtfull värld.