Högsta kvalitet på komplikationerna

Kort repetition. Svenska kyrkan har copyright på kyrkohandboken hävdades. Detta kunde läsas när vi fick tillgång till kyrkohandboken på nätet. Påståendet var och är felaktigt. Så kunde man också förstå, att somliga upphovsrättsliga frågor ännu inte var lösta. Nu fanns det till yttermera visso författare/översättare vars texter använts i kyrkohandboken, ibland förändrats, och detta gillades inte allra minst som ingen kontaktat vederbörande men inte heller när de såg förändringarna. Som bäddat för konflikt alltså.

Nu spaltar vi upp frågeställningen.
En sak är att Svenska kyrkan knappast kan göra anspråk på den böneskatt som är hela Guds folks. Det hör till det kyrkliga utan nationalitetsprefix, om man så säger. Bibelord lever i liturgin och detta helt utan copyright. Tvärtom ska de kopieras så mycket som möjligt för så många som möjligt. Världen över! Detsamma gäller i det kyrkliga för bärande liturgiska formuleringar.

En annan sak är tidigare liturgiska formuleringar från till exempel Svenska kyrkans så kallade försöksverksamhet under 1970-80-talen, de som lyfts in i den nya kyrkohandboken. Ingen har någonsin hävdat copyright på dessa formuleringar eller hävdat upphovsrätt. Jag antar att det varit med formuleringar som en handbokskommitté fått eller som formulerats i liturgiska texter på annat sätt, att de uppfattats vara som andra formuleringar t ex i böner eller förkunnelse. Om Svenska kyrkan nu hävdar copyright innebär detta, att en upphovsman måste begära tillstånd för att använda sin egen text i något annat sammanhang. Detta "övertagande" av upphovsmannens text (för det är i detta fall en man) sker utan förhandling och utan överenskommelse. Texten är snodd helt enkelt. Detta är lika enkelt utsagt orätt.

En i sammanhanget mycket besvärande omständighet är att Kyrkostyrelsen fick veta att upphovsrättsfrågorna var lösta. Så sades för ett år sedan, när materialet var sammanställt i bokform och skulle hanteras av utskott och kyrkomöte. Är det i fler sammanhang oriktiga besked har lämnats eller lämnas till styrelsen? Har detta varit ett genomgående drag i kyrkohandboksarbetet? Blottas här interiörer? Om inte – vad blottas då? Kravet på högsta kvalitet tycks resultera i att det blivit högsta kvalitet på komplikationerna i detta utdragna och av ständiga problem kantade arbete. Tänker man så,  och det gör man nog, faller det sig naturligt att hänvisa till revisionsrapporten, den som inte gav grönt ljus på en enda punkt när kyrkohandboksarbetet granskades. Det är faktiskt inte gnällspikar som haft fest utan kompetenta musiker och teologer som bekymrats. Kanske är de folk av det där slaget som tänker att om det blir många fel kring ett arbete så kanske det avspeglar många fel i arbetet?

Frågan om jäv har ställts upprepade gånger. Den handlar i detta sammanhang om vilken roll Wanja Lundby-Wedin spelat, som 1 vice ordförande i Kyrkostyrelsen och styrelseledamot i Berlings. Berlings fick den stora beställningen. Hon föredrog den fiffiga idén att församlingarna som "gåva" skulle få ett exemplar av den fina kyrkohandboken, den för altarbruk. Missalet alltså. Jag kan inte minnas att det gavs någon ekonomisk kalkyl av vilken framgick vad bokförlaget Verbum skulle tjäna på detta. Verbum är dotterbolag till Berlings. Det är möjligt att saken inte ska betraktas som jäv, men argumenten emot ett sådant betraktelsesätt har knappast lagts fram. Jag kan nöja mig med att konstatera att kretsarna är små och att det blir på det viset då. S-representationen i bolaget har alltid varit tydlig efter år 1983, tänker jag.

Varför fick någon för sig att för första gången hävda copyright för Svenska kyrkan? Finns det en mängd intressenter som vill tillskansa sig frukterna av kyrkohandboksarbetet? Nej det finns det inte. Men en grupp sticker ut: arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse, aKF. Det är i den kyrkliga förnyelsens sammanhang en uppsättning mässböcker getts ut. Så med Blennows insats för att binda in något i Gleerups missale, så med liturgimaterial under 1970-talet, typ boken Svensk Mässa och så fortlöpande efter 1986 med Noterias missale som sedan blev Artos missale. Genom material i dessa böcker har det liturgiska arbetet fortgått. Man kan till dels se frukterna av detta arbete i den nya kyrkohandboken även om frukterna skurits och hackats till fruktsallad. Sådant som (understundom i bearbetad eller förvanskad form) är infogat i den, har sitt ursprung i aKF:s liturgiska arbete. Om vi hatar slumpen, är det en rimlig tanke att avsikten med copyright är att förhindra alternativa missalen, de som alltid varit en nagel i ögat på systemmänniskorna. Om detta kan något läsas i Torbjörn Axners avhandling Ordo Missae; missalen och missaletillägg 1942-1967, Artos 2014.

Om ni vill veta så gick förresten arbetet i gudstjänstutskottet så till att en detaljfråga diskuterades en stund varpå S-mannen sa: "Det finns en del som nu går förlorat genom den formulering som föreslås men en del annat viktigt tillkommer. Jag föreslår att vi går till beslut." Så röstades det och röstningen utföll 7-7 varpå ordföranden, S, lade utslagsrösten och det blev 8-7. Märkvärdigare än så var inte de teologiska resonemangen. Reservationernas och de särskilda meningarnas mångfald bär budskap.

Hur står vi nu i hela processen? Antagligen har tryckeriet börjat trycka, heter det från sakkunnigt håll. Det är ett högriskprojekt när någon som uppenbarligen har upphovsrätt inte accepterar detta. Då måste det tryckta makuleras. Skadeståndet blir annars ansenligt och drabbar Svenska kyrkan. Skadeståndet sätts efter den organisationens ekonomiska potential. Ni fattar! Allt måste stoppas i väntan på klarhet. Nu är det kris. Med upphovsrätter dribblar man inte.

Kan man komma till en förlikning? Det är tänkbart. Men om en upphovsrättsinnehavare upptäcker att en text ändrats eller kompletterats på ett sätt som innehavaren ogillar, vad händer då?
* Kan något av det av kyrkomötet antagna plockas bort?
* Kan det ens justeras som en slags konsekvensändring?
* Är det möjligt för Kyrkostyrelsen att träda fram och ordna upp komplikationerna och sedan i höst gå till kyrkomötet och redovisa vad som gjorts i strid med det av kyrkomötet fattade beslutet samt begära accept på denna handläggning i efterhand?
* Eller ska styrelsen helt sonika dra mössorna över öronen och köra på i förhoppning att det inte blir rättsligt efterspel? Det tror jag är att hoppas för mycket, inte minst när Frimodig kyrka sitter på en ordinarieplats och det dessutom i POSK finns en erfaren jurist. Jurister drar ogärna mössor över öronen. Men jag skulle kunna tänka att det egentligen skulle behövas en Daniel, en med utomordentlig begåvning och förmåga att lösa svåra problem. (Dan 5:12). Folkbibelns översättning skriver "reda ut problem". Kan det vara en fråga om Anden helt enkelt? När Guds gode Ande inte riktigt vill, så vill det sig inte. (Apg 16:7) Så vad säger Antje?

Det första styrelsen kunde göra, förutom att först be om Vishetens Ande och fundera över om det i de ständiga motgångarna finns ett budskap att ta till sig, är förstås att inte längre hävda copyright och beklagande deklarera att termen alls införts i det liturgiska arbetet. Det var anspråket på copyright som ställde till allt från början med irriterade författare/översättare. Men därefter har fler komplikationer varsnats. Att det är komplikationer av högsta kvalitet torde vara ställt utom allt tvivel.

Det kommer mera, förstås. Kan frågan vem som alls petade in det där med copyright besvaras? Finns det detaljer och instämplad korrespondens att  studera? Vad säger revisorerna? Denna vecka ska det dessutom bli intressant att se om några journalister gör sitt jobb i frågan. Annars får ni komma ihåg var ni läste det först eller alls fick läsa om saken.

Alla hoppas naturligtvis på det bästa. Somliga att det inte ska hända att journalister skriver. Andra att det ska hända. Så konstigt det är i denna värld. Vi kan i alla fall enas om att vi hoppas på det bästa allihop.