Vi sätter vårt hopp till fil dr Birger Edmar. Han var lektor i Växjö, född 1901, och jag bläddrar bland några uppsatser han skrivit. Ni vill kanske inte ha en genomgång av hans kritik av den realistiska bibelutläggningen (alltså en metodfråga) från år 1938, men vad sägs om inlägget Vår framtids kristna tro? Den publicerades år 1943. Framtiden då är samtiden nu, väl? Eller kanske till och med förfluten tid?
Dr Edmar menade med vår framtids kristna tro den kristna tro som har framtiden för sig. Den var inte ett uppbrott från gångna tiders fromhetsliv utan en levande insats i generationernas trosliv. In bakom läran och formuleringar var ansatsen. Barndomshemmet har vi förlorat. Då kan man vårda minnet av hemmet och det gör de officiella talesmännen för vår kyrka. Vidare kommer de inte. Det gör dr Edmar, kan man förstå. Har ni hört argumentet förut?
Avgörande är att kristendomen måste vara en folkets levande religion, annars kan den inte existera och har ingen framtid. Vi har söndagliga gudstjänster, "men icke så att de bringa oss dagsens klara sanning." Människor med "äkta, brinnande behov av religion" uppsöker inte gärna kyrkan. (aa s 25)
Detta sagt ställer dr Edmar distinkta frågor. "Vad betyder Gud?" Svaret blir en en önskan att gudsbegreppet i vår tid måste renas och fördjupas och doktorn vet att berätta, att en människa väl finner Gud bäst i den ensamma nödens stund. (aa s 28) Där gick communio sanctorum om inte annat.
Nästa fråga formuleras "Vad betyder Jesus?" Han är den högste uppenbararen av Gud. "Han har framför allt uppenbarat kärlekens makt och frälsningens nödvändighet." (aa s 29) De mirakulösa händelserna inklusive den lekamliga uppståndelsen är ett förstå som ett utslag av lärjungarnas gripenhet men nutidsmänniskan bekänner sig till en förandligad uppståndelsetro. Det betyder inte att vi behöver utmönstra alla de vackra legenderna i bibeln, inte julevangeliet och inte heller de många underberättelserna. Den frälsande kraften ligger i att Jesus blir ett levande föredöme i handling, en kraftkälla för människorna i deras praktiska liv och ensamma lidande. (aa s 30) Det kristna dogmat har fastslagit tidshistoriska åsikter. "Det är under denna ödesdigra bundenhet som kyrkan och kristendomen nu lider." (aa s 30)
Jag gitter inte fortsätta, men det eviga livet har för Jesus en övervägande etisk innebörd. Kanske bortsett från den inre övertygelsen om "en fortsatt andlighetens värld i den stora skapelseserien". (aa s 36)
Att människan inte behöver den magiska frälsningen kanske jag också borde förtälja er. Det är därför sakramenten, dop och nattvard, inte behövs särskilt mycket. Det är ett frälsningschema som återspeglar den dåtida världsbilden och livsuppfattningen. (aa s 34) "Det etiska livet är tidlöst." (aa s 37)
Om jag utan att förvirra får återge vad teol dr Gustaf Brandt menar i sitt bidrag En ny reformation, samma år, så markerar han för en trosbekännelse "som icke genom sin ordalydelse splittra den gudstjänstfirande församlingens trosgemenskap." Han är emot att församlingen läser tillsammans: "Anmodan till högläsning av Apostolicum är ett förstucket försök att skapa skenet av trosvisshet på ett personligt illegitimt sätt." I stället måste kyrkan snarast tillhandahålla ett samlande bekännelsealternativ, "helst bestående av direkta Jesusord". Också om dr Edmar inte riktigt gör så, har han i vart fall gett ett alternativ som vi medvetet skulle kunna samla oss kring, formuleringar som håller att leva och dö på. (aa s 12)
Håll i hatten, nu kör vi! Kursiven är original. Doktor Edmar är en allvarligt syftande lektor.
Vi tro på Gud, vår kärleksrike Fader, himmelens och jordens Skapare, vår Herre och Frälsare.
Vi tro på Jesus Kristus, Guds sändebud i världen och hans väsens uppenbarare, vår broder och hjälpare, som förkunnade evangeliet om Guds rike och utgav sig själv i sanningens, rättfärdighetens och kärlekens tjänst, oss till föredöme och frälsning.
Vi tro ock på den helige Ande, Hugsvalaren, Guds förvandlande och fullkomnande kraft, verksam i de heligas samfund, Guds rikes tillkommelse och ett evigt liv. (aa s 38)
Jag citerade häfte V i skriftserien som Stockholmskretsen av Sveriges Religiösa Reformförbund gav ut. Jag säger ett. Jag vet på vem jag tror och jag vet rakt av vad jag inte går på. Inget ont om doktor Edmar. Han var säkert en fin man och avgjort en större idealist än vad jag är. Men ni ser att jag inte väjer för att läsa alster av detta slag. Räkna mig detta till godo. Eller inte? Och om denna tro skulle torgföras i Svenska kyrkan, vad skulle då en absolut majoritet av dess medlemmar ha att invända? Är den inte noga betraktad ett folkvinnande koncept också om jag inte gick på det?
Skillnaden?
SvaraRadera-Och vad är den egentliga skillnaden mellan detta "samlande bekännelsealternativ" och Trosbekännelsen och som är märkbar för gemene man/gudstjänstbesökare?
BENGT OLOF DIKE
Det är skillnad på död och liv - som jag ser det.
RaderaSom att möta, samtala med Bengt Olof Dike här och nu eller relatera till, tolka en bild, fotografi, målning eller stay av honom dvs avbild av en verklig person, hur verklighetstrogen än bilden är. Prästänka
Du frågar, BOD, om skillnaden mellan bekännelse och läsande av en Trosbekännelse. Skillnaden är samma som den är mellan liv - död, ljus - mörker och evig närvaro hos Gud - evig bortvaro från Gud.
RaderaBibeln säger: Om du med din mun bekänner och i ditt hjärta tror, så blir du räddad.
Stig W
Plötsligt blev det begripligt hur hr Dike kan tycka att kyrkan inte har några problem. Förstår man inte skillnaden här saknas i sanning både kunskap och insikt i frågan.
Raderaden Lea
För det första: Gemene man i Sverige deltar inte i gudstjänst på söndag. Inte ens som "besökare" vilket inte är det meningsfulla sättet att fira gudstjänst. Ty, gudstjänter d e l t a r man i!
RaderaFör det andra. Jag tror BOD underskattar sina väljare. Den som har verkligt intresse i saken ser direkt att dr Edmans sk trosbekännelse inte är kristendom. Det säger en heldel om tillståndet vid 1900-talets början, att religiösa reformförbundet fick hålla på med sin desinformation utan att någon ansvarig satte P för det hela. Situationen i dagens Svenska Kyrka har en uppkomsthistoria, en "otrohetshistoria".
RaderaAtt kunna s.k. - mäta - , varje människas relation till begreppet - Gud - , är nog en mycket, mycket svår sak...
Det vore som att tro sig om att kunna - mäta - ett äkta par och deras - inbördes- privata relationsdjup till varandra, hur djup relationen är, hur grund den är, hur kärleksfull den är, hur tillitsfull den är, hur tillitslös den är osv., et cetera....vilket är någonting som är absolut omöjligt att alla som står utanför relatinoen, alltså för alla - utanförstående -att kunna göra...
Relationen kan endast förstås, inses vidden av, begripas eller - mätas värdet av - , av endast de som ingår i - äktenskapet - själva, alltså de som ingår i en - löftesrelationen - , eller en - trohetsrelation - , själva göra.....
Att se på äktenskap - utifrån - och tro sig om att alltid, och i alla sammanhang, kunna begripa sig på vad som binder äktenskapet samman, det är nog att riskera att - ta sig vatten över huvudet - ....
Att människor genom olika lärors - ord - , kan förledas, förföras, förvirras och göras konfunderade, göras fanatiska, göras förblindade av dess paroller, dess påståenden, dess dekret, dess läror, stadgar, propaganda och slagord, det är en verklighet som man kanske borde vara betydligt mer uppmärksam på ....
Gudsrelation är egentligen någonting absolut - omätbart - ....
Det är istället - lag - , som är någonting mätbart, och alla religioner, eller läror osv., var från början just - lagar - , för människors samlevnadsvillkor, som innehöll krav och - regler - , (för att kunna bilda fungerande och framgångsrika, samt hållbara, överlevnadskraftiga och segrande samhällen, som vid - lydnad av lagen - , då ansågs kunna finna - nåd - , inför Guden, eller gudarna, som då skulle vilja - skänka dem segrar - , vid konflikter, svårigheter, motgångar eller strider av olika slag... ..)..
...
De som då i tidernas samhällbörjan bröt mot den - lag - , som hade nedtecknats, kunde då bestraffas (enligt - lagen - ), vilket var själva vitsen med hela - lagskrivandet - som sådant...
(Alltså den - lag - som då ansågs vara - given - och inspirerad av - Guden - , samt förmedlad och famburen av profeterna och av - lagskrivare - inom människors första samhällsbildningar ...).......
Utan - lag - , så kan ju inte ens en fotbollsmatch spelas, eller vinnas, så - Gudslag - , ansågs fördmoligen vara någonting mycket viktig att försöka att nedteckna, väldigt tidigt i mänsklighetens historia....
JB
Jesus död på korset och uppståndelsen är i alla tider en stötesten, det blir tydligt att redan då i 1900 talets början var det folk som tyckte det var okej med Jesus som föredöme men just det att han dog och uppstod och att vi blir frälst genom vår tro på honom verkar vara det svåraste att ta emot. Min bror sa ingen behöver dö för mig och min mor sa sådana synder har jag inte att det behövs för mig.
SvaraRaderaHur ska man nå folk i en tid där fler generationer inte förstår evangelium och förfallet har rötter långt bak i tiden
Sekularisering är faktum, inte bara i Sv kyrkan
Tabitha: Är Gud god? Varför blir man då endast frälst genom att "tro på Jesus"? Gud skapade ju oss sådana att en del av oss inte kan tro vad vi inte kan se och ta på eller som kan bevisas genom vetenskapliga formler och experiment.
RaderaJag tror inte att Gud skapar otro, det är en följd av denna världens brutenhet, liksom sjukdom och död.
RaderaVi har åsikter, övertygelser, att skylla på Gud att man inte kan tro, då väljar man bort frihet och ansvar. Att använda ord som skymmer budskapet om Jesus död och uppståndelsen för att inte stötta bort dem som inte kan tro är det inte vilseledande?
Dr Edmar ser som nutiden en förandligad uppståndelsetro, och vackra legenderna i bibeln, och han ändrar betydelsen av frälsning, det blir "Den frälsande kraften ligger i att Jesus blir ett levande föredöme i handling" då blir ju frälsning en gärningslära och vad hände med nåden då? En sådan syn möter jag idag ofta i söndagens predikan, och på så sett ser jag att Dr Edmars skrivelse då passar bra på dagens tro nu, men är det inte just det, en dagens tro och har då kyrkan anpassad sig till tidsandan och tappat bort budskapet om nåd?
Frågan är grundläggande och splittrar de kristna.
För då blir frågan vad är det goda budskapet? Och svaret splittrar mellan tro och gärningar. Den ena tror på Jesus som föredöme den andre på Jesus Guds son som dog för att köpa fria alla som tror på honom,
Ja Tabitha. då hamnar vi i det eviga dilemmat om allsmäktigheten.
RaderaMen jag delar inte din uppfattning att den Gud du beskriver är god. Och jag undrar hur det har blivit så att dvs rättroende numera med sådan självklarhet dömer andra till att gå evigt förlorade (inte de själva givetvis, mer än bara lite koketterande "Jag kan inte vara säker på att jag har en plats.."
Men vilken tur för lärjungen Thomas att han inte fick en tegelsten i huvudet och dog medan han ännu tvivlade eller Petrus efter att han förnekat Jesus själv. Andra har kanske lite mindre tur. Men jag förstår inte med tanke på att Jesus varken fördrev Petrus eller Thomas att rättroende i dag visar en sådan okuvlig hårdhet mot de som inte lyckas tro lika bra som de själva.
Tron är en gåva, Anna. Den kan drivas bort genom ett liv bortvänt från Gud, men den kan aldrig skapas av människans ansträngning. Dock kan den underhållas genom bön, Bibel, rätt sakrament och församlings-/ gudstjänsgemenskap.
RaderaLars-Gunnar
Kars-Gunnar: Varför riktar du denna kommentar till mig och inte Tabitha? Det är ju hon som skriver att tron skapas av människans ansträngning, inte jag?
RaderaOooh, jag håller med Alphadeltagaren: Huvudvärk kan komma plötsligt...
SvaraRaderaVissa somliga ligger kanske lite lågt om det är saker som man inte greppar, men inte BOD inte. Viktigare är att låta truten glappa och stolt visa på sin okunskap, som dock visar var man med nödvändighet hamnar om man betraktar sig som ledare, som prästens arbetsgivare, som den som värnar om kyrkan - men i praktiken har fattat nada. Dessa skapelser som får mig svarslös har jag träffat många gånger, där de kallar sig förtroendevalda och de är inte ens intresserade av vad svenska kyrkan formellt bekänner, utan lägger ribban på nivån "gemene man" - och präst och bekännelse bara komplicerar ´vad alla är överens om.´
Kritikerkåren bör genast stilla sig!
SvaraRaderaNej, det är varken en glappande "trut2 eller okunskap bakom min fråga, ty den är berättigad - i högsta grad.
Så särskilt Christer, bör skriva med mindre bokstäver. Först ber jag honom acceptera den fastställda ordningen, att KR är kyrkoherdens arbetsgivare, vad han än har att invända emot detta.
Sedan bör han och de andra ovan, som i delvis upphetsat tillstånd försöker dra mig i örat, läsa de båda bekännelserna sida vid sida.
Är då inte Trosbekännelsen en klar, tydlig och äkta bekännelse, vilken sannerligen inte skall problematiseras och ringaktas.
Men känslan av kritikerkårens underförstådda antydan att präster och biskopar inte tar den på allvar är närvarande och att det är därför som kåren plötsligt nu, sedan det på dessa spalter betonats att just Trosbekännelsen är en klar och tydlig bekräftelse på Svenska kyrkans grundmurade tro har iscensatt sin attack mot detta obestridda faktum.
Det finns ingen som helst anledning att ersätta den med någon annan, bara för att några kritiker - just plötsligt och som skjutna ur teologiskt semantiska kanoner - har kommit på att deras ärade, högaktade och alltid åtlydde teologiske broder i Moheda har funnit någon annan bekännelse i bokhyllornas eller skrivbordets gömmor.
Slutligen är det bra, om Svenska kyrkan inte ständigt misstänkliggörs för att inte ta tron på allvar - eller för att inte ha någon tro alls.
Sådana anklagelser är om något, bästa Christer, bevis på glappande trutar.
BENGT OLOF DIKE
Det har aldrig fallit hr Dike in att vi har goda anledningar att misstänka Svenska kyrkan för att inte ta tron på allvar? Och hur kan det i så fall komma sig? För var och en som själv tar tron på allvar och har någon kunskap och insikt ser ju vad som sker. Hr Dike borde kanske fundera lite och framförallt be om den helige Andes ledning att se och förstå.
Raderaden Lea
BOD
SvaraRaderaTänk om Du kunde lära Dig att läsa innantill och förstå vad Du läser.
Har Du alltid varit lika dum ? Är det därför Du blivit journalist och politruk eller är det sysselsättningarna som gjort Dig sådan?
SveK misstänkliggörs inte av "oss andra" vilka är f.ö dina "vi". Det sköter den så bra om själv i tal,skrift och gärningar.
//HH
Jag börjar bli alltmer övertygad om att Bengt Olof Dike har ett särskilt förtroendeuppdrag från Kyrkans Hus och diverse biskopsgårdar, dessutom avlönat per inlägg på Sandahls blogg. Om inte så är han i vart fall, som det brukar heta som en metafor (observera användandet av begreppet som en metafor - inget annat), en "nyttig idiot" för kyrkoeliten. Dike för uppenbarligen högdjurens talan med eller utan uppdrag från desamma. Precis som inom politiken finns det alltid fixare d.v.s. personer som skickas att göra smutsjobbet eller som fås att tro vad ledarskapet önskar och därefter agerar. Deniability är ordet. För varken Ärkebiskopen, biskopar eller ledamöter av kyrkostyrelsen skulle nedlåta sig att kommentera något på Sandahls blogg eller svara på en debattartikel i KP (KyrkoPravda inte Kamratposten). Detta trots att jag är övertygad om att både en och annan kikar in här emellanåt.
SvaraRaderaEller så verkar överstiftschefen Antje Jackelén under alias Bengt Olof Dike. Under alla förhållanden hjälper Dike oss alla att inse att Svenska kyrkan i alla delar nödvändigtvis inte är detsamma som Kristi kyrka. Reformation är ett annat ord.
Principen om deniability används av många inom kyrkan. Allt från sådana som förnekar Jesus lekamliga uppståndelse till personer som spelar maktspelet men låter andra göra jobbet. Nyttiga idioter finns det också gott om. Allt från socialdemokrater och andra sekulära politruker till vissa personer vigda till tjänst som används just som nyttiga idioter av ingen mindre än Djävulen själv. Denne vår motståndare som inget hellre ser än en svensk kristenhet i kollaps.
Kyrkvärden
Bra skrivet, Kyrkvärden! Tack!
RaderaJag i Halland
Nej ÄB "nedlåter sig" kanske inte till att svara på Sandahls blogg. Har du funderat över varför? Har man överhvudtaget en skyldighet att svara någon som är så feg att man kallar sig "Kyrkvärden" och inte ens vågar stå för vem man är, samtidigt som man själv och en hel drös andra anonymer kommer med beskyllningar om precis allt mellan himmel och jord och kallar en dvs öknamn. Stiligt beteende. Verkligen.
RaderaVi tycker tydligen olika vilket är befriande i sig.
RaderaI övrigt får våra inlägga jämföras av den som så önskar i fråga om vederhäftighet och sans såvitt gäller utrycksfullhet.
Jag tror mitt alias Kyrkvärden säger mer om mig än ditt tämligen vanliga förnamn. Jag kan ju säga att jag också heter ”Anna”. Det säger dig nog inte särskilt mycket. Under alla förhållanden är det inte min person som är intressant. Jag följer bloggen för att bryta tankar och frågeställningar mot varandra. Återkom även gärna med ditt efternamn så förstår jag bättre din fråga om anonymitet.
Och ja, jag är en tämligen stilig man eller kvinna eller icke-binär person.
Kyrkvärden
Kyrkvärden: Du har så rätt så, våra inlägg får jämföras av den som så önskar. Eftersom vi är på Dags blogg kommer de flesta att tycka precis som du själv tycker om ditt eget inlägg som är ett föredöme när det gäller "sans och uttrycksfullhet". Andra kanske tycker annorlunda, vad vet man?
RaderaDet du skriver om anonymitet visar att du nog inte bara är en icke-binär person utan en ganska pensionär person. Vilket iofs inte är något fel med, men äldre har ofta lite svårare att förstå internet. Annars hade du förstått att jag inte alls har en anonym signatur men lämnar ut såväl fullständigt namn, telefonnummer, bild - och ålder. Men då måste man ha grundkunskaper i internet alltså.
Så var det med den anonymiteten och att jämföra våra signaturer.
Nä din "person är inte viktig och du vill bryta tankar och föreställningar". Då förstår du inte heller vari min kritik låg. Den att du på det sätt du kräver att ÄB ska bry sig om att svara människor som är så vidunderligt fega att de inte ens vågar stå för vilka de är utan skyller på att "min person är inte intressant".
Högt i tak är en ofta förekommande paroll inom kyrkan. Men den takhöjden tillkommer i praktiken bara ett fåtal. Därför är Sandahls blogg ett viktigt forum för diskussion och tankeutbyte inom kyrkan.
RaderaÄven om du skulle få del av mitt namn, adress m.m. skulle det inte säga dig något. Min person är inte intressant. Jag förstår att anonymitet kan väcka frågor men jag har förstått att den som sätter sin fot innanför tröskeln på sociala medier riskerar sticka in huvudet i ett getingbo. Just eftersom jag är en vanlig person vill jag inte exponera mig personligen. Valet står mellan att "hålla tyst" och att skriva under pseudonym. Mina åsikter och tankar, med de förtjänster och brister som dessa har, får därför tala för sig själv.
Det vore intressant att höra vad alla andra som kommenterar på denna blogg och som inte skriver ut sina fullständiga personuppgifter resonerar i denna fråga.
Jag är dock glad för att du är öppen med din identitet. Det har bidragit starkt till min förståelse för vad en "trevlig tjej" är.
Jag har inte begärt att Antje Jackelén ska besvara en obetydlig kommentar som min egen på Sandahls blogg. Däremot hade det varit fantastiskt om hon själv hade lämnat en kommentar på bloggen eller på annat sätt svarat på de återkommande frågor som inte uppkommer bara på denna blogg utan på många andra platser och forum inom kyrkan.
Du får gärna tro att jag är en pensionär person, inte mig emot!
Du finns med i mina förböner. Jag önskar dig Guds rika välsignelse!
Kyrkvärden
Kyrkvärden: Jag ska förtydliga mig. Jag begär inte att alla ska skriva för-och efternamn här, det kan kännas väl utlämnande. Och om man skriver allmänt strunt (vilket vissa anser att jag gör) så spelar det ingen som helst roll om man skriver anonymt. Det är när man bekyller människor och går till angrepp mot namngivna som jag tycker att man själv bör våga träda fram. BOD (vars åsikter jag inte delar) är "framskickad för att göra smutsjobbet" och "ÄB nedlåter sig inte" och vissa präster "används av Djävulen själv". Det är enligt mig oehört ska vi säga "saftiga" beskyllningar som få skulle våga säga öga mot öga.
RaderaF ö tyckte jag att jag läste för inte så länge sedan att ÄB bjudit in sina kritiker som Sofia Lilly Jönsson och en del kritiska bloggare till samtal. Det kan förstås någon i sig se en anledning till att kritisera, att hon försöker köpa dem. Men i alla fall någon skrev att det varit en bra diskussion. Jag menar att den som kritiserar sakligt och visar vem man faktiskt är därför kan få svar på sin kritik av ÄB. Mer vet jag dock inte om denna händelse.
Tack och allt gott även till dig.
Tack för ditt klargörande. Jag kan konstatera att vi är överens om att vi inte är överens i saken. Enhet och enighet förekommer sällan i den stora medlemsmångfaldens kyrka.
RaderaJag står för varje ord och skulle kunna föra fram mina åsikter öga mot öga. Jag föredrar rak kommunikation till skillnad från de fromma besvärade leenden som ofta möter de som har åsikter och tankar som "avviker".
Jag noterar att din uppbragdhet stannade vid att jag antytt att Bengt Olof Dike gör smutsjobbet åt andra och inte att han - strikt metaforiskt - är en "nyttig idiot".
En åsna är en åsna även om den ser ut som en häst på långt håll. Samma sak gäller utvecklingen inom kyrkan. Det som river ned och förstör kan inte ha annat ursprung och upphov än från Djävulen. Djävulen sitter i detaljerna och de glömmer man lätt bort. Det kan tyckas som allvarligt att dra in Djävulen i diskussionen. Men för mig är det digitalt: Gud eller Mammon. Det är sällan att någon själv är medveten om vems redskap man är. Liksom Gud verkar även Djävulen ofta i det tysta. Och kanske för jag den senares ärenden? Det får vi se när noten dras upp på stranden och fisken sorteras.
Om nu Antje Jackelén bjudit in några av sina kritiker till samtal är det gott. Vi får tro att det är början på en ny kommunikationsstrategi från hennes sida. Att utforma en sådan finns det kommunikatörer i Kyrkans Hus som kan räknas ett i tvåsiffrigt antal.
Over and out for now. Jag kommer säkert dyka upp på några andra ställen på bloggen framöver så vi hörs säkert igen :-) Trevligt att råkas!
Kyrkvärden
BOD, det vore lätt att göra sig lustig nu, men det leder inte långt. Men läs DS text igen. Hela meningsutbytet ovan förutsatte att du polemiserade DS inlägg, och alltså - vad vi alla trodde - försvarade den alternativa trosbekännelsen. DS visar fram den som exempel på att problemen med förvanskad lära inte är ett alldeles nytt problem i SvK, vilket nog syntes alla dina vedersägare ovan orimligt att tänka att du skulle ha kunnat missa.
SvaraRaderaKyrkvärden fabulerar men andra applåderar!
RaderaBloggarDags kommentatorsskara är - med få undantag - den teologiska ensidighetens och självupphöjelsens proselyter. De som, förutom applåderar varandra för ständigt likalydande inlägg, vilka med få undantag går ut på att odugligförklara/dödförklara Svenska kyrkan,
också alltid i ett märkligt flockbeteende attackerar den som pekar på ovedersägliga sanningar om denna kyrka och pekar på dess oerhörda betydelse för hela vår nations framväxt.
På så sätt angrips hela tiden verkligheten, den som är dokumenterad, kan beskådas och höras i kyrkorna. Ömsom sker detta på ett grovt och personcentrerat sätt, ömsom i tama försök till ironi och raljerande, som "Kyrkvärden" ovan har satt på pränt, naturligtvis med en instämmande klapp på axeln av mannen i Halland.
I den aktuella texten karakteriseras mitt försvar för vår demokratiska folkkyrka och - dokumenterat utan varje uns av tvekan - Kristi kyrka på jorden för "smutsjobbet".
Vilken smuts - och vilket jobb?
Att försvara Svenska och Kristuskyrkan är alltså ett "smutsjobb", påstår den som är - om vederbörande nu är det? - kyrkvärd och söndagligen i sin kyrka ser vad som byggts upp och hör det som förmedlas?
Vad gör signaturen själv då som eventuell kyrkvärd i Svenska kyrkan? Ett "smutsjobb"?
Den instämmande applåden från Hallandsmannen är ryggmärgsreflexen, en av de många som ständigt utlöses på bloggen, när undertecknad, jämte möjligen någon annan, står upp för vårt lands gemensamma historiska Gudsmonument, den Högstes gåva till oss alla.
Kom då ihåg, mitt kritiska herrskap, att i varje fall jag gör detta med stolthet och tacksamhet och ibland även med en tår i ögonbrynet över allt som jag och andra har kyrkan att tacka för.
Att varken den enskildes eller flockeffekten hos mina kritiker ens någon gång går i denna riktning är djupt beklagligt och obegripligt.
-Är Du otacksam, käre kyrkvärd?
BENGT OLOF DIKE
"Den instämmande applåden från Hallandsmannen..."
RaderaOm du hade gittat att läsa vad andra skriver hade du för länge sedan förstått att "Jag i Halland" är en kvinna. Men du utgår, i din sexism, från att alla kommentatorer, om de inte har kvinnliga namn, är män. Detta samtidigt som du ska försöka framstå som en kvinnornas riddare där de ska ha RÄTT till prästämbetet.
Kyrkvärdens inlägg var något av det bästa som skrivits på denna blogg. Och vad har du egentligen att tacka Svenska kyrkan för? Har Svenska kyrkan lett dig fram till en kristen tro; i annat fall har du inget att tacka den för.
Jag är inte alls otacksam. Jag är tacksam över att se att du är uppfylld med den Helige Andes glöd när du författar dina inlägg...
RaderaDen som tar emot Jesus Kristus om söndagarna får genom nattvarden trons näring. Det är allt annat än de snabba och innehållslösa kolhydrater som Svenska kyrkan på många håll föder folk med genom bl.a. ”låga trösklar” och ”inklusivt” språk. Att dricka välling tröttnar de flesta på till skillnad från föda med lite tuggmotstånd. Att lära sig cykla eller simma tar sin tid så även för den till en början ovane gudstjänstbesökaren. Dock finns det de som är ute cyklar mest hela tiden och simmar allt längre ut på öppet vatten. Men det är aldrig försent att vända om.
Kyrkvärden
Jo det må vara "teologisk ensidighet" som mestadels presenteras.
RaderaMen den är åtminstone teologisk, till skillnad från den ensidighet som återupprepas av BOD.
Jo, Elisabeth och andra, jag har oerhört mycket att tacka Svenska kyrkan för!
Radera-Kyrkan har givit mig Ordet, symboliserat och vittnat om Guds närvaro för den som vill ha Honom som följeslagare, givit tröst i tunga stunder och varit läkande för själen. Kyrkan har - det gör den alltid - påmint om vår västerländska kristna kulturs betydelse, traditionerna inre och yttre betydelse, och dess klockklangers ljud låter oss ana den underbara men för oss ogripbara värld som är Guds.
Detta, och mycket mer, Elisabeth och ni andra, har Svenska kyrkan betytt för mig. Skulle jag inte vara tacksam - djupt tacksam - då?
Har inte kyrkan givit Elisabeth, och ni andra, något?
BENGT OLOF DIKE
Snabba och innehållslösa?
Radera-Bäste kyrkvärd! Jag tycker att Dina ord om innehållslösa kolhydrater från Svenska kyrkan är mer än ofina - de är simpla - och bara ägnade att missakta hela Svenska kyrkan, den kyrka som samlar sex miljoner medborgare och finns överallt i landet.
Texten är ovärdig, därför att den är nedlåtande i tonen och dessutom osann. Som om det inter skall vara låga trösklar - utan citationstecken - i en kyrka, där alla är välkomna, ingen graderas eller reduceras.
BENGT OLOF DIKE
Snälla BOD - varifrån har Du fått att SvK "samlar sex miljoner medborgare"? De samlas ju i vart fall inte till söndaglig gudstjänst eller till kyrkoval! Så - i vilken mening "samlas" de?/Paul
RaderaSvK samlar till 4 miljoner söndagliga gudstjänstbesök.
RaderaEn imponerande siffra.
I alla avseenden utom i relation till medlemsantalet.
Min församling har cirka femhundra medlemmar och samlat i medeltal drygt 100 per söndaglig huvudgudstjänst. Lågt räknat blir det 10 gudstjänstbesök per medlem och år. Vad ska en kyrka ha medlemmar till om de inte går till gudstjänst?
Dr Edmar verkar inte ha läst Athanasius utan snarare Arius.
SvaraRaderaSnacka om historielöshet om man inte ens vet varför trosbekännelsen formulerades.
Tyvärr finns sådan okunskap även idag i detta långa land från Lunds stift till Luleå stift.
Anna,
SvaraRaderaDu ger dig in på gnostisismens irrgångar och tror förmodligen att du är vis. Lidandets problem och Guds vägar är oåtkomliga för oss. Vi kan acceptera detta eller tro oss lösa detta men det enda vi kommer att åstadkomma med detta är att vi hamnar i otro, Dvs ur kristen synpunkt i något som inte längre är kristendom.
Den som kallar sig kristen och samtidigt tror sig förklara vad Gud inte uppenbarat kommer att finna att han /hon istället för att försöka förklara Gud försvarar(?) en avgud.
Det kommer alltid att finnas frågor vi helt enkelt inte kan få svar på enbart med vårt förnuft.
Vetenskapen är inte svaret -den kan aldrig ge ett fullständigt svar och dess "sanningar" kommer alltid att vara styckverk som förutsätter något som inte kan bevisas och alltid(?) erfarenhetsmässigt leder till ny sk."sanning".
Varje "kyrka" som tror sig kunna förklara det i sig oförklarliga hamnar i sektens värld och utanför kristen tro och lära.
Lika illa går det om "kyrkan" i sin iver att försöka förklara det oförklarliga anpassar sig till det som är dagens sanning och tron på vad och hur det borde vara. Dagens sanning blir oftast morgondagens skämt liksom vi idag skämtar om vetenskapens fel igår och glömmer att vi visserligen ofta kan visa på felslut men sällan / aldrig(?) på den slutliga sanningen och därför bör vara lika kritisk mot dagens sk sanningar och "självklarheter" som vi tenderar att vara mot gårdagens. Framförallt om dagens sanningar överensstämmer med vårt önsketänkande.
Våra förklaringar(?) av Gud om vi ger oss in i sådana diskussioner ändar alltid upp i att vi skapar oss en avgud och när vi sedan vänder oss från denne avgud tror att vi i ärlighet har vänt oss i från Gud.
Den Gud den kristne bekänner och Jesus uttryckligen förklarade vara den ende (alltigenom) god.
Inte en välvillig farbror som tycker det är trevligt att se sina barn rasa runt på jorden och dess misstag vara petitesser som ordnar sig i evighetens sken.
Det är kanske trösterikt? Det är dock inte kristendom som handlar om annat och innebär förtröstan på Jesus och vad han lärt oss. Den Jesus han hävdar sig vara inte vad visa sk humanister tror sig kunna säga om Honom allt från att vara en allmänt vis person möjligen i samma härad som andra vishetslärare om än mera högtstående. Dvs ett föredöme men inget mera till att vara en fiktiv person som aldrig existerat.
Som sagt. Kristendom handlar om förtröstan och insikten att vi inte ostraffad bryter mot hans bud hur visa vi än tror oss vara.
//HH
HH: Jag tycker du är så oändligt tjatig när du nu igen kommer och talar om "vad jag tror mig vara". Du får vara vänlig och sluta med det om jag idas föra en konversation med dig överhuvudtaget.
RaderaEn sak undrar jag bara: hur kommer det sig att om man tror "rätt" som du alltid påstår dig göra, och inte har några problem med Bibelns budskap och därmed vet att salighetens ängder väntar på dig, ändå är så bitter och elak och grinig som du är? Hade jag den vetskap som du tror dig ha föreställer jag mig att denna nåd borde göra en lite mer ödmjuk och lite snällare. Du är med andra ord inte en god ambassadör för din tro, hur mycket bättre du än är på att tro än många av oss andra. Och det får mig att undra om allting verkligen är så rätt med den som du påstår.
HH, du ska inte begära att Anna förstår vad kristendom är, eftersom hon är närmast en karikatyr på feministisk hedonistisk MTD-religion. Om jag förstått det rätt är Anna ett av Svkys många prelatbarn, varför det knappast förvånar man av ordning att hon verkar leva i en ständig pubertet?!
RaderaAntony
Tänk så olika man kan se på sin omvärld, Antony! Och hur olika man kan föra ett samtal... /Sophia
RaderaAntony: Det vore intressant att någon gång få se dig (och HH) lägga ut på vilket sätt jag är så feministisk. Är det för att jag opponerat mig mot idén att kvinnan ska underordna sig mannen i allt och att kvinnor inte ska vara chefer över män? Är det detta som ni anser vara så häpnadsväckande feministiskt?
RaderaTack för Edmars "credo"! Folke T Olofsson gör en lysande analys av den sortens trosbekännelser i senaste numret av Svensk Pastoraltidskrift. En liten randanmärkning är dock på sin plats: sången med refrängen "Hennes starka vingar bär" står icke i Den svenska psalmboken. Den står i Verbums tillägg från 2003, i svenskkyrkliga sammanhang en ren förlagsprodukt. Officiell ställning har tillägget endast inom Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, där det ersatte motsvarande från 1986.
SvaraRadera