Nio middagar för fromhetens skull

Nu måste jag smälta gårdagens intryck och den info överstarna delgav mig. Det drar ihop sig, kan jag säga. Inte för att jag misstror vad de hade att berätta, men några kompletteringar behövs. Detta kan visa sig stort. Besvärande stort. Jag återkommer.

Jag har trots all min fromhet inte riktigt kommit till rätta med insikten, att en god kristen på Fettisdagen äter nio middagar. Kan därmed egentligen avses en ordentlig middag med nio rätter – eller är detta en liberalteologisk undanflykt från efterföljelsens allvar och hårda villkor? Kanske inte om det ska bli pengar över till de fattiga och läkare respektive begravningsentrepenör inte ska få alltför goda inkomster, allra minst mina.

Tycker ni att jag kompromissar när det kommer till lagen och belönar mig själv med evangeliet som en garnering, får ni säga till. Annars tycker jag själv att min fromhet blomstrar, när jag nu kan föreslå just nio rätter till fetttisdagens middag. Jag har inte vinnlagt mig om att bli lucullisk i den mening som gällde i romarriket och i gastronomins Sverige i våra dagar. Här är det trots allt rätt enkelt. Och portionerna ska vara mindre än de brukar vara. Inte biff på 2-300 gram alltså. Finns det någon tonic över efter gårdagen kan en G&T inleda. Eller champagne. Om inte någon sekt väljs men en kyrkokristen kanske inte vill just en sekt utan låter Equmeniakyrkan läppja på den?

Tre förrätter – och nu är det inte alternativ utan alla förrrätterna fast en efter en.
Lite bröd att bryta och kanske franskt saltat smör, om inte fransmännen ätit upp både det och vårt smör.
1. Consommé. Helst ska det simma ett par små morotstärningar och tre gröna ärtor i consommén. Ett vaktelägg i också?
Ett ostkex till eller en osttwist. Vatten (men med måtta) kan drickas.
2. Sallad av enkelt slag, kanske med knaperstekt bacon och några steka champinjoner? Dressing.
Ett glas vitt vin. Fumée Blanche är aldrig fel, säger prosten R.
3. Sedan blandade charkuterier med cornichoner, ett salladsblad, en tomatskiva, en brödbit och fortsatt med vitt vin.
Jag hade här en variant med en [liten] råbiff,  äggula, rödlök, kapris, cornichoner, dijonsenap, riven pepparrot samt brännvin och öl men kände att det kanske, trots allt, var att ta i och definitivt ta en risk inför Askonsdagens morgon. Bort det!

Tre huvudrätter – samma regler
Om man vill göra det lätt för sig är det potatis- eller rotfruktsgratäng rakt igenom.
1. Kyckling och bearnaisesås. En halv kycklingfilé per person? Vill man spänna sig får det bli ris. Garnera lite elegant.
2. Fläskfilé, kanske som gryta med grädde, oxfond, champinjoner och schalottenlök, ja ni vet. Den kan man frysa in för kommande behov och därmed komma rätt. Vill man spänna sig också här struntar man i potatisgratängen och serverar hasselbackspotatis. Grillad sparris med flingsalt pryder tallriken.
3. Biff med lök, sky eller rödvinsås. Råstekt potatis i tärningar om ni inte exmerar den där stackars potatisgratängen, som hittills lyst med sin frånvaro.
Tar man fram en bag-in-box med rödvin (en box brukar räcka till två men kanske inte riktigt förslår?) kan man köra med Côtes-du-Rhône rakt igenom. Biskopssonen Martin Giertz började importera detta vin blandat av Joseph Pellerin, så detta ser jag som ett vin att njutas inte minst i bekännelserörelserna. Prosten R invänder alls inte.

Slutligast
1. Ostbricka med päron kanske eller fikonmarmelad, några enkla kex, kanske franskt saltat smör (finns det, jag tjatar min osäkerhet, att få tag på numera?). Här dricker man portvin. Cockburns? Grahams? Välj själva. Eller varför välja?
2. Fruktsallad med grädde, kanske med lite mandelmassa i grädden? Passar ett glas sauternes? Här tyckte prosten R att det lyxas, men vad då? Hittills har ju enkelheten dominerat.
3. Semla. Kanske med varm mjölk. En klassiker. Det finns likör som smakar semla, men den ska beställas och är kanske att ta i. Lite i alla fall.
Efter allt detta kanske kaffe passar. Grädde har vi hemma så det kan bli en irländsk blandning eller farisée, dvs med rom i. Tullamore Dew och kanske den där sockerspriten som heter Gay annars får vi nöja oss med Hansen eller en mörk Bacardi? Jag undrar om ungdomens Silverrom fortfarande finns att köpa.  En verkshelighetsdag som denna kan ni ta vad ni vill. Baileys eller Xanté går också an. Eller ska det helt enkelt bli en enkel kopp kaffe med en konjak, den svarta eller en Braastad? Här verkar nivån ha höjts ytterligare, tycks det mig, men så här långt i måltiden kan det lätt inträffa.

När fettisdagens alltmer upprymda middag avslutats finns det tidsmässigt utrymme för groggarnas glada tid.
Om någon fortfarande är lite törstig får väl lite pilsner hällas på (och kanske lite chips eller jordnötter för saltbalansens skull) så att allt blir en salig blandning.

Efter detta praktiserande av kyrkokristen fromhet en fettisdag kan man nog, om allt fungerat, sanningsenligt säga: Frälsningen är här! Askonsdagen blir en annan dag. Och det kroppsliga tillståndet kan visa sig ha blivit väl samstämt med just aska och insikten om den egna dödligheten. Då är väl allt som det ska vara?