Förlagschefen fick yrsel, tror jag

Hur det happat sig för bokförlaget Verbum hade chefen för ett annat förlag plötsligt fått klart för sig. Förlagschefen närmast svimlade. Riktigt vilken skillnaden mellan att svimla och svimma är, vet jag inte, men jag förstod att reaktionen var åt svimlingshållet. Förlagschefen talade nämligen, den som svimmat talar inte, och sade: "Det har ju hänt förut att ett förlag har fått makulera en hel upplaga när rättighetsfrågorna inte varit reglerade och så starta från början igen." Det är, förstod jag, därför som förlagen brukar hjälpa varandra när frågor om rättigheter dyker upp för det kan bli hur fel som helst och då är det bäst att samarbeta. Att det är svårare nu än för tjugo år sedan med bestämmelser om upphovsrätt tror jag mig ha förstått.

Nu ska vi väl inte köra bajonettfäktningens teknik fullt ut, dvs "stick in, vrid om, dra ut" (men håll emot med foten mot fiendens kropp när du vrider om och drar ut så att bajonetten inte fastnar i brosk eller ben, för då har du problem. Tack alla skattebetalare som betalat för att vi i unga år skulle få lära oss denna ädla konst!) Detta sagt kanske vi ändå kan vrida om lite? Vad kommer detta strul att kosta? Om skadeståndet beräknas på de 6-8 miljarder som Svenska kyrkan ska uppfattas vara god för i reda pengar och skadeståndet för den brottsliga ska vara kännbart, vad talar vi då? Bokförlaget Verbum skyller ifrån sig. Och det är alltså Svenska kyrkan som "claimat" (som det heter om sjögränserna) copyright. Det har kan med europeisk standard bli mycket kostsamt.

Dr P, inte att förväxla med docent P, ringde också. Om han skulle vilja skriva ner Herrens bön, måste då tillstånd begäras? Tänka sig att någon gör en väggtidning och skriver Herrens bön på den, vilket lagbrott begås då? Om saken anmäls till Svenska kyrkan, vad gör kyrkosystemet då? Jag menar, anspråket gällde ju samtliga texter.

För egen del är jag mest förundrad över hur en arbetsprocess från början till slut åtföljs av problem och hur kyrkosystemet så idogt visar sin oförmåga att hantera dem, dvs lösa dem och se till att nya inte uppkommer. Det är lika galet som i krig när ett förband får order om att göra något som förbandet inte har övat manskap för att utföra men inte heller utrustning eller underhållslinjer för. Sådant slutar bara i katastrof och vid sådana tillfällen finns det inte ens personal nog för att föra bok över de stupade och var de blivit begravna om de ens blivit det. Om ni inte förstår vad jag menar får ni läsa Beevors bok om striderna i Ardennerna 1944. Ja, vad ska katastrofer jämföras med? Och grundbulten till förståelse av vad som hände är oförmågan att ta in kritik och göra något konstruktivt av den.

Klart att jag undrar om revisorerna sitter stilla i båten nu. Risken är överhängande att byråkraters ryggmärgsreflexer att ingenting göra och en nytillträdd och orutinerad styrelse (ett lätt byte för dem som fattat de beslut som resulterat i det läge där Svenska kyrkan nu är) väljer att passivt invänta något obestämt. Det är det allra kostsammaste alternativet, tror jag. Revisorerna kanske skulle varsna farorna?

Har det sagts att missalena ska börja distribueras den 12 mars torde det i det närmaste vara färdigtryckt, arken väntar på att torka och så ska de bindas in. Kravet som ställs är också att det som finns utlagt på Svenska kyrkans hemsida ska bort därifrån. Det är inte utan en viss entusiasm jag inväntar Torsdagsdepressionen. Men redan innan hunden Loke skulle hämtas på dagis, jo, han tränar på att bli som folk ihop med andra hundar, såg jag att kyrkligdokumentation.nu lagt ut brevet från Dr Pahlmblad till kyrkostyrelsen.  Det kan tyckas vara hovsamt men det brevet är en dynamitards verk. Handboken digitalt publicerad "bör" tas bort från hemsidan heter det, detta "eftersom publiceringen av somliga texter inte är laglig." Tänt var det här! Kom inte och säg att varningen inte nått fram till Antjeborg och säg inget annat än att ljuset kommer från Lund. Liksom smällen.

I den andra frågan, den om böneropen i Växjö, har SD trätt fram mot Modéus II. Det skedde i Smålandskomposten. Tanken var att Svenska kyrkan med en tydlig profil, kontur och identitet både kan behålla och locka nya medlemmar. Av detta skäl skulle vi ta tillvara tro och tradition. Jag måste bekänna mitt främlingsskap inför resonemanget. Jag tror det är fel. En profilerad kyrka lockar kanske alls inte de stora skarorna men det handlar inte om det. Och de som tror att SD ska förnya Svenska kyrkan har nog inte förstått allvaret i kyrkokrisen. Men jag ska misstros. Jag gillar inte att SD fick två mandat i kyrkomötet från Växjö stift och jag ogillar ett system där detta alls är möjligt. Detta oaktat att SD kunde förstå att det var något knepigt med kyrkohandboken. Också en blind kan få korn på en höna, som prosten Edwall sa. Konstigt att jag blir främling i min egen kyrka, den som faktiskt är två. Detta är för en evangelisk kyrkokristen fullständigt självfallet. Simul är en teologisk grundkategori inte bara om enskilda utan om hela Kyrkan. Och heresierna följer som skuggan följer den vandrande. Det ska väl inte vara så svårt att förstå. Förstår man det, kan man förstå något om vedermödorna i kyrkohandboksarbetet.

Detta mitt främlingskap accentueras när jag denna morgon läser fagert tal av Modéus II i Smålandskomposten. Han har en mening "som biskop", heter det. Tydligen är meningen denna: "Det är kyrkans uppgift att förmedla den kristna tron, det är viktigt med tydlig kristen identitet och det är förkunnelsen av evangelium som ska stå i centrum." Måste detta sägas? Jo, för det kommer ett tillägg: "Samtidigt lever vi i en föränderlig tid." Slutsatsen blir att vi behöver mötas, se varandra i ögonen, träna oss i konsten att lyssna till varandras berättelser och ta hjälp av varandra för att kunna navigera klokt i en svår tid. Nu längtar jag efter Bengt Lidforss!

Modéus II undviker frågorna om vad böneutropet innebär i sak och vad det betyder när det utropas över en stadsdel. Imamen Ismail Abuhelal säger att böneutrop "höjer självkänslan, skapar glädje och kraft, en känsla av tacksamhet och acceptans" (Smålandskomposten idag) och jag tror honom. Så är det för muslimer. Så är det i en muslimsk stad, by eller stadsdel. Så vad välkomnar Modéus II? Är inte en grundtanke i islam att alla egentligen är födda muslimer (om jag minns Christer Hedins avhandling från år 1988 rätt)?

Yrslan är inte bara förlagschefens. Men svimla inte!