Perspektiv på kyrkokrisen

"Debatten om svenska kyrkans nuläge och framtid är i regel ganska förvirrad." Det hette så i Svensk Tidskrift år 1962 på sidan 342. "Men det lönar sig knappast att söka förneka, att svenska kyrkan sedan några år befinner sig i permanent kristillstånd."

Då vet vi. Permanent kristillstånd var ordet, sa Bill. Ordet var det, sa Bull. Eller var inte detta ett skeende under den lyckliga samlevnaden under äktenskapsliknande former med staten? Nå, till ovissheten 1962 hörde hur den framtida förbindelsen skulle gestaltas, men därtill hade kyrksamheten minskat starkt, svåra splittringstendenser framträtt inom prästerskapet, prästbristen hotade och antalet kristendomslärare var alldeles för litet.

Vilken dystergök har fått ihop denna nidbild av Verkligheten?
Dystergöken beskriver "den urholkade folkkyrkan" och berättar att kyrkan i praktisk politik "fått erfara, att stödet till den av staten officiellt omhuldade kristendomen sitter trångt." Finansdepartementet hade planerat hårda nedskärningar av antalet prästtjänster när det skulle pastoratsregleras (200 tjänster bort) och läget har varit "ogynnsamt för praktiskt taget alla reformer, som föreslagits från kyrkligt håll."

Folkkyrkotanken skär också mot den bistra verkligheten, skriver dystergöken. För hundra år sedan var kyrksamheten 40%, vid sekelskiftet 17%, år 1927 var den enligt DN 5,7% och flera stift uppvisade omkring år 1930 på en kyrksamhet på mindre än 3%. Dystergöken konstaterar, att man kan vara medlem i svenska kyrkan "utan att ha någon som helst samhörighet med den gudstjänstfirande fösamlingen".

Till beskrivningen av läget år 1962 hörde också att Svensk Pastoraltidskrift hade en högre prenumerantsiffra än Svensk Kyrkotidning och att större delen av de yngre prästerna – "framförallt de som studerat i Uppsala" – sympatiserar med Kyrklig Samling. Dessa präster betraktar Bo Giertz och GA Danell som kyrkans egentliga ledare.

Nu är inte allt dystert ens för dystergöken. Siffror finns som avspeglar förnyelsesträvandena. Konfirmationsundervisningen förnyas och sommarkonfirmation är "ett av de lyckligaste greppen i kyrkans ungdomsfostran på senare år". Kyrkogångsfrekvsen visar en svag men tydligt markerad uppgång. Växjö stift låg på 5.1% år 1960, Skara på samma nivå. Göteborg hade fallit tillbaka till 4.6% men Stockholm låg rekordlågt. 1% Men med nya småkyrkor skulle detta snabbt leda till ökad kyrksamhet, slår dystergöken fast och upphör sålunda att framträda som dystergök och bara som – gök. Han försummar inte att nämna "badortskyrkorna" som framgångsexempel. Att de amerikanska kyrkorna inte är statskyrkor men likväl får in stora bidrag från medlemmarna, noterar han.

Svensk Tidskrift ska inte räknas in bland de revolutionära bladen, de som satsar på omvälvningar. Så vem skrev? Gunnar Hillerdal. När man går till läggen, träder en annorlunda bild fram. Vi ser mer detaljrikt och det som några ser som en guldålder tycks ha varit något annat. Det kunde de kyrkligt förnyade, de som skrev i Svensk Pastoraltidskrift, ge uttryck åt. Men alltså också en så havlig person som Gunnar.

Ska vi då undra hur det är med kyrkogångssiffrorna så här två generationer senare? Badortskyrkorna har kanske expanderat? Jag skojar! Har debatten om Svenska kyrkan blivit mindre förvirrad? Jag skojar igen!