Moribund

Morsan gillade latinet. En provinsialläkare med helklassisk bildning kan förväntas göra det. Sålunda sa hon inte att en patient var döende utan "moribund". Jag snavade över ett citat av biskop Bo Giertz, där han förde fram en tentativ diagnos: Svenska kyrkan är sjuk och kanske är det dödssjuk hon är. Jag gillade citatet kanske mest för att Bo Giertz sa så. Han kunde ju vara direkt hurtig i det andliga och med glada paroller mana de mer klentrogna. Men här fanns det plats för det dystra.

Alla präster är inte sådana. De konstruerar sig en möjligare väg. De kan se en sjuk kyrka men inte tänka sig att Kyrkan är dödssjuk. Skälet är enkelt. Svenska kyrkan kan inte vara dödssjuk av det enkla skälet att det kan jag inte tänka mig. I många system finns det folk av det slaget. Det är som i predikan med två delar: 1. Hotbild. 2. Motbild och med någon gudomlig automatik så vänds hot till sin motsats: hopp. Vi är ju kristna!

Det finns en kristlig iver att aldrig ta allvaret på allvar, menar jag. Mycket allvarligt! Löftet att dödsrikets portar inte ska bli Kyrkan övermäktiga, tror jag. Men lampstället kan flyttas. Vad har folket i Sverige gjort för att bevara tron och leva sin kallelse, den en majoritet nåtts av i dopet. Om de slarvat bort – om vi slarvat bort – allt detta, vilka förpliktelser har då Gud att låta ljuset lysa klart i detta land, när det finns människor i andra länder, som längtar efter det som här nonchaleras?

Hur lång tid kan en kyrka vara döende utan att dö? Uppenbarligen rätt länge och omedvetet. Du har det namnet om dig att du lever, men du är död, är i sig ett överraskande besked, medge det. "Herre, det hade jag faktiskt inte en aning om!" skulle repliken då kunna bli. Eller vad svarar man på sådant? Kanske säger man ingenting? Och vem svarar för en kyrka som får höra detta? Ärkebiskopen, kyrkoherden, kyrkorådets ordförande eller kyrkostyrelsens 1:e vice ordförande?

Ska man svara: "Herre, du kommer ihåg det där med den rykande veken och talet om den lilla resten? Det må vara att mycket ser konstigt ut och tyder på att den som förkunnas i egentlig mening är något annat än kristen tro, fromt och fint förstås men något annat.  Vi märkte aldrig hur MTD-religionen tog över och det beror på att vi underskattade själafienden. Hjälp oss!"

Kommer då någon enkel kyrkokristen, komminister eller något annat, att fälla den avgörande repliken: "Herren hjälper den som hjälper sig själv!" och mötas av en storm av protester? Det är inte tillräckligt kristligt att säga så. Men kanske? Finns det någon längtan efter ett annat sakernas tillstånd eller finner sig de kyrkokristna i det som är? "Det är som det är för hur skulle det annars vara?" Det finns människor som är nöjda bara de kan vara lite missnöjda, som prosten sa. Och så sköter de nogsamt om sitt missnöje men gör inget åt det, för då skulle de inte kunna vara nöjda längre. Klagan över kyrkolivets förfall är också en livsstil att vara nöjd med.

Moribund? Hade biskop Bo Giertz fel? Antagligen inte. Det som redovisas som livstecken kan vara dödsryckningar. Patienten säger att fötterna börjar bli kalla. Vi hämtar några varma sockar... När väldigt mycket inte fungerar tror jag att vi ska se tecknen.

Så vad är det tecken för när mässboken läggs ut för begluttande på nätet men allt inte finns med på grund av olösta frågor om upphovsrätt? Svaret i kyrkostyrelsen, när frågan ställdes, var att dessa frågor var avklarade. Det var de alltså inte. Jag hör till dem som finner det illavarslande i en process när sådant sägs som inte är sant. Jag hör på ett sätt till de uppbragta. På ett annat sätt tänker jag i all stillhet. Detta är ett tecken på att allt inte står rätt till och de tecknen har varit alltför många. Blir det så när en kyrkostruktur är moribund? Är det därför det inte blir rätt? Kan inte bli.

Ska jag nu så där kristligt hantera hotbilden med en motbild och därför entusiastiskt förbereda mig att fira äldsta barnbarnet, som idag hunnit bli 18, vilket är en vördnadsvärd ålder? 2/2 2000 var det första datumet med bara jämna siffror i på mer än tusen år. Jag är usel i matematiken, men var inte 8/8 år 888 det jämna datumet dessförinnan? Är det kyrkligt att tänka långsiktigt tillbaka men annars inte tänka långsiktigt?