Hello, no!

Blev det ett försmädligt skrivfel för någon tid sedan när ordet "hello" tappade ett "o"? Vi tolkar allt till det bästa. Men ordet "no" fick nu med o-et. Bra. Annars hade det blivit n-ordet och det hade inte varit bra.

Jag funderar rätt mycket i en form av terapeutisk behandling efter lördagens melodifestival, där det romersk-katolska inslaget stod fram. Edward Blom, sålunda. Om ni undrar vad den romersk-katolska kyrkan bidrar med i Sverige så tänk Edward Blom i Melodifestivalen. Det är ett lika effektivt preventivmedel mot konversion som ett barnkalas är det när det handlar om fortplantning.

Jag lugnade nerverna med biskop Bertil Gärtner, dvs Biskop Bertil – herde och lärare, minnesskriften som Björn Fyrlund & Markus Hagberg redigerade 2010 (SPT:s småskrifter, har ni tur finns den kvar att köpa). Bp Bertil berättar hur han plockats in i en taxibil för att patriarken av Konstantinopel uppenbarligen ville berätta att ortodoxerna var välinformerade om vad som händer i Svenska kyrkan. Patriarken sa: "Lämna aldrig den kyrka där Gud har satt dig. Även om det blir mycket svårt. Sådan är traditionen här."

På väg hem reser Bertil via Rom och bor hos Birgittasystrarna. Moder Teklas hand anar jag när Bertil får frågan om han vill möta påven JPII. Bertil tog upp frågan med påven om att stanna eller gå. Påvens svar var detsamma som svaret patriarken gav: Du ska stanna på din post där Gud har satt dig. (aa s 83)

Det var länge sedan Bertil frågade och hans undran hörde ihop med drevet 1979-1980, ni vet under den där lyckliga statskyrkotiden när allt frid och fröjd. Biskop Bertil höll fast vid svaret.

Jag har inga invändningar om lekfolket konverterar. Jag inser att om det inte finns en kristen mässa att tillgå i nejden och inte tillgång till bil, kanske... El-cykel är inte längre att tänka på, har jag fattat. Men präster? De har kallats till prästämbetet i denna arma kyrka och vigts i den. Vad ändrar om det kommer en herde vars röst de inte känner? Intet, intet, intet. Ska de verkligen dra då?

De flesta är kloka och drar inte förrän de är avkragade, utköpta eller pensionerade. Men vad hjälper det? Andra är nu svårartat frustrerade och undrar om biskopen verkligen är biskop eller undrar inte ens utan konstaterar icke-faktum, om ni förstår hur de menar. Men ska de relatera sina ämbeten till någon annan än den som vigde dem till präster? Succession mer än situation, alltså. Jag varsnar ett tankefel för den som blir situationsbestämd.Situationen då? Dent hanteras genom att 1) prästen meddelar stiftschefen hur han relaterar sitt ämbete och 2) ber att få ställa sina existentiella frågor om ämbetet till stiftschefen. De svagaste argumenten finns självfallet inte på frågarens sida (det är principiellt omöjligt)  men frågaren uppsöker inte stiftschefen för att utlägga frågorna eller föra egna resonemang kring dem utan för att ställa dem. En ärligt ställd fråga är aldrig fel och ska i görligaste mån få ett svar.

Ponera att jag har en timme med stiftschefen för samtal. Jag hade frågat stiftschefen mycket enfaldigt, ty sådan är jag:

1. Vad övertygade dig om att ämbetsreformen 1958, den av riksdagen antagna, är vad Gud vill?'
2. Vad var det kyrkomötet 1957, som sa nej, inte hade förstått?
3. Vad i boken Bibelsyn och bibelbruk tyckte du var bäst?
4. På vilket sätt övertygade resonemanget i den boken om kv*nnl*g* pr*st*r?
5. När läste du den boken?
6. Hur ser du på att Svenska kyrkan faktiskt gått ifrån 1958 års utfästelser?
7. Det finns de som hävdar att Svenska kyrkan med sveket som vapen och lögnen som verktyg genomfört den reform du står i, vad svarar du dem?
8. Vad anser du om Nils Johansson exeges av 1 Kor 14?
9. Vad säger du när Martin Luther och påven JP II båda avvisar reformen, den förste med argumentet att den Helige Ande inte tillåter och den andre att Kristus själv inte gett Kyrkan en fullmakt att förändra?
10. Vilket var egentligen felet med rapporten Kyrka Ämbete Enhet år 1993, menar du?
11. Kan du rekommendera någon särskild bok om ämbetsfrågan som hjälpt dig och hjälper mig till klarhet om vad sant är om ämbetsfrågan?
12. Vad gör vi om vi kommer fram till att kyrkomötet tog fel 1958 men hade rätt 1957 och fattade katastrofalt fel beslut både 1994 och 1997 för det är väl fullt möjligt att kyrkomöten kan ta miste, eller?

Tolv enkla frågor som kan följas upp. Men detta mödosamma är inget skäl att lämna stiftschefer i fred. Den som är på det humöret kunde ställa ännu en fråga.
13. Vad svarar du dem som säger att du inte är vigd till biskop för den fullmakten frånKyrkans Herre saknar Antje Jackelén?
Självfallet är detta bara en rent teoretisk/teologisk frågeställning, men den kanske ska motiveras av att det finns vetenskapligt anlagda kyrkokristna, dvs sanningssökare?

Nå, Svenska kyrkan skiftar skepnad. Men vad angår det den som vet att relatera till sin egen andliga historia? Det är andra som kommer som främlingar. Jag skrev inte "intränglingar".

Vad så med den kyrka som förser oss med sångaren Edward Blom? Vill denna kyrka ta emot några gross svenskkyrkliga präster som lekmän ens? Skulle inte polska och latinamerikanska präster få det lite svettigt då? Vill de svettas? Och vad har den Ranghögste att erbjuda? Kristi kors och nedersta platsen eller något bättre?

Naturligtvis är det finare att vara kv*nn*pr*stm*tst*nd*r* i romersk-katolsk tappning än i svenskkyrklig, det fattar jag. Men varför jagas likväl bara de i Svenska kyrkan. Mitt försök till svar blir detta: denna konflikt visar precist vilken kyrka som har den egentliga potentialen i Sverige, den alltså vars medvetna blir hårdast åtgångna. Varför skulle det inte vara så?

När jag såg docenten Gunnar Hillerdal, läkarson, i bloggkommentar så resolut avfärdas, tröstade jag mig med att det nästa måndag är Gin&Tonic Monday. Skulle medlemssiffrorna från 1950-talet redovisas? Från år 1950 när det enligt lag var kyrkmedlemskap i Svenska kyrkan som gällde om man inte anmälde att man gick till något annat godkänt samfund, Metodistsamfundet t ex? På så sätt blev Hjalmar Branting metodist, som ni kanske minns. Det där med religionsfrihet, är det inte helt enkelt en dumhet vi lika väl skulle kunna avskaffa?

12 eller 13 frågor levererades prompt och slutsatsen blev ett positivt "hello, no!". Men vad skulle hända om stiftschefen också fick en följdfråga?

14. Det ingår i jobbet att svara på prästers fråga, det fattar jag, men om jag inte övertygats av dina svar och nu väljer att ompröva och i stället hålla fast vid 1957 års kyrkomötes svar på reformförslaget, hur blir det då för mig – avkragas jag?

Går stiftschefen lite bröstgänges fram, och det är väl inte omöjligt, och hävdar kravet på rättänkande, kanske ännu en fråga måste ställas.
15. I en evangelisk kyrka, vilket prästlöfte väger tyngst om de kolliderar, det där med Bibeln och bekännelse eller löftet om ordning?