Otrosöverstarna

Överstarna ringde och högtalartelefonen hade de på. Det blev lite som Knatte, Fnatte och Tjatte när vi skulle samtala. De var tacksamma för G&T-kvällen och hade kommit till sin destination i god ordning. Löjtnant Olsson hade fått kaffe avslutningsvis och jag skickade med lite choklad för hans personliga bruk under färden. Jag antog nämligen, vis av erfarenheten, att överstarna skulle somna i bilens baksäte. När väl tacksamheten kommit till uttryck var det Modéus II saken gällde.

Överste Olofsson hade mediterat över meningen att Modéus II "välkomnar" en ansökan om böneutrop. Varför, sporde översten, gör han det? Jag hade inget svar.
- Han hoppas också, fortsatte översten, att få höra såväl kyrkklockor som böneutrop i vår stad. Varför hoppas han det? löd överstens fråga. Jag var lika ställd. Handen på hjärtat, varför skulle en biskop, som betrotts med den slutliga uppenbarelsen av de heliga mysterierna, hoppas på böneutrop från det kompilat Mohammed satt ihop – i olika proportioner ökenreligion, judendom och gnostisk kristendom samt en del annat smått och gott? Skulle inte en biskop i första hand välkomna kristen mission riktad till muslimer så att de får utöva kristen tro och varda saliga? Vad skulle jag svara överste Olofsson?

Överste Salander hakade på. - De där framtidsbilderna som stiftet formulerat är väl ett projekt Modéus II initierat?
- Jo, sa jag.
- Så det finns väl goda skäl att tänka att framtidsbilderna är något han själv i grunden formulerat. Så vilken auktoritet för att stödja hans resonemang har en hänvisning till en av stiftets framtidsbilder? Är det detsamma som att citera sig själv för att ge märg åt konversationen? Går folk på detta?
- Fråga mig mer om sådant jag inte vet!
Så fickjag veta att översten kollat Facebook och sett inlägget och kommentarerna där.
- Många var tacksamma men det egendomliga var att det var kvinnor som uttryckte sitt gillande, tackade och ville ha permanent uppehållstillstånd för barnen NU.
Vad skulle jag säga? Jag är inte vän med de kyrkliga översåtarna på Facebook men om överste Salander räknat rätt, vad säger det? Inte att kvinnor kommenterat positivt men att män inte gjort det? Jag förstår egentligen inte alls.
- Kvinnor kanske är snällare och mer omtänksamma än män? försökte jag.
Jag återger inte vad de båda överstarna svarade på denna min förmodan. De sa i alla fall inte "batikhäxor" och detta faktum tillskriver jag deras helgelse.

Överste Olofsson hakade på och ville tala om mer än böneutrop. Nu var det utvisningarna saken gällde. Modéus II utmanade ju oss i vår kapacitet som humanitär stormakt.
- Har Modéus II någon militär utbildning?
- Han fullgjorde vapenfri tjänst som skolpräst eller något i den stilen, sa jag. Men han gjorde sin tjänst i en stad med två regementen på plats och en stridsledningscentral för flygvapnet i närheten...
- Hjälper inte. Jag blir orolig för hur han sköter sin personal i stiftet. I Kabul riktades en attack mot ett av diplomatområdena. Det innebar att svensk personal därför skulle vara i skydd på ambassadområdet och alltså inte åka till flygplatsen. Hotet mot dem avgjorde. Detta beslut används nu som argument att inte skicka tillbaka de barn som inte ska vara kvar i Sverige av det enkla skälet att de inte har tillräckliga skyddsskäl. Men hoten var inte primärt riktade mot dem. Hade Modéus II fått en militär utbildning hade han lärt sig värdera hot. Talibanernas intresse var att skada eller bli beskickningar och representationer i Kabul kvitt.
- Jag tror dig, sa jag. Men Modéus II är en fin person...
- Det handlar inte om det. Det handlar om att förstå och förstå handlar om att komplicera sammanhang som är komplexa. Afghanistan kanske bäst skulle hjälpas av att få behålla sina smarta unga för att bygga upp landet igen. Kan dessa unga ta sig ändå till Sverige, har de chans att bidra med mycket i sitt land.
- Jo, rent teoretiskt kan man tänka så, men nu är dessa barn i Sverige och därmed har vi ansvar för dem.
- Ansvar att pröva om de har skäl att stanna, sa överste Olofsson.
- Ansvar att göra en riskbedömning också, sa överste Salander. Vem får till sist stå för kalaset?
- Nu börjar ni låta som officerare på mäss under 1950- och 60-talen för att inte tala om ett par årtionden tidigare, sa jag.
- Inget argument, bet Salander av. Argument dödas i sak, inte genom tillvitelser och misstänkliggöranden.
- Så i sak? sa jag.
- I sak är Sverige uppbyggt som en nationell välfärdsstat med resurser för dem som bidrar och lite extra resurser till folk utanför denna trygga famn. Kommer det fler och ska ha sin del av kakan, betyder det att kakbitarna blir mindre. Det kanske är god kristendom att den blir det. Eller inte. Men vem är du som ska bestämma att dina barn och barnbarn ska få det sämre därför att vi tar emot migranter, inte flyktingar, som aldrig kommer att i egentlig mening kunna bidra. Och kan de bidra genom att vara välutbildade, vad är det för hjälp för Afghanistan att det landets ingenjörer, läkare och sjuksköterskor kommer till Sverige?
- Jag vet att vi talar om komplicerade frågor, suckade jag. Och jag undrar mycket vad det betyder, att vi i Växjö stift möter människor med annan tro respektfullt. Betyder det att välkomna moskéernas böneutrop så vet jag inte vart missionsbefallningen tagit vägen. Befallningen!
Då skrattade överstarna.

- Nåja, sa jag i ett försök att få sista ordet. Skratta inte. Ni har HKP 14 att fundera över. Vi kanske sitter om inte i samma båt så i samma helikopter? Eller heliko-ptäryx, som vi säger. Luftskruv. Har det offentliga samtalet blivit just kostsamma luftskruvar?
I övrigt säger jag bara: Cari fratelli, per preparaci a celebrare con gioia la Pasqua del Signore ci viene offerta ogni anno la Quaresima tempo particolare di grazia, che ci invita a tornare al Signore con tutto il cuore e a rinnovare la nostra vita personale e comunitaria.
- Ligger något i det, sa Överste Salander.
- Inte så lite heller, sa överste Olofsson.
Nu undrar jag bara, är de så slängda på italienska eller sa de så bara för att ställa sig in?

Nu var denna konversation med överstarna i förrgår. Denna torsdag kom depressionen. Smålandskomposten meddelade att Modéus II mötts av kritik för sitt uttalande. Jag hade hoppats att Torsdagsdepressionen skulle grävt djupare, men det fanns mer digitalt än i den tryckta produkten. Digitalt meddelades att Modéus II tagit bort sitt fb-inlägg efter att ha mött folkliga protester som uttryckt sig med svordomar och könsord. Det måste väl glädja den som menar att folkets dom är utan appell i en folkkyrka. Men att han viker ner sig för så lite? Å andra sidan kunde jag före gryningen i det lokala bladet inhämta beskedet att Modéus II menar det vara "en mänsklig reaktion att vi är rädda för det vi inte känner till." Lär vi känna en muslim, kommer vi att upptäcka att de är människor, liksom vi, sa han. Var får han allt ifrån, Modéus II? Hoppas dock att överstarna inte börjar meditera över detta uttalande. Då vet jag nämligen inte vad jag ska svara.