Askonsdag och den heliga tystnaden

Oss emellan: Jag hade tänkt publicera en helt tom sida för att beskriva den heliga tystnaden. Jag omprövade. Få hade upptäckt blinkningen till Thomas Mertons bok Den heliga tystnaden (Allhem 1956). De flesta hade tänkt att en blank sida betydde fel på en server eller fel i den egna digitala utrustningen och blivit oroliga. Få ting gör numera en människa så orolig om datorn inte fungerar som det är tänkt. Förresten är det Alla Hjärtans Dag också så då finns behov av hjärtlighet, kanske kärlek rentav. Den vänliga damen i delikatessdisken hade ett förslag till mat för denna ondsag men jag tvekade med argumentet "det går inte, det är Askonsdag" men fick till svar: "Det är Alla Hjärtans Dag också!" Det är sant. Är det i denna konkreta konflikt vi ser kristendomen (Askonsdag) möta MTD-religionen (Alla Hjärtan)? Då förstår vi också vad som vinner och varför. Hjärtan säljer bättre än en askhög.

Överstarna var i form. De skjutsades av en löjtnant Olsson, en helt nykter ung officer. Varifrån de kom och vart de skulle var oklart (hemligt). Egentligen var det nya de hade att berätta måttligt intressant för det var förutsägbart och i tidningen i går morse. Modéus II uttalade sig för permanent uppehållstillstånd för alla ensamkommande ungdomar. Han var också för böneutrop två gånger på fredagar vid moskén i Växjö. Självfallet utnyttjar han biskopsämbetet för att framsäga dessa ståndpunkter. Överstarna fick sina drycker och Olofsson muttrade: "Inga komplikationer?"

Däri ligger det förunderliga. Biskopar kan uttala enkla lösningar på svåra frågor och ingen kräver besked. En stackars överste sitter med sin G&T och är lika olycklig över dessa ickekomplikationer vare sig de gäller dagspolitiska frågor om migranter eller HKP 14, helikoptern som kostar 200 000 i timmen om den ska flyga. Vad kostar den om den står på marken per timme? Olofsson hämtade mod när han fick sin andra GT. Eller var det chipsen som stärkte håg och armar?

Hur det kristliga kommit att engagera sig för afghanerna i Sverige kan man kanske förstå. Modéus II argumenterade med hjälp av terrordådet i Kabul, det som riktades mot diplomatkvarteren. Om svenska tjänstemän lever i ett skärpt säkerhetsläge är det svårt för afghanerna, menade han. Han undrade vilka möjligheter dessa unga har att leva ett tryggt liv. Modéus II tycktes upprörd över att "svenska medborgares säkerhet värderas högre än säkerheten för människor som flytt för sina liv". Till detta kan två saker sägas. 1) Ja, det är självklart och kallas medborgarskydd 2) Ja, det är lika självklart att Afghanistan har ansvar för sina medborgares säkerhet i Afghanistan, inte Sverige. Modéus II kallar de olika måttstockarna för "moraliskt dubbelspel", men det måste väl vara att uppfatta saken galet?

Modéus II invänder mot att ungdomarna ska skickas till Afghanistan när de har vuxit upp som flyktingar i Iran och inte har några släktingar kvar i Afghanistan. Inga? Fungerar klansamhällen så? Om de verkligen gör det, varför avvisas inte de unga till Iran då? Det måste nämligen finnas goda skäl för att ta emot migranter och de goda skälen är bland annat att de bidrar till att bygga upp vårt land. Om en skolledare om de afghanska ungdomarna sa: "En kommer att bidra. Två om jag räknar välvilligt. Åtta kommer att bidra som bidragstagare" har vi hur eller hur problem som importerats. Hur hanteras sakliga problem med barmhärtighet? Svaret är sannerligen inte självklart. Och om detta vet inte biskopar mer än någon annan av oss. Vad säger EU:s representation i Kabul, som borde kunna ge en insiktsfull bilda efter denna representation har kontakter i samtliga provinser? Har Modéus II frågat?

Nu vet Modéus II också att stödja kravet på böneutrop. Det är en parallell till kyrkklockor och därför är det tydligen så att Modéus II självklart ska ha en synpunkt. Han bor visserligen så till att han aldrig kommer att höra ropet. Kommunalrådet Tenje däremot var inte klar över svaret. Frågan är komplicerad, menade hon. Till skillnad från, om ni förstår.

Fredrik Haage försöker i Smålandskomposten denna morgon renodla frågan. Politikerna verkar tänka att böneutropen kan förstärka problem i området. Politikerna hänvisar till vad andra kan tycka men tycker inget själva. Haage ställer frågan: "rymmer utropet ett religiöst anspråk eller imperativ?" I så fall är det ett skäl att säga nej. Frågan tycks inte ha föresvävat politikerna men inte heller Modéus II. Haage noterar att det inte finns "någon vägledning i denna centralt principiella religiös-filosofiska frågan". Han finner det orimligt att saken egentligen ska hanteras i en kommunal nämnd.

Här är principfrågan ställd.
Men, Alla Hjärtans Dag eller Askonsdag, varför ställer Modéus II inte principfrågor, besvarar dem med sakkunskap och ger nya perspektiv?

Så mycket för den heliga tystnaden denna dag. Men vi har lärt oss att det kan vara brott att tiga. Brått att tala har kanske mest biskopar och biskopars vederlikar?