torsdag 12 juli 2018

Biskopen avsätter sig själv

"Episkopalt självmord" tänkte jag som rubrik, men det vore kanske orätt mot episkopaler i Skottland, USA och annorstädes eftersom rubriken skulle kunna komma att uppfattas handla om dem. Det gör den inte. Det är Susanne Rappmann som klarlägger vad som gäller. Först i en intervju. Om intervjuer är bara att säga, att de kan bli lite hur som helst. Men om intervjun läggs ut på stiftets och Rappmanns facebook-sidor är det ingen tvekan. Detta är vad hon sagt och vill ha distribuerat till en häpen allmoge.

https://www.facebook.com/goteborgsstift/?hc_ref=ARRdOlSfTA3lqNfRq7a4f8zL-4ffrsuQb_jX88VPoSc5QAqp0uSQMVPALrJbZwlX1f0&fref=nf
eller
https://www.facebook.com/search/top/?q=susanne%20rappmann

Hon avgår eller avsätter sig själv genom att vägra vara problemgemenskap. Just en biskop kan inte säga att en präst med problem har ett problem som inte angår biskopen, pastor pastorum. En biskop finns till för prästens skull och vägrar biskopen spotskt att vara till just så, är det inte en biskop längre. Det handlar i Göteborgs stift efter detta inte om den s k ämbetsfrågan. Det handlar om själva autenticiteten. The Rap-Woman vill inte vara de tvekandes/tvivlandes biskop utan förnedrar biskopsämbetet till att bli något som i vart fall inte är biskops tjänst och ämbete. I praktiken har hon avgått och lämnat en uppsättning präster i stiftet biskopslösa.

Hade inte just dessa präster problem med att det var en kvinnlig biskop? Kanske, kanske inte. Detta hade man kunnat fundera över, men det behövs inte längre. Susanne Rappmann har gett besked. Tveksamma präster slipper fundera och resonera.

Vi tar de† pedagogiskt enkelt.
En kvinnlig teolog kan markera att andras problem inte är hennes, kanske en gemen präst också, möjligtvis men inte säkert en kyrkoherde, olämpligen en kontraktsprost och definitivt inte en biskop, som har fått ämbetet att vara pastor pastorum och pontifex, brobyggare. Andras allvarliga problem är biskopens och förmår inte biskopen göra andras problem till sina är biskopen inte en biskop utan bara en liten lort. Biskopar finns till i gemenskapen för att hantera problem, kanske till och med som problemlösare. Markerar biskopar öppet, ogenerat, offentligt att de inte ens vill ha med problem att göra och än mindre lösa dem, har de avsatt sig själva, blivit salt utan sälta.

Men behöver inte vara väl inläst på bekännelseskrifterna för att förstå detta. Men i bekännelseskrifterna antyds det reformatoriska problemet och Rappmann uppträder som vore hon stöddig biskop på 1500-talet i den tidens kyrkosystem. Det gick biskoparna illa i norra Europa när de inte ville vara del i problemgemenskapen som vi vet.

Problemet är att Rappmann inte förstår att en biskop måste hantera problem på ett annat sätt än en präst. Hon kunde förstås markerat att de beslut som ett kyrkomöte eller en riksdag fattar alltid är provisoriska, det är en reformatorisk grundhållning. Hon kunde talat om vikten av fortsatt teologisk reflektion om ämbetet eller prisat dem som inte utan vidare köper 1958 års riksdagsbeslut, men likväl hävdat att det har goda teologiska skäl för sig och att detta fortsatt kan och ska diskuteras i stiftet. Hon svarade inget av detta. Hon sa bara att det "om du har problem" är "ditt problem och det får du lösa". Så talar en chef, inte en herde. Hennes herdestav är uppenbarligen tom dekoration.

I intervjun bryr hon sig inte ens om att förklara varför somliga tänker annorlunda och än mindre hur hon själv kom fram till att präst- och biskopsämbetet inte är något bara för karlar. Hon klargör inte att frågorna om dop, nattvard och ämbete är viktiga ekumeniska överläggningsämnen att ta på allvar. Hon refererar just på chefers sätt till något som kallas "vår kyrkas ordning". Det var om denna ordnings införande som  biskopsmötets bibelkommission sa "så bör det inte gå till när beslut fattas" och anförde "auktoritativa bibelord" som skäl till den tidigare ordningen.

Att det blir lite löjligt när det beror på prästvigning att någon fått doktorera, kan en docent notera i förbigående, så mycket förstår Bloggardag. Kanske tänkte hon dock på de generösa villkor för doktorerande som stiftet försåg henne med för att hantera ett arbetsplatsproblem?

Vad ska de biskopslösa prästerna i Göteborgs stift nu göra? Saken gäller inte bara präster i tjänst utan också de pensionerade. Alla präster relaterar i en episkopal struktur till biskopen. Vad göra?

Skriva ett enkelt brev till Ansvarsnämnden för biskopar och meddela det förhållandet att Rappmann avsagt sig det ansvar som följer med biskops tjänst och ämbete och fråga vilken biskop de dissiderande nu ska relatera till?
Fråga de tidigare biskoparna om råd vad som kan göras i denna situation. Lars Eckerdal, CA Aurelius och Per Eckerdal kanske har något råd att ge?
Fråga äldste biskopen i tjänst? Det är Ragnar Persenius, väl inläst på frågor om biskopsämbetet med mera. Vad säger han om den uppkomna situationen med en vägrande biskop?

Kanske är lösningen att präster ansluter sig till Missionsprovinsens prästkollegium och relaterar till biskopen där.
Eller ska den här sortens präster offentligt deklarera att Rappmann frånsagt sig ansvar och fråga kyrkorådet vilken biskop som hädanefter ska visitera församlingen samt fråga den gudstjänstfirande församlingen hur den ser på saken? Det kan bli ett intressant kyrkorådsprotokoll samt upphetsat vid kyrkkaffet.
Ska de församlingar, som inser att de inte kan ha en biskop som programmatiskt avvisar andras problem och kungör detta via en av stiftets informationskanaler, etablera ett slags församlingsförbund som blir nödkongregationalism? "Vi håller ihop när vi nu är utan biskop."
Eller blir svaret från de nu biskopslösa prästerna/diakonerna ett konstaterande att de relaterar till den biskop som en gång vigt dem och struntar blankt i resten? Intervjun med Rappmann behöver de inte läsa och om de läst den än mindre bry sig om den. Så kan man göra också i förhoppning att sanningsfrågor inte ställs och att just därför den funktionella dumheten fungerar tills vidare.

Som vanligt står nog hoppet till det lekfolk som frågar hur det egentligen är. Vad svarar prästerna då? Vad säger lekfolket om en stiftschef som vägrar vara problemgemenskap? Behövs ens stiftet då? Och är det någon som minns talet om att Göteborgs stift efter Bertil E Gärtner måste få en biskop som var "biskop för alla". Lägg märke till ordet "för". Vad säger den pensionerade kyrkoherden Willy Haag, som drev den tanken då om situationen nu? Biskop för alla utifrån repliken "det är inte mitt problem utan ditt, som du behöver lösa". Göteborgs stift har problem, det förstår de seriösa.


36 kommentarer:

  1. Bäste Bloggardag, Svky har ingen "episkopal struktur" då det är ett kongregationalistiskt samfund och dess stiftchefer är mitraförsedda marionetter!

    Antony

    SvaraRadera
    Svar
    1. Farligt vad Stiftsbyrån behöver anställa folk, om man ser till Rappmanns FB. Kanske har SvK i stället en byråkratisk struktur?

      Presentationen nedan säger mycket. Smaka på kommunikatörsflosklerna!

      "En rik mångfald av människor och verksamhet ryms inom Svenska kyrkan och Göteborgs stift; allt från teologi och rättvisefrågor till fastighets- och finansfrågor. Tillsammans bedriver vi ett långsiktigt arbete, både nationellt och internationellt. Här får du chans att göra verklig skillnad och bidra till en hållbar samhällsutveckling med människovärdet i centrum. Vår grundsyn är att alla människor har lika värde inför Gud.

      Vi arbetar med årsarbetstid och en stor frihet under ansvar. Vi erbjuder nyrenoverade centrala arbetsplatser och personalförmåner som friskvårdsbidrag och friskvårdstimme på arbetstid, bidrag för busskort samt trevliga kollegor." /smun

      Radera
    2. "Vår grundsyn är att alla människor har lika värde inför Gud."

      Jajemen, vi är alla förtappade, fördömda och förlorade - OM - det inte varit för Kristus, fast att skriva så hade kanske inte passat in i värdegrunden. :-(

      Apropå värdegrund minns jag ett "På minuten"-program för några år sedan där Hans Rosenfeldt på ett satiriskt vis spånade om att byta namn till Värdegrund. Hans Värdegrund. :-)

      Radera
    3. -Dom bygger varumärke på Stiftet i Göteborg. Varenda företag å organisation signalerar relevans å samhällsansvar på samma sätt. Deras HR-konsulter har gått samma kurser för samma gurusar å läst samma artiklar. Böcker klarar dom nog inte. En uppvisning i pekå-floskler rätt upp å ner!

      Rickard från Rickomberga drar ner mungiporna och ser ut som om han tänkte på en överjäst surströmming.

      -Katter har minst lika stort värde inför Gud som människor! fogar Maja in lite misslynt. Det måste framhållas!

      -Mångfald! Rättvisefrågor! Långsiktigt! Internationellt! Göra verklig skillnad! Hållbar samhällsutveckling! Människovärdet i centrum! Grundsyn! Lika värde!

      Bill & Bull tungomålstalar i saligt rus över Stiftskansliets vackra ord som de njutningsfyllt katzenjammrar för varandra i den sköna skuggan av en väldig ask.

      -Tjänsteförmånerna verkar va rätt hyfsade! påpekar Svanslösingen eftertänksamt. Generös arbetsköpare, det där Stiftet!

      Bill & Bull tystnar och tittar lite uppfordrande och undrande på mig.

      Att den där genomlöjlige Svanslösingen alltid skall ställa till det för mig!

      Elaka Katten Måns

      Radera
  2. Hej Bloggardag! Ifall du vill göra din länkar mera användarvänliga, så är det lätt som en plätt på Blogspot. När du skriver inlägget finns ovanför en knapp som heter Länk. Den klickar man på och kopierar in länken där. Och man skriver t ex "Kyrkans tidning", "GP" eller annat lämpligt på "text som ska visas" för läsarna att klicka på. Mvh

    SvaraRadera
  3. Jag tycker ändå att det är en mer behaglig inställning än Per Eckerdals, då han personligen ville lösa prästers problem med kyrkans ordning i ämbetsfrågan genom att anmäla dem till domkapitlet.
    Att två gånger ha fått beslut om avkragning inhiberade av Överprövandenämnden är nog hans främsta merit.
    Rappmann har ju i princip lovat att inte lägga sig i folks ämbetssyn. Men jag undrar nog om hon inte kommer att ställa frågan ändå till prästkandidater? Men det kanske mam kan delegera till stiftsjuristen för att inte göra det till sitt problem.

    SvaraRadera
  4. Enligt tidningsreportage i Hallands Nyheter så spelar hon pingis.
    Stig W

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berra Gärtner spelade fotboll. Susanne är rätt på bollen.

      Radera
    2. Någonstans i gömmorna har jag ett foto från ett läger på Åh. Ledarna och deltagarna spelade fotboll mot varandra. Bertil Gärtner stod i mål på ledarsidan. Efter ett tag SATT han i mål. Han hade ingenting att göra för matchen pågick på andra planhalvan.

      Radera
  5. Hon har hittills hållit en återhållsam attityd mot oss som inte ser henne annat än som stiftschef. Låt henne fortsätta så. Att anmäla henne vore kontraproduktivt. Vill man ha en episkopal ledning kan man vända sig till Mpr.
    För övrigt, på tal om biskopar, så är det idag 20 år sedan biskop Bo Giertz lämnade jordelivet.
    Roland Kristensson
    Prästvigd av biskop Bo

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anmälan är inte heller vad Bloggardag rekommenderar. Men fråga kan man väl alltid, dvs fråga hur ska den som hänvisas till sig själv för att lösa problemet förfara i en episkopal kyrka där biskopen programmatiskt vägrar råd, hjälp och stöd?

      Radera
    2. Kontinuitet är viktig. Den enkönade alltså:

      https://www.facebook.com/goteborgsstift/posts/1239994246137790

      Radera
    3. Jag ber Kristensson se verkligheten!

      -Din, och missionsprovinsens, syn på biskop Susanne Rappman tycks vara åsiktsmässigt och polemiskt begränsat.

      -Är det därför inte dags att öppna ögonen helt och se verkligheten, dvs biskopen sådan hon är och sådan hon är vigd till?

      Slutligen kan erinras om att Bo Giertz inte lämnade Svenska kyrkan eller förföll till slik kritik mot denna kyrka som är vardagsmat på denna blogg.

      Det hedrar honom postumt!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    4. Såvitt jag kan se, insomnade Bertil Gärtner 20 september 2009.
      Evig åminnelse!

      Radera
    5. Bo Giertz lämnade aldrig SvK.
      Men han var synnerligen kritisk mot förändringen av kyrkomötet 1983.
      Han trodde på kyrkan som en kyrka i linje med traditionen och hade troligtvis ogillat dagens strävan att "gå före".
      Hans efterträdare Bertil Gärtner skrev på sin ålders höst ett öppet brev om varför han blev kvar i SvK trots alla märköiga beslut i bl.a. KM. Den gode +Bertil uppfattade att Gud insatt honom på sin post och ett uppdrag från Gud får man inte svika.

      Radera
  6. Jag tackar Dig Gud, att jag icke är som dessa kyrkoanställda! kan nog många av stiftets och Svenska Kyrkans avvisade säga. Så härligt att slippa kyrkeriet! Hur står de ut?

    Att avvisas i kyrkan för feltänk - vinst i Livets lotteri!

    /Sperling

    SvaraRadera
  7. Det var en överraskning!

    -Jaså, Göteborgsbiskopen Susanne Rappmann har avsatt sig. Enligt bloggaren, som i en extra lång drapa ånyo vädrar sina åsikter om den nya biskopen i det av Svenska kyrkans stift som har de flesta kvinnoprästmotståndarna (fast de nu är tämligen få i jämförelse med det antal som fanns år 2000)

    Men rubriken på bloggtexten är önskedrömmens. Jag rekommenderar författaren - och alla andra återkommande skribenter på bloggen - annars en läsning av DN:s kultursida i dag (två sidor) om teologen och poeten Anna Rydstedt, som blev ett, kan man uttrycka det, offer för den tidens stopp för kvinnliga präster. Hon skrev den temperamentsfulla diktsamlingen "Bannlyst prästinna" 1953. Får vi läsa någon bloggtext om den och Anna Rydstedt, eller vill bloggaren låta saken falla i glömska? Den passar ju inte riktigt in i hans koncept, om man så får skriva.

    Nu läser vi i stället bloggförfattarens tanke att Göteborgsstiftets präster bör ansluta sig till missionsprovinsens prästkollegium och den vägen vid behov få hjälp av en av provinsens tre biskopar.

    Skojar den gode DS med oss igen, eller varför denna tanke? Har provinsen för övrigt ett prästkollegium? Då måste jag ställa min återkommande och av många som elak betraktade fråga igen: Hur många präster ingår då i kollegiet?

    För övrigt besvarar jag i bloggtexten för i tisdags (10/7) Elisabeths påstående att provinsen inte för medlemsstatistik, om någon vill fördjupa sig mer i denna fråga.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om Anna Rydstedt har Bloggardag skrivit tidigare och tanken att hon skulle vara bannlyst prästinna år 1953 ter sig anakronistisk, där fick jag till det. Oss emellan har jag läst dikter av Anna och röster om henne. Hon ska väl räknas till litteraturvetare mer än till teolog. Hon kunde för den delen, sett från hennes horisont, skrivit en dikt om att hon inte fått bli polis och kanske också en dikt om att hon inte fått plats i den socialdemokratiska partistyrelsen. Ville hon söka sanning hade hon kunnat nysta i frågan vad prästämbetet är sui generis.

      Radera
    2. Om antalet kvinnoprästmotsåndare sjunkit sedan 2000 måste det väl bero på kyrka-stat-skilsmässan, eller hur BOD?

      Radera
    3. "Kvinnoprästmotståndare" vad är det egentligen? Kan man vara motståndare mot något som inte existerar?!

      Antony

      Radera
  8. "Vår grundsyn är att alla människor har lika värde inför Gud."
    Just det! Inför Gud har vi alla lika värde.

    Elisabeth: "Jajemen, vi är alla förtappade, fördömda och förlorade - OM - det inte varit för Kristus, fast att skriva så hade kanske inte passat in i värdegrunden. :-("

    Men Elisabeth, hur man än krånglar till det så blir ju slutresultatet att vi alla har lika värde inför Gud. Och vi bör därför behandla varandra som om vi faktiskt var lika värda inför Gud. Vilket inte betyder att vi alltid har lika värde i världsliga affärer. T ex när man söker jobb.
    Ibland känns det som om kristna tänker att de kristna är värdiga inför Gud och dom som inte är kristna fortfarande är förtappade och allt det där och att deras värde inför Gud är i stort sett lika med noll, ja menar att de ska till helvetet efter döden eftersom de inte begrep att vara kristna under sina jordeliv.

    Det är ett ganska knepigt ämne det här med likvärdighet inför Gud. Det märks ofta när man t ex pratar om tiggare och huruvida man ska ge dem pengar eller inte. Och hur mycket i så fall. Men allas likvärdighet inför Gud mäts inte i pengar utan det handlar om hjärtats attityd mot andra människor. Alla andra människor, inte bara egna trossyskon. Då mobiliserar man hela sin kärlek och sitt intellekt och KANSKE lite (eller allt) av sina pengar när man bemöter tiggaren. Man kan fundera på hur och av vad man själv skulle bli bäst hjälpt om man var i deras situation. Men det börjar med hjärtats icke-fördömande attityd. Resten ordnar sig till det bästa med Guds hjälp.
    Det står i Bibeln att ni får allt om ni först söker Gud rike.

    /En anonym en

    SvaraRadera
    Svar
    1. Till En anonym en
      Människan har sitt värde utifrån att hon är skapad av Gud. Men människan bröt mot vad Gud sagt, och vände därmed ryggen mot honom. Hon är precis som Elisabet säger, i sig själv en förtappad syndare.Men samme Elisabet skriver också om den frälsning Gud erbjuder människan. Hon behöver bara acceptera vad Kristus gjort, nämligen tagit på sig den skuld som människan bär på. Fantastiskt!
      Dessvärre tar inte alla människor som hört om detta erbludande emot Guds befrielse (=frälsning) och dömer då sig själv till evig bortvaro från Gud.
      Stig W.

      Radera
  9. Bengt Olof! Missionsprovinsen har inget centralt medlemsregister. Vi är inte anslutna till någon organisation som kräver detta, och är själva inte särskilt intresserade. Vår uppgift centralt är att hjälpa koinonior/församlingar i deras verksamhet.

    Däremot håller vi noga reda på vårt prästkollegium. De har ansvar inför biskop och konsistorium, och vissa rättigheter och skyldigheter inom provinsen enligt vår Provinsordning. Vi måste därför veta vilka de är. Och då blir svaret på din fråga: Missionsprovinsens prästkollegium består av 45 präster. Några ytterligare anmälningar att få tillhöra detta har kommit, men ännu inte beslutats om.

    En del av dessa har fortfarande behörighet i något av de ordinarie stiften. För dem gäller (vilket motsvarar vad som gäller med ’flying bishops’ i Engelska kyrkan):

    Stiftschefen är deras biskop i legalt avseende (vilket är det enda som Kyrkoordningen har stadganden om). Missionsprovinsens biskop är biskop i andligt avseende.

    Detta är inte helt god ecklesiologi, men i nödtider får man göra det bästa möjliga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. utmärkt att få denna uppgift direkt från +Göran.

      Eftersom jag har försett bloggaren och hans kommentatorer med information om Finland får man konstatera att uppgifterna om antalet präster inte är lika lätt tillgängliga i Finland som statistiken kring lekmännens antal och aktivitetsgrad.

      Men om vi ser på denna sida

      http://www.lhpk.fi/en/diocese/staff/

      får vi i alla fall en aning om förhållandena; att kansliet har tre anställda personer (en prästvigd stiftsdekan och två lekmän), samt att det finns 24 präster i de olika församlingarna. Jag vet med mig, att några ytterligare präster, främst pensionerade sådana, finns ute i församlingarna utan att ha ett anställningsförhållande till Missionsstiftet. Men i vilket fall som helst tror jag inte att stiftet i Finland kommer upp till 45 präster hur man än räknar.

      En annan viktig skillnad, i anslutning till +Görans sista mening, är att präster i aktiv tjänst inom folkkyrkan inte tas upp som präster inom Missionsstiftet. Det finns enstaka personer, som har lämnat sin prästtjänst men inte sitt ämbete inom folkkyrkan och som tjänstgör inom Missionsstiftets församlingar på ideell basis. Men de allra flesta av prästerna på bilderna är vigda till tjänst direkt inom Missionsstiftet och är också avlönade inom Missionsstiftet.

      Radera
    2. som ett tillägg till min förra kommentar kan man också notera (se de röda texterna under varje präst) att alla präster i Finland har en församlingsplacering. De flesta har ansvar för två församlingar, men det finns en flexibilitet beroende på församlingarnas storlek och prästtjänstens omfattning. De flesta präster arbetar 50-80 % under sina första år men efter fem år som präster har de flesta tjänster övergått till heltid

      Radera
    3. -Det står så +Göran!

      -Jag noterar att provinsordningens kapitel 4 meddelar att det skall föras medlemsregister.
      Därför förstår jag inte Ditt svar, Göran. Jag har ju gått direkt till källan.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    4. Nej, Bengt Olof,
      det står "En koinonia skall föra medlemsförteckning och/eller kommunionlängd samt dopbok och notera utförda förrättningar."

      En medlemsförteckning och en kommunionlängd är inte samma sak och är inte jämförbara. Dessutom är det koinonian som ska föra förteckningen resp. kommunionlängden, inte Mpr. Något centralt register varken erfordras eller finns.

      Radera
    5. BOD: Din förmåga att läsa, ta till dig och återge fakta får en viss gotländsk domprost att närmast framstå som en ärlig sanningssökare i sin galna okunnighet

      Var i PO har du läst att Mpr ska föra ett centralt medlemsregister över individerna i de enskilda koinoniorna?

      Det närmaste jag hittar ditt påstående finns i kap 4 "6 § En koinonia skall föra medlemsförteckning och/eller kommunionlängd samt dopbok och notera utförda förrättningar." men i denna paragraf står ju just det som jag hela tiden har sagt och som du har förnekat, nämligen att det är de enskilda församlingarna som har medlemmar och som naturligtvis för ett register över sina medlemmar på församlingsnivå, men att denna statistik sedan inte förs vidare till den centrala nivån.

      När nu detta är sagt vill jag upprepa det som jag skrivit tidigare, att jag tror att det hade varit bra av rent pragmatiska skäl om Mpr i Sverige precis som Mst i Finland hade gjort en sådan central sammanställning åtminstone en gång per år. Men om du påstår att PO stadgar att en sådan sammanställning har du fel, tyvärr.

      Radera
    6. Bengt Olof glömde att notera att det inte står att uppgift ommedlemsantalet ska meddelas den centrala statistikenheten.
      Om Bengt Olof inrättar ett stipendium för en sådan statistikertjänst så kan det snart vara ordnat.
      Bengt Olof verkar ju vara förtjust i det statskyrkosysyem där varje uppgift måste lösas av en anställd

      Radera
    7. Elisabeth m fl:

      -Här finns alltså beviset - för mig och dementin på det som påstods, nämligen att provinsens församlingar INTE har medlemsförteckningar!

      Saken är alltså enkel: summera alltså församlingarnas medlemssiffror och önskad uppgift ligger på bordet!

      +Göran försöker slingra sig genom uppgiften att det inte finns ett "centralt" medlemsregister. Men provinsen har säkert en räknesnurra som alltså lätt kan addera respektive församlings medlemsantal, eller hur?
      Nu har vi alltså fått svart på vitt. Från missionsprovinsens egen provinsordning. Så vänligen förneka inte i fortsättningen existensen av medlemsregister, tack!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    8. BOD,
      vänligen gå en kurs i läsförståelse innan du fortsätter tjata om Mpr. Det RÄCKER att ha en KOMMUNIONLÄNGD och en sådan är INTE detsamma som en medlemsförteckning.

      Radera
    9. Nej, nej Elisabeth?

      Står det att församlingen skall föra en medlemsförteckning, eller står det inte detta?
      Försök nu inte snälla Du, att komma ifrån existensen av detta viktiga ord!

      Naturligtvis vet alltså missionsprovinsen hur många medlemmar den har men vill inte offentliggöra siffran, eftersom den är låg.

      Det är min slutsats. Och den kan inte Elisabeth ändra, hur gärna hon än försöker och vill.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    10. "Står det att församlingen skall föra en medlemsförteckning, eller står det inte detta?"

      Det står medlemsförteckning OCH/ELLER kommunionlängd. Medlemsförteckning och kommunionlängd är INTE samma sak. Är det illvilja som gör att du inte fattar eller är det något annat?

      Radera
  10. De Göteborgspräster som har den goda smaken att inte vara med i Facebook och vänder sig till sin stiftschef drabbas alltså av en otrevlig överrraskning. Eller är det en ny dogm att man inte bara ska tro på kvinnliga präster utan också på Facebook?

    86:an

    SvaraRadera
  11. BOD,

    Att du inte kan läsa innantill visste jag förut trots din tidigare "karriär" som redaktör men när du sedan i din ordblindhet frågar Elisabeth och inte kan ta till vad hon påpekar. Begriper du inte det enkla OCH /ELLER ?

    Sedan kan du ju börja svara på frågorna som är ställda.

    Varför skall mpr serva dig med siffror?
    Vad vill du överhuvudtaget med dessa siffror?
    Förnekar du att du vill ha personlista och den vägen agera i Eckerdahls fotspår och jaga förhatliga svartrockar?
    Vilket lagrum tror du då är tillämpligt? ?Göran kan ju ge dig listan på prästerna men jag hoppas han avstår med tanke på att du inte visat någon reell anledning till att mpr skall serva din nyfikenhet och eventuella baktanke att ytterligare göra livet besvärligt För riktiga präster, dvs sådana som inte fof tänker på karriär oh därmed ge upp det apostoliska i strävan att vara / bli accepterade av er politruker och därmed få en bekväm tillvara med hög lön liksom dina politrukkolleger högre oCh fler arvoden. Kanske månatliga KM?

    //HH

    SvaraRadera