söndag 22 juli 2018

Mässbok

I veckan kom Mässboken. Jag la den bredvid det som nu kallas Missale för Svenska kyrkan. Det är en bok på 372 sidor. Mässboken 556 sidor. Och billigare! Då kan man strunta i att mässboken är användarvänligare, det går att ta sig igenom den boken med böner och allt. Det kan också en lekman förstå. Mot missalets två märkband svarar mässbokens sex. Ändå är mässboken med detta överdåd av märkband billigare. Förstå det den som kan. Och mer användbar.

Det är uppenbart att de som gjort mässboken är vana vid att stå vid ett altare och fira mässa medan missalets konstruktörer tycks mer vana vid skrivbordsarbete och alltså kan leverera en skrivbordsprodukt. Med viss förtjusning läser jag också förorden, ett antal legalistiska synpunkter och påpekanden i det s k missalet medan den s k mässboken har det som ett missale bör ha, råd till dem som ska använda boken. Jag tror analysen stämmer: Mässboken är ett missale och missalet en mässbok. Så det kan bli.

Kyrkostyrelsen ville, på de sätt som stod till buds, förhindra mässboken. Ingen reserverade sig mot den idiotin. Rätteligen skulle Kyrkostyrelsen sagt, att man inte kan ha copyright utan gläder sig över alla böcker som underlättar och entusiasmerar gudstjänstlivet i Svenska kyrkan. Att ingen reserverade sig är en omständighet som söker mig. Är det någon mening att reservera sig mot kyrkohandboken om inte reservationen följs upp? Frimodig kyrka gjorde i alla fall det första.

Jag läser en del reaktioner när nu den nya kyrkohandboken implementeras. Det heter så. Jag letar efter den stora kollegiala entusiasmen, men jag ser den inte. Enskilda glädjeuttryck samt besvärjelser om hur populärt det nya är, det kan jag se. Men den sortens reaktioner är svårbedömda. Finns det på plats en gudstjänstfirande församling som troget församlas söndag efter söndag eller bara en desorienterad präst omgiven av kyrkvärdar, som är lika desorienterade? Någon folkkyrka i betydelsen folk i kyrkan ser vi ju inte. I 80% av alla gudstjänster på söndagar är det färre än 20. I det ögonblick marknadsekonomerna får grepp om den siffran kommer storskalighet att ta nya kliv framåt och minibuss erbjudas för transport till den kyrka där gudstjänst firas aktuell söndag. Det blir billigare så. Då kan också ett antal prästtjänster dras in, sådana som det är omöjligt att rekrytera till eftersom vi får en prästbrist. Detta kommer att ske under taktfasta rop om att folkkyrkan lever och utvecklas fast nu på ett nytt och spännande sätt.

Det är kanske inte så mycket att säga något om. Reträtten är den svårast militära operationen (kom ihåg von Clausewitz graf i Von dem Krieg (och här var Bloggardag lustig!) och ska man ta till retträtt är det aldrig fel att utföra manövern med bevarat gott humör.

Det kanske också ska tydliggöras vilket det verkliga problemet var, det som ledde fram till inte det som beslutats (revidering av 1986) utan en ny kyrkohandbok. Den gamla kyrkohandboken var på ett antal punkter omöjlig att använda eftersom kristendomskunskapen numera är så begränsad att uttryck som återger kristen tro blir obegripliga och kanske också stötande. "Synd" går inte att nämna vid en begravning och inte heller vid dop. Tanken på folkevangelisation för att slå upp dörrarna till Kyrkans sanna skattkammare var främmande. När sådana aktiviteter föreslogs, röstade kyrkomötet "nej". Det går att formulera religiösa meningar i en svenskkyrklig kontext och hoppas på nöjda kunder/klienter. Men då måste det profilerade slipas ner. Det är detta som gestaltas i den nya kyrkohandboken, i utskottet oftast framröstad med siffrorna 8-7.

Antingen återkristning eller påkristning eller vad det nu ska kallas eller en satsning på en kyrkostruktur som blir religiös, dvs praktiserar MTD-religion. Vi som är kristna därför att vi inte är religiösa utan vill stå mitt i den verkliga Verkligheten, har problem. Fundera på vad din doppräst och din konfirmationspräst hade tänkt nu. Och fråga runt om inte biskop Nygren hade rätt och fått rätt. Svenska kyrkan växlade in på främmande spår och blev främmande för sig själv. Kyrkalienationen tar sig uttryck genom att kyrkan tar färg av sin omgivning. Kameleonten är rädd och måste dölja sig. Men vad ska man göra när det är kunden som bestämmer vart kusken ska köra?

Svaret på den frågan är apostoliskt: anpassa er inte! För den som inte vill anpassa sig passar Mässboken ypperligt.




22 kommentarer:

  1. Jag tycker naturligtvis att det var onödigt att utge en ny mässbok – man kunde fortsätta att använda Artos. Men jag förstår – när nu svenskar är ett lydigt folk, som gör vad de som makten haver beslutar, så var det väl ofrånkomligt.

    I Missionsprovinsen använder vi fortfarande 1983 års evangeliebok. Det betyder att många av oss fortfarande använder Noterias mässbok. Men den börjar bli sliten. Den vi använder i Stockholm började sin bana i S:t Jacob, innan det blev dags för S:t Stefanus. Den har jag fått laga. I en elegantare tygaffär köpte jag 3 dm rött linnetyg. Vad skall det användas till, frågade expediten, och tycktes bli något förvånad av svaret: Till att laga en bok. (Med tiden har det blivit några andra böcker också.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Enligt en uppgift som nått mig så är Artos Missale slut på förlaget.

      Radera
    2. Artos hade väl kunnat låta trycka missalet på nytt?

      Däremot, + Göran, så har Noteria en notis om utförsäljning av sitt missale på sin hemsida. Kanske värt att kolla upp? /N

      Radera
  2. ÅTTA är märkbanden i Mässboken. Men matematik har väl aldrig varit Bloggardags starkaste sida. Det hela är alltså ÄNNU bättre ... http://www.artos.se/lutherska-traditionen/massbok-utkommer-v-25-gar-att-bestalla-nu

    SvaraRadera
  3. Vi är rimligen sista generationen av kyrkfolk. Mot slutet kommer vi inte att få något av värde från organisationen SvK. MTD är snart allenarådande.

    Även de europeiska samhällena bryter nu samman med kristendomen. Abort och migration beseglar kontinentens öde. Blir islam den kraft som fyller tomrummet? Det lär inte bli pride eller postmodernism i varje fall.

    /Vi är sista generationen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte när väster står i norr.

      Det finns andra planer. Glöm inte Golanhöjderna.

      Malog är inte släppt fri och Nordstjärnan inte släckt.


      Bered er!

      Sniff

      Radera
    2. "Vi är sista generationen"? Nejdå, men om ni fortsätter att vara lika fogliga och undergivna som hittills, så utgör ni fortsättningen på slutet. -Ska det vara lite mera gås?

      Radera
    3. Man är rädd för konfrontationen med världen. Alltså jamar man med världen. Bara det håller så man får sin pension! Om man sticker ut går folk ur. Det gör de för övrigt ändå.

      C L-x

      Radera
    4. Det måste vara ett märkligt "kall" där målsättningen är pensionen och vägen dit ryggradslöst beteende!

      Antony

      Radera
  4. "Då kan också ett antal prästtjänster dras in" skriver Sandahl. Härligt! Härligt! Härligt!

    VI HAR UNDERBARA DAGAR FRAMFÖR OSS!
    /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hälften av prästtjänsterna lär saklöst kunna dras in som improduktiva eller rent kontraproduktiva. Tyvärr blir det inte möjligt att utan smaskiga avgångsvederlag göra sig kvitt tjänsteinnehavarna. Musiker och kyrkväktare är nog den kategori som sitter säkrast i Svenska Kyrkan.

      Lars Jensen

      Radera
    2. Lars Jensen, det går utmärkt att dra in på personal utan avgångsvederlag. Det kallas Arbetsbrist och påkallas från arbetsgivarnas sida. Kanhända råkade några klockare ut för detta vid skapande av storpastorat?
      Det är bara om man vill göra sig av med en viss individ på en tjänst, för att sedan anställa någon annan på samma tjänst, som man behöver ta till avgångsvederlag.
      Kyrkorådet i vilken församling som helst kan vid nästa sammanträde besluta att det inte ska finnas anställda musiker i församlingen utan att tjänsten istället ska hyras in per timme. Ett arvode på 5000 kr per gudstjänst låter kanske oskäligt, men det skulle nog spara mycket pengar.
      Varför man över huvud taget skulle hyra in församlingspedagoger övergår dock min fattningsförmåga.

      Radera
    3. Kanske har du rätt, PT. Jag är dock lite tveksam om rättsläget för just kyrkan. Förutom församlingspedagoger bör kommunikatörer, fastighetschefer, personalchefer, verksamhetschefer och kanske kyrkogårdschefer sitta löst med sina respektive anställda administrativa resurser. Det finns mycket att göra för att sätta SvK på hälsosam kartoffelkur. Halverad kyrkoavgift bör vara möjlig. Ett krav att präster har huvudgudstjänst alla helgdagar utanför semester sållar bort många kristendomsfrämmande plattformsinnehavare och bygger - kanske - församling. Som det nu är tjänstgör alltför många präster någon enstaka söndag i månaden, ibland mindre. Sällan mer än två, vad jag kan se. Om sedan prestationslön sätts efter församlingens huvudgudstjänstdeltagande, kan verksamhets- och aktivistkyrkan slimmas rejält.

      Lars Jensen

      Radera
  5. Gratulerar prästerskapet till Mässboken. Tyvärr kommer den väl inte oss som är kyrkomusiker till någon nytta. Till nästa gång, låtom oss göra gemensam sak, vi som tillsammans handskas med gudstjänst och liturgi i både ord och ton.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nästa gång lär bli om 30-40 år. OM det då finns någon Svenska Kyrkan att tala om ... /smun

      Radera
    2. Mycket väsentlig kommentar som Organist Löfberg på vår rikes västra kant gör här.

      Jag tycker förstås att Mässboken är ett välkommet initiativ i sig, som ett bidrag till liturgiutveckling i generell mening. Men det bästa sättet att förverkliga det som Dag skriver i sina allra sista meningar är ju att vägra använda / anpassa sig till den nya kyrkohandboken över huvud taget och i DEN meningen kan mässboken ge en felaktig bild av att läget på något sätt trots allt skulle vara acceptabelt.

      För oss musiker finns inte några alternativ; det är bara anpassning eller "desertering" som gäller. Det skulle vara intressant om någon statistiker kunde räkna fram hur många kyrkomusiker som i likhet med mig har lämnat yrket under 2000-talet. Jag är ganska säker på att avhoppen bland kyrkomusiken slår poliskårens avhopp rejält.

      Radera
  6. Undrar om prästtjänsterna. Svenska kyrkan är väl starkast bland dem som behöver begravningar.

    Och märkband kostar inte särskilt mycket när böcker produceras. Minns från när jag skulle beställa tryckning av en.
    Canutus Hahn

    SvaraRadera
  7. Nils Gårder (POSK) reserverade sig mot beslutet i KS 2018:4 §48, vilket framgår av §52. Ett särskilt yttrande avgavs också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fullkomligtblysande med en POSK:are som reserverar sig och inte bara jamsar med.
      Undrar om vi får se det i höst med i frågan om yrkesförbud för äktenskapstraditionalister?

      Radera
  8. Ibland känns det som att vi håller kvar något för att vi i grunde ogillar förändring. Varför hålla kvar vid en produkt från 1980-talet istället för en från 1780-talet? Ibland är det en teologisk fråga och då kan det vara berättigat. Men ibland verkar det som om man håller kvar vid det gamla för att man inte vill förändring. Och om det var ett vägskäl som gick snett enligt Nygren bör ju frågan vara hur hanteras det nu. Vilken är vägen framåt? Dökyrkotanken är väl sommarens tema, men vem vill lägga ner tid på det? Blicka tillbaka och ständigt tänka att det var bättre förr? Vem blir glad av det? Be hälften av kyrkans präster att sluta? Hur troligt är det? Det finns en stor kör som ständigt säger att det är skit med kyrkan. Och den kören har otroligt många stämmor men sjunger i samma tradiga kör. Genusstämman, bättreförrstämman, kränktastämman, sidesteppastämman, politkerstämman, felteologistämman, hatareformationsstämman, förlåglönstämman, antikyrkastämman, gåochdökyrkostämman, tommakyrkanpålandetstämman, antiantjestämman. Ponera att kyrkan är Kristi kropp. Tänk tanken. Kristi sargade kropp. Alla fattar väl att det är en otroligt sargad kropp. Det räcker med ett personalmöte för att komma till den insikten. Blir inte frågan till sist hur vi väljer att tala om denna sargade kropp?

    SvaraRadera
  9. Lite Off Topic

    Vissa är högst bekymrade över de försvunna kommentarerna och insinuerar avsiktlig radering av vad man då antar ljusskygga skäl.

    Kan det vara så enkelt att man nu har ändrat i "rullgardinen" för "Kommentera som"

    Kanske fick då datorn spatt närden då började rota bland kommentarerna och inte kunde hitta motsvarande alternativ och förutsatte att dessa skulle raderas? Är det så får man väl vara glad att administratören upptäckte det innan allt var borta.

    Är det så kanske, bara kanske , att det går att återställa genom att återställa innehållet i rullgardinen för "kommentera som".

    Endast en hypotes.

    //HH

    SvaraRadera
  10. Undrar om inte religionsbegreppet i sig, med religionernas språk och berättelser, med deras gestalningar, tillämpningar, praktiker och högtravande utsvävningar, (tillsammans då i vissa fall med politiska begrepp, ideal och läror), men särskilt ändå inom religionernas värld, har inneboende förmågor i sig att verkligen kunna förmå människor att bli både prilliga, galna, fanatiska, korkade, förblindade, inbillningssjuka, rädda, arga, hysteriska och frustrerade?
    Ja, att religioner inom sig alltså har förmågor att kunna göra människor mer eller mindre tokiga?
    Detta genom att religioner kan, och vill, framkalla både ett blint troende, ett fanatiskt tilltroende, som kan skapa en galenskap hos många, tillsammans då med överdådiga och utsvävande fantasier om tillvaron och om Gud?

    Religioner är svåra saker. Tillsammans med politik. (Inte för inte så anses det väl inom många famljer, och släkter, att det är mycket bra om alla samtal kan undvika att tala om just religion och politik? För möjligheter till en trevlig samvaro och ett tillsammansskap, utan upprivande och eventuellt bråkiga debatter?)

    Religion vill göra anspråk på auktoritet och har kanske en särskild dragningskraft på människor som önskar sig vara just auktoriteter, eller ledare, över andra människor?

    Men, men fel, inkorrekt, tokigt, galet och snett kan det alltid och överallt gå ändå. Även med aldrig så mycket goda intentioner och goda viljor som ju ofta finns utsirligt, fantasirikt och berusande beskrivna inom just religioners berättelser, (och även i viss mån inom politiska läror).....

    Människan är en mycket knepig varelse....

    JB

    SvaraRadera