+-0

Kyrkans Tidnings chefredaktör fick nu springa lite.
Ni minns att denna pigga, käcka och muntra blogg blev "årets" förra året men med ödeshjulets logik svänger det hela så nu är jag nere i botten på ett klart minusvärde. Kyrkans Tidning deklarerar om mig: "Hans linje är inte vår." Nähä - och vem hade trott det? Men varför inte? Motiveringen är obetalbar, en sådan man kan brodera och sätta upp som bonad på väggen: "Det är uppenbart att rabulisten Dag Sandahl visar omdömeslöshet med sina skruvade personangrepp och smaklösa formuleringar."

Vad är det som utlöser denna uppenbara insikt? Inte enbart Dagens Seglora, som ändå denna morgon måste gratuleras för nu står Kyrkans Tidning där Dagens Seglora ville att Kyrkans Tidning skulle stå.
Nå, ingen skugga över Kyrkans Tidning eller ens över Lennart Koskinen, som sveper runt med konstaterandet att "samme präst som i filmen kommenterar Ingers öde har i dagarna fällts av domkapitlet i Växjö för sina blogginlägg". Guilt by association - och inte ett enda ord om att jag i mina kommentarer skulle haft fel i sak! Kanske är det inte heller så konstigt om en docent i kyrkovetenskap kommenterar en kyrklig företeelse - något ska man väl ha docenter till?

Man ska förstås läsa Koskinen. Han verkar arg på mig - och kan därför inte citera rätt. När har jag betecknat biskopen  i Härnösand som "en finne i röven"? När har jag beskrivit domkapitlet i Växjö som "Führerhauptquartier"? Lennart Koskinen får inte riktigt ihop det. Jag ska gärna vara vänlig mot honom och säga att det är när man får ihop korrekta citat som man kan bli docent.

Nå, varför denna osakliga upprördhet där KT inte ens kan publicera tillmälen korrekt?
Rimligtvis därför att frågorna som ställts blir besvärande.

Jag tjatar inte meriteringen igen - alla kan se att Antje Jackelén presenteras som något hon inte är, nämligen professor i svensk mening. Hon har varit universitetslärare i Chicago och jobbat för Zygon, en institution som kanske vore värd att uppmärksamma? Vad står den för - vetenskapligt sett? Och vad är The Templeton Foundation, som ger stora anslag - vart syftar den? Jag tjatar inte mer om det akademiska men det var här jag började fundera.

Jag har aldrig formulerat mig kring det svenskkyrkliga. Det hette att Antje Jackelén hade en stor pastoral erfarenhet. Stämmer det? Prästvigd 1980 och så doktorandtjänst 1995 - hur många tjänsteår blir det och i vilka sammanhang? Är det inte rätt lite svenskkyrkligt i bagaget med tanke på att hon nu ska bli Svenska kyrkans främsta företrädare? Det kan bli bra för det - men fanns här uinte något att fundera över?

Det sägs att Antje Jackelén varit så aktiv i kulturdebatten och så medial? Jag försöker se var kulturinläggen finns och klarar inte riktigt det - och pris har hon fått men av vem och för vad? Är det stora att hon är den första biskopen på twitter?

Det sägs att stödet för Antje Jackelén är massivt - men faktiskt inte i det sammanhang där hon ska vara ärkebiskop. Kyrkostyrelsen stöttar alltid sin ärkebiskop, det hör till ansvaret, men varför blir det inte rätt i rapporteringen?

Jag säger att det är lite olustigt med sättet att presentera Heinz Jackelén som Svenska kyrkans förste biskopsman (i herdabrevet) som nu av pastor Mathilde Karlgren /rättat!/ blev facebooksidan "Ärkebiskopsman to be". Har vi köpt någon slags medföljarfilosofi - och ska vi inte då få veta lite mer om mannen ifråga. Och detta fokuserar på en omständighet att förhålla sig till: Vilka känner ärkebiskopsparet Jackelén? Så mycket har de inte publicerat att i vart fall jag känner dem. Borde jag inte det? Om de andra som valts till ärkebiskopar under min tid i det rikskyrkliga har jag haft mer personlig kännedom. Antje Jackelén kom till Uppsala för att läsa teologi där - och jag frågar om det var så eller om hon i stället kom till Stockholm och läste på ITH men något senare tematerminen i Uppsala? Varför säger då folk som läste på ITH att de var kurskamrater med Ante och Heinz där?

Kommer vi så till teologin, där det sägs mycket från olika håll. All undran om de teologiska frågorna kanske till sist ska förstås som tysk teologi med rötter hos Kant och Schleiermacher? Då blir det idévärld mer än materialitet.

Hade Kyrkans Tidning skrivit de stora reportagen om Antje Jackelén och benat ut frågorna som ställts, kunde vi varit tacksamma. För det är värt att beskriva hur Heinz (1964) och Antje (1977) kommer med minimalt med bagage till Sverige och här gestaltar sina liv och allt blir en framgångssaga som leder till Ärkebiskopsgården i Uppsala. I Sverige går det! Och här är en modell för framgång för många som invandrat. Så vad gjorde Jackeléns för att lyckas? Ändra namn är väl inte hela förklaringen?

Får jag bara lägga till en enkel fråga: Kyrkans Tidning har en hög pressetisk moral och ägnar sig inte åt skruvade personangrepp. När man läser Lennart Koskinens krönika i dag blir ändå frågan: Varför publicerar KT citat som är rena konstruktionerna i ett sammanhang som väl knappast kan betraktas som något annat än ett personangrepp?