Journalister och journalistik

Vid något tillfälle har jag klämt till en journalist med att säga att "jag har fler böcker om journalistik än du har om teologi" och det är oftast sant. Bokhyllan Billy fylld - och drygt det, inger understundom respekt.

I går ringde en frilansjournalist. Hon ville ställa frågor apropå Tom Alands film om komminister Inger Svensson. Den visas i svt nästa vecka (13 febr, tror jag). Inger var den första kvinnliga prästen i Växjö stift och blev ett människoöde. Vi möttes vid en busshållplats i Stockholm sista gången vi möttes och talade vänligt med varandra - hon ropade på mig för att talas vid, nota bene. När Tom ringde till Öland och ville ha några kommentarer, ställde jag upp. Någon i familjen hade styrt till att Inger inte skulle minnestecknas när hon var död.  Jag tänkte att Tom säkert kan göra en sådan minnesteckning - för det är Inger och händelserna kring henne värda. När frilansjournalisten frågade om jag kunde svara på några frågor, var svaret ja.

Första frågan löd: "Finns dom ståndpunkterna fortfarande?" Man kunde undra "vilka?" men jag antog att hon frågade om det fanns sådana som inte köpt 1958 års riksdagsbeslut fortfarande så jag svarade att det var självklart - varför skulle de inte finnas? Men så slog det mig och jag sa: "Du är ju inte påläst!" Då blev hon upprörd och hävdade att det var hon visst. Jag undrade då om hon t ex läst mina böcker Kyrklig Splittring, Farligt och artikeln i boken Vems ärende går Svenska kyrkan? men det hörde inte till saken, fick jag veta. Nu handlade böckerna just om saken, genmälde jag stillsamt. Någonstans där förklarade frilansjournalisten sig vara kränkt och att det inte var någon idé att fortsätta intervjun. Det var ju hennes sak att bedöma. Dock hade hon två önskningar. Mig önskade hon en trevlig helg och sig att vi aldrig skulle behöva träffas.

Det finns ingen annan yrkeskategori som kan hålla sig okunnig med argumentet att de man skriver för är okunniga och det är deras position man intar. Så fantastiskt att det också finns yrkeskompetenta journalister. De uppträder som ansvariga reportrar och vill till sina läsare bära tillbaka den information de skaffat sig. Men ibland tänker jag att denna kategori reportrar är på utdöende. Varför göra det svåra när man kan nöja sig med det enkla? ter sig som en vanligare hållning. Det är illa.

Smålandsposten bär idag syn för sägen. Stiftet får en helsida i färg med budskapet att personalen och de förtroendevalda i stiftsstyrelsen ska fara på resa till Israel/Palestina. Nyheten som hålls fram är beloppet - 870 000:- kostar resandet. Hade det varit riktigt småländskt kunde man fläskat till med att ange lönebeloppet för 50 personer under fem dagar fast å andra sidan ingår fem dagars kompetenshöjning i jobbet.  Den detaljen kunde man hoppat över och fått fram en högre siffran i syfte att stimulera läsekretsen, ty i Sverige är avundsjukan en starkare drift än sexualdriften, som Ingemar Mundebo konstaterade.

Vid frukostbordet kom jag på att man dessutom kunde räknat den arbetstid som går åt i kommande vecka när 71 arbetslag i pastoraten i stiftet ska ondgöra sig över det inträffade. 30 minuter gånger antalet deltagare blir några arbetsdagar. Tio man-arbetsdagar  kanske om man ska räkna timmar. Å andra sidan kan det tänkas att man talar om saken under 30 minuters kaffepaus och då blir det hela ett plusvärde, som svetsar samman folket på golvet mot stiftet och den gemensamma fiendebilden blir en lokal tillgång och stärker den lokala samhörigheten. Ja ni ser själva hur komplicerat det blir.

De som ska försvara beslutet påpekar att stiftet har en unik möjlighet till fortbildning eftersom man kan resa med biskop Johansson. Det ger ingångar. Bäst är dock Anton Härder (S), som påpekar att resan till Det Heliga inte kostar mer än en resa i Sverige. Varför man skulle resa en vecka med personalen i Sverige just, framstår som lätt oklart.

Ingen påpekade att nationella nivån utan besvärande mycket stöd i regelverket vill dra in 35 miljoner från stiftet. Ingen sa heller att satsningen kostar väl 2 spänn per kyrkomedlem - och då är inte medräknat vad som skogsbruket ger. Man kunde tänka sig att hela resan finansieras genom gran och fur. Man kunde också tänkt sig att vinklingen inte varit så förutsägbar och styrt på pengar utan mer tagit upp vad studieresan handlar om och kanske ställt frågan hur denna typ av satsningar kommer församlingarna till godo samt kanske ställt några politiskt känsliga frågor.

Tänk vad mycket en journalist som vill vara reporter skulle kunna bära tillbaka till oss!

Jag skrev inget om nomineringsvalet i Lund, som ni märker. Det står nu klart att någon telefonkiosk inte behövs i Lund. Det räcker med biskopsstol, sammanträdesstol och skrivbordsstol. Stålmannen blir inte biskop. Det blir den som S bestämmer sig för. Det kunde också en reporter grotta ner sig i.