Tvärsäkert

Det var Dr F som ringde. Han hade tröttnat på det tvärsäkra. Inte så konstigt, han är ju doktor. Men kunde man inte, undrade jag, i stället införa tvärsäkerheten som kriterium? Jag kan säga tvärsäkert ja om jag lika tvärsäkert säger nej? Med detta provtänk - eller denna insikt - åtskildes vi telefonledes. Fast jag funderade vidare.

Det finns en tvärsäkerhet som alltid säger sista ordet utan att ha övertygat.
Den som resonerar har bara gått en cirkel från sitt resonemangs utgångspunkt och efter en liten promenad kommit tillbaka just och exakt dit där han/hon startade.
Dr F är vetenskapligt skolad och skapad för resonemang, tycks det. Jag ska vid tillfälle fråga honom om det inte i själva Kyrkans grundstruktur finns något som ger utrymme för den dubbla tvärsäkerheten - den som tvärsäkert säger ja och lika tvärsäkert säger nej och så resonerar. Kristen tro är gemenskap och en samtalande gemenskap där tvärsäkerheten är tillåten men fruktbärande först när den blir en dubbel tvärsäkerhet. Ja och nej.

Men ska inte vårt tal vara sådant att ja är ja och nej är nej? Jo. Men nu handlar det mer om att söka sanning och sammanhang. Kan man göra det tvärsäkert? Ja, om man gör det dubbelt tvärsäkert. Kan man kalla detta för "gemenskapstvärsäkert"? Det tarvar fora för samtal - församlingshem, sammanträdesrum, förtroliga dialoger och bloggar lika.

I går kom Kyrkans Tidning och förgyllde min torsdag. Ska Göteborgs domkapitel skriva till SD och säga att "ni ska ge fan i våra präster, som får och ska röra sig överallt"? Det kunde vara en rolig markering av prästens frihet och ryms denna frihet inte inom partiet (vilket som) har partiet inte plats för präster. Kan Domkapitlet hosta ur sig detta? Gärna för mig - men i så fall alltså i alla fall.

Fredrik Modéus läste jag med stigande häpnad. Varifrån får han allt? Han har en förmåga att upprepa sådant andra sagt på ett sätt, så man tror han kommit på det själv. Och nu ska alltså biskopsmötet ta initiativ - vad tycker Kyrkostyrelsen om det, tro? Ett initiativ för "Projekt Församlingsutveckling" och med avstamp i det akademiska. Jojo.
Kanske vore det av värde att kolla en del av det material som faktiskt tagits fram?
Och kanske skulle någon deprimera sig och fundera över vad Svenska kyrkan gjorde på 1950-talet - och hur evangelisationsansatsen så sorgligt misslyckades när sammanhållningen brast och ämbetsfrågan blev vattendelare. Det finns somligt skrivet om saken.

Bengt Olof Dike är elektor i biskopsvalet i Lund. Han angav i KT specifikationskraven på ny biskop. När jag läste dem, insåg jag att i Lunds stift behövs ingen biskopsstol men väl en telefonkiosk. I den kiosken kan biskopskandidaterna ta sig in och byta till Stålmansklädnaden. Eller man, förresten? Brukar det inte vara den sönderfallande organisationens kännetecken att man ropar på någon stor och stark som ska lösa problemen?

Att Anders Göranzon, musikkonsulent i Karlstads stift, hör till kandidaterna, överraskades jag av.  Man ska aldrig vara alltför tvärsäker dock. Kanske inte ens säker. Men Östran bär denna morgon besked att Anders Göranzon i stället ska vara Anders Göranzon. Det slog mig att jag borde kolla Kyrkans Tidning på nätet och där får jag se ännu en rättelse. Anders Göranzon är den andre och Kyrkans Tidning "beklagar förväxlingen och det besvär som det har orsakat Anders Göranzon i Sydafrika" - men inte i Karlstad.
Fast tänk om det som skett är ett led i Guds plan att sätta ljuset på Göranzon i Karlstad som biskop - ungefär som när Ambrosius blev biskop i Milano? Vilka är besvären - det skulle jag gärna vilja veta för om den saken ger vare sig KT eller Östran besked. Göranzon i Karlstad var tydligen inte besvärad? Minns Ambrosius!

Ja, jag blir för egen del efterhand alltmer osäker på om de som vet vad jag menar, verkligen har rätt. De kanske helt enkelt inte vet, bara föreställer sig och polemiserar ,ot sina egna föreställningar? De sitter kanske vid sina datorer och skriver kommentarer i det tillstånd som jag i går lärde mig heter "mildly lid" eller "tanked to the gills." Vad vet jag? Och det får jag nog inte veta förrän i kväll när jag själv blivit i vart fall mildly lid.
Mildly!

Då är jag i skick för att fundera över nomineringsvalsresultatet i Lunds stift.