En sakfråga har jag inte besvarat, påpekades. Varför anmäla biskopens i Härnösands yttrande om min rumpa och mena att mina egna yttranden inte skulle anmälas. Svaret är tvåfaldigt. 1. Det är skillnad på det offentliga och det privata. Private parts, liksom. Relevanta frågor om meritering och annat är något annat än redogörelser eller spekulationer om min rumpa. Det var det ena men 2. Jag hade inga finnar i rumpan, vilket jag bedyrar. Om jag haft, uppstod en närmast än mer besvärande fråga hur biskopen i Härnösand hade kännedom om detta mycket privata förhållande.
Jag tror situationen nu klarlagts. Vi har ingen dubbel moral, kanske ingen moral alls, och håller oss inte med dubbla måttstockar.
Nu har jag uppfyllt den traktan om svar som riktades till mig.
Man torde också med fog kunna hävda att kyrkan både kan och bör ställa högre krav på en biskops handel och vandel än på en enkel församlingsprästs.
SvaraRaderaQuod licet Jovi, non licet bovi.
RaderaFörsamlingsbo i Asa
Det var gott att höra. Jag andas redan lättare, med tanke även på alla de beskyllningar jag strött omkring mig.
RaderaElisabeth,
SvaraRadera-Är Dag en enkel församlingspräst?
BENGT OLOF DIKE
Den frågan, BOD, ska jag besvara när Du har besvarat alla de frågor som ställts till Dig. :-)
RaderaBengt Olof Dike, du är verkligen en sorglig och liten människa! Dina gelikar på "SS-bloggen" uppskattar nog ditt sätt att förfölja oliktänkande utan att överhuvudtaget komma med substantiell kritik, vilket är en klassisk "SS-metod". Du bör verkligen skämmas!!
Radera//Antony
Beklagligtvis försvann nyss fyra kommentarer just som de skulle modereras. Jag tror jag var oskyldig. Meddelas endast på detta sätt - men vill man skriva nytt om man saknar sin kommentar, så gör det!
SvaraRaderaDå kommer åter ett försök:
RaderaBiskopar kan inte få skriftlig erinran eller prövotid utan den enda disciplinpåföljd de kan få är "avkragning". Detta eftersom det inte ansågs möjligt att fortsätta att verka som biskop i ett stift i fall du hade prövotid eller fått en skriftlig erinran. Det är nog ett rimligt resonemang åtminstone vad det gäller prövotid, men kanske inte när det gäller skriftlig erinran. Effekten har blivit att biskopar nu närmast per automatik frias eftersom det ska väldigt mycket till för att bli avkragad.
När det gäller biskopen i Härnösand och Dag Sandahl så hade det varit bäst om Dag låtit bli att anmäla. Saken var en bagatell och anmälan gav tyvärr bilden av Dag som en ömtåad rättshaverist som driver mål han vet att han förlorar. Nu med fallet om hans eget bloggande riskerar han även att framstå som hård mot andra, men känslig för kritik mot sig själv. Dessutom illustrerar hela fallet att den som alltför ivrigt håller på med ordvitsar och att märka ord i längden ofta snärjer sig själv med sin verbala krumbukter. / Markus
Ja det var ord och inga visor, Markus!
RaderaJag tvingas instämma i all enfald.
KJ
Nå, därmed var Dag kastad under bussen. Få se om han vill ligga kvar där.
RaderaVad menas med den liknelsen?
RaderaDet var väl ändå uppenbart! Men om inte, så behöver inte allt skrivas på näsan, åtminstone inte med en gång.
RaderaProblemet, Dag Sandahl, är att du mycket väl innerst inne vet att din rumpa aldrig har diskuterats - egentligen. Det biskopen gjorde var att alludera på ditt eget uttalande, där du själv hade satt tonen genom att omtala något/några som lika illa omtyckta som finnar i rumpan. Du gav med dessa ord en gliring och fick då en gliring tillbaka med samma språkbruk du själv använde. Och detta borde du sannerligen kunnat tåla!
SvaraRaderaHade biskopen fortsatt att "härma" dig på detta sätt hade det varit olämpligt, det håller jag med om, men nu var det ETT stycke i ETT blogginlägg vad jag förstår - att jämföra med dina 400 inlägg om Antje Jackelén där du visserligen inte talar om hennes privatliv men där du hänger ut hennes man bara för att han är gift med henne och kommer med inte så subtila antydningar om att hon kan ha haft samröre Stasi, vilket är en väldigt mycket obehagligare och allvarligare anklagelse än en skämtsam gliring om hudutslag på stjärten. Jag tycker därför fortfarande att det är en häpnadsväckande dubbelmoral att tycka att hon borde straffas disciplinärt för detta medan du blir upprörd när någon vill sätta munkavle på dig på samma sätt. Du fick smaka din egen medicin här och det passade tydligen inte, så tolkar jag det fortfarande.
Snälla ni andra, kom inte med påståenden om att jag "försvarar domkapitlets beslut" för jag har överhuvudtaget inte uttalat mig om detta. Kan inte uttala mig då jag inte ens vet hur vigningslöftena låter och om han har brutit mot dem.
Anna, nu förstår jag dig inte. Dag menade att stiftschefen i Härnösand hade gått över gränsen för det lämpliga, och anmälde henne. Beslutet blev att hon inte hade gjort det. Senare blev stiftschefen i Stockholm anmäld för vad hon skrivit. Inte heller hon ansågs ha begått något fel. Då är det naturligt att, som i andra frågor, anpassa sig till angivet rättsläget. Dag hade naturligtvis anledning att tänka att det nu var tillåtet för honom att säga sådant, som höll sig inom de gränser som på så sätt var satta. Fast det kan ju vara så att man har annan standard på sina präster i Växjö än i Härnösand och Stockholm.
RaderaVarför kalla biskopen för stiftschef? Är det en markering mot en kvinnlig biskop eller vad?
RaderaJa jag uttalar mig inte om detta fall, dvs om Sandahl hade skäl att förvänta sig att bl "friad" med tanke på biskoparna, utan jag kritiserar bara att han anmälde överhuvudtaget då han rimligen borde känt till "yttrandefrihet" även vid den tiden. (Dock är ju yttrandefriheten inte oinskränkt för någon, bara mer eller mindre, och mer för präster. Jag tyckte det (nya?) bestämmelserna lät väldigt rigida.
Sedan, när vi kommer till annan dubbelmoral så har du inte svarat på detta: Varför är det pinsamt om Jackeléns man skulle kalla sig "ärkebiskopsman" men inte om din fru kallar sig prästfru? (Fast nu hade han ju inte gjort det, som sagt.) Ditt besynnerliga svar under "facebookklargörandet" är att "vi" inte gillar när någon karriärsteg med hjälp av sin make/make". Detta trots att du redan visste att herr Jackelén inte skrivit texten själv, och även om han gjort det så är det en omöjlig tolkning att det skulle vara för att främja sin egen karriär! Ett totalt goddag-yxskaft-inlägg alltså.
SvaraRaderaSedan kommer vi till ännu mera dubbelmoral: Då jag skrev att titlar som prästfru eller "ärkebiskopsman" kan tolkas som att den som kallat sig detta gör det med en lätt humoristisk touche så skriver du att "Ärkebisopsämnbetet är ingen lustifikation"!!!! Och detta kommer från DIG?! Herr Jackelén, som nu inte hade skrivit det du beskyllde honom för, har inte drivit med ärkebiskopsämbetet utan med rollen som make/maka - om han nu hade skrivit det .En helt annan sak alltså. Och en helt makalös beskyllning från en som vill att man ska associera Kyrkans hus med Hitlers högkvarter.
Menar alltså att dubbelmoralen fullkomligt dryper från denna blogg i fler än ett avseende.
Handlar inte detta om underordningen makar emellan han ställer sig framför sin fru.
RaderaDin fråga har redan besvarats om än inte av Dag (eftersom han heller inte sagt något alls om vad han tycker om att hans fru att presentera sig själv som bland annat prästfru). I fråga om Heinz Jackelén presenteras han inte som vad han är, utan som vad han ska bli om ett halvår. Där var just tjänstegraden det väsentliga, "blivande ÄRKEbiskopsman", medan fallet Linda Muhr var relaterat till något hon redan var och dessutom till ämbetet och inte tjänstegrad: PRÄSTfru och inte komministerfru, docentfru, kyrkomötesledamotsfru eller dylikt. / Markus
RaderaHelt rätt Anna! Tack för att du orkar!
RaderaSign Anna är väldigt tradig eftersom hon aldrig har något kristet tankegods att tillföra, utan endast profana överhetsfasoner gentemot "olydiga" präster, manliga såväl som kvinnliga. Även de kvinnliga får en rejäl knäpp på näsan om de vågar knysta om att Guds ord går före människors stadgar. Vad Gud har sagt kan vi möjligen tvista om, men jag tror nog att de flesta s.k. kvinnoprästmotståndare och kristtrogna kvinnliga präster är överens om själva principen, att kyrkan har att rätta sig efter Guds ord.
SvaraRaderaDen, som inte tycker det, bör inte kalla sig präst eller biskop, utan i stället församlingsföreståndare respektive stiftschef. Könet har ingen betydelse. Såvitt jag vet, är Linda Muhr fortfarande verksam som präst, medan Dag är pensionerad. Naturligtvis är han fortfarande präst, för det är man på livstid, men "prästman" låter inte bra. Vaddå, manlig präst? Med avseende på Linda bör därför Dag kallas "prästgemål", vilket torde vara den korrekta benämningen på den manliga motsvarigheten till prästfru.
Ingen kan idag leva, som om kvinnoprästreformen aldrig har genomförts. Den splittring, som enligt motståndarna /tvivlarna skulle bli följden av reformen, är nu ett faktum. Det är alldeles utmärkt, att Dag och Linda (som jag hoppas) inte låter sin personliga relation förgiftas av detta faktum. Det är kanske lättare, när båda är präster och delar troheten mot Jesus och vill sätta den före människostadgar, än när båda är lekmän som hämtar sina erfarenheter från det profana arbetslivet.
Sign LFL är väldigt tradig eftersom han inte håller med mig i allt jag skriver!
RaderaSå kan man ungefär "översätta" LFL:s kommentar. Och för all del, jag ser fördelarna med detta system. Alla som inte håller med mig förklarar jag härmed som "tradiga".
Och jag fogar mig då jag inser att LFL själv har väldigt mycket "kristet tankegods" att komma med, och jag vågar påstå att det är alla väldigt tacksamma för på denna blogg! Mer än tacksamma, till och med.
Jag tycker också att det är alldeles utmärkt att "Dag och Linda" inte låter sin personliga relation "förgiftas av detta faktum" att du kallar dig "kristtrogen" LFL. Det vore också fint att få höra även Kristus version och inte bara dig själv när du uttalar dig om hur trogen honom du egentligen är.
-Jag utgår från att jag är frisk. Sen bedömer jag alla utifrån det.
RaderaSå brukar min psykiatergranne formulera sin enkla filosofi.
Den påminner f ö om Annas;-)
Magna Gunnesson
Ja, vi är några här som i LFL igenkänner en kristen broder vars kommentarer alltid har något värdefullt att tillföra även för den som inte i allt kan hålla med honom.
RaderaDen kulan visste var den tog, som någon sa i fänrik Ståhls sägner. Ett typisk halmgubbe-angrepp från sign Anna. Jag har aldrig kallat mig själv för "kristtrogen", av den enkla anledningen att jag inte har så höga tankar om mig själv, så att jag tror att jag verkligen är det som jag borde vara.
RaderaJag skrev om "kristtrogna" kvinnliga präster, för jag är övertygad om att sådana finns, liksom jag är övertygad om att det finns manliga präster, som inte är ett dugg kristtrogna. En person med normal språkbegåvning fattar att detta inte kunde handla om mig själv, eftersom jag varken är kvinna eller präst. Alltså har sign. Anna gjort en halmgubbe, som ska föreställa mig, och som hon kastar på häxbålet.
Är det inte bra att "Dag och Linda" (eller borde jag ha skrivit "Linda och Dag") respektererar varandra i stället för att slita varandra i stycken för att de har olika åsikter i någon teologisk fråga (om de nu har det, egentligen).
Jag uppfattar sign Annas "mission" på den här bloggen, så att hon vill strö salt i såren, så att de aldrig läker.
Där har du helt fel, LFL! Mitt syfte är endast detta:
Radera"Att utöva uppmuntrans ämbete genom profetians gåva, vilket är förmågan att skilja mellan sanning och lögn och demaskera lögnen."
@LFL: En sak till bara: Självklart låter "prästman" inte bra och inte "ärkebiskopsman" heller, det är själva anledningen till att man skrivit just "ärkebiskopsman". Vi är så ovana vid att en man identifierar sig själv som "man" till någon att den som skrev detta nog tyckte att det blev en intressant att "vända på det hela" för att se om några reaktioner kom. Och det gjorde det...
Radera"Prästfruyrket" är ju dessutom lite speciellt då det traditionellt krävde att kvinnan ställde sina egna intressen åt sidan och stod i prästgården med sju sorters kakor till besökare för jämnan.
@Anna!
RaderaHelt nytt är och främmande är inte fenomenet med att som man ställa sig åt sidan för hustruns karriär.
Ännu på 1940-talet fanns det främst på landet "lärarinnemakar", d v s män som skötte hushåll och barnaskara åt sina fruar som var (då) välbeställda folkskollärare.
Idag har vi ett antal män som har UD-anställda hustrur/sambor och därmed blir avlönade av skattebetalarna som medföljande till sina förvärvsarbetande kvinnor.
Och så har vi ju Prins Daniel.
M Gunnesson
Detta har jag aldrig hört talas om. Menar du att dessa män inte hade något eget arbete utan skötte hushållet och frun arbetade? Hur många rörde det sig om? Och "var har du läst det?"
RaderaHar aldrig hört talas om det som sagt, men historia har aldrig varit mitt starkaste ämne å andra sidan.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaMin farmor, född 1895, var folkskollärarinna i Kronobergs län och höll sig enligt tidens sed med hemmamake. Inkomsten räckte gott till för familjen och även till ovanligheter som bil, eftersom till tjänsten i likhet med förhållandena för präster och många statstjänstemän hörde en relativt billig tjänstebostad.
RaderaDet ansågs inte vara märkligt, att kvinnan försörjde en hemarbetande man. Alternativet hade med barn i familjen varit ett avlönat hembiträde.
Googling ger inget. Hittar någon en källa för omfattningen av fenomenet hemarbetande make/lärarinnemake?
M Gunnesson
Jag ser att Antony har gjort ett grovt personangrepp på undertecknad som naturligtvis bekräftar avsaknaden av konstruktiv kritik i sakfrågor. Utfallet är av ett sådant slag att det förjänar att förbigås med tystnad och med förhoppningen att det aldrig mer upprepas.
SvaraRaderaElisabeth svarar mig med påståendet att jag ej besvarat hennes frågor. Vilka då, undrar jag.
BENGT OLOF DIKE
Även om jag i och för sig ställt någon fråga till dig, BOD, som du inte besvarat så syftade jag inte specifikt på den utan på alla övriga frågor du inte besvarat. Du har en ovana att kräva svar av andra men sällan eller aldrig ge några själv. Då får du också räkna med att svaren uteblir.
Radera-Jaså, Elisabeth, var det i praktiken inte några frågor - bara ett missnöje med mina inlägg i debatten?
SvaraRaderaMen Du får nog finna dig i att bli motsagd, ty det är både nödvändigt och nyttigt för Dig.
BENGT OLOF DIKE
Motsagd? Vad har det med det vårt nuvarande meningsutbyte att göra, nämligen att du begär svar på frågor men vill inte lämna några själv?
RaderaJag är visserligen oerhört trött på luftdebatter men får försöka att tänka på att, för din skull, säga emot dig för motsägandets egen skull eftersom det är så nödvändigt och nyttigt för dig...