När nyheten om den skriftliga erinran jag fått via media når folk, finns det kanske några som kollar Bloggardag. Det är mycket text att ta sig igenom även. Jag sammanfattar med hjälp av själva domen, som jag här gör om till vanlig svenska. Det understrukna är mina korrigeringar, texten i sin helhet finns på Kvällslektyr del I, scrolla er fram!
Ovan citerade blogginlägg indikerar enligt omkapitlets uppfattning en koppling mellan Antja Jackelén och det gamla Nazityskland. Att en präst i Svenska kyrkan uttalar sig så är både anmärkningsvärt och synnerligen klandervärt. Domkapitlet finner att Dag Sandahl genom sitt agerande brutit mot de löften han avgett vid sin prästvigning och i avsevärd mån skadat det anseende en präst bör ha. Domkapitlet finner därför att Dag Sandahl ska tilldelas en skriftlig erinran.
Vilka de citerade blogginläggen (datum, rubrik) är, framgår inte. Lösryckta ord har tagits ur sin kontext. Jag finner fog för att anta att domkapitlets ledamöter inte läst texterna men en ordinär journalist kan ringa någon av dem och fråga. Fanns artiklarna att tillgå vid sammanträdet - eller utsända innan? Det tror jag inte. Ledamöterna har dömt mig utan sakgranskning. Det tycks något rättsosäkert - för mig, men kanske också för domkapitlet? Ska vi ha kyrkopolitisk justis i Svenska kyrkan?
Kopplingen är den fabrikation Dagens Seglora för länge sedan presenterade.
Jag säger inte ett ord om domkapitlets behandling av det svenska språket men återfinner resultatet i en justerad handling. Mästaren röjer sig i detaljerna men det gör också det mindre mästerliga.
En vänlig person vill skicka pengar för advokatkostnader. Det behövs inte just nu. Ge pengar till de fattiga i stället - men tack för omtanken. Och ger ni till de fattiga ska jag uppfatta det som om ni gav dem till mig, efter högt föredöme.
Frågorna som ställts om Antje Jackelén men aldrig besvarats, förpassas de nu in i glömskan. Nej. Det blir till att fortsatt läsa Bloggardag.
Några principiella reflektioner kring disciplinpåföljd
SvaraRaderaTill svenska kyrkans episkopala struktur hör att ämbetsbärare står under tillsyn av biskop och domkapitel och att denna tillsyn innebär att såväl lära som liv kan prövas. Ämbetet är anförtrott och ämbetsbäraren förfogar inte själv över ämbetet.
En principiell svårighet är dock likhet inför lagen, dvs samordningen av domkapitlens bedömningsgrunder och transparens kring hur domkapitlen kommer fram till de olika graderna av värderande bedömningar: skadat förtroendet en präst skall ha, i avsevärd mån ha skadat osv
Vidare, i vilken relation står dessa värderande utsagor till beslutet som sådant, dvs om beslutet upphävs vid överprövning står motivet i protokollet kvar? Eller tas i ett efterföljande protokoll utsagorna tillbaka efter ett ev utslag i överprövande instans? Faller grunden för utslaget i domkapitlet om utslaget upphävs?
Vem tar ett själavårdsmässigt ansvar (biskop är dock i princip pastor pastorum) för hur disciplinutslag i domkapitel kommuniceras, tas emot och kan förstås/bearbetas av den som är föremål för kritiken?
Ytterligare, var finns konsekvensanalyser av hur olika prövnings-/överprövningsinstanser sedan exv år 2000 tolkat vad som är tillåtet för en präst att säga, publicera eller uttrycka, dvs finns exempelsamlingar att kunna pröva graden av ”övertramp” mot i varje nytt fall?
Sammanfattningsvis leder detta, tillsammans med andra principfrågor som kan ställas kring ”att inte vara någon till anstöt” (som det hette i 1942 års prästvigningsritual), till frågan om det inte borde tillsättas en inomkyrklig utredning kring frågorna om bedömningsgrunder vid disciplinpåföljd i domkapitlen som kan få fram transparenta och koherenta riktlinjer för prövning av disciplinpåföljd.
Björn Fyrlund
Beträffande språket kan förmodas att Kapitlet har kompetenta korrekturläsare? Dessa tycks inte nyttjas i så fall.
SvaraRaderaDagens Seglora myser över utslaget. Om man sen tror sig ha vunnit striden med Bloggardag, tror man nog fel.
KJ
Det finns ingen anledning att stoppa in ett "en" i "tilldelas skriftlig erinran". I juridisk text skriver man ofta termer utan obestämd artikel: dels är det en vana, dels kan ett "en/ett" ge utrymme för misstolkning ("ska tilldelas en övervakare" -- jaså, inte vilken övervakare som helst utan en specifik?).
SvaraRaderaHar förresten någon skriftlig erinran nått dig? Det vore ju kul om domkapitlet beslutar att du ska få en, men detta aldrig utförs.
Det är korrekt att man i juridisk text ofta utelämnar "en". Jag såg inget konstigt i "tilldelas skriftlig erinran", däremot hajade jag till när jag såg att Dag lagt till "en". Det passade inte in i min språkvärld. Detta kommer det nog att, som det mesta i språket, ändras vad det lider. Nyare författningstext innehåller betydligt oftare ordet en än vad äldre text gör.
RaderaAtt domkapitlet skulle sända ut två papper tror jag däremot inte. Beslutet i sig räcker som skriftlig erinran. Man kan jämföra med när JO klandrar någon. Då står det i beslutet att vederbörande klandras men JO skickar inte samtidigt med en lapp där det står "dumma dej".
Jag förstår, Elisabeth, och det låter rimligt. När jag tittar igen på domkapitlets beslut som det var avskrivet i ett tidigare blogginlägg sägs där beslutet vara "att tilldela Dag Sandahl skriftlig erinran". I detta presens kan ett 'härmed' lätt uppfattas som implicerat, även om det med fördel kunde ha skrivits ut. Det var frasen "ska tilldelas" här i den mindre ordagranna sammanfattningen som lät som att man tänkt sig erinran som ett senare steg.
RaderaJag tittade på ett par JO-utslag och där är tekniken att beslutet rubriceras "Kritik mot . . .". På det viset blir det ju otvetydigt att det den kritiserade får när den får beslutspappret i handen är just kritik.
Det är så lärorikt med bloggkommentarer och jag har bara den sakupplysningen att tillägga, att det kom ett rekommenderat brev med mottagningsbevis, som innehöll just det jag fått på mejl. Och kapitularerna hade haft tillgång till anmälningarna, med kopior på bloggsidor och mitt svar. Mitt svar återspeglades alls inte i domkapitlets resonemang och bara några av bloggpostern a tog kapitlet upp, vilket kanske ska förstås så att jag frias från de andra anklagelserna liksom beskyllningen för att ha en kvinnofientlig blogg. Men, vänner jurister, borde det inte skrivits ut i så fall?
SvaraRaderaDet är en avvägningsfråga hur mycket av det underliggande materialet man tar in i beslutet men nog borde kapitlet ha tagit ställning till samtliga anklagelser. Att man inte gjort det beror antagligen på att anklagelserna varit ganska allmänt hållna. Man har helt enkelt inte mäktat med.
RaderaÅ ena sidan kan man tänka sig att man synar anklagelserna och det som åberopas till stöd för dem och då finner alternativt inte finner att den anklagade är skyldig. Så fungerar det i en brottmålsprocess. Å andra sidan är tillsynsansvaret över präster annorlunda eftersom det är vidare. Domkapitlet är inte bundet av vad anmälaren uppger utan kan agera även utifrån vad som på annat sätt kommer till kapitlets kännedom. Kommer det då svepande anklagelser blir det övermäktigt för domkapitlet att hantera det hela eftersom de inte orkar att läsa igenom hela bloggen. Och det måste de ju göra för att kunna säga att bloggen INTE är kvinnofientlig. Bättre då att lämna kvinnofientligheten därhän eftersom man ändå anser sig kunna fälla på nazikoppling.
Om någon i domkapitlet skulle läsa detta (vilket jag är helt övertygad om) kan jag, som dels är kvinna, dels läst samtliga bloggposter sedan Dag började blogga i Dagblogg intyga följande: Bloggen är inte kvinnofientlig.
Oskuldspresumtion eller oskyldighetspresumtion avser den grundläggande straffprocessuella rättsprincip som ger den som är misstänkt för ett brott rättigheten att behandlas som oskyldig tills motsatsen har bevisats. Principen anses så viktig att många demokratier har den explicit uttalad i sina lagar eller grundlagar.
Radera”
Var och en som är anklagad för brott har rätt att betraktas som oskyldig till dess att hans eller hennes skuld lagligen har fastställts vid en offentlig rättegång, där personen åtnjuter alla rättssäkerhetsgarantier som behövs för hans eller hennes försvar.
„
— Artikel 11, FN:s universella deklaration om de mänskliga rättigheterna
”
Var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas som oskyldig till dess hans skuld lagligen fastställts.
„
— Artikel 6.2 i "Europakonventionen" (Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, EKMR)[1]
”
Var och en som har blivit anklagad för en lagöverträdelse skall betraktas som oskyldig till dess att hans eller hennes skuld lagligen fastställts.
„
— Artikel 48.1 i Utkastet till Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (2000/C 364/01)[2]
Ser att debatten om Antje Jackelén, och anmälan av Dag Sandahl till domkapitlet, nu nått en stor tidnings ledarsida, nämligen Göteborgsposten. Se http://www.gp.se/nyheter/ledare/gastkronikor/1.2280168-johanna-andersson-olycklig-start-for-nya-arkebiskopen / Lars Carlsson
SvaraRadera