Sovtågsfrågan

Allt kunde uppfattas vara idyll för det är Kyndelsmässodag, och kyndel kommer av den ordstam vi möter i engelskans Candle. Ljus. Kloka präster viger ljus också om den sysslan väl förbjöds 1593 vid Uppsala möte. Kyndelsmäss är en satellit till julen och kallas i god tradition för "Lilljul", vilket betyder att man på Lilljulafton (i går kväll) får en lilljulklapp och gör det festligt. Ett år, jag vet att jag har berättat det förr, beställde Morsan en liten julskinka men det var kanske att ta i. Vi nöjde oss med goda vänner och de goda vännerna tog med sig kräftor som de uppfångat i sina fiskevatten sistliden augusti. Västerbottenpaj och paj med soltorkade tomater var i vegetariskaste laget, det medges. Ostbricka är väl också något vegetariskt liksom glass med persikor och kolasås? Hur kunde det bli så här? Risken och än mer möjligheten är förstås att jag nu framstår som präktig. Därför ska jag nog inte förtälja vad vi hällde i glasen - men vi sjöng upprepade gånger för att ge en ledtråd. Domkapitlet, som ännu inte hört av sig i anledning av anmälningarna och ett eventuellt beslut, kanske inte ska få tändvätska till brasan?

Allt är dock inte idyll.
Sovtågsfrågan engagerar ärkebiskopen, som vänt sig till regeringen. Det var Kyrkans Tidning som bragte mig nyheten: ärkebiskopen hävdar att SJ:s beslut att dra in nattågen på Södra stambanan sätter käppar i hjulet för Svenska kyrkans miljöpolicy. Jag hade  inte ens fattat att sovtågen dras in. Å andra sidan är det väl ingen höjdare att gå och lägga sig i slafen. Skulle jag åka från Alvesta kl 00.35 för att komma till Stockholm dryga fem timmar senare, blir natten  kort och obekväm. Annorlunda förstås om man åker från Malmö eller när jag förr kunde ta sovvagn från Kalmar men successivt har väl SJ dragit in nattåg. Det går flyg på morgonen - oavsett om jag är med eller inte - och pensionister kan kanske enkelt ta ett tåg dagen innan och sova på hotell. Lite dyrare, men kanske inte komplett galet miljömässigt sett? Vi måste väl ägna bruttonationalprodukten en tanke också.

SJ kunde förstås ha prövat en annan modell med bekvämare lyx för sovvagnsresenärer och tagit fighten med hotellen. Men då är det inte den klassiska uppställningen med tre smala sängar och ett litet tvättställ som gäller. Överslafen intogs en gång av en vänlig äldre herre, som klev ombord i Nybro. Han presenterade sig för mig i mellanslafen som pingstvän så jag var uppenbart igenkänd och skulle sedan klättra upp. På väg upp sa han: "Jag är opererad och har en liten påse på magen men jag hoppas att den inte ska läcka." Jag sov oroligt hela natten om jag alls sov.

Lite fantastiskt tycker jag kanske ärkebiskopens brev till regeringen är. När allt kommer till allt är det väl inte ärkebiskopen och handläggarna i Uppsala som frekventerar sovtåg på Södra stambanan. Då kunde det vara de politika partiernas ansvar att fånga upp eventuellt missnöje.

Ärkebiskopen kunde i stället skriva ett uppfordrande brev till regeringen och protestera mot avlatshandeln, ni vet det där med klimatkompensation, som vi betalar lite extra för. Som medlem i Svenska kyrkan och som svensk skattebetalare äger jag en massa skog som binder koldioxid. Hur mycket av mina utsvävningar är bundet av "min" skog? Till det kommer att jag har några egna träd också. Antagligen har vi kyrkomedlemmar redan gjort vårt för att kompenesera allt kyrkligt resande så hur motiveras avlatshandeln rent sakligt och siffermässigt? Kan det rentav vara så att 9 miljoner människor i detta skogsbevuxna land gjort sitt redan innan vi sätter oss i bilen eller på ett flygplan? Hur mycket binder ett träd när man funderar över utsläppen? Och hamnar inte hur eller hur Svenska kyrkans medlemmar i en väldigt gynnsam position och borde slippa avgifter för att klimatkompensera. Om sådant kunde väl ärkebiskopen skriva till regeringen? Samt lägga till en vers om avlatshandelns allmänna förkastlighet?